Samhällets äldreomsorg syftar till att ge de äldre en bra bostad och god personlig omvårdnad. Det är landstingets primärvård som ansvarar för sjukhusvård och läkarvård. Kommunerna ansvar för social och medicinsk omvårdnad. I princip har dessa två primärkommunala nivåer ensamrätt på denna form av åtaganden till de äldre medborgarna. Individen själv har förhållandevis litet inflytande och får vänta på sin tur i kön. Många får vänta länge och ta vad som bjuds. Avgiftsuttaget varierar kraftigt och i vissa fall debiteras ohemula avgifter som inte står i rimlig proportion till vad som erhålls.
Tiden borde nu vara mogen för att i ett större sammanhang än idag uppmärksamma kommande mycket stora behov av ett fungerande seniorboende. I framtiden, inte minst när den stora 40-talistgenerationen knackar på dörren och skall försöka förutse sina kommande behov och önskemål, kommer det att ställas stora krav på standard och utförande. Nyckelord kommer att vara: vill välja själv, vill ha alternativ, vill ha boendet, tjänsten, servicen när den behövs och inte sedan. Detta är egentligen fullständigt självklara krav. Den stora frågan är emellertid på vilket sätt kommer kommuner och landsting, de traditionella systemen med all sin inbyggda tröghet, att klara av att finansiera och motsvara en sådan ökad efterfrågan på ett sätt som framtida pensionärer accepterar. Sett med dagens ögon och dagens resurser torde möjligheterna vara begränsade, och det är därför berättigat att redan nu öppna för ett brett och hållbart alternativ.
Inför detta växande problem är det rimligt att tro att alltfler kommer att vara så förutseende att de redan i god tid försöker planera och hitta alternativ för individuella lösningar. Ett troligt scenario är någon form av "paketlösning" där man kan ordna boende inklusive successivt utökad service, såväl rent praktiskt som medicinskt, på ett flexibelt sätt.
Som tidigare konstaterats kommer kommunerna att få stora svårigheter att möta denna anstormande äldre-boom. En alternativ lösning vore att möjliggöra en form av långsiktigt försäkringssparande kopplat till avdragsrätt för inbetalda premier. Försäkringslösningen är ett enkelt, smidigt och beprövat sätt att lösa finansieringsfrågan. Samtidigt skulle ett sådant system öppna för nya verksamheter. Individen skulle med sitt försäkrings- sparande i ryggen kunna efterfråga och styra sina val av boendestandard och servicegrad på ett helt annat sätt än idag. Samtidigt skulle kvaliteten ständigt ifrågasättas på ett sätt som endast kan göras när den enskilda individen upplever sig ha valmöjligheter och dessutom ekonomisk trygghet i botten. Eftersom behoven/önskemålen är oerhört varierande och individuella skulle systemet bli kostnadseffektivt.
Redan idag finns exempel på att byggbolag, försäkringsbolag och vård- givare inlett ett samarbete för att erbjuda sina försäkringskunder ett lång- siktigt försäkringssparande. För att detta inte skall förbehållas en begränsad skara som komplement till samhällets insatser utan vara en reell möjlighet för alla, måste det kopplas till en avdragsrätt. Hur detta skall utformas borde som sagt inte vara speciellt komplicerat, lösningar finns redan framtagna.
Vi har under senare år sett att en stor del av medborgarna i ökad utsträckning börjat spara både i aktier och pensionsförsäkringar. Att därtill, eller alternativt, komplettera med en form av äldreboendesparande är en naturlig och mycket positiv utveckling. Den berättigade oro och det ifrågasättande av hur samhället skall klara av sitt ansvar, är en god grund för att en försäkringslösning kommer att bli ett verkligt och naturligt alternativ till knappa kommunala resurser och osäkra politiska konstellationer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida finansiering av seniorboende genom att möjliggöra en form av långsiktigt försäkringssparande kopplat till avdragsrätt för inbetalda premier.
Stockholm den 22 september 1999
Anna Åkerhielm (m)