Den utredning som föregick propositionen, Tullagsutredningen, hade ett
förslag om möjlighet till dröjsmålstalan. Detta skulle innebära en
möjlighet att under vissa omständigheter föra dröjsmålstalan om inte
Tullverket fattat beslut i ett liggande ärende inom viss tid.
Regeringen valde att inte ta upp denna fråga i den lagrådsremiss som
föregick propositionen. Lagrådet kommenterade detta särskilt och anförde att
det är bättre att i författning ange vad som ska gälla ifråga om dröjsmålstalan
än att överlåta detta åt praxis. Lagrådet påpekade vidare att dröjsmålstalan
funnits inom det finansiella området i fem års tid. Lagrådet ansåg att det var
lämpligt att under det fortsatta lagstiftningsarbetet utarbeta de nödvändiga
reglerna för tillämpningen av rättsinstitutet dröjsmålstalan.
Regeringen lägger inte nu heller något förslag utan pekar i propositionen
på alla de problem som man anser förknippad med frågan. Även om vi kan
ha viss förståelse för att klarläggande av regler för ett begrepp som dröjs-
målstalan lämpligen bör utarbetas i ett vidare sammanhang än i samband
med en ny tullag anser vi att frågan inte kan nonchaleras på det sätt
regeringen gör. Ett tydligt regelsystem för vilka möjligheter till dröjsmåls-
talan vid myndigheters handläggning som bör föreligga vore av stort värde
inte minst för småföretag vars hela existens kan hänga på ett myndighets-
besked. Regeringen säger bara obestämt att den avser återkomma i frågan. Vi
anser att ett snabbt utredningsarbete bör starta i syfte att ange de regler som
bör gälla vid dröjsmålstalan. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett ut-
redningsarbete snarast bör starta i syfte att leda till förslag om regler
för dröjsmålstalan vid myndighetshandläggning.