Sverige är i dag ett mångetniskt samhälle. Integrationen av
de nya medborgarna har inte lyckats och därför kan vi inte
heller kalla Sverige för ett mångkulturellt samhälle. Vi anser
dock att ett mångkulturellt samhälle är något positivt.
I dag stämplas människor som socialbidragstagare eller kriminella för att
de bryter på svenska, har ett annorlundaklingande namn, har mörkt hår eller
är muslimer. Vi har en diskriminering inte bara i arbetslivet med förödande
konsekvenser i hela samhället utan även en diskriminering på alla plan i
samhällslivet. Vanliga företeelser i vårt samhälle är att man blir förvägrat ett
hyreskontrakt, inte insläppt på krogen, diskriminerad av socialnämnden -
inte för att man är invandrare - utan för att man synligt skiljer sig från det
"svenska". Denna form av visuell diskriminering är oacceptabel och hör inte
hemma i en demokrati eller i något samhälle.
Det mångkulturella
samhället
Ett mångkulturellt samhälle måste ha ett etiskt minimun som
alla invånare respekterar. Vi kommer inte och ska inte heller
försöka ändra det faktum att Sverige idag präglas av kulturell
och etnisk mångfald. Däremot blir det ännu viktigare att
diskutera den etiska grund som ska vara gemensam för alla
invånare. Denna diskussion bör främjas. Vi anser att denna
etiska grund bör vara respekten för alla människors lika
värde, tolerans och ett gemensamt rättssystem.
Om man eftersträvar att förverkliga ett gemensamt rättssystem så sätter det
gränser för toleransnivån. Alla medborgare måste följa de regler som
rättssystemet sätter upp. Detta förutsätter att medborgarna uppfattar systemet
moraliskt riktigt. Det svenska rättssystemet har idag vissa brister, det styrker
inte alla människors lika värde. Det är av oerhörd vikt att man snarast
förändrar rättssystemet om man vill att det ska respekteras av alla med-
borgare och kunna utgöra en grund för gemenskap i samhället.
I debatten talar många om integration. Men det finns olika definitioner av
integration. Vissa debattörer talar om integration, men menar assimilation.
För oss är integration när alla medborgare får ett jämbördigt deltagande i
samhällets verksamheter.
Förändring av den gamla
invandrarpolitiken
Man har länge haft en invandrarpolitik och
invandrarpolitiska mål. Invandrarpolitiken har misslyckats
och de invandrarpolitiska målen har inte uppfyllts. Att
invandrarpolitiken inte har lyckats beror på att den till stor
del har fokuserat på Invandrarverket och hemspråk. Frågor
om diskriminering har man till stor del blundat för. Och först
nu börjar kommuner i Sverige arbeta med andra frågor än
mottagandet och flertalet kommuner börja sätta upp
integrationsprogram. Däremot varierar kvaliteten och
innehållet i dessa program och vissa kommuner har inte ens
påbörjat ett arbete med att ta fram sådana program.
Vi anser att de gamla målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan kan
uppfyllas. Att ändra dessa mål är att kasta in handduken och säga att vi har
gett upp och kommer inte att kunna arbeta för alla människors lika värde i
det svenska samhället. Vi vill att det mångkulturella samhället kännetecknas
av valfrihet, samverkan och jämlikhet, istället för assimilering där invandrare
ensidigt förväntas anpassa sig till det svenska samhället. Jämlikhetsmålet
innebär att invandrare ska få samma rättigheter och skyldigheter som befolk-
ningen i övrigt. Valfrihetsmålet innebär att invandrare ska få möjlighet att
välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och uppta
svenska livsmönster och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den
ursprungliga kulturella identiteten med tillhörande livsmönster. Målet om
samverkan innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma
till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupper och den svenska infödda
befolkningen. Genom jämlikhet utvecklas och berikas det svenska samhället.
Vi vill dela upp det som traditionellt kallats invandrarpolitik i tre delar: (1)
Invandrarpolitiken, som gäller de första åren i Sverige, (2) Förändringar i
samhällspolitiken så att man möjliggör ett mångkulturellt samhälle med ett
jämbördigt deltagande i samhället, (3) Åtgärdsprogram för att komma till-
rätta med de problem som den misslyckade invandrarpolitiken har
åstadkommit.
De första åren i Sverige
LMA
LMA ska finnas kvar och nyanlända ska ha rätt att själva
välja bostadsort. Varje kommun i Sverige ska kunna ta emot
människor som kommer hit och kunna erbjuda en
introduktion till det svenska samhället. Förutom det faktum
att integrationen blir sämre om man påtvingar människor
bostadsort, så är det Sveriges skyldighet enligt artikel 12 i
FN-konventionen att "envar som lagligen befinner sig på en
stats område äger rätt att där röra sig fritt och fritt välja
bosättningsort". Samhället ska naturligtvis kunna
rekommendera orter om man tror att det finns bättre chanser
till introduktion och ett framtida arbete. Det är viktigt att
rekommendationen inte innebär en anvisning som är
tvingande.
Introduktionen
Hur introduktionen ska utformas ska diskuteras mellan den
sökande och de sociala myndigheterna. Det
introduktionsprogram som idag finns är ett steg i denna
introduktion.
Under introduktionen vill vi kunna ge dem som har rätt till asyl i Sverige
eller har andra flyktingskäl och deras anhöriga ett skattepliktigt bidrag. Detta
för att komma ifrån dagens socialbidragstänkande och för att kunna möjlig-
göra att människor tar ansvar för sina liv. Nivåerna för bidragen bör vara
något högre än socialbidragen, i den mening att man ska märka en skillnad
mellan att få ersättningen och att söka socialbidrag. I ett längre perspektiv
vill vi ersätta denna introduktionsersättning med en grundersättning.
Om man ska kunna möjliggöra en god integration måste barnomsorg vara
en absolut rättighet. Nivån för introduktionsersättningen ska vara satt där-
efter.
Man ska kunna ha möjligheten att flytta till en annan kommun. Detta ska
man kunna göra halvårsvis, vilket påverkar hur man betalar ut schablon-
ersättningen till kommunerna.
Även andra än asylsökande - om behov finns - ska kunna få tillgång till
att få ta del av svenskundervisning. De ska kunna få ett skattepliktigt bidrag
under tiden. Vi avslår dock propositionens förslag som innebär att man måste
gå ett introduktionsprogram under tiden. Detta ska alltså vara en del av den
allmänna politiken. Övervägas kan dock om kostnaderna för detta ska betalas
av staten, som en del av "åtgärdsprogrammet".
Asylsökande
En del av en lyckad integration är att man inte passiviserar
människor under den tiden som deras fall prövas.
Människors rättssäkerhet i denna process får under inga
omständigheter undergrävas. Ändå kan vi konstatera att man
försämrar individers liv och samhällsnyttan genom alltför
långa väntetider och att det blivit en dålig vana med alltför
långa väntetider. Vi anser att man efter ett års vistelse i
Sverige automatiskt ska få PUT, permanent
uppehållstillstånd.
Ett mångkulturellt samhälle
med ett jämbördigt
deltagande
Begreppet invandrare
Begreppet invandrare diskuteras i samhällsdebatten. Många
talar för att man ska ta bort begreppet invandrare. På vissa
debattörer verkar det som om alla problem, speciellt
diskrimineringen, automatiskt skulle försvinna om ordet
invandrare inte används. Vi anser att det är viktigt att
människor själva ska få identifiera sig. Om man vill kalla sig
invandrare, svensk, bindestrecksmänniska m.m. ska vara upp
till individen. Sedan behöver vi för statistik och forskningens
skull använda oss av termer som invandrare, människor med
uppehållstillstånd, svensk medborgare osv. Det är viktigt att
man för statistik och forskning på invandrare som grupp,
men även delar upp invandrargruppen i andra kategorier.
Regeringens förslag att ta bort ordet "invandrare" andas en rädsla för att
människor som är invandrade ska känna en gemenskap med varandra. Man
löser inga problem genom att ändra begreppet invandrare, men har inget
emot propositionens förslag. Men det viktiga är att komma åt de strukturella
hindren i samhället och den visuella diskrimineringen. Gör man inte det har
en begreppsförändring ingen betydelse.
Forskning
Det är skrämmande lite uppgifter som finns om
invandrargruppens situation. Vi behöver också kontinuerligt
få kunskap genom forskning, djupstudier och statistik. Dels
kan vi ta del av den forskning och den diskussion om ett
mångkulturellt samhälle som finns i många andra länder,
dels bör staten anvisa pengar ur den samlade
forskningsbudgeten för att stimulera forskning om det
mångkulturella samhället. Vi anser att det i all social
forskning bör ingå ett perspektiv utifrån invandrares
situation likaväl som ett könsperspektiv eller
handikapperspektiv.
Förebyggande åtgärder i
skolan
Skolan har kanske den viktigaste funktionen för att skapa ett
mångkulturellt samhälle med tolerans och trygga människor.
Ett sätt att förebygga rasism och främlingsfientlighet inom skolan är att
läroplansarbetet genomsyras av ett interkulturellt synsätt och att läromedels-
producenter uppmanas att utveckla och förbättra läromedel så att även de
genomsyras av ett interkulturellt synsätt.
Om man ska få tillfälle att möta samhället i skolan så måste man bereda
plats i skolan för temadagar och besök utifrån. Många lärare vågar inte lämna
ifrån sig sina lektioner till det. Insatser bör göras för att underlätta för
tema-
dagar och besök från frivilligorganisationer i skolan.
Ge skolan ökade resurser. Då kan den fylla sin viktiga roll att förmedla
kunskap om olika kulturer, språk och traditioner till den generation som i
framtiden ska leva i det mångkulturella samhället.
Hemspråkslärarnas status kan höjas genom att tjänsten görs om till en
vanlig språklärartjänst. Detta har en viktig attitydbildande funktion.
Invandrarrepresentationen
Partierna bör ta ett större ansvar och aktivt arbeta för att få in
invandrare i politiken och i de beslutande församlingarna.
Det är viktigt att inse att man inte bara ska efterfråga
invandrare i frågor som berör flykting- eller invandrarfrågor,
utan i alla frågor.
I de statliga utredningarna är invandrare underrepresenterade som
ledamöter, tjänstemän och experter. I invandrarpolitiska utredningen så fanns
det experter från Kommunförbundet, Finansdepartementet, Invandrarverket
m.m., dvs. de organisationer och verk som utövar politiken var närvarande,
men inte de som påverkas av politiken, invandrargruppen själv. Självfallet
borde en eller två av experterna ha representerat invandrarorganisationerna i
Sverige. I olika utredningar bör man använda sig av invandrarkollektivet som
en resurs och antingen ha med en expert eller arbeta i samråd med
invandrargruppen.
DO
Vissa principer och värderingar är så grundläggande i
samhället, att de bör bekräftas genom lagar. En sådan princip
är allas lika värde. Den lagstiftning som finns idag är därför
grundläggande, men inte tillräcklig. Vi vet att det trots
lagstiftningen förekommer diskriminering. För att DO,
Diskrimineringsombudsmannen, ska kunna hinna med att ta
alla fall av diskriminering måste dess befogenheter och
resurser ökas.
Lokala DO
DO bör kompletteras på det regionala/kommunala planet.
Varje kommun bör ha minst en tjänsteman som har som
uppgift att motverka diskriminering och rasism inom
kommunen och dess verksamhet. De kommuner som har ett
medborgarkontor bör kunna förmedla kontakt mellan de
personer som vill ha hjälp med fall av diskriminering och
den lokale DO. Idag känner sig många svikna av att DO inte
har resurser att hjälpa, vissa känner sig rent av lurade. En
komplettering av DO på det regionala/kommunala planet är
nödvändigt för att människor som känner sig diskriminerade
skall kunna få det stöd och den rättshjälp de har rätt till.
Lagen om "olaga diskriminering"
Lagstiftningen om "olaga diskriminering" i brottsbalken 16:9
kan ifrågasättas på olika sätt. En del hävdar att polisen borde
agera hårdare. Att de borde få tydligare riktlinjer så att de
prioriterar bättre, utreder noggrannare, osv. Det är möjligt. Å
andra sidan är de enda länder där vi ser fällande anti-
diskrimineringsdomar i förhållande till näringslivet, de
länder som förbjuder diskriminering med civilrättslig
lagstiftning. Vi kanske har valt fel väg. Diskriminering i
arbetslivet är inte en del av straffrätten. Varför skall i så fall
diskriminering av t ex kunder i näringslivet vara en del av
straffrätten?
Om lagen om olaga diskriminering omvandlades till en förstärkt civil-
rättslig skadeståndslag skulle man kunna uppnå lagens ändamål, dvs att
motverka diskriminering, på ett mer effektivt sätt. Inom brottsbalken är olaga
diskriminering en meningslös, dock trevlig, symbollag. Den skrevs för att
blidka en internationell opinion - baserad på en internationell förpliktelse. I
bästa fall är det endast detta mål som uppfylls. Som en civilrättslig
skadeståndslag skulle beviskraven vara lägre - de samma som i vanliga
civilrättsliga mål - vilket borde leda till flera fall där skadestånd utdöms. De
utsatta skulle förmodligen vara mer motiverade att driva sådana fall än
åklagarna och polisen. I vissa fall skulle de diskriminerade kunna få
rättshjälp för att driva sina fall, vilket är omöjligt idag. Möjligtvis skulle
man
kunna se till att DO fick ansvar för att driva dessa diskrimineringsfall. Om
skadestånd blev utdömt skulle det bli lättare att uppnå vissa sidoeffekter.
T.ex. blir det lättare för kommunerna att dra in tillståndet för diskriminerande
krogar.
Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över frågan om
att omvandla lagen om olaga diskriminering i brottsbalken till en ren
civilrättslig lagstiftning. Samma utredning skulle dessutom kunna få i
uppdrag att se över organisationen av våra olika antidiskrimineringslagar,
åtgärder och tillsynsmyndigheter. Målet skulle vara att lägga grunden för en
s k kommission för mänskliga rättigheter. Detta skulle förmodligen leda till
en effektivare användning av de knappa resurser som används för att
motverka diskriminering på olika sätt.
Ingen statssanktionerad
diskriminering
Riksdagen skall verka för principen att alla som bor i Sverige
skall behandlas lika, eller i varje fall så lika som möjligt.
Med andra ord skall man motverka situationen som gäller
med EU - att landets befolkning delas upp i tre
rättskategorier, svenskar, övriga EU medborgare, och
"tredjelandsmedborgare". Enligt EU-rätt t ex är man i
princip i Sverige tvungen att godta EU-examina såsom
likvärdiga med svenska medan det fortfarande är fritt fram
att strunta i alla andra utländska examina, vilket också görs.
Tredjelandsmedborgarnas examina borde prövas åtminstone
individuellt och med visst förnuft.
Det finns också en EU-förordning om att EU-invandrare skall få rösträtt
efter en månads bosättning, medan andra invandrare skall vara tvungna att ha
varit bosatta i Sverige i tre år i enlighet med nationell lagstiftning. Det
finns
inga förnuftiga eller demokratiska skäl för denna åtskillnad. Denna åtskillnad
utgör en ren diskriminering och bör inte accepteras i svensk lagstiftning.
Man bör helt enkelt anta en lag om att man ska behandla alla invandrare lika.
Medborgarskap
Det behövs åtgärder för att minska skillnaden mellan
medborgare och icke-medborgare och bl.a. se över
utlänningslagen i syfte att öka icke-medborgares
rättssäkerhet. Vi anser att regeringen bör återkomma med
förslag i enlighet med ovanstående.
Dubbelt medborgarskap
Sverige motverkar idag dubbelt medborgarskap. Denna
inställning är förlegad. Förlegad dels p.g.a. att verkligheten
har sprungit förbi principen för länge sen. T ex har många
flyktingar dubbelmedborgarskap. Många barn från s k
blandäktenskap har det. Och dels p.g.a. av att Sveriges
ökande integration med omvärlden kommer att på naturlig
väg leda till att alltfler erhåller dubbelmedborgarskap på ett
eller annat sätt. Denna principiella inställning tjänar endast
syftet att hindra integration. Steget mot svenskt
medborgarskap skulle vara mycket lättare för många
invandrare om Sverige inte tvingade människor att säga upp
sitt tidigare medborgarskap. Sveriges inställning bygger på
en svunnen tid. Främst kan det sägas vara en nackdel för
individen om han eller hon är en dubbelmedborgare - risk
för dubbla skattesystem och dubbla värnpliktssystem osv.
Men många drar sig för att bli svenska medborgare p.g.a.
känslomässiga skäl och med tanke på att man kanske vill
flytta "hem" någon gång. Men om man tror att
medborgarskapssteget främjar integration, är Sveriges sk
principiella inställning ett stort hinder på vägen. Därmed bör
denna princip överges och man bör se över reglerna rörande
dubbelt medborgarskap.
Arbetsmarknaden och
diskrimineringen
Det bör vara lika självklart för företag att rekrytera
medarbetare av bägge könen som att rekrytera medarbetare
som motsvarar landets befolkningssammansättning. För att
kunna uppnå detta så bör man arbeta på samma sätt som man
i Sverige gör för att uppnå ökad jämställdhet. Det bör vara
självklart att lagen mot diskriminering p.g.a. etnisk
tillhörighet är lika stark som lagen om jämställdhet på
arbetsmarknaden. Vi anser alltså att man bör skärpa
lagstiftningen. Se vidare Miljöpartiet de grönas motion
1997/98:A69.
Integrationsprogram för invandrare
Den offentliga sektorn och alla kommuner bör gå före och
upprätta integrationsprogram för invandrare. Dessa
integrationsprogram ska jämföras med
jämställdhetsprogrammen för en bättre representation av
kvinnor. Man bör även kräva att företag med mer än tio
anställda inom det privata näringslivet upprättar
integrationsprogram. Det vore bra med generella regler som
rör alla. Man kan också börja stegvis.T.ex kan man välja att
börja med den offentliga sektorn eller så kan staten vid
beviljande av extra medel till en kommun för att kommunen
har tagit emot många flyktingar eller är invandrartät kräva att
kommunen har en integrationsplan som visar att kommunen
aktivt jobbar med att anställa fler invandrare inom de
kommunala verksamheterna, med målsättningen att
personalprofilen på alla nivåer ska motsvara den etniska
sammansättningen i kommunen.
Utbildning
För att kunna tillvarata invandrarnas utländska utbildningar
bör UHÄ respektive AMS prioritera en vidareutveckling av
instrumenten för att jämföra utländska utbildningar med
motsvarande svenska. Korta, individuella, anpassade
kompletteringsutbildningar är ett bra sätt att tillvarata
invandrarnas utbildning, yrkeserfarenhet och
språkkunskaper.
Antidiskrimineringsklausul i statliga
offentliga upphandlingar
Arbetslösheten bland invandrare är alltför hög, i synnerhet i
förhållande till arbetslösheten bland majoritetsbefolkningen.
Till viss del ligger förklaringen i den pågående, medvetna
eller omedvetna, diskrimineringen på arbetsmarknaden. Hur
man kan komma tillrätta med olika typer av diskriminering
kan nog diskuteras. Lagstiftning är en möjlig väg.
Användningen av statens ekonomiska makt är ett annat sätt
att påverka det privata näringslivet. Hur skulle det kunna
genomföras?
Oavsett politisk färg är många privata företag intresserade av att ha det
offentliga som kund. Om man antar att diskriminering är vanlig i Sverige
innebär detta att många av de företag som handlar med staten diskriminerar -
antingen medvetet eller omedvetet. Ett sätt att få dem att i alla fall fundera
över diskrimineringsproblematiken i sina företag är att lägga in en antidiskri-
mineringsklausul i statliga upphandlingar. Om ett företag vet att man kan
förlora en upphandling p.g.a. att man diskriminerar ökar motivationen att
undvika diskriminering. Detta gäller även diskriminering av kvinnor.
Många talar om hur mångfalden berikar, särskilt inom företagslivet, men
än så länge är det inte mycket mer som händer. En sak som har prövats med
framgång i vissa länder för att stimulera ett förändrat beteende på arbets-
marknaden har varit införandet av antidiskrimineringsklausuler i statliga
upphandlingar. Det finns vissa tecken på lokalt håll om sådant i Sverige -
t ex Växjö och Stockholm.
Därutöver kan man nämna att integrationen av arbetsmarknaden är
förmodligen en av nycklarna till att få den svenska ekonomin på fötter. Fler
och fler företag har kommit till insikten att det som behövs när det gäller
kreativitet, produktivitet, m m är mångfald och inte enfald. Idéerna om
mångfald (diversity) började till stor del inom företagslivet i USA och har
anammats mer och mer av europeiska företag. Givetvis har dessa företag
ökade vinster som drivkraft till sina mångfaldsplaner. Men man skall komma
ihåg att i alla fall en del av inspirationen för mångfaldsplaner baserades på
det faktum att diskriminering i USA kan resultera i extremt höga kostnader.
Diskriminering kan resultera i att man inte tillåts delta i offentliga
upphandlingar. Med andra ord fick dessa företag en viss hjälp på vägen till
slutsatsen att mångfald lönar sig.
Ur ett företagsekonomiskt perspektiv kan man säga att slutsatsen har
dragits att de som inte diskriminerar producerar bättre produkter och tjänster
på lång sikt. I ett bredare demokratiperspektiv är det också så att en effektiv
antidiskrimineringsklausul skall ses som en minimiförsäkran till alla
medborgarna att skattemedel inte skall gå till företag som diskriminerar.
Staten kan direkt påverka statens personalpolitik och offentlig service vad
gäller diskriminering. Dessa klausuler kan vara ett viktigt kompletterande
sätt att se till att de offentliga medlen som går till verksamheter utanför
statens regi hamnar hos företag som visar en grundläggande respekt för alla
människor i detta land.
Sådana klausuler kan därmed även ses som ett sätt att bygga upp
förtroendet för staten från bland annat invandrarnas sida. Det är viktigt att
markera att skattemedel inte går till företag som diskriminerar. Man höjer
företagens medvetenhet om diskriminering som bör stimulera dem själva till
att motverka diskriminering. Och man visar bl.a. för invandrarna (och
kvinnor om könsdiskriminering inkluderas i klausulen) att staten är villig att
motverka diskriminering inte bara genom högtflygande principer om
mänskliga rättigheter men även genom konkreta handlingar.
Därför anser vi att man antingen genom lag eller på annat sätt inför
antidiskrimineringsklausuler i alla offentligt upphandlade avtal där staten är
en part. Avtalsbrott mot en sådan klausul skall kunna sanktioneras med t ex
hävning av avtalet, skadestånd och/eller ett förbud mot deltagande i framtida
offentliga upphandlingar.
Språkfrågor
Språket är vårt viktigaste redskap till kommunikation. Att
behärska språk handlar också om att kunna sätta ord på sina
känslor. Alla som bor i Sverige bör få kunskaper i det
svenska språket. Det är dock farligt att ha en politik som
enbart riktar sig till invandrare. Förslaget som diskuterades
för något år sedan om att alla arbetslösa som är invandrare
måste läsa svenska för att få a-kasseersättning eller bidrag
var en sådan åtgärd som inte är önskvärd. Man måste också
vara medveten om att t.ex. vissa äldre nyinvandrade kanske
aldrig kommer att kunna lära sig det svenska språket eller att
vissa äldre nyinvandrade kommer att tappa det svenska
språket när de blir äldre. Och att vissa alltid kommer att tala
svenska med brytning, även om de behärskar det svenska
språket utmärkt i övrigt. Och att det även finns "svenskar"
som har dåliga svenskspråkskunskaper.
Svenskundervisning
Även de människor som inte har rätt till asyl i Sverige eller
har andra flyktingskäl samt deras anhöriga ska kunna
erbjudas undervisning i svenska. Det gäller arbetsinvandrare,
men också alla människor i det svenska samhället som inte
behärskar en fullgod svenska.
Hemspråk
Skolans hemspråksundervisning har stor betydelse för
invandrarbarnens identitet och trygghet. Den ökar deras
möjligheter till att klara övergången till den nya kulturen och
samtidigt hålla den gamla levande.
Hemspråksundervisningen är också viktig med tanke på dem
som återvänder till sitt gamla hemland. Hemspråk ska vara
en rättighet för alla som vill lära sig föräldrarnas modersmål.
Äldre och det svenska språket
I framtiden kommer vi att ha många människor som kommit
till Sverige i vuxen ålder som kommer att bo på
ålderdomshem, ta del av sjukvården osv. En del av den
gruppen kommer att tappa sin svenska, en del av gruppen
kommer aldrig ha lärt sig svenska. Vi kan inte bortse från att
detta är en verklighet och naivt hoppas att alla kommer att
kunna svenska. Det är tyvärr en verklighet som i mindre
skala existerar idag och som kommer att bli större i
framtiden. Naturligtvis måste vi hitta former så att även
dessa kan tillgodogöra sig servicen i den offentliga sektorn
och må bra som människor. Regeringen bör återkomma med
åtgärder för hur vi ska möta dessa behov.
Miljöpartiet anser att vi måste hitta en beredskap inom sjukvården för att
möta de nya förhållanden som vi inom en snar framtid lever i med en allt
större andel invandrade äldre och sjuka. Vi måste utveckla en mångkulturell
kompetens och detta sker bäst genom invandrarrepresentation inom
vårdpersonalen. Vi vill också se mer av team-arbete inom vården där läkare,
sjuksköterskor och annan omvårdnadspersonal samarbetar kring patienten.
Vi vill då att detta teamarbete också tillförs kulturell kompetens.
Sfi-undervisningen
Många av propositionens förslag om sfi-undervisningen är
positiva. Framförallt hoppas vi att man kommer att se över
kursplanen och att man i ökad grad kommer att anpassa
undervisningen till varje individs förutsättningar och behov.
När det gäller att öka den uppsökande verksamheten vill vi
understryka att sådan uppsökande verksamhet kommer ha
störst effekt om man inte använder någon form av tvång,
samt utnyttjar invandrare och invandrarorganisationerna i
denna verksamhet.
De skolor som har hemspråk i olika språk skulle kunna erbjuda alla elever
undervisning i dessa språk. Det är en tillgång som man idag inte tar vara på
och det skulle mer än någon annan åtgärd höja statusen på hem-
språksundervisningen och ge hemspråkslärare en högre status. Det är också
viktigt att arbeta med att höja kvaliteten på hemspråkslärarnas utbild-
ningsnivå.
Segregerade bostadsområden
Storstadskommitténs rapport "Delade städer" och
Aftonbladets serie "Malmö - en delad stad" visar tydligt på
klyftorna i olika bostadsområden. Massarbetslöshet,
fattigdom, utanförskap, våld och kriminalitet är en verklighet
i invandrartäta områden.
Invandrarfamiljer bor i ofta i storstadsområden. De är mer trångbodda och
bor oftare i hyreshus. Det förekommer s.k. etnisk boendesegregation. Och
det bor många invandrare i s.k. segregerade bostadsområden i de mer slitna
och förfallna miljonprogrammen.
Boendesegregationen innebär att invandrarna missgynnas på flera olika
områden. Detta delar de med andra invånare i de eftersatta områdena.
Negativt är bl.a. att risken för att de sociala kontakterna mellan svenskar och
invandrare på fritiden tenderar att bli alltför få och att svenskans ställning
som sammanhållande språk försvagas. Det får bland annat till följd att många
av de svenska familjerna som bor i dessa svenska, mångkulturella områden
och trivs med det flyttar när barnen närmar sig skolåldern. Svenskan som
talas i dessa områden är ofta bristfällig och utvecklas inte tillräckligt i
skolan.
Boendesegregationen speglar invandrares sociala och ekonomiska villkor i
stort. Invandrartäta områden blir ofta lågstatusområden och underhåll och
upprustning eftersätts. Vi vill öka samhällets resurser till dessa områden så
att en god boendemiljö uppnås. För att höja statusen vill vi förlägga
myndigheter och institutioner hit samt stimulera företagsetablering. Det är
också viktigt med en fungerande offentlig service och vitala delar såsom
posten bör inte läggas ned i dessa områden. Dessutom bör personalen inom
den offentliga sektorn och i de beslutande församlingarna i dessa områden
spegla befolkningens sammansättning bättre än idag. Det är av stor vikt att
man satsar på att följa upp de hyresvärdar och bostadsförmedlare som
diskriminerar invandrare, både genom information och utbildning, men även
genom lagstiftning och hårdare straff.
För att komma åt problematiken med segregerade bostadsområden behövs
både generella åtgärder inom bostadspolitiken (se nedan), en förbättring av
den övriga generella politiken, inkl. lagstiftningen, men också säråtgärder för
att komma tillrätta med den situation som finns idag.
Andra generella åtgärder inom
bostadspolitiken
Andra generella åtgärder som Miljöpartiet vill genomföra
kommer att öka möjligheten till ett mer jämbördigt liv för
samhällets alla medborgare och innebära ett bättre boende.
Vi vill: införa ekostadsdelar, ge de boende ett ökat direkt
inflytande och möjlighet till ökat ansvarstagande för sitt
boende och sin vardag, utöka fritidsverksamheten i dessa
områden, speciellt för de yngre; för att skapa ett attraktivt
boende kan olika hustyper blandas.
Näringspolitiken
En viktig beståndsdel i att minska arbetslösheten och
diskrimineringen av invandrare är näringspolitiken. Vi kan ta
till vara de resurser och kunskaper som finns hos invandrade
grupper genom att stimulera egenföretagandet. I ett längre
perspektiv leder det också till att diskrimineringen av
invandrare minskar då den svenska omgivningen får respekt
genom att man visar att man ger samhället nytt företagande.
Människor med invandrarbakgrund möts av fler hinder för det egna
företagandet, såsom större svårigheter att få lån, svårare att få bra
information om företagande osv. Det är viktigt med åtgärder som tar bort
dessa hinder och regeringen bör återkomma med förslag till sådana åtgärder.
Åtgärdsprogram för att
komma tillrätta med de
problem som den
misslyckade
invandrarpolitiken har
åstadkommit
Vi anser att det behövs ett åtgärdsprogram för att komma åt
den situation som den misslyckade invandrarpolitiken har
åstadkommit. Dessa åtgärder är tänkta att vara temporära till
dess att den visuella diskrimineringen har minskat drastiskt
och de olika invandrargruppernas situation är mer jämbördig
de övriga medborgarnas. Vi anser att det behövs en
utredning som i samråd med invandrarorganisationerna tar
fram förslag till sådana åtgärder. Men regeringen bör redan i
nuläget lägga fram förslag till ett åtgärdsprogram, som man
senare kan revidera. Ett sådant förslag skulle kunna innehålla
följande: (1) riktade åtgärder för invandrare som vill starta
eget, (2) en organisation eller informationsbyrå som
förmedlar information om starta eget till invandrare, som kan
informera om regelsystemet, som kan planera eller ge kurser
efter modell i Holland och England, (3) möjlighet att låna ut
pengar till invandrare, jämför med kvinnolån, (4) att man
flyttar ut statusfyllda och internationella verksamheter till
invandrartäta områden.
Den nya myndighet för integration
Vi är kritiska till ett separat Integrationsverk och anser att
staten skall stödja kommuner och landsting och ge dem i
uppgift att arbeta med frågan i projektform och i långsiktiga
arbetsformer. Integrationsverket borde få i uppgift att samla
in information och vara en kunskapsbank. Vi ser samtidigt
DO:s och Invandrartidningens roll som viktiga ur
integrationssynpunkt och vill att Integrationsverket anslår
medel till dessa båda verksamheter.
Integration och återvandring
En god integration skapar förutsättningar för den som vill
återvända. Det får dock inte förekomma påtryckningar från
stat eller kommun. Tyvärr ser dock verkligheten annorlunda
ut idag. När man från kommunens sida diskriminerar
invandrare och samtidigt underlättar återvandring är det ett
sätt att få människor att känna sig ovälkomna i Sverige. Och
det är, om inte en direkt, så dock en indirekt påtryckning. En
annan viktig aspekt i återvandringspolitiken är att Sverige
bör lagfästa de återvändandes rätt att återvända till Sverige.
Regeringen bör återkomma med förslag för att komma
tillrätta med bägge dessa frågor.
Amnesti
Antalet illegala flyktingar som kan befinna sig i Sverige kan
vara från 5 000 upp till 40 000 personer. Det finns ingen
säker statistik på hur många som befinner sig gömda i
Sverige. Vår bedömning är att många som gömmer sig utgör
barnfamiljer. Idag hjälper frivilligorganistioner, kyrkan och
enskilda människor de människor som gömmer sig.
Miljöpartiet vill att regeringen ser över framförallt situationen för de
gömda flyktingbarnen i Sverige. Ett flertal gånger har Sverige blivit ställt
inför domstol i Haag, för att vår flyktingpolitik inte följer barnkonventionen.
Idag finns i Sverige 293 efterlysta flyktingbarn, som håller sig gömda efter
ett utvisningsbeslut. Hur många som hålls gömda utan att vara efterlysta vet
man inte. I vårt rikes portalparagraf talar man om "barnets bästa" - men
inget barn mår bra av att vara isolerad i flera månader, ibland år. Att inte
kunna gå ut. Att inte träffa andra barn. Att inte kunna leka. Att ständigt
lyssna på mammas gråt. Ångest. Rädsla. Psykisk ohälsa. Fysisk ohälsa.
Sverige bör ge uppehållstillstånd till alla dessa gömda barn och deras
föräldrar den 1 januari år 2 000.
Rasistiskt och främlingsfientligt våld
Rasistiskt och främlingsfientligt våld utgör ytterst ett hot mot
demokratin. Varje tendens till rasistiska och
främlingsfientliga yttringar måste motverkas. Vi måste ha en
skola där elever och lärare förstår att respektera alla
människors lika värde, en skola som inte kan utgöra en
grogrund för rekrytering av unga till de rasistiska och
nazistiska rörelserna. Vi måste ha ett rättsväsende och en
polis som aktivt jobbar för att kartlägga och motverka
högerextrema rörelser och som skyddar offren för allt
rasistiskt och nazistiskt våld. Det finns all anledning till att
rikta skärpt uppmärksamhet - och snabbt reagera på - varje
tendens till rasistiska och främlingsfientliga yttringar, inte
minst gäller detta skolans värld. Den socialdemokratiska
regeringen tillsatte den 7 november 1996 en arbetsgrupp
inom Inrikesdepartementet med uppgift att föreslå åtgärder
för att motverka och förebygga rasistiskt och annat etniskt
relaterat våld. I maj 1998 presenterade arbetsgruppen
rapporten "Rasistiskt och främlingsfientligt våld" med 31
förslag som tillsammans effektivt skulle kunna motverka
rasistiskt våld. Regeringen bör verka till att de förslag som
finns i rapporten "Rasistiskt och främlingsfientlig våld"
genomförs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det mångkulturella samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål och inriktning för den framtida
integrationspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om introduktionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om asylsökande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder i skolan,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om invandrarrepresentationen i utredningar,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att DO:s befogenheter och resurser ökas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokala DO,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillsätta en utredning för att se över frågan om
att omvandla lagen om olaga diskriminering i brottsbalken till en ren
civilrättslig lagstiftning,2
11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om rösträtt för
invandrare att alla invandrare behandlas lika,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade direktiv för kommittén med översyn av
lagen om svenskt medborgarskap,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagen mot diskriminering på grund av etnisk
tillhörighet är lika stark som lagen om jämställdhet på arbetsmark-
naden,4
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett integrationsprogram för invandrare,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antidiskrimineringsklausuler,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskundervisning för alla,3
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska språket och äldre invandrare,3
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sfi-undervisningen,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om segregerade bostadsområden,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringspolitiken,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärdsprogram för att komma till rätta med de
problem som den misslyckade invandrarpolitiken har åstadkommit,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Integrationsverket skall anslå medel till DO
och Invandrartidningen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integration och återvandring,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gömda flyktingars situation,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rasistiskt och främlingsfientligt våld.
Stockholm den 5 oktober 1999
Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkande 11 hänvisat till KU.
2 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
3 Yrkandena 5 och 6 samt 16-18 hänvisade till UbU.