I Sverige talar alla politiker om småföretagens stora betydelse, men mycket få vet något om företagarnas vardag
Att starta, driva och utveckla ett företag ställer stora och särpräglade krav på de personer som tar steget till att bli sin egen eller som övertar ett företag från tidigare generationer. I dagens Sverige är företagandet ett för många främmande sätt att försörja sig på. Att vara anställd och erhålla lön är den helt dominerande formen för att tjäna till sitt uppehälle, men så har det inte alltid varit.
Fram till för drygt 100 år sedan, när industrialismen och det moderna samhället skapades, dominerade jordbruket som näringsgren och mer än 80 procent av alla medborgare var sysselsatta inom jordbruket. De flesta var inte självägande bönder och därmed egna företagare, men ändå var företagande i någon form den förhärskande normen för framgång och möjligheten att skapa drägliga levnadsvillkor. Det tog sig många uttryck.
I snart sagt varje by utvecklades nya företag, allt från diversehandlare till mindre industriföretag. De senare skapades ofta av praktiskt begåvade personer, som kopierade importerade nyttoprodukter för jordbrukets utveckling och som därmed kunde tillfredsställa en oftast regional marknad med produktivitetsförbättrande maskiner. Drivkraften att starta det egna företaget var en kombination av viljan att pröva den egna förmågan att uppfinna, utveckla och tillverka nya produkter och strävan efter att skapa sig en bättre ekonomisk och social ställning. Det var lätt att starta företag. Vi hade Europas mest liberala näringslagstiftning. Etableringsfrihet, frihandel, konkurrens var de viktigaste orsakerna till att människors kreativitet kunde få fritt spelrum.
Det var på denna grund som Sverige under åren 1870 till 1970 förändrades från ett av Europas absolut fattigaste länder till ett av de rikaste i världen. Det finns stora likheter mellan situationen för 100 år sedan och i dag. Precis som då sker ett stort teknologiskt genombrott nu. Tullar och andra handelshinder har inte försvunnit men väl förminskats. På något decennium har några av världens största företag skapats från ingenting. Omvandlingstrycket är stort i hela världen. Utbildningsnivån stiger på de flesta håll och den internationella konkurrensen är hård.
De nya företagarna skiljer sig från det industriella Sveriges chefer som nyskaparna i slutet av förra seklet skilde sig från godsägare och bönder. De är internationella, de är nyskapande och de är entreprenörer. De behärskar en ny modern teknik och de vill växa med sina företag.
En av förutsättningarna för framgång är en god tillgång på välutbildade personer. Sverige lider av en akut brist på yngre högutbildade akademiker. Det är ett faktum som kommer att bli allt tydligare under de kommande åren. OECD:s statistik visar att Sverige befinner sig på plats 21 av 25 gällande antal personer med minst treårig högskoleutbildning i åldrarna 25-34 år. Sverige avviker därmed markant från det internationella mönstret att de yngre är mer välutbildade än de äldre.
Att jämföra Sveriges situation med Finland belyser tydligt och klart de svenska problemen. I Finland är 28 procent i åldersgruppen 22-25 år inskrivna i högskolan, motsvarande siffra i Sverige är 18 procent. Finland utbildar 7.000 civil- och högskoleingenjörer per år, motsvarande siffra i Sverige är strax under 5.000. Finland utbildar med andra ord 40 procent fler ingenjörer inom en hälften så stor befolkning.
Än viktigare för Sverige är därför att behålla de välutbildade i landet. Tyvärr ökar utflyttningen av unga akademiker. År 1997 flyttade 863 civilingenjörer utomlands. Det är fyra gånger fler än motsvarande siffra för tio år sedan. För att få en uppfattning om hur omfattande denna utflyttning är så motsvarar 863 civilingenjörer över 25 procent av den årliga examinationen. Det förefaller inte orimligt att anta att det är några av de mest begåvade och kreativa individerna som först av alla flyttar.
Utbildning räcker inte
Men en satsning på utbildning räcker inte för att få till stånd en tillväxt. Det krävs även incitament för att kunna behålla kompetensen i landet. Vi i Sverige måste ha en individbeskattning som är internationellt konkurrenskraftig. Det har vi inte i dag. Den totala skattenivån måste sänkas och inte minst värnskatten slopas. På sikt bör den statliga inkomstskatten slopas, så att vi närmar oss en inkomstskattenivå som är internationellt konkurrenskraftig. Men inte ens detta räcker för att vi skall kunna återerövra positionen som ett av de rikare länderna i världen och därmed möjligheterna att höja levnadsstandarden för hela befolkningen.
Nya växande företag - företagsflytt
Ett bra företagarklimat och nya, växande företag är ytterligare grundförutsättningar för tillväxt. Det är därför oroande att det inte bara är välutbildade specialister som flyttar utan även företag. Det rör sig både om små företag och stora företag. Det är en utlandsflytt av hela eller delar av verksamheter, huvudkontor etc. I nuläget finns inte mycket som tyder på att flyttlassen från Sverige kommer att bli färre under den närmaste tiden.
I mitten av 80-talet arbetade majoriteten av de anställda i svenska börsföretag inom landet. Idag återfinns sextio procent utomlands. En fjärdedel av svenska multinationella företags forsknings- och utvecklings- arbete sker i utlandet och siffran stiger snabbt. Vart fjärde storföretag räknar med en utlandsflytt av forskning och teknisk utveckling, vart fjärde storföretag kommer troligen att flytta delar av eller all produktion utomlands senast år 2004 och vart sjätte storföretag räknar med att flytta koncernledning, staber eller juridisk hemvist till utlandet inom fem år.
Vart sjätte företag anger det svenska företagsklimatet som flyttskäl och vart tionde företag uppger brist på kvalificerad personal som skäl till en framtida flytt av forskning och teknisk utveckling.
Handelns Utredningsinstitut (HUI) har visat på konsekvenserna för bl.a. underleverantörer när storföretagens huvudkontor flyttar ur landet. Arbetstillfällen inom kunskapsintensiva yrken som jurister, ekonomer, tekniker minskar och kan sätta i gång en ny flyttningsvåg. Det liknar mycket den omvandling som redan skett i Sverige med en stark tillväxt i några få områden och en avfolkning i övriga landet. Till en början syns inte så stora regionala problem, men när det inte längre går att erbjuda tillräckligt många och spännande arbetsuppgifter flyttar den yngre generationen. En sådan utveckling för Sverige skulle vara förödande. Tyvärr visar den ekonomiska historien på många nationer som på grund av strukturella skäl sjunkit från högt välstånd till fattigdom. Vill vi undvika en fortsatt sådan utveckling i Sverige måste vi slå vakt om företagarna. Det räcker inte med allmänna uttalanden. Det krävs mer handling och mindre med prat.
Brist på riskkapital
Många företagare och främst nya småföretagare framhåller att bristen på riskkapital är ett hinder för expansion. Staten har genom olika insatser t.ex. ALMI och NUTEK försökt förbättra situationen. Det har dock visat sig svårt att den vägen skapa ett genuint riskkapital, vilket definitionsmässigt är detsamma som eget kapital. Det bästa sättet att skapa en stark marknad för riskkapital är att stimulera stora befolkningsgruppers strävanden att spara i aktier. Beskattningen av riskkapital i Sverige är direkt kontraproduktiv och leder till kapitalflykt till andra länder inom eller utom EU. Dessutom gynnas utländska intressenters förmåga att köpa upp svenska företag, vilket i sin tur leder till företagsflyttar, samtidigt som våra beskattningsregler och andra regler på arbetsmarknaden inte förmår locka utländska investerare att starta företag i Sverige. Slutresultatet på medellång sikt kan bli mycket nedslående för den svenska befolkningens möjligheter att uppnå en med den närmaste omvärlden likvärdig levnadsstandard.
Dubbelbeskattningen av ett bolags vinstutdelningar innebär att riskkapital beskattas i det närmaste dubbelt så högt som riskfria placeringar. I stället för att dela ut en större del av avkastningen i bolaget och därmed betala hög skatt plöjs vinstmedel ner i bolagets verksamhet. Detta skapar inlåsningseffekter som försvårar en nödvändig omstrukturering av näringslivet. Svenska aktieägare missgynnas i förhållande till utländska ägare, vilka i de flesta fall inte drabbas av någon beskattning av utdelningarna. Detta medför också att det utländska ägandet i svenska företag ökar, vilket i sin tur medför att benägenheten att flytta företagen eller delar av verksamheten ökar. Det allvarligaste resultatet är emellertid att den svenska riskkapitalmarknaden blir mindre än vad den annars skulle behövt vara. För att åstadkomma en anpassning till nya förutsättningar krävs att riskkapitalet kan flyttas till de växande företagen i stället för att låsas inne i redan välkonsoliderade företag med låg tillväxt. Dubbelbeskattningen är alltså ett hot mot tillväxten, arbetstillfällena och ytterst levnadsstandarden och den måste därför slopas. I förlängningen av det resonemanget bör också skatten på realisationsvinster i aktier i framtiden också slopas.
Förmögenhetskatten är en extraskatt på kapitalavkastning och motverkar den nödvändiga kapitalbindningen. Ett mångfacetterat näringsliv i ett viktigt omstruktureringskede behöver riskkapital, och det är ur många synvinklar mycket angeläget att kapitalbindningen kan ske i större delen av befolkningen. Det är egentligen den enda relevanta definitionen av ekonomisk demokrati. Som det är i dag belastas skilda tillgångar olika hårt, vilket leder till snedvridande effekter som ytterligare försämrar ekonomins funktionssätt. Förmögenhetsskatten är dessutom mycket godtycklig. Ägarna av 12 av Sveriges 13 största förmögenheter betalar inte förmögenhetsskatt för sina aktieinnehav, medan låginkomsttagare som är ägare av småhus tvingas lämna sina hem på grund av kombinationen fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten skall därför avvecklas i Sverige i likhet med vad som gjorts i Tyskland, Finland, Danmark och flertalet övriga länder inom OECD.
I ett första steg skall sambeskattning av förmögenhet avskaffas och fribeloppet höjas till 1,2 miljoner kronor år 2000. Därefter skall förmögen- hetsskatten avskaffas helt.
Riskkapitalsatsningar i nya teknik- och kunskapsintensiva företag kan också stimuleras genom skattelättnader. Utöver slopad dubbelbeskattning och slopad förmögenhetsskatt, som starkt bidrar till en ökad risk- kapitalförsörjning, bör också prövas att ge särskilda skattevillkor för satsningar i nya, teknikintensiva företag. Erfarenheterna från USA av sådana stimulanser är goda. I det sammanhanget kan också övervägas att beskatta riskkapitalbolag (venture capital-bolag) som investmentbolag.
Humankapital
Det är en truism att säga att den mänskliga hjärnans förmåga är en av de främsta orsakerna till den exceptionella välståndsökningen under de senaste 150 åren. Stora uppfinningar och upptäckter har gjorts, som sedan kunnat omsättas inom olika sektorer av samhället. En del tycks tro att människorna har blivit mer begåvade under senare tid. Så är det med stor sannolikhet inte. Däremot har utvecklingsklimatet blivit öppnare, fler människor har tränats i att använda en större del av hjärnkapaciteten, nyheter om nya upptäckter har spritts mångdubbelt snabbare än tidigare. Innovativt tänkande har därmed stimulerats. Humankapitalet, d.v.s. den inneboende kraften hos enskilda människor, har blivit alltmer uppmärksammat som den främsta drivkraften för den ekonomiska utvecklingen. Begreppet humankapital används för att visa att detta bör likställas med realkapitalet.
Att kunna engagera och motivera personer med såväl kompetens som vilja och lust att vara med och förverkliga nya idéer i nya företag är en grundförutsättning för att lyckas. Problemet är att de små nya företagen, som oftast endast är embryon till eventuellt framgångsrika bolag, inte har resurser att konkurrera med höga löner.
Ett sätt för många nya företag att försäkra sig om kompetenta medarbetare är att skapa optionsprogram. Det innebär att medarbetarna visserligen inte får särskilt mycket betalt i lön under ett uppbyggnadsskede, men i gengäld får de en utfästelse att senare förvärva aktier i företaget. Man kan säga att medarbetarna riskerar sitt humankapital på liknande sätt som andra satsar penningkapital. Blir företaget ett misslyckande förlorar man allt, blir det en framgång kan avkastningen bli stor. I USA, som är huvudaktör inom tillväxtbranscherna, är attraktiva optionsprogram den i särklass viktigaste konkurrensparametern vid rekrytering av personal. Beskattningen är i flertalet delstater dessutom förmånlig. Grundproblemet i Sverige är att beskattningen av arbete är allt för hög. Det gör att verksamheter förläggs till andra länder där beskattningen upplevs som rimligare. Därför är det viktigt att såväl skattetrycket i sin helhet som beskattningen av optioner sänks till i förhållande till andra länder konkurrenskraftiga nivåer. Det bör kunna övervägas att beskatta personaloptioner som inkomst av kapital. Detta skulle med stor sannolikhet medverka till att utflyttningen av kompetenta unga personer minskade. I bästa fall skulle det också kunna utgöra en möjlighet att rekrytera kompetens från utlandet.
Att ett slopande av värnskatten, höjning av brytpunkten i den statliga inkomstskalan och på sikt en eliminering av den statliga inkomstskatten ytterligare skulle stimulera till att Sverige skulle kunna behålla fler av de mest kompetenta unga personerna är ställt utom alla tvivel.
Royaltyinkomster skall beskattas som inkomst av kapital. Här framstår tydligt likheterna mellan humankapitalet och realkapitalet. Att såsom i dag beskatta royaltyinkomsterna som inkomst av tjänst driver uppfinningsrika innovatörer i landsflykt i stället för att slå vakt om deras kompetens för att utveckla nya idéer i Sverige.
Förmånsrätt för skatter vid företagskonkurser bör inte tillerkännas staten. Skatteförmånsrätten är en väsentlig omständighet när företag skall räddas genom en rekonstruktion. Ett mer jämbördigt regelsystem för samtliga fordringsägare, inklusive staten, skulle vara till fördel för alla parter. Om staten tvingades att bevaka sina fordringar på samma villkor som andra fordringsägare, skulle dessutom oseriösa företagare kunna upptäckas snabbare än i dag.
Kapitalinkomstskatten är också alltför hög i ett internationellt perspektiv. Den bör successivt sänkas.
Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas. Det finns goda skäl som talar för vinstandelsstiftelser i företagen. Det är viktigt att möjlighet kan ges för alla anställda att på detta vis få ett ekonomiskt utbyte som är relaterat till graden av framgång för företaget.
Fastighetsskatten bör successivt avskaffas. Regeringen förlänger nu frysningen av bostadstaxeringsvärdena med ett år samtidigt som man ökar den tillfälliga nedsättningen av fastighetsskatten för boende i flerfamiljshus. Det kommer att leda till en formlig skattechock för hyresgäster, bostadsrättshavare och egnahemsägare när åtgärderna upphör år 2001. Fastighetsskatten höjer emellertid inte bara kostnaden för boende, utan också för lokaler. Den bidrar därmed till att göra företagande och företags- utveckling onödigt dyrt.
Sverige har en internationellt sett stor energikrävande industrisektor, som har drabbats hårt av de särskilda produktionsskatterna på el. Enligt vår upp- fattning bör inga fiskala energiskatter överhuvudtaget tas ut i produktions- ledet.
Reklamskatten och tidningsmomsen
Skatt på annonser och reklam infördes i början av 1970-talet för att finansiera ökningen av presstödet och för att få en enhetlig beskattning av annonser och reklam. Svårigheter i tillämpningen och kontrollen av skatten på annonser och reklam har lett till att den del av skatten som avser reklamtrycksaker har avskaffats fr.o.m. den 1 januari 2000. Skattesatsen för annonser i allmän nyhetstidning är fyra procent av beskattningsvärdet och i övriga fall elva procent.
Det faktum att skatten tas ut i procent av beskattningsvärdet gör att den till sin konstruktion är att jämföra med moms. Detta innebär att den inte torde vara förenlig med EG-rätten. Skatten är inte heller konkurrensneutral och de svårigheter i tillämpningen och kontrollen som var skälet till att reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffats gäller precis i lika stor utsträckning för de delar av reklamskatten som finns kvar.
"Avskaffa reklamskatten" är budskapet i regeringens egen utredning SOU 1997:53. Vi delar denna uppfattning.
I samband med att reklamskatten avskaffas bör också en bättre konkur- rensneutralitet mellan dagstidningar och tidskrifter uppnås. Mervärdesskatten bör vara densamma, och vi förslår därför att mervärdesskatten på dagstidningar höjs till 25 procent. Vår allmänna strävan är att sänka det generella uttaget av all mervärdesskatt.
Fåmansbolagen är fortfarande diskriminerade
Småföretag är viktiga delar av svenskt näringsliv. De står för en växande del av sysselsättning och är en nödvändig del av näringslivets förnyelse. Flera småföretag ägs och drivs av samma person eller familj. För många är företaget både ett levebröd och en livsstil. På grund av den höga svenska skattenivån och det progressiva skattesystemet har det införts flera regler som syftar till att förhindra missbruk av systemet. Dessa regler har utformats på ett sätt som inte bara förhindrar missbruk utan verkar diskriminerande på icke börsnoterade bolag.
Regeringen aviserade under förra riksmötet att ett förslag till förändringar i fåmansbolagsreglerna skulle lämnas under våren 1999. Så blev inte fallet, trots att företrädare från regeringen många gånger understrukit hur angeläget det är att ändra på regelverket för småföretag och fåmansbolag. I regeringsförklaringen 1999 anges att flertalet stoppregler skall slopas. Det är anmärkningsvärt hur lång tid det tar för regeringen att komma med förslag till förenklingar och positiva förändringar i lagar som rör företag. Däremot finns det flera exempel på hur regeringen föreslår lagar med omedelbar och t.o.m. retroaktiv verkan, när man säger sig slå vakt om statskassan på företagarnas bekostnad.
I en lagrådsremiss har regeringens avsikter när det gäller stoppreglerna preciserats. Moderata samlingspartiet kan med tillfredsställelse konstatera att våra motioner från 1997 och 1998 äntligen tycks ha hörsammats. I dessa motioner har vi påvisat att flertalet stoppregler är direkt onödiga och kan slopas, en insikt som numera till största delen också delas av regeringen.
Regeringen följer våra förslag att slopa bestämmelserna bland annat avseende delägares införsäljning av onyttig lös egendom, delägares försäljning eller utköp av egendom till över- respektive underpris, nedskrivning av delägares lån, delägares ränteförmåner, hyra av lokaler som ägs av delägare och tantiem till delägare.
Det finns dock kvar områden, där fåmansbolagens delägare diskrimineras.
I de svenska skattelagarna särbehandlas bolag med få ägare. I allt väsentligt är det särbestämmelser som diskriminerar och försvårar för småföretagen och dess ägare. I förarbetena till den särskilda lagstiftning som infördes 1976 (prop 1975/76:79 s. 34 och SOU 1975:54 s. 10) anges syftet med särreglerna vara att åstadkomma neutralitet vid beskattningen av företagsinkomster oavsett om verksamheten bedrivs i fåmansföretag eller i annan företagsform. Regelverket, som fortfarande till största delen är giltigt, siktar in sig på att förhindra att de fåmansägda företagen skulle kunna "uppnå skattefördelar som inte kan anses motiverade med hänsyn till den bedrivna verksamheten". Sättet att förhindra att vissa transaktioner genomförs är att göra skatteeffekterna helt oacceptabla, s.k. stoppregler. Dessa återfinns framför allt i KL 32 § 14 mom. Effekterna av denna lagstiftning har dock inte blivit den önskade neutraliteten. I stället särbehandlas fåmansföretagen och deras ägare negativt.
I SIL 3 § 12 och 12 a-12 e, de s.k. 3:12-reglerna, finns ett invecklat regel- system som syftar till att förhindra att ägarna omvandlar arbetsinkomst till kapitalinkomst vilket ger en lägre total beskattning.
Det finns få sakliga skäl för de flesta av stoppreglerna för fåmansföretag. I många fall är de helt onödiga, och ett avskaffande skulle inte heller medföra någon saklig förändring i rättsläget. Däremot skulle fåmansföretagaren besparas en massa extraarbete genom ifyllande av särskilda blanketter, lämnandet av uppgifter som inte begärs av andra företag, utförande av komplicerade uträkningar som ofta kräver kvalificerade konsultinsatser m.m. För många mindre företag är krånglet och byråkratisering det största hindret för att de skall kunna få tid att sköta och utveckla sina företag. För skattemyndigheterna skulle slopandet av fåmansbolagsreglerna innebära en avsevärd lättnad. Den tid som åtgår till tolkning och rådgivning kring fåmansbolagsreglerna är inte försumbar. För stat och kommun skulle ett slopande endast medföra ett marginellt bortfall av skatteintäkter. Detta skall emellertid ställas i relation dels till målet att åstadkomma en högre sysselsättning i Sverige, dels till det oacceptabla i att diskriminera en grupp medborgare som gör en stor och viktig insats för landet.
Aktieutdelning
Utdelning på aktier i ett fåmansföretag beskattas för aktiva delägare och närstående i inkomstslaget tjänst till den del utdelningen överstiger vad som anses utgöra normal utdelning. För realisationsvinster, som överstiger s.k. normal utdelning, skall en viss del (50 procent) av reavinsten beskattas som tjänst och resten som kapital. Från och med 1998 års taxering är en begränsad skattefrihet för utdelning och reavinster på aktier i onoterade företag införd. Dessa regler är komplicerade. Förenklat uttryckt skall man först lägga samman anskaffningskostnaden för aktierna plus ovillkorade kapitaltillskott plus 100 procent av lönesumman, minskad med dels löneförmåner för aktiv delägare dels tio basbelopp. Till detta belopp skall man lägga sparad skattefri utdelning av det s.k. lättnadsutrymmet multiplicerat med 65 procent av statslåneräntan den 30 november året före beskattningsåret. Kvarstående sparad utdelning från föregående år läggs till, räknas upp med statslåneräntan plus fem procentenheter, och från detta dras så lättnadsutrymmet. Utdelningen sönderfaller i tre delar: en skattefri utdelning (lättnadsutrymmet), en kapitalbeskattad utdelning (30 procent skatt) och återstoden beskattas som inkomst av tjänst (32 procent alternativt 57 procent skatt). Om någon delägare säljer några aktier blir beräkningarna ännu mer komplicerade, för då skall hälften av vinsten beskattas som tjänst, dock högst 100 basbelopp inklusive de reavinster på aktier i bolaget som under de senaste fem åren har beskattats som inkomst hos envar av delägarna och deras närstående.
Detta är enligt vår mening krångligt i överkant. Även utan detta komplicerade beräkningssätt är lagen diskriminerande. En fåmansföretagare får betala 43,5 procent i reavinstskatt, när denne säljer av sina aktier, medan den för andra är 30 procent.
Den svenska reavinstskatten på 30 procent är internationellt sett hög. Att ha skattelagar som minskar avkastningen efter skatt ytterligare för de personer som satsar eget kapital och gör en egen arbetsinsats är direkt utmanande. Den egna företagaren har tagit en mycket högre risk än en passiv kapitalplacerare. Vackra ord om småföretagarnas betydelse kan inte dölja verkligheten. Fåmansbolagen motarbetas genom att fåmansföretagaren får högre skatt än andra företagare. Det minskar hans kalkylerade vinstmöjlighet, och risken höjs i motsvarande mån. Det är därför inte konstigt att Sverige har så få familjeägda små och mellanstora företag. Det är inte heller underligt att de mindre företagen inte växer i Sverige. Förklaringen till att så få nya småbolag etableras i Sverige kan till stor del hänföras till krångliga bestämmelser inom skattelagstiftningen. Det är heller inte förvånande att många av de nystartade företagen inom t.ex. IT-sektorn väljer att flytta utomlands.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmansbolag bör vara att all utdelning från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som minst motsvarar den som en anställd person på motsvarande nivå och i samma yrke har.
Särbestämmelserna för fåmansbolag när det gäller beskattning av utdelning på aktier och realisationsvinster bör också ändras på ett sådant sätt att en marknadsmässig avkastning beskattas som kapitalinkomst.
Anställda i fåmansföretag diskrimineras när det gäller optionspro- grammen.
En anställds innehav av aktier i det fåmansbolag som han är anställd i är skattemässigt missgynnat i förhållande till om han varit anställd i och haft aktier i i ett börsnoterat företag. Det är åter igen 3:12-reglerna som styr beskattningen. För att avgöra om företaget är ett fåmansföretag såvitt gäller utdelning och realisationsvinst skall nämligen alla aktieägare som är anställda i bolaget räknas som en enda person. Detta medför en högre skattebelastning på utdelning och reavinst än om aktieägaren varit anställd i ett noterat bolag. Den skattefria utdelningen på aktier i onoterade bolag enligt de nu gällande komplicerade reglerna ger en helt otillräcklig kompensation. Vi anser att samma regler skall gälla för anställda i noterade som i onoterade företag när det gäller försäljning av aktier och aktieoptioner.
Inkomstfördelning
Det finns i 32 § anv p 13 KL angivet hur ett fåmansbolags företagsledares familjemedlemmar skall inkomstbeskattas för ersättning från bolaget. Make/maka beskattas för marknadsmässig ersättning. För den del som bedöms som liggande över en marknadsersättning skattar företagsledaren. Barn under 16 år, som arbetar i bolaget, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget. Detta gäller även ersättning till barn över 16 år, "till den del ersättningen överstiger marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen". Om barnet är delägare i bolaget beskattas företagsledaren för den kapitalinkomst, som överstiger "skälig ersättning för i bolaget gjord kapitalinsats".
Bakgrunden till dessa bestämmelser är att söka i den höga, progressiva inkomstskatten samt att endast lön upp till 7,5 basbelopp ger rätt till socialförsäkringsförmåner. Det är direkt diskriminerande och t.o.m. ett brott mot jämställdhetssträvanden att betrakta make eller maka som ett bihang till företagsledaren. Därför skall fåmansföretag jämställas med övriga verksamheter. Stoppregelutredningen har kommit till slutsatsen att de särskilda reglerna om lön till make i förmånsbolag slopas, medan reglerna för inkomstbeskattning av barn till fåmansbolagsägare behålls.
Regeln om hur företagsledares barn under 16 år skall beskattas bör också slopas. Det finns ingen anledning att straffbeskatta ungdomars feriearbeten i familjeföretaget och därmed sätta i gång ett byte av arbeten mellan olika familjeföretag för att undvika straffskatten. I stället borde insatser i familjeföretaget uppmuntras, om man menar någonting med allt tal om småföretagens betydelse. Det borde ligga i allas intresse att ungdomarna tidigt får erfarenheter från arbete i familjeföretaget. Det är så man kan skapa förutsättningar för en nation präglad av företagsamhet och framtidstro.
F-skattsedel till alla företagare
Innehav av F-skattsedel är viktig för alla företagare. Det gäller att för kunder och uppdragsgivare kunna visa att man själv har ansvaret för såväl skatter som arbetsgivaravgifter så att köparen inte behöver ansvara för erläggande av dessa. Utan F-skattebevis kommer man därför lätt till korta i konkurrensen. Det är allmänt omvittnat att svårigheterna är stora för många nya företagare att erhålla F-skattsedel. Under riksmötet 1997/98 beslöts om vissa modifieringar av reglerna för utfärdande av F-skattsedel, vilka dock inte är tillräckliga enligt vår uppfattning. Skattemyndigheterna vägrar inte sällan att utfärda F-skattebevis, därför att man anser att den sökande inte kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.
Detta är inte något annat än förtäckt etableringskontroll. I stället bör etableringsfrihet råda. I princip alla som söker F-skattsedel skall också erhålla en sådan. Med det nuvarande systemet hindras många företag att födas. Många människor blir hänvisade till att förbli arbetslösa och bidragstagare. Därmed ökar skattetrycket och ett okänt antal tjänster blir aldrig utförda eller hänvisas till den svarta sektorn.
RSV har i en arbetsgrupp kartlagt och analyserat praxis i fråga om utfärdande av F-skattsedel. (RSV Rapport 1998:4). Rapporten föreslår att näringsbegreppet utvidgas, så att fler kan få F-skattsedel och att en enhetligare handläggning av tillståndsgivningen etableras. Efter remissbe- handling har regeringen beslutat att inte föreslå några förändringar.
Vi anser att de förändringar som föreslogs av arbetsgruppen skall genomföras.
Lex ASEA och småföretagen
I den s.k. lex ASEA (3 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt)) finns regler som gäller omstrukturering av företag. När ett företag delar upp sin verksamhet i flera dotterbolag och sedan delar ut dessa till aktieägarna underlåts uttagsbeskattning och skjuts utdelningsbeskattningen upp till dess mottagaren säljer aktierna. En förutsättning är att någon del av det utdelande företaget är marknadsnoterat. Onoterade bolag omfattas inte av lex ASEA, vilket är en klar diskriminering av fåmansbolagen, varför kravet på marknadsnotering bör slopas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av den totala skattenivån
2. att riksdagen beslutar att den statliga skatten skall vara 20 % fr.o.m. den 1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att avskaffa skatten på aktieutdelning fr.o.m. inkomståret 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar slopa sambeskattningen fr.o.m. inkomst- året 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar höja fribeloppet vid förmögenhets- beskattning till 1,2 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att avskaffa förmögenhetsskatten fr.o.m. inkomståret 2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av optioner,1
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av risk- kapitalavdrag i enlighet med vad som anförts i motionen,1
9. att riksdagen beslutar att beskatta inkomster av royalty- inkomster från patent som inkomst av kapital i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att förmånsrätten för skatter vid företags- konkurser ändras i enlighet med vad som anförts i motionen,2
11. att riksdagen beslutar att avveckla den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för be- skattning av utdelning och realisationsvinst i fåmansbolag i enlighet med vad som anförts i motionen,1
13. att riksdagen beslutar avskaffa särbestämmelserna för fåmans- bolag avseende familjemedlemmars inkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade möjligheter att erhålla F-skattsedel,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kravet på marknadsnotering bör tas bort i lagen om statlig inkomstskatt 3 § 7 (lex ASEA),1
16. att riksdagen beslutar slopa skatten på reklam fr.o.m. 1 januari 2000,
17. att riksdagen beslutar att moms på dagstidningar och tidskrifter skall utgå med 25 % i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Carl Fredrik Graf (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Catharina Hagen (m)
Margareta Cederfelt (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Anna Åkerhielm (m)
1 Yrkandena 6-8 och 12-15 hänvisade till SkU. 2 Yrkande 10 hänvisat till LU.
Övriga yrkanden hänvisade till FiU.