med anledning av prop. 1999/2000:2 Inkomstskattelagen
I dagens lagstiftning regleras möjligheten att vid taxeringen
medge avdrag för särskilt anordnat arbetsrum i bostaden i
33 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) vari stadgas
att avdrag får ske för "hyra eller annan kostnad för tjänste-
eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv
vidkännas utgift".
Allmän praxis har sedan utvecklats genom framför allt ett antal mål 1975 i
Regeringsrätten, där rätten intagit en mycket restriktiv hållning. Det har
bland annat krävts att berört arbetsrum med hänsyn till läge och utrustning
inte får anses ingå i övriga bostadsutrymmen eller att det skall vara inrett på
ett sådant sätt att det inte kan användas för bostadsändamål.
Dagens mycket restriktiva tillämpning av lagens möjlighet till avdrag för
arbetsrum i bostaden är enligt min mening föråldrad. Således bör en ny
lagstiftning ta sikte på de förhållanden som råder på dagens arbetsmarknad,
men också utformas så att den är väl anpassad till förutsägbara framtida
förhållanden.
Utvecklingen på arbetsmarknaden är sådan att de förhållanden som kunde
anses allmänt förekommande för tio eller tjugo år sedan i få avseenden har
samma aktualitet i dag. Anställningsförhållandena har i dag i långt högre
grad en skiftande karaktär, alltifrån tillsvidareanställningar till konsult-
liknande och temporära anställningsvillkor. Det krävs, på ett annat sätt än
förr, att den som får eller har en anställning i många fall skall vara beredd
att
till vissa delar arbeta utan fast kontorsarbetsplats. I stället krävs alltmer
att
den anställde skall utföra arbete med datorstöd eller annat kommunikations-
stöd i bostaden. Distansarbete utbreder sig alltmer. Dessa förhållanden
innebär att såväl lagstiftning som rättstillämpning bör anpassas till nutida och
framtida förutsättningar.
I regeringens förslag till inkomstskattelag föreslås huvudregeln i 12 kap.
1 § formuleras:
"Utgifter för att förvärva och behålla inkomster skall dras av som kostnad
om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. I detta
kapitel
finns bestämmelser om att också vissa andra utgifter som har samband med
tjänsten skall dras av."
Ingenstans i det berörda kapitlet anges uttryckligen
avdragsrätt för särskilt anordnat arbetsrum i bostaden. Detta
är otillfredsställande. Rätt till avdrag för skäliga kostnader
för särskilt anordnat arbetsrum i bostaden bör tillförsäkras
den som regelbundet och som en del i
arbetstagarförhållandet utför arbete i hemmet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en i lagstiftningen förtydligad rätt till
avdrag för arbetsrum i bostaden.