med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler
Propositionen
Regeringen föreslår att de flesta av de s.k. stoppregler som
infördes för fåmansföretag på 1970-talet ska avskaffas.
Vidare föreslås ändringar av definitionen av fåmansföretag
och av företagsledare.
Stoppreglerna
Kristdemokraterna välkomnar att regeringen har ändrat sig
och genom den föreliggande propositionen nu är beredd att
avskaffa de flesta av stoppreglerna. Regeringens förslag
innebär att en del av den skattemässiga diskriminering som
många fåmansföretagare drabbas av i förhållande till andra
företagsformer kommer att försvinna. Fåmansföretagare
kommer att i större utsträckning betala skatt enligt gängse
regler. Regeringens förslag handlar alltså inte om någon
egentlig skattelättnad.
Kristdemokraterna anser, i likhet med vad statliga utredningar tidigare
kommit fram till, att även de stoppregler som gäller inkomstfördelning inom
familjen och förbjudna lån bör avskaffas. Riksdagen bör besluta om att även
dessa stoppregler avskaffas och att beskattning i stället sker enligt gängse
regler.
Kristdemokraterna anser även att stoppregeln vid beskattning av förmåner
i samband med personalavveckling bör avskaffas. Dagens regler leder till
orimliga konsekvenser: En delägare i ett fåmansföretag, även med ett fåtal
aktier, ska beskattas för en utbildning som arbetsgivaren bekostar för honom
i en uppsägningssituation till skillnad från de anställda som inte äger några
aktier i företaget. Detta strider mot vad de flesta skulle beteckna som
likformig och neutral beskattning. Få torde kunna beskriva denna skillnad i
beskattning som rättvis. Vad gäller denna stoppregel bör de allmänna
reglerna tillämpas, dvs. att skattefrihet föreligger även i fåmansföretag för
personer som varit anställda minst halvtid två år i följd.
Beskattningen av
fåmansbolag
Även om samtliga stoppregler avskaffas, kvarstår en
skattesituation där fåmansbolagen, jämfört med andra
företagsformer, är diskriminerade. Av dessa skäl behövs det
enligt Kristdemokraterna en reform av fåmansbolagsreglerna
som tar sikte på att sänka den totala beskattningen av
fåmansföretag. Speciellt gäller detta de krångliga s.k. 3:12-
reglerna, som för många produktiva företagare innebär en
väsentligt högre beskattning av det kapital som de satsat i det
egna företaget än den skatt som andra kapitalinvesteringar i
externa verksamheter ger upphov till. På grund av den
skiljelinje som skattelagstiftningen drar upp mellan vad som
anses som rimlig kapitalavkastning och inkomst av tjänst,
har många fåmansföretagare en marginalskatt på 55 procent,
jämfört med de 30 procent i skatt som normalt tas ut på
avkastningen från kapitalinvesteringar.
I princip finns det två sätt att komma till rätta med denna orättvisa i
beskattningen. Det första är att helt avskaffa progressiviteten i
skattesystemet. Därmed skulle det inte längre finnas något behov av de
särregler som drabbar produktiva företagare, eftersom spänningen mellan
kapital- och inkomstskatt inte längre skulle vara särskilt stor. Denna åtgärd
framstår emellertid i ett kort perspektiv, i frånvaro av andra förändringar av
skatte- och socialförsäkringssystemet, som mindre realistisk från såväl
statsfinansiell som fördelningspolitisk utgångspunkt.
Det andra sättet är att öka de beloppsgränser som styr hur mycket av en
given nettovinst som ska beskattas som inkomst av kapital och vad som
därutöver beskattas som inkomst av tjänst. Kristdemokraterna anser att denna
metod bör användas för att anpassa beskattningen av fåmansföretagen till
rimligare och lägre beskattning.
Fåmansbolagsreglernas
komplexitet
Kristdemokraterna vill i detta sammanhang påminna om att
det är hög tid att även reformera fåmansbolagsreglerna från
ett förenklingsperspektiv. De regler som för närvarande
gäller är så svårtillgängliga att ytterst få personer torde
kunna tillgodogöra sig den exakta innebörden av dem, och
än mindre de skattemässiga konsekvenserna. Lagrådet
anförde i ett yttrande med anledning av de föreslagna
reglerna i prop. 1996/97:45 "att reglerna är så
svårtillgängliga att det starkt kan ifrågasättas om de bör
föranleda lagstiftning". Regeringen anförde då att systemet
måste "få vara i kraft under ett par års tid utan att det
genomförs ytterligare ändringar. Först därefter att ta
ställning till frågan om ändringar bör göras i något eller
några avseenden." Vidare hänvisade regeringen till den
totala översyn av inkomstbeskattningslagstiftningen som då
höll på att avslutas. Denna översyn, som helt nyligen
resulterade i en proposition till riksdagen (prop.
1999/2000:2), har emellertid inte inneburit några materiella
förenklingar av de s.k. 3:12-reglerna.
Ett par års tid måste nu anses ha förflutit sedan den 31 oktober 1996 då
propositionen om de nuvarande 3:12-reglerna lämnades till riksdagen. Det
finns därför all anledning för riksdagen att ge regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag till ett förenklat regelverk på detta område i syfte att
fler, helst alla, företagare ska kunna förstå systemet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avskaffa stoppregeln gällande inkomst-
fördelning inom familjen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa stoppregeln gällande förbjudna
lån i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa stoppregeln gällande beskattning
av förmåner i samband med personalavveckling i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar av
fåmansbolagens skattesituation i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förenklingar av
fåmansbolagsreglerna i enlighet med vad som anförts i motionen.