Sverige behöver fler företag och fler företagare. Idag drabbas de av en för hård skattebelastning. Det krävs ett flertal åtgärder för att lätta denna skattebörda. Folkpartiet har i motion 1999/2000:Sk327 redovisat de mest angelägna skattesänkningarna. Det är t.ex. arbetsgivaravgifter, dubbel- beskattningen och för fåmansbolagen inte minst de s.k. 3:12- reglerna som det är mest angeläget att göra något åt.
Ett borttagande av de s.k. stoppreglerna löser inte dessa problem men är i sig angeläget.
Utredningen SOU 1998:116 (Stoppreglerna) utgick från att enbart att ett företag är fåmansägt inte ska leda till att företaget eller dess ägare beskattas hårdare än om företaget haft många ägare. Särregler bör så långt möjligt undvikas. Utredningen konstaterar att de allmänna reglerna i de flesta fall ger ett godtagbart resultat även när det gäller transaktioner mellan ett fåmansägt företag och dess ägare. Den finner att några av dagens stoppregler ger upphov till ett vida högre skatteuttag än vad som är fallet vid en normal tillämpning av de allmänna reglerna. Utredningen säger: "Vår principiella inställning är att regler av utpräglad stoppkaraktär är olämpliga och minskar respekten och förståelsen för skattesystemet."
Utredningen har enligt vår mening på ett övertygande sätt visat att de argument som ursprungligen användes för att motivera stoppreglerna inte längre gäller. De representerar en syn på företagare som potentiella skattesmitare. Denna syn delar vi inte.
Regeringen har efter lång tövan lagt fram förslag om ändring av flertalet stoppregler. Detta bör i sig hälsas med tillfredsställelse. Regeringens proposition innehåller dock en del ofullkomligheter.
Inkomstfördelningen i fåmansbolag
En av stoppreglerna rör inkomstfördelningen mellan makar i fåmansbolag. Bestämmelserna i punkt 13 i anvisningarna till 32 § KL innebär att maken beskattas för den ersättning som han eller hon fått från företaget under förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. För överskjutande del ska i stället företagsledaren beskattas. Stoppregelutredningen anser regeln onödig. De allmänna reglerna ger skattemyndigheterna möjlighet ingripa om inkomstfördelningen klart avviker från vad som är en marknadsmässig ersättning.
Stoppregelutredningen hänvisar också till Redovisningskommittén (SOU 1996:157) som ansåg att särregler för inkomstfördelning mellan makar vid enskild näringsverksamhet inte var nödvändig.
Regeringen tar det förhållandet att Redovisningskommitténs förslag i denna del ännu ej lett till lagstiftning till förevändning för att inget göra. Vi anser detta ohållbart. Eftersom båda utredningarna pekar i samma riktning finns det ingen anledning, när regeringen nu tagit sig samman och avskaffar vissa stoppregler, att inte fullfölja Stoppregelutredningens förslag och avskaffa stoppreglerna även i denna del.
Förbjudna lån
I aktiebolagslagen anges till vilken personkrets aktiebolaget inte får lämna lån (12 kap. 7 § ABL). Ett motiv för att införa detta låneförbud var att motverka skatteflykt som yttrade sig i att aktieägare eller personer i ledande ställning i ett företag tog lån från detta för privat konsumtion. Låneförbudet kompletterades därför också med bestämmelser om beskattning av dessa förbjudna lån.
Regeringen vill, till skillnad från utredningen som föreslagit vissa ändringar, behålla de nuvarande skattemässiga bestämmelserna om förbjudna lån (punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL). Låneförbudet enligt aktiebolagslagen är väl känt och behöver enligt vår mening inte kompletteras med en särskild skattemässig bestraffning. Sanktionssystemet enligt ABL torde vara tillräckligt. Svenska Revisorsamfundet SRS anser t.ex. att de allmänna skattreglerna, ABL:s sanktionssystem och revisorernas granskning utgör en fullt tillräcklig garanti för att ABL:s regler ska efterlevas. Vi delar denna uppfattning. Vi anser följaktligen att särskilda skattemässiga sanktioner inte är nödvändiga.
Personalavveckling
För en person som är eller riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande ska en förmån som i form av utbildning eller någon annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den enskilde ska kunna fortsätta att förvärvsarbeta, inte tas upp som intäkt. Detta gäller inte förmån från fåmansbolag eller fåmansägt handelsbolag om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till sådan person. Detta är åter en punkt där personer verksamma i fåmansbolag särbehandlas.
Regeringen vill inte avskaffa denna särbehandling. Den utredning (SOU 1995:94 Utredningen om beskattning av förmåner i samband med uppsägning och utbildning) som föreslog de ovan nämnda möjligheterna till skattefrihet för utbildning föreslog att detta även skulle gälla delägare, delägare närstående, företagsledare och företagsledare närstående som varit anställda i företaget längre tid än två år i följd med en arbetstid om minst halvtid. En sådan bestämmelse hade utgjort en garanti mot missbruk från personer med anknytning till fåmansföretag. Regeringen gick dock inte på denna linje. Inte heller nu är regeringen villig att ändra denna diskriminering av dem som är verksamma i fåmansföretag. Argumentet från regeringens sida är att regeln i sig är ett brott mot den symmetri som skattereformen syftade till. Vi anser dock att så länge denna bestämmelse finns ska inte de som är verksamma i fåmansföretag vara diskriminerade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av stoppreglerna vad gäller inkomst- fördelning mellan makar i fåmansbolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild skattebehandling av förbjudna lån enligt aktiebolagslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av särbehandlingen av dem som är verksamma i fåmansbolag såvitt avser skattefrihet för utbildning m.m. vid personalavveckling.
Stockholm den 27 oktober 1999
Johan Pehrson (fp)
Karin Pilsäter (fp)