Alltför många är beroende av bidrag för sin egen eller sin familjs
försörjning. Bara i mitt hemlän, Örebro län, var antalet
socialbidragstagare 1998 totalt
23 197 personer.
Under 1998 fick 11 712 hushåll någon gång socialbidrag i Örebro län. I
statistiken över socialbidragshushåll ingår även flyktinghushåll som mottar
s.k. introduktionsersättning.
Antal socialbidragshushåll i Örebro län uppdelat på kommuner 1998
Ett av målen för ett välfärdssamhälle bör vara att de allra, allra flesta ska
kunna försörja sig själva. Man ska kunna leva på sin lön utan att vara
beroende av bidrag. Det ligger ett egenvärde i att inte behöva gå till det
offentliga med mössan i hand, som torparen tvingades gå till godsägaren
eller arbetaren till brukspatron. Man ska inte behöva be dagens patroner,
kommunalråden, om hjälp för att få bidrag till något som vore möjligt att
klara själv om man inte betalat in så mycket i skatt. Den höga skatten är
dubbelverkande. Dels får man mindre pengar kvar för att kunna köpa
varor och tjänster, dels tvingar den höga skatten upp priserna på de varor
och tjänster man behöver.
Den höga skattenivån gör inte bara att alltfler blir beroende av bidrag för
att kunna klara sig. Den höga skatten bidrar också till att öka arbetslösheten
och den vägen göra att fler behöver bidrag. Det kanske syns tydligast med
den höga beskattningen av tjänstejobb. Om en person med egen firma och
inkomst över brytpunkten, t.ex. 27 000 kr/månad, ska anlita en firma som vill
ha 220 kr/tim plus moms, behöver han på marginalen ta ut över 850 kr före
skatt och egenavgifter för att kunna betala detta. Han som gör jobbet får ut
65 kronor efter skatt om lönen är 100 kr/tim. En liten del går till verktyg och
utrustning men det mesta av mellanskillnaden mellan 850 kronor och 65 kr
tar stat, kommun och landsting hand om i olika skatter och avgifter.
Resultatet blir att man antingen köper jobbet svart, gör det själv eller att
jobbet inte blir gjort. Med den skattebelastningen är det många jobb som
aldrig blir gjorda, och därmed alltför många som blir arbetslösa.
Den höga skatten på tjänstejobb tvingar inte bara in alltfler i arbetslöshet.
Det innebär också att enda sättet att få tjänstejobb som vård, olika typer av
omsorg, städning, reparationer och hemtjänst utförda är att gå till den egna
kommunen och böna och be att få dem därifrån. Det är bara den
skattesubventionerade kommunala omsorgen eller servicen som låg- och
mellaninkomsttagare har råd att efterfråga. På det viset tvingar de höga
skatterna fram att medborgarna blir beroende av politiker, politiska beslut
och bidrag från det offentliga. Det tvingar också fram en allt större
efterfrågan på offentliga tjänster. När dörren stängs för att med egna pengar
kunna betala vård eller omsorg blir enda möjligheten att begära den från
kommunen eller landstinget.
Den höga skattenivån skapar därmed en kniptång även för kommunerna.
Fler medborgare tvingas ut i arbetslöshet och bidragsberoende och fler blir
beroende av kommunens tjänster, därför att de inte har råd med dessa på
andra sätt. Ytterligare höjda skatter förvärrar problemen och leder in i en
ond cirkel. Ökat bidragsberoende har lett till höjda skatter som leder till
ytterligare bidragsberoende och fler arbetslösa. Kraven har då ökat på det
offentliga och skatterna höjs.
I stället måste den onda cirkeln brytas. Bidragsberoendet kan och ska
brytas genom lägre skatter och möjligheter till nya, riktiga jobb. Genom ett
bättre företagsklimat och lägre skatter skapas förutsättningarna. Genom lägre
beskattning av tjänstejobb blir det möjligt att själv betala olika tjänster, och
därmed kan efterfrågan på de skattebetalda tjänsterna minska.
Regeringen bör därför arbeta för att bryta bidragsberoendet. Att kunna leva
på sin lön sedan skatten är betald ska vara möjligt för de allra flesta i
Sverige. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att inom alla
politikområden arbeta för att på olika sätt bryta bidragsberoendet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att bryta bidragsberoendet.