Det blir mer och mer uppenbart att möjligheten för många svenska företag att konkurrera med andra länder minskar och i vissa fall omöjliggörs av de höga svenska skatterna. Olika särlösningar konstrueras för att branscher skall kunna överleva och bli konkurrenskraftiga. På energiskatteområdet finns flera sådana exempel. Det hade varit bättre med sänkta energiskatter. Det skulle ge en långsiktighet som i dag saknas. I stället går regeringen den motsatta vägen. Flera energiskatter höjs enligt regeringens förslag.
Energiskatterna är för närvarande föremål för en genomgripande översyn i en interdepartemental arbetsgrupp i Regeringskansliet. Något resultat härav har vi ännu inte kunnat se. Den intressanta frågan är om det är skattesänkningar som kommer att föreslås. Tvärtom tyder mycket på att det som diskuteras är skattehöjningar under benämningen grön skatteväxling.
För cement- och kalkbranschen gäller till och med den 31 december 1999 den s.k. 1,2 procentregeln. Den innebär i korthet att skattemyndigheten på ansökan får medge att koldioxidskatten på bränsle, som förbrukas vid industriell framställning av andra mineraliska ämnen än metaller, inte skall överstiga 1,2 procent av de tillverkade produkternas försäljningsvärde.
Framförhållningen från regeringens sida vad avser 1,2 procentregeln har minst sagt varit bristfällig. Regeringen har vid ett flertal tillfällen hänvisat till ovannämnda översyn och de s.k. skattesamtalen, trots att man måste ha varit medveten om att inga konkreta förslag skulle kunna komma fram i tid. Så sent som den 15 juli skriver finansministern i ett frågesvar: "jag är inte beredd att i dag ta ställning till en eventuell förlängning av 1,2 procentregelns tillämplighet". I budgetpropositionen finns inget förslag i denna del. Regeringen hänvisar till att den har för avsikt att lägga fram en särskild proposition i ärendet senare. Denna senfärdighet medför att de berörda branscherna får betydande svårigheter med sin planering och sin framförhållning.
Vi anser att riksdagen redan nu kan ta ställning till frågan om att 1,2 procentregeln bör förlängas ytterligare ett år. Vi anslår också medel för detta i vårt budgetförslag.
Det ankommer på utskottet att utforma vederbörlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att förlänga giltighetstiden för den s.k. 1,2- procentregeln för cement- och kalkindustrin t.o.m. den 31 december 2000.
Stockholm den 4 oktober 1999
Carl Fredrik Graf (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Catharina Hagen (m)
Margareta Cederfelt (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Anna Åkerhielm (m)