med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler
Sverige behöver fler företag och fler företagare. Idag drabbas
de av en för hård skattebelastning. Det krävs ett flertal
åtgärder för att lätta denna skattebörda. Folkpartiet har i
motion 1999/2000:Sk327 redovisat de mest angelägna
skattesänkningarna. Det är t.ex. arbetsgivaravgifter, dubbel-
beskattningen och för fåmansbolagen inte minst de s.k. 3:12-
reglerna som det är mest angeläget att göra något åt.
Ett borttagande av de s.k. stoppreglerna löser inte dessa problem men är i
sig angeläget.
Utredningen SOU 1998:116 (Stoppreglerna) utgick från att enbart att ett
företag är fåmansägt inte ska leda till att företaget eller dess ägare beskattas
hårdare än om företaget haft många ägare. Särregler bör så långt möjligt
undvikas. Utredningen konstaterar att de allmänna reglerna i de flesta fall ger
ett godtagbart resultat även när det gäller transaktioner mellan ett fåmansägt
företag och dess ägare. Den finner att några av dagens stoppregler ger
upphov till ett vida högre skatteuttag än vad som är fallet vid en normal
tillämpning av de allmänna reglerna. Utredningen säger: "Vår principiella
inställning är att regler av utpräglad stoppkaraktär är olämpliga och minskar
respekten och förståelsen för skattesystemet."
Utredningen har enligt vår mening på ett övertygande sätt visat att de
argument som ursprungligen användes för att motivera stoppreglerna inte
längre gäller. De representerar en syn på företagare som potentiella
skattesmitare. Denna syn delar vi inte.
Regeringen har efter lång tövan lagt fram förslag om ändring av flertalet
stoppregler. Detta bör i sig hälsas med tillfredsställelse. Regeringens
proposition innehåller dock en del ofullkomligheter.
Inkomstfördelningen i
fåmansbolag
En av stoppreglerna rör inkomstfördelningen mellan makar i
fåmansbolag. Bestämmelserna i punkt 13 i anvisningarna till
32 § KL innebär att maken beskattas för den ersättning som
han eller hon fått från företaget under förutsättning att
ersättningen är att anse som marknadsmässig. För
överskjutande del ska i stället företagsledaren beskattas.
Stoppregelutredningen anser regeln onödig. De allmänna
reglerna ger skattemyndigheterna möjlighet ingripa om
inkomstfördelningen klart avviker från vad som är en
marknadsmässig ersättning.
Stoppregelutredningen hänvisar också till Redovisningskommittén (SOU
1996:157) som ansåg att särregler för inkomstfördelning mellan makar vid
enskild näringsverksamhet inte var nödvändig.
Regeringen tar det förhållandet att Redovisningskommitténs förslag i
denna del ännu ej lett till lagstiftning till förevändning för att inget göra.
Vi
anser detta ohållbart. Eftersom båda utredningarna pekar i samma riktning
finns det ingen anledning, när regeringen nu tagit sig samman och avskaffar
vissa stoppregler, att inte fullfölja Stoppregelutredningens förslag och
avskaffa stoppreglerna även i denna del.
Förbjudna lån
I aktiebolagslagen anges till vilken personkrets aktiebolaget
inte får lämna lån (12 kap. 7 § ABL). Ett motiv för att införa
detta låneförbud var att motverka skatteflykt som yttrade sig
i att aktieägare eller personer i ledande ställning i ett företag
tog lån från detta för privat konsumtion. Låneförbudet
kompletterades därför också med bestämmelser om
beskattning av dessa förbjudna lån.
Regeringen vill, till skillnad från utredningen som föreslagit vissa
ändringar, behålla de nuvarande skattemässiga bestämmelserna om förbjudna
lån (punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL). Låneförbudet enligt
aktiebolagslagen är väl känt och behöver enligt vår mening inte kompletteras
med en särskild skattemässig bestraffning. Sanktionssystemet enligt ABL
torde vara tillräckligt. Svenska Revisorsamfundet SRS anser t.ex. att de
allmänna skattreglerna, ABL:s sanktionssystem och revisorernas granskning
utgör en fullt tillräcklig garanti för att ABL:s regler ska efterlevas. Vi delar
denna uppfattning. Vi anser följaktligen att särskilda skattemässiga
sanktioner inte är nödvändiga.
Personalavveckling
För en person som är eller riskerar att bli arbetslös på grund
av omstrukturering, personalavveckling eller liknande ska en
förmån som i form av utbildning eller någon annan åtgärd
som är av väsentlig betydelse för att den enskilde ska kunna
fortsätta att förvärvsarbeta, inte tas upp som intäkt. Detta
gäller inte förmån från fåmansbolag eller fåmansägt
handelsbolag om den anställde är företagsledare eller
delägare i företaget eller närstående till sådan person. Detta
är åter en punkt där personer verksamma i fåmansbolag
särbehandlas.
Regeringen vill inte avskaffa denna särbehandling. Den utredning (SOU
1995:94 Utredningen om beskattning av förmåner i samband med
uppsägning och utbildning) som föreslog de ovan nämnda möjligheterna till
skattefrihet för utbildning föreslog att detta även skulle gälla delägare,
delägare närstående, företagsledare och företagsledare närstående som varit
anställda i företaget längre tid än två år i följd med en arbetstid om minst
halvtid. En sådan bestämmelse hade utgjort en garanti mot missbruk från
personer med anknytning till fåmansföretag. Regeringen gick dock inte på
denna linje. Inte heller nu är regeringen villig att ändra denna diskriminering
av dem som är verksamma i fåmansföretag. Argumentet från regeringens
sida är att regeln i sig är ett brott mot den symmetri som skattereformen
syftade till. Vi anser dock att så länge denna bestämmelse finns ska inte de
som är verksamma i fåmansföretag vara diskriminerade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av stoppreglerna vad gäller inkomst-
fördelning mellan makar i fåmansbolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskild skattebehandling av förbjudna lån enligt
aktiebolagslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av särbehandlingen av dem som är
verksamma i fåmansbolag såvitt avser skattefrihet för utbildning m.m.
vid personalavveckling.