Sverige har under kort tid förvandlats från ett relativt
homogent land till ett land med mångfald av olika kulturer,
religioner och etnicitet. Det mångkulturella samhället
existerar men har inte vunnit legitimitet och genomslag. Det
finns många barriärer kvar att bryta innan alla människor har
lika möjligheter till arbete, företagande och egen försörjning.
Den traditionella invandrarpolitiken har i flera avseenden
försvårat för invandrare att försörja sig själv och bli en del i
samhället. Rådande system kan ibland ha karaktären av s.k.
strukturell diskriminering. Traditioner och vissa arbetssätt
kan innebära att vissa personer missgynnas på ett
systematiskt sätt.
Regler på arbetsmarknaden, attityder inom arbets- och näringsliv samt en
stelbent arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte kommer in på
arbetsmarknaden eller förlorar jobben i högre grad när nedskärningar måste
vidtas. I en forskningsrapport som granskat hur kommuner, landsting och
staten som arbetsgivare lever upp till samhällets politiska mål om ökad
integration och mångfald i arbetslivet, konstateras att utrikes födda förlorar
jobben i större utsträckning när de offentliga arbetsgivarna minskar antalet
anställda. I studien granskas 60 kommuner där det sammantaget under
perioden 1990-1995 försvann 60 000 arbetstillfällen. För anställda födda i
Sverige minskade sysselsättningen med 14 procent och för anställda födda
utomlands försvann 25 procent av jobben. Samma tendens finns inom det
privata näringslivet. Det finns flera orsaker till att invandrade svenskar blir
arbetslösa först eller har svårare att komma in på arbetsmarknaden, bl.a.
diskriminering och turordningsreglerna. Stora invandrargrupper fungerar i
dag som en arbetskraftsreserv och varken offentliga eller privata arbetsgivare
uppfyller kraven om mångfald inom arbetslivet. Det är också uppenbart att
många arbetsgivare och fackföreningsföreträdare inte ser skiftande bakgrund
som en tillgång på arbetsplatsen.
Samhället ska ställa krav på personer som bosätter sig här att de ska
acceptera svenska lagar. Om detta råder ingen tvekan. Däremot finns
osynliga barriärer som är skapade av majoritetssamhället, t.ex. informella
svenska regelsystem, strävan att bevara traditionella strukturer eller krav om
"svensk kulturell kompetens" som hindrar invandrade svenskar att bli en del
i samhället. I stället för att ta till vara den kulturella mångfalden som är en
tillgång för Sverige finns alltför många osynliga regler som försvårar
integrationen mellan invandrare och svenskar. Det finns anledning att ta till
sig erfarenheter från andra länder. T.ex. är arbetslösheten bland somalierna
närmare 90 procent i Sverige medan den i Storbritannien är nästan den-
samma som för majoritetsbefolkningen. Det finns anledning att tydliggöra
alla hinder som t.ex. somalierna möter i Sverige och som gör att de inte har
möjlighet att bidra till det svenska samhällsbygget.
Konsekvenser av en felaktig
politik
Invandringspolitikens innehåll har förändrats och omformats
efter dess första tillkomst 1968. Dessförinnan hade Sverige
ingen särskild invandrarpolitik enligt modernt snitt. Under
60- och 70-talen förekom främst arbetskraftsinvandring till
Sverige. Människor som flyttade hit var ofta rekryterade till
ett arbete och fick snabbt kontakt med det svenska
samhällslivet. Den dåvarande invandrarpolitiken passade väl
för detta. Under 80- och 90-talen har flyktinginvandringen
dominerat. Trots detta har Sverige under en lång tid haft den
"gamla" politiken kvar. Målen har det inte varit något fel på
men metoderna har inte alltid varit anpassade efter de nya
förutsättningarna. Förutsättningarna att bli integrerade i
samhället är t.ex. annorlunda vid flyktinginvandring,
eftersom migrationen skett genom tvång och många hoppas
kunna återvända till sitt hemland när så blir möjligt.
Den svenska invandrarpolitiken som formades på 70-talet var anpassad
efter förhållandena som gällde då. Nu har vi omformat politiken och delat
upp den i integrationspolitik resp. migrationspolitik. I flera avseenden finns
det gamla förhållningssättet om "omhändertagande" kvar, t.ex. har 2/3-delar
av kommunerna socialtjänsten som huvudman för flyktingmottagandet i
stället för närings- eller arbetsmarknadsenheten (1997). Regelverket bör i
stället ge "hjälp till självhjälp" och samhället ska garantera människors lika
möjligheter och osynliga barriärer ska brytas. Integrationspolitiken bör vara
en självklar del i näringspolitiken. Invandrade svenskar ska ses som en resurs
som kan bidra till tillväxten. Invandrade svenskar startar och driver företag i
högre grad än vad infödda svenskar gör. Det bidrar till att utveckla Sverige
som företagarnation. Invandrade svenskars erfarenheter och kulturella
kompetens är en tillgång för lokal, regional och nationell tillväxt.
Bakgrunden till dagens
integrationspolitik
Kring mitten av 1960-talet initierades de första åtgärderna
för att underlätta invandrares anpassning till livet i Sverige. I
samband med att riksdagen 1968 fattade beslut om att
reglera invandringen, slogs det fast att "invandrare ska ha
samma möjligheter att leva på samma standardnivå som den
inhemska befolkningen". Detta mål om jämlikhet skulle i
huvudsak förverkligas genom en generell välfärdspolitik. Att
medverka till att de som hade invandrat lärde sig svenska
och fick information om det svenska samhället borde i
princip vara det enda undantaget från den generella
politiken. Den allmänt utbredda uppfattningen kring mitten
av 1960-talet var att det var bäst om de som invandrade, och
inte tänkte återvända till hemlandet, assimilerades så snart
som möjligt. Assimilering innebär en process med målet att
invandrare ska bli så svenska som möjligt. Enkelt kan man
säga att det är en extrem variant av att "ta seden dit man
kommer". Som politisk riktning uttrycktes ambitionen att
invandrare skulle sugas upp i majoritetens sätt att leva, tala
och klä sig. Invandrares kulturella sedvänjor skulle med
tiden ersättas av majoritetens seder och bruk.
Assimilationstanken började emellertid att ifrågasättas och
strax efter beslutet om utlänningspolitiken år 1968 tillsattes
en utredning, Invandrarutredningen, som fick till uppgift att
kartlägga invandrares och minoriteters situation för att
underlätta deras möjligheter att anpassa sig till livet i
Sverige.
År 1975 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för svensk invandrarpolitik
och dessa sammanfattades i de tre målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Beslutet innebar ett klart avståndstagande från en assimilationspolitik.
Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle inte bara erkännas, den
skulle främjas.
Beslutet om invandrarpolitiken år 1975 ledde till att fler av de säråtgärder
som införts på försök under senare hälften av 1960-talet permanentades och
att initiativ togs till nya åtgärder och reformer med invandrare som mål-
grupp. Hemspråksundervisningen, stöd till kulturella verksamheter som
bokinköp, radio- och TV-program och litterär produktion på andra språk än
svenska är exempel på säråtgärder som skulle förverkliga invandrarpolitiken.
Stora satsningar gjordes också på information. Staten producerade informa-
tion för invandrare på olika språk och på lätt svenska, och infödda svenskar
fick information om invandrare.
Även om beslutet om invandrarpolitiken innebar att den generella politiken
kompletterades med säråtgärder blev det både år 1975 och vid senare
tillfällen fastslaget att invandrarpolitiken i huvudsak skulle bygga på den
generella politiken och att varje myndighet och berörd organisation skulle ta
ansvar för invandrare på samma sätt som för befolkningen i övrigt.
Konsekvenser av den förda politiken
Avsikten med invandrarpolitiken har varit att innefatta dem
som har invandrat till Sverige. Politiken har i stor
utsträckning riktat sig till invandrare som grupp och inte som
enskilda individer med olika bakgrund och förutsättningar.
Det har bidragit till att invandrarskap förknippats med
"annorlundaskap". Invandrarpolitiken, tillsammans med den
särskilda administration som byggts upp för att genomföra
den, har kommit att på ett olyckligt sätt förstärka en
uppdelning av befolkningen i "vi" och "dom". Politiken har
motverkat sitt eget syfte och medverkat till att skapa ett
utanförskap som många invandrare och deras barn upplever i
det svenska samhället. Politiken har i flera fall hindrat
människor att komma in på arbetsmarknaden och ta en aktiv
del i samhällsarbetet.
Centerpartiet har medverkat till att "avveckla" den gamla invandrarpoliti-
ken, och delat upp frågorna i migrations- respektive integrationspolitik.
Migrationspolitiken omfattar både flykting-, invandrings- och återvandrings-
frågor eftersom dessa frågor spänner över ett brett fält av åtgärder, både i
Sverige och utomlands. Mottagande av skyddsbehövande flyktingar och
andra invandrare i Sverige är bara en del av detta. Andra åtgärder sker inom
ramen för utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.
Situationen i dag
Under 90-talet har segregationen mellan olika
bostadsområden i de större städerna blivit aktuell efter
rapporter om att klyftorna ökar och arbetslöshet drabbar
människor i vissa områden hårdare än andra. Ofta är boende
i miljonprogramsområdena hårt utsatta. I områden med en
stor andel personer med extremt låg inkomst har den
ekonomiska fattigdomen ökat ytterligare medan inkomsterna
i andra delar av städerna har utjämnats under senare år. Det
innebär att klyftorna i städerna har ökat under senare år.
Däremot har inte skillnaderna i befolkningens inkomst
mellan de olika regionerna ökat. Klyftan i det avseendet har
varken minskat eller ökat.
Den främsta orsaken till den ökade ekonomiska segregationen är arbetslös-
heten som har drabbat invandrare i högre grad än infödda svenskar. Även
under 1980-talet var sysselsättningsgraden väsentligt lägre i utsatta stads-
delar än i övriga delar av landet. Enligt uppgifter för år 1997 från Statistiska
centralbyrån var 74,5 % anställda eller egenföretagare. Bland svenska med-
borgare med utländsk bakgrund är 53,9 % i samma situation medan mot-
svarande siffra bland utomnordiska medborgare är 34,7 %. Bland flyktingar
och invandrare bosatta i landet från och med 1991 har bara 10 % anställning
eller eget företag. Därtill kommer att ytterst få människor i de utsatta stads-
delarna är medlemmar i a-kassan och många har givit upp möjligheten att
hitta ett arbete. Därför väljer många att inte anmäla sig till arbetsförmed-
lingen.
Det är lätt att uppfatta de problem som segregationen innebär som relevant
enbart för storstäderna. Så är inte fallet. I varje stad finns skillnader mellan
olika bostadsområden, i fråga om ekonomiska förutsättningar och deltagande
i den demokratiska processen. Cirka 1 miljon människor i Sverige lever i de
900 områden som är fattiga och utsatta. Staten bör noga följa utvecklingen
och avlasta kommunerna från kostnader som långvarig arbetslöshet kan föra
med sig.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden, leder till andra problem såsom
svårigheter att klara sin ekonomiska situation, språkproblem, passivitet och
maktlöshet. Därför är en av de viktigaste åtgärderna för att minska skillna-
derna i samhället att öka förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Den
uppenbara diskrimineringen vid rekryteringar måste åtgärdas men inte minst
krävs en omfattande attityd- och opinionsförändring i hela det svenska
samhället. Alla - individer, myndigheter, företag, opinionsbildare och andra
demokratiska krafter - har härvidlag ett ansvar.
Segregationen
Delade städer och segregerade samhällen är ett stort
demokratiskt, ekonomiskt och socialt problem vars grund är
diskriminering. Segregation uppkommer när
majoritetsbefolkningen diskriminerar människor med annan
etnisk eller kulturell bakgrund och får till följd att
minoriteten ofrivilligt måste bosätta sig i ett visst område.
Det finns områden som är segregerade på grund av
främlingsfientlighet, därför att de exempelvis inte tagit emot
flyktingar och vars kommunala företrädare avvisat
människor med annat etniskt ursprung än det svenska.
Ofrivillig uppdelning eller medveten utestängning av
minoriteter kan aldrig accepteras.
Segregation mellan familjer i skilda stadsmiljöer, mellan rika och fattiga,
mellan högutbildade och lågutbildade och mellan människor boende i stad
och på landsbygden är ett stort problem, oavsett om den har etnisk eller
kulturell grund. Det skapar myter och hindrar oss ofta från att se verkligheten
ur andras perspektiv och lära och förstå av dessa.
Olikheter är ofta stimulerande medan ensidighet kan vara utarmande.
Segregation skapar främlingskap och misstro och kan förstärka ekonomiska
och sociala problem. Ensidigt byggda stadsmiljöer förstärker också ofta
tendenserna till segregation. Den fysiska miljön har stor betydelse för den
sociala samvaron. Många, men långt ifrån alla, av 60- och 70-talets miljon-
programområden präglas av ensidiga och eftersatta bomiljöer. Människor
som bor i utsatta områden riskerar att stängas ute från samhällsgemenskapen,
en marginalisering som Centerpartiet inte kan acceptera. Det krävs en
medveten samhällsplanering där mångfald, variation och olikheter stimuleras
och där ensidighet, utarmning och utslagning aktivt motverkas. Skolan och
det lokala kulturlivet har ett ansvar för att överbrygga klyftor.
För att motverka segregation krävs att människor är medvetna om sina
rättigheter och skyldigheter. Härvid har enskilda människor ett ansvar men
det krävs statliga, kommunala och lokala insatser för att klara detta. Skolan
har ett ansvar som förmedlare av vad humanistiska värden innebär. Detta bör
ges regeringen till känna.
Valdeltagandet
Delaktighet och inflytande i samhället speglas i
valdeltagandet. Bland invandrade svenskar och i synnerhet
bland personer som enbart har rösträtt i kommunalvalet är
valdeltagandet mycket lågt.
Valdeltagandet är ett mått på delaktighet i samhället. En forskargrupp vid
Umeå universitet har sedan 1976 undersökt valdeltagandet bland utländska
medborgare. År 1976, första året då utländska medborgare fick rösta i
kommun- och landstingsvalen, var valdeltagandet 60 procent att jämföra med
90 procent för hela befolkningen. Gruppens forskning visar att valdel-
tagandet har sjunkit successivt, och 1998 deltog endast var tredje utländsk
medborgare i kommun- och landstingsvalen. Det är en förklaring till att
valdeltagandet i hela valmanskåren fallit från 90 till 82 procent under samma
period.
Valdeltagandet följer den sociala skalan och en förklaring till det extremt
låga valdeltagandet är den socialt utsatta situationen. Invandrare som har hög
inkomst och bor i välbärgade områden deltar i större utsträckning i valet än
invandrare som bor i socialt utsatta områden. Undersökningen visar också att
valdeltagandet är högre bland kvinnor än bland män. Lägst är det hos unga
män under 26 år. I Skärholmen, söder om Stockholm, deltog bara 20 procent
av alla unga utländska män under 26 år i valet 1998.
Personvalet verkar ha haft en positiv effekt och givit kandidater med
utländsk bakgrund högre placeringar än partiernas interna listplaceringar. Det
visar att partiernas traditionella nomineringsprocess inte speglar befolknings-
sammansättningen.
I de valda församlingarna är utrikes födda klart underrepresenterade, och
bland dessa finns en relativt stor övervikt av nordiska invandrare. Om
människor inte har förutsättningar att delta i den politiska dialogen leder det
till vanmakt och utanförskap som på sikt är ett hot mot det demokratiska
systemet. Segregation och maktlöshet leder till passivitet och avstånds-
tagande. Detta är en förklaring till det låga valdeltagandet bland de nya
svenskarna. Därför måste det politiska systemet och arbetssättet förändras så
att alla samhällsmedborgare ges större möjlighet att påverka och vara
delaktiga i beslutsfattandet. Vår utgångspunkt är att besluten ska fattas nära
eller av dem som berörs av besluten. Decentralisering av makt bygger på att
fler beslut ska fattas av dem som är direkt berörda.
Utgångspunkter - det
mångkulturella samhället
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för
Centerpartiets politik. Individens fri- och rättigheter får
endast inskränkas av andra människors lika fri- och rättighe-
ter. Det innebär att alla ska ha samma rättigheter och
skyldigheter i samhället och minoriteter ska i lag skyddas
mot diskriminering. Integrationsarbetet är en process som
förutsätter ömsesidig öppenhet och vilja till förändring.
Det är den enskilda människan som är utgångspunkten för Centerpartiets
människosyn. Den bygger på respekt för individen, att människor har lika
rätt oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet,
politisk
eller religiös övertygelse. Detta innebär t.ex. att samhället ska ge utrymme
för olika religiösa eller politiska uppfattningar och kulturella skillnader inom
demokratins ramar. Samhället ska garantera religionsfrihet. All mänsklig
verksamhet måste grundas på respekt för individens frihet. Individualismen
skiljer sig från egoismen, som sätter egennyttan främst. Individen uppnår en
ökad livskvalité genom det samspel med andra människor som kan uppnås i
frivilliga gemenskaper varhelst människor samverkar.
Människor är olika och har olika förutsättningar. Centerpartiet anser att
alla människor måste ges likvärdiga möjligheter men också att alla ska ta sin
del av ansvaret för det gemensamma och för sina nära. Det är det som
utmärker ett humanistiskt samhälle. Avgörande är att människor känner att
de har kraft att förändra. Om människor däremot känner hopplöshet och har
minimal möjlighet att påverka sin egen situation förtvinar samhället. Strävan
i gemenskapen måste vara att människor känner sig behövda, accepterade
och att de fyller en funktion i samhället.
Människor som känner att de inte kan påverka sin situation och känner
hopplöshet blir intoleranta. Människor utvecklas genom ett växelspel med
sin omgivning. Det är tillsammans med andra som tolerans växer fram.
Värdegemenskaper och bildning är viktiga delar i en humanistisk människo-
syn. Människor i Sverige har i olika mån fått livserfarenhet utifrån den nya
situationen. Samhället måste eftersträva en dialog med dessa utgångspunkter.
Etnisk diskriminering, medveten eller omedveten, måste alltid motarbetas.
I många fall handlar det om att göra människor medvetna om att det
förekommer diskriminering. Precis på samma sätt har jämställdhetsarbetet
ägnat mycket tid åt att tydliggöra diskriminering på grund av kön. Den
etniska diskrimineringen kan förekomma var som helst, i olika grader, och ta
sig olika uttryck. För att motverka detta krävs ett genomgripande arbete,
inom alla områden och på både individ-, grupp- och samhällsnivån.
Etnisk och kulturell mångfald förutsätter ömsesidig respekt och underlättas
därför om människor är trygga i närmiljön. Kulturer kan löpa parallellt och
berika varandra utan att någon känner sig hotad eller undanföst, men det
finns en risk att trångsynt nationalism och konflikter mellan grupper
utvecklas, om människor inte är trygga i sin identitet och känner
berättigande. Trygghet och självtillit gör att man kan möta och ta till vara det
positiva och avvisa negativa, intoleranta värden.
För Centerpartiet är pluralism och mångfald i samhället viktigt. Det, till-
sammans med det enskilda engagemanget, skapar en dynamisk och positiv
utveckling. Homogena miljöer blir lätt intoleranta och stillastående.
Heterogena samhällen har bättre förutsättningar att utvecklas och vara
kreativa. Många som invandrat till Sverige har ett berättigat behov av att
hitta en egen kombination av kulturella identiteter, precis som svenskar i
utlandet.
Unga kvinnor och män
Ungdomar lever redan i det mångkulturella samhället, där
man får influenser från många olika kulturer och tillsammans
bidrar till utveckling. De skapar sin identitet genom att
blanda värderingar och kulturella drag både från sin etniska
grupp, från majoritetssamhället och från andra kulturer.
Integration är för de flesta något självklart och står inte i
motsättning till att slå vakt om minoriteternas rättigheter. I
stort är denna utveckling positiv, men man ska vara
medveten om att utvecklingen också kan skapa problem
mellan olika generationer, då exempelvis föräldrar med
invandrarbakgrund möter nya mönster och kulturer hos sina
barn. Följden kan bli konflikt om deras egna värderingar och
traditioner, som levt kvar sedan man lämnade sitt hemland.
Invandrarungdomar är ingen homogen grupp. Kulturskillnaderna är minst
lika stora mellan invandrarungdomar från olika länder som mellan dessa
länder och Sverige. Det är inte så enkelt att det bara finns "svennar" och
invandrarungdomar.
I Sverige gäller svenska lagar. Det får inte vara tillåtet att gömma sig
bakom en s.k. kulturell tradition för att t.ex. tvinga unga flickor att sluta
skolan i förtid, gifta sig i tidig ålder, utöva kvinnlig könsstympning eller aga
barn. En kränkning av de mänskliga rättigheterna får inte tillåtas. Samhället
får inte acceptera kränkande och olagliga handlingar oavsett om det hänvisas
till kultur eller ej. Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomar med invandrarbakgrund deltar i mindre utsträckning i
föreningslivet än infödda svenskar. Detta gäller speciellt tjejerna. Det
traditionellt svenska föreningslivet måste öppna och se över sina strukturer
och koder. Kultur och idrott är en viktig brobyggare i det mångkulturella
samhället. Därför är det glädjande att många idrottsföreningar har
mångkulturell rekrytering i dag, från juniorer och uppåt. Inom idrotten gör
etnisk tillhörighet ingen skillnad. Den positiva erfarenhet som
idrottsföreningar vunnit bör tjäna som förebild inom andra områden.
Däremot råder ännu i många klubbar rätt olika villkor för flick- och pojklag
vilket också måste uppmärksammas och förändras. Etnisk verksamhet i vid
mening engagerar alltfler ungdomar. Musikgrupper, danskurser och film-
klubbar är några sammanhang där den kulturella mångfalden bekräftats på ett
självklart sätt och berikat kulturlivet också på många mindre orter. Kulturen
alstrar kraft, självtillit och i många fall en kreativ gemenskap. Föreningsliv
och tillgång till musikskolor, träningslokaler och möjligheter att framträda
inför publik är viktigt för kommunerna att värna och uppmuntra.
För att förbättra situationen för dagens unga tjejer och killar behövs extra
åtgärder som exempelvis: Mer internationella studier i skolan, åtgärder så att
man främjar aktiv tvåspråkighet i skolan och att det finns kvalitetsutbildning
i invandrartäta områden. Det behövs också fler fritidsledare/lärare med en
mångkulturell kompetens. För att ytterligare stimulera föreningslivet bör de
statliga bidragen till invandrarungdomsorganistioner behållas. Ungdoms-
mottagningarnas arbete med sex- och samlevnadsfrågor är betydelsefullt. De
bör ha tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så att ungdomar med
olika bakgrund kan känna ett förtroende för mottagningen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Delaktighet och inflytande
Ett demokratiskt beslutssystem kan inte garantera att alla
engagerar sig politiskt. Däremot ska det demokratiska
systemet garantera allas möjlighet att delta. Demokratin som
beslutsform bygger på människors deltagande. Människor
måste ha möjlighet att ta del av information och ge uttryck
för sina åsikter. Den representativa demokratin som metod
används för att omfatta de flesta människornas uppfattningar
i beslutsprocessen. De förtroendevaldas ansvar är att se till
helheten och allmänintresset, och stimulera till ett ständigt
samtal om demokratin. I en demokrati ska det också vara en
strävan att de beslutande organen i samhället är sammansatta
så att de representerar hela befolkningen både utifrån
intressegemenskap och bakgrund.
Lika möjlighet till information, både via de formella och informella
beslutsgångarna, är också en förutsättning för att vara delaktig i den demo-
kratiska processen. Människor har varierande förutsättningar att ta del av
systemet och de som har flyttat till Sverige har i detta sammanhang ett
handikapp, eftersom det tar tid att finna både de formella och informella
vägarna att påverka.
En viktig del i demokratin är möjligheten att påverka den politiska
agendan. De frågor som diskuteras påverkar och styr de politiska besluten.
Delaktighet i demokratin beror bl.a. på vilka frågor som behandlas. Om inte
minoriteters frågor diskuteras eller om det mångkulturella perspektivet för-
trängs, speglar det en maktrelation som bygger på minoriteters utanförskap.
Medverkan i den demokratiska
processen
Inflyttade svenskar har mindre inflytande i samhället än
personer som är födda i Sverige. Även andra generationens
invandrare har mindre möjligheter att påverka och verka
inom "traditionellt svenska domäner". Undan för undan
väcks insikten om detta inom t.ex. medier, polisen, militären
osv. men det återstår ett mycket stort arbete. Varje
verksamhet måste se över synliga och osynliga hinder som
finns för människor med invandrarbakgrund att komma fram
till makt och inflytande.
Inom politiken och i beslutande församlingar är detta synnerligen viktigt.
Det handlar om att ge samma demokratiska möjligheter till alla grupper.
Nämnder, styrelser, nämndemannakåren i tingsrätterna m.m. måste på ett helt
annat sätt än i dag spegla sammansättningen i befolkningen. Detta är
angeläget för att nå demokratiska krav på representativitet hos företrädare
men också för att fler ska ha förebilder att identifiera sig med och inspireras
av. Dessutom tillförs ny kompetens när rekryteringen breddas. Det naturliga
arbetssättet är mainstreaming, d.v.s. integrationspolitiken ska inte diskuteras
isolerat, utan finnas med som ett levande perspektiv inom alla politiska
områden. På motsvarande sätt har man tidigare resonerat om jämställdhets-
arbetet mellan kvinnor och män.
Majoritetens rädsla och okunskap om hur man ska hantera det nya tar sig
uttryck i generaliseringar, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Integration handlar om en process där både majoritets- och minoritets-
befolkning tar till sig och förändras och skapar något nytt. En ökad kunskap
och medvetenhet bland majoriteten krävs för att det ska bli naturligt med
mångfald och man ska se fördelarna och vinsterna med ett mångkulturellt
arbete. Olika minoriteter behöver på motsvarande sätt ökad kunskap om
varandra för att minska risken för motsättningar.
Vidgad rösträtt
Centerpartiet anser att rösträttsreglerna ska vara desamma
för personer som inte är EU-medborgare som för EU-
medborgare. EU-inträdet innebar att Sveriges fick ändra
rösträttsreglerna för EU-medborgare. Rätt att delta i
kommunal- och landstingsvalen har personer som är
medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater
(unionsmedborgare) samt medborgare i Island eller Norge
som fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförda i
landet. Personer som inte är EU-medborgare eller
medborgare i Norge och Island har rätt att rösta om de fyller
18 år senast på valdagen och varit folkbokförda i landet tre
år i följd före valdagen. Vi anser att reglerna ska vara lika,
oberoende av om man är EU-medborgare eller ej, och därför
vill vi att kravet ska vara att man är folkbokförd i Sverige.
Detta bör ges regeringen till känna.
Att utveckla den lokala kraften
Centerpartiet anser att den etniska och kulturella mångfalden
ska tas som utgångspunkt för politikens utformning och
genomförande på alla samhällsområden och nivåer. Varje
individ ska behandlas med utgångspunkt från sin egen
person. Påtvingade särlösningar för hela grupper på grund av
att man har ett annat ursprung än det traditionellt svenska bör
undvikas. Däremot är det viktigt att främja självstyre,
frivillig samverkan och kulturell autonomi för minoriteter.
Kommungränser och andra administrativa avgränsningar får
inte utgöra hinder för enskilda att utkräva sina rättigheter.
Det behövs samtidigt en medvetenhet om att
förutsättningarna är olika beroende på flera olika faktorer
som utbildningsnivå, språkkunskaper, hur lång tid man varit
i Sverige m.m.
Det är en del i ett mänskligt beteende att människor söker sig till andra
människor med liknande bakgrund. Kulturell och etnisk uppdelning kan vara
självvald och medveten eller påtvingad. Om den är självvald kan den vara
positiv och ska respekteras. Men segregation orsakad av diskriminering, som
dessutom förstärks av socioekonomiska faktorer, kan leda till en negativ
utveckling och utanförskap.
Samhällsgemenskapen måste växa underifrån. Genom ett ökat lokalt
inflytande med aktiva medborgare som tar personligt ansvar för lokal omsorg
och känner samhällets förtroende kan segregationens avigsidor begränsas
och utvecklingen vändas.
Människor sluter sig samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa
gemensamma problem. Arbetssättet har utvecklat det demokratiska inflytan-
det och det lokala självbestämmandet. Ökat medborgerligt ansvarstagande
för gemensamma angelägenheter ger nya förutsättningar för solidaritet
människor emellan. Frånvaron av inflytande och möjlighet att påverka gör att
man försöker skaffa sig fastare revir inom de områden som man har
möjlighet att utöva inflytande över. De lokala utvecklingsgruppernas arbets-
sätt passar bra i de stora städernas förorter. Det lokala utvecklingsarbetet bör
stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.
Brukarinflytande i t.ex. skolan är ett sätt att öka medborgarnas inflytande
och medbestämmande i samhället. Genom att ge föräldrar och elever i lokala
styrelser rätten att vara med och fatta beslut i skolan får de ett reellt
medborgarinflytande som har stor betydelse för engagemanget i samhället.
Inom gymnasieskolan är det möjligt att ge eleverna egen majoritet i styrel-
sen. Vi anser att utgångspunkten för den gemensamma verksamheten är att
brukarna ska ha ett direkt inflytande och ansvar över verksamheten. Det bör
skapas en ordning där vi gemensamt betalar insatserna men där ansvar och
beslut ligger direkt hos brukarna. Det kan gälla idrottsanläggningar,
fritidsgårdar, samlingslokaler och skola men även vård och omsorg. Detta
bör ges regeringen till känna.
Rätten att bli respekterad
Alla människor har rätt att mötas med respekt oberoende av
bakgrund. Det demokratiska systemet och politikens
företrädare ska bekräfta minoriteters rätt. Rasism kan aldrig
accepteras.
Centerpartiet eftersträvar ett samhälle med mångfald som tar till vara alla
de livserfarenheter som landets invånare har och som en del har förvärvat
utanför Sveriges gränser. Ett mångkulturellt samhälle bygger på respekt för
varandra och att man lär av varandra. Det är långt kvar innan Sverige nått
den öppenhet och respekt som krävs i ett i verklig mening mångkulturellt
samhälle.
Öppenhet för kulturell mångfald innebär inte hållningslöshet och förflack-
ning. För att ett mångkulturellt samhälle ska fungera, förutsätts det finnas
ramar med lagar och regler som grundar sig på mänskliga värden och
demokratiska principer. I alla kulturer finns regler om mellanmänskliga
värden och alla stora religioner har utformat "budord" med regler om
grundläggande värderingar som t.ex. du ska inte döda, du ska älska din nästa
osv. I Sverige gäller lagar baserade på dessa grundläggande värderingar.
Gemensamma regler som grundas på humanismens principer är en
förutsättning för människors tolerans. Det innebär t.ex. att vi aldrig kan
acceptera kulturella företeelser som kvinnlig omskärelse. Däremot ska
lagarna skydda minoriteters rätt att uttrycka sin åsikt.
Invandrarbegreppet och statistik
Människor har i alla tider invandrat till Sverige men trots
lång tradition av folkbokföring är registrering av in- och
utvandring från Sverige ett relativt nytt begrepp. Statistik
över in- och utflyttning började föras mer regelmässigt vid
mitten av 1800-talet. Redan tidigare hade det dock gjorts
skattningar över in- och utvandring. Genom felaktigheter i
det statistiska materialet spreds exempelvis under 1760-talet
en uppfattning om en extremt stor utvandring. Problemet
togs på så stort allvar att Vetenskapsakademien utlyste en
tävling över hur detta hot skulle stoppas. Först under 1780-
talet upptäcktes felaktigheterna och det kunde då konstateras
att in- och utvandring i stort sett tog ut varandra. Under vissa
år i början av 1800-talet var t.o.m. invandringen större än
utvandringen. Intressant att notera är att utvandringen
bedömdes som det stora problemet. Det dröjde exempelvis
till år 1860 innan utvandringen blev helt fri.
Invandrarbegreppet i statistiken är ett ganska vitt begrepp som omfattar
många människor, i vissa fall även personer som är födda här men med en
förälder från annat land. Invandrarbegreppet, som det nu används,
underförstår en grupp med gemensamma kännetecken och en samhörighet
skild från svenskar. Personer som har varit bosatta här under större delen av
sitt liv betraktas som invandrare trots att de upplever Sverige som sitt
hemland. Regeringens utredning, Begreppet invandrare Ds 1999:48, har
kommit fram till att i flera sammanhang slopa begreppet "invandrare" i lagar
och förordningar. Centerpartiet anser att det är ett steg framåt men vi finner
ingen anledning att införa ett nytt begrepp d.v.s. personer med utländsk
bakgrund. Centerpartiets uppfattning är att personer som lever och är födda i
Sverige ska anses som svenskar i lagar och förordningar. Detta bör ges
regeringen till känna.
Även svenska medborgare, som är utrikes födda, betraktas som invandrare
och deras barn finns under begreppet andragenerationsinvandrare. Den
nuvarande ordningen innebär att en del människor som lever och verkar i
Sverige inte känner att de tillhör det land de lever i. Det finns ingen anled-
ning, som vi ser det, att dela upp svenska folket i olika grupper beroende på
vilket ursprung de har. Begreppet invandrare bör användas mycket sparsamt.
Invandrare som fått svenskt medborgarskap ska enligt statistik m.m. anses
som svenskar.
Ett exempel på olycklig markering är det nya sortens "EU-körkort" där
födelseland anges. I viss brottsstatistik utskiljs svenskar födda av invandrade
föräldrar och läggs samman med personer som inte bor i Sverige utan grips
vid gränsen och häktas i Sverige på grund av t.ex. narkotikabrott. Statistiken
ger därmed en missvisande bild. Detta bör ges regeringen till känna.
En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning
Centerpartiet anser att det behövs en samlad
diskrimineringslagstiftning som kan vara ett kraftfullt
verktyg för Diskrimineringsombudsmannen (DO). I dag har
vi skilda lagstiftningar för att skydda mot diskriminering i
arbetslivet beroende på om det är diskriminering p.g.a. kön,
etnicitet eller homosexualitet. I Nederländerna infördes 1995
en bred antidiskrimineringslag, lagen om likabehandling,
som förbjuder diskriminering på grund av religion, tro,
politisk åsikt, ras, kön, heterosexuell eller homosexuell
läggning, familjestatus eller nationalitet. Lagen omfattar en
stor del av samhällslivet, inklusive direkt och indirekt
diskriminering på arbetsmarknaden. Med en sammanhållen
lagstiftning som också gäller utanför arbetslivet är det
möjligt att ställa krav på en större del av samhällslivet som
även omfattar åldersdiskriminering. En sammanhållen
lagstiftning ger bättre förutsättningar att samordna
ombudsmannafunktionen till en sammanhållen myndighet
med hög juridisk kompetens. I ett längre perspektiv kan det
vara möjligt att sammanlänka funktionen med
Justitieombudsmannen. Dessutom bör diskrimi-
neringslagstiftningen vidgas till att omfatta hela livet och
inte bara arbetslivet. Detta bör ges regeringen till känna.
Medborgarskap
Medborgarskapet är betydelsefullt för integrationsprocessen.
Det ger möjlighet att verka i samhället på lika villkor som
alla andra. Sverige har en strikt syn på medborgarskapet och
många människor som lever i Sverige i dag har inte
möjlighet att förvärva medborgarskap p.g.a. att de inte kan
avsäga sig sitt nuvarande medborgarskap.
Medborgarskapet har länge varit ett dilemma i europeisk politik. Den
klassiska skiljelinjen går mellan den tyska, med släktskap/familjeanknytning
som princip och den franska territoriella principen. Sverige tillämpar idén om
medborgarskap genom familjeanknytning. Barn till invandrare behåller
föräldrarnas medborgarskap och enligt lagstiftningen är det inte tillåtet med
dubbla medborgarskap. Det har dock utvecklats en praxis med undantag från
lagstiftningen.
Medborgarskapet har betydelse för identifikationen med det land man
lever i. Dubbelt medborgarskap underlättar integrationsprocessen och
motverkar den oro, skuld och främlingskap som många människor upplever i
sin vardag. Den situation som råder i dag, att många människor som lever i
Sverige inte har möjlighet att förvärva medborgarskap, är inte acceptabel.
Centerpartiet anser att Sverige ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt ut
och att det också bör bli lättare för barn och ungdomar att få svenskt
medborgarskap. Prövningsförfarandet för vuxna invandrare ska dock inte
förändras.
Enligt 1950 års medborgarskapslag krävs att man kan styrka sin identitet
fullt ut för att kunna förvärva medborgarskap. Det leder till problem för stora
grupper av invandrare, framförallt för flyktingar och personer som kommer
från länder som saknar en fungerande statlig administration, s.k. statslösa.
Oklar identitet är den vanligaste orsaken till avslag på ansökningar om
svenskt medborgarskap. Lagstiftningen är numera förändrad så att personer
med oklar identitet ska kunna beviljas medborgarskap efter åtta års vistelse i
landet.
Barn som föds i Sverige och vars föräldrar lever här och har permanent
uppehållstillstånd ska kunna erhålla svenskt medborgarskap efter anmälan.
Barn som kommer till Sverige och beviljas uppehållstillstånd ska ges
möjlighet till medborgarskap innan de börjar skolan.
I FN:s barnkonvention artikel 7 stadgas att barn ska ha rätt att förvärva
medborgarskap. Svenskt medborgarskap förvärvas enligt härstamningsprin-
cipen, men det är också möjligt att förvärva under vissa andra förut-
sättningar. Barn som föds i Sverige av utländska föräldrar får inte svenskt
medborgarskap från födelsen utan får i stället samma medborgarskap som
föräldrarna. Om föräldrarna är statslösa saknar barnet medborgarskap. Det-
samma gäller om det land som föräldrarna är medborgare i tillämpar terri-
torialprincipen. Enligt Barnkommittén lever ca 4 000 statslösa barn i Sverige
(1996/97). I utredningen Svenskt medborgarskap, SOU 1999:34, föreslås att
en bestämmelse införs i MedbL vars syfte ska vara att underlätta för statslösa
barn att förvärva medborgarskap. Utredningens förslag bör genomföras
snarast. Detta bör ges regeringen till känna.
Många människor som lever i Sverige har ingen möjlighet att förvärva
svenskt medborgarskap på grund av att de inte kan avsäga sitt nuvarande
medborgarskap, enligt praxis som råder i födelselandet. Denna restriktiva
hållning tillämpas i Tyskland, Norge och Finland medan t.ex. Polen, Kanada,
Storbritannien tillåter dubbla medborgarskap. Många svenskar och utländska
medborgare har i dag en verklig och djup anknytning till två länder och
önskemålen om att kunna ha dubbelt medborgarskap växer. Den inter-
nationella trenden går också mot ett ökat tillåtande av dubbla medborgar-
skap.
Det som anförs mot införandet av dubbelt medborgarskap är bland annat
rätten att rösta i flera länder - en principiellt viktig fråga men som i
praktiken
inte har någon större betydelse. Få av dem som får medborgarskap, om
reglerna förändras, kommer ha möjlighet eller intresse av att använda sin
rösträtt i två länder. Internationaliseringen motiverar en mer tillåtande syn på
dubbla medborgarskap. Regler om dubbelt medborgarskap innebär också att
svenskar som är bosatta i utlandet inte automatiskt förlorar sitt svenska
medborgarskap när de blir medborgare i annat land.
Centerpartiet anser att Sverige ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt
ut. Prövningsförfarandet för vuxna invandrare ska dock inte förändras. 1997
års medborgarskapskommittés förslag bör genomföras. Detta bör ges
regeringen till känna.
Domstolarna
För att ha rätt att tjänstgöra som nämndemän i domstolar
krävs svenskt medborgarskap. Det finns enligt vår
uppfattning ingen anledning att utestänga en stor andel av
Sveriges befolkning från dessa uppdrag. Nämnde-
mannakåren ska spegla Sveriges befolkning, vilket den inte
gör i dag. Samma krav som ställs vid rätten att rösta i
kommunalvalen borde gälla även här. Detta bör ges
regeringen till känna.
Undersökningar visar att personer med utländsk bakgrund döms till
hårdare straff än andra, t.ex. fängelse i stället för böter vid rattonykterhet.
I
några fall har det å andra sidan förekommit att man i domskäl hänvisat till
kulturell bakgrund som förmildrande omständighet vid vissa domslut. Inget
av detta är acceptabelt. Därför krävs kontinuerlig utbildning av åklagare,
domare och nämndemän för att komma bort från att den etniska eller
kulturella bakgrunden ska påverka utfallet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Medborgarskapskrav vid anställningar
Det ställs krav om svenskt medborgarskap vid ett flertal
anställningar inom staten, landstingen och kommunerna. Det
är t.ex. inte möjligt för en jurist som studerat vid svenskt
universitet att göra sin tingsmeritering om man inte är svensk
medborgare. Kraven på svenskt medborgarskap bör tas bort
vid ett flertal tjänster. Det är en angelägen reform för att
förbättra möjligheterna för fler att söka jobb på lika villkor.
Det finns ca 410.000 säkerhetsklassade tjänster i Sverige, drygt 10 procent
av det totala antalet tjänster, enligt utredningen Säkerhetspolisens arbets-
metoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51). Det innebär
att många tjänster i stat, landsting och kommuner endast får innehas av den
som är svensk medborgare och det gäller även tjänster som är lågt
säkerhetsklassade. Vi anser att det behöver göras en översyn av vilka tjänster
som ska vara säkerhetsklassade - 10 procent av arbetstillfällena kan inte vara
motiverat. Regeringen bör snarast återkomma med förslag med regler kring
säkerhetsklassade tjänster. Detta bör ges regeringen till känna.
Åtgärdsprogram
Arbete och företagande
Arbete är en central del av livet och tillgång till arbete ökar
också möjligheten att snabbare lära känna det svenska
samhället. Arbetet är ett sätt att komma in i en gemenskap
och få ett större kontaktnät. Företagande kan också vara ett
sätt att bli en del i det svenska samhället samtidigt som det
också kan vara ett kulturellt band med ursprungslandet. Det
ger ett försprång till nya marknader och främjar tillväxten i
Sverige.
Många av dem som flytt till Sverige har hög utbildning, lång arbetslivs-
erfarenhet eller kommer från kulturer med stark företagartradition men har
ändå svårt att få jobb här. Det är förödande på sikt både för den enskilde och
för samhället att människor inte får möjlighet att bidra till sin egen försörj-
ning.
Större samordning och samverkan lokalt skapar större effektivitet i arbets-
marknadspolitiken. För de personer som har en svag ställning på arbetsmark-
naden är det extra viktigt att samarbetet mellan arbetsförmedling, för-
säkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Centerpartiet anser att
arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av individualisering
och flexibilitet. Förutsättningarna för det är att hjälp med introduktion och
praktik ges på lokal nivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Företag och organisationer med personal med olika erfarenheter har bättre
förutsättningar att bli framgångsrika. Ensidiga personalsammansättningar är
många gånger ett förbiseende från ledningen. Men det förekommer ofta
direkt diskriminering. Kravet om att införa jämställdhetsplaner har främst
syftet att starta en process som leder till en bättre könsfördelning. I Holland
har man infört ett system med mångfaldsplaner för företag med fler än 50
anställda. Ett liknande system bör införas i Sverige. Detta bör ges regeringen
till känna.
Nyföretagandet behöver underlättas och det måste bli enklare att anställa
personal. Arbetsgivarrollen är ofta krävande och fordrar goda kunskaper om
den svenska byråkratin. De flesta småföretagare upplever ofta svårigheter att
hitta rätt i den offentliga administrationen och det blir inte lättare om man
inte behärskar svenska språket till fullo. Företagsamhet ska uppmuntras
genom utbildning och stimulanser. Regelverket för att starta och driva
företag ska ständigt granskas.
Invandrare möts ofta av skepticism vid kontakt med banker, vilket gör det
nästan omöjligt för dem att få lån. Därmed blir det vänner och bekanta som
får ställa upp med finansiering om man ska kunna realisera sin idé. Trots
dessa svårigheter som de möter startar invandrare företag i större
utsträckning än riksgenomsnittet. Det borde rimligen innebära att det finns en
potential för ännu fler att bli företagare om svårigheterna undanröjs.
Andelen personer med invandrarbakgrund i de organ som har hand om
företagsfrågor bör öka. Det gäller bankernas styrelser och personal, Almi
företagspartner, riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser och personal etc.
Utredningen Invandrare som företagare har framfört förslag i denna riktning.
Företag som är etablerade i vissa branscher kan fungera som mentorer för
nystartade företagare i en liknade bransch. Handelskammare och andra
företagarorganisationer kan ha en stimulerande och samordnande funktion.
Kontaktverksamhet inom företagarorganisationer kan förbättra förutsätt-
ningarna för företagare med invandrarbakgrund.
Ekonomiska utvecklingszoner
Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den
tillväxtkraft som finns. I Frankrike har man prövat systemet
med ekonomiska frizoner med stor framgång. Det har
skapats minst 20.000 nya jobb och 4.500 företag i de 44
franska frizonerna. Företagen slipper betala inkomstskatt,
bolagsskatt, fastighetsskatt, vinstskatt och sociala avgifter,
om minst 20 procent av de anställda bor i frizonen. Det har
skapats regler som göra att man undviker "brevlådeföretag"
och företagen får inte heller etablera sig inom alla branscher.
För att stödja utvecklingen i utsatta förorter vill vi inrätta ekonomiska
utvecklingszoner, enligt liknande modell som prövats i vissa glesbygds-
områden i Sverige. Områden som har svårigheter med hög arbetslöshet, låg
utbildning och låg medelinkomst bör kunna få stöd oberoende av om det
handlar om glesbygd eller förort - problemen liknar ofta varandra.
Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den tillväxtkraft som
finns. Med lägre företagsskatter och borttagna socialavgifter för anställda
som är bosatta inom frizonen är det möjligt att stimulera utvecklingskraften i
vissa förorter. Det kan göra det möjligt för fler människor att komma in på
arbetsmarknaden och komma bort ifrån passiva åtgärder samtidigt som
företagandet stimuleras. Regeringen bör återkomma med förslag i denna
riktning.
Internationella arbetsförmedlingar
På vissa orter i landet finns det internationella
arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.m.
som genom ett särskilt arbetssätt hjälper företag att få
kontakt med personer som, förutom akademisk utbildning,
har flerkulturell kompetens. Dessa arbetsförmedlingar gör
speciella introduktionsplaner och hjälper företagen att söka
specialkompetens i t.ex. ett visst språk. De kan också bygga
upp den kompetens som krävs för att lära företagen
övervinna sitt motstånd mot att anställa en person med
utländsk bakgrund. Internationella arbetsförmedlingar bör få
efterföljare på fler orter i landet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Barnomsorg och skola
Skolan och utbildningssystemet i sin helhet har en mycket
stor betydelse i ambitionen att bejaka ett mångkulturellt
samhälle. Skolan och barnomsorgen har vid sidan om sin
kunskapsförmedlande roll en allt större betydelse som
opinionsbildare och vägvisare. Frågor om människors lika
rätt och värde ska inte undvikas. Skolan och barnomsorgen
har möjlighet att stärka barns och ungdomars förmåga att
naturligt umgås i en mångkulturell miljö där mångfalden blir
en tillgång. Den har ett ansvar att lyfta fram likheter och
skillnader mellan olika kulturer och ta in detta som en
tillgång i undervisningen. Skola och barnomsorg måste mer
än tidigare också ta upp de konflikter som kulturmöten kan
ge upphov till. Först när dessa konflikter tas upp kan
fördomar och föreställningar bearbetas på ett konstruktivt
sätt.
Centerpartiet har konsekvent arbetat för att föräldrar själva ska kunna
bestämma vilken barnomsorgsform som passar dem bäst. Barnomsorgen ska
präglas av valfrihet och mångfald. Förskolor och skolor vilande på etnisk
eller religiös grund kan vara ett sätt att ge barnen och deras föräldrar en
möjlighet att känna trygghet i sitt eget ursprung och samtidigt verka i det
svenska samhället. En förutsättning är dock att läroplanen följs och att
kvaliteten i undervisningen är god.
Att själv få välja skola och barnomsorg ska vara en självklarhet. Ökad
mångfald inom barnomsorg och skola ger förbättrade möjligheter för barn
och familjer i socialt utsatta stadsdelar. Den öppna förskolan har stor
betydelse för många barn som inte har behov av heltidsomsorg. I dag förlorar
många barn sin förskoleplats om föräldern blir arbetslös. Detta riskerar att
öka de sociala skillnaderna. Centerpartiet vill understryka behovet av att
utveckla den öppna förskolan och den betydelse den har för barn och
föräldrar i utsatta stadsdelar. Barn bör inte mista sin förskoleplats om det får
ett syskon eller om föräldern blir arbetslös. Detta bör ges regeringen till
känna.
Fria val i gymnasieskolan är viktiga för att ge möjlighet för elever från
utsatta områden att söka sig till andra gymnasieskolor. Strikt geografisk
anknytning till gymnasieskolan leder till att integrationen mellan olika
stadsdelar försvåras. Detta bör ges regeringen till känna.
Språkets betydelse
Kunskaper i svenska språket är av stor betydelse för
möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden.
Otillräckliga kunskaper i svenska språket kan leda till
utanförskap och brist på förståelse för det som sker i
samhället, och därmed ökar risken för marginalisering. Även
föräldraskapet kan försvåras då barnen snabbt lär sig ett nytt
språk.
Personer som talar bra svenska men bryter möts ibland med en avvaktande
attityd från personer som har svenska som modersmål. Förståelsen för att
svenska kan talas på olika sätt är ännu inte etablerad i Sverige. Dialekter är
numera accepterade och på samma sätt måste svenska som talas med
brytning accepteras.
Barn behöver hjälp med läxläsning. En förälder som talar dålig svenska
kan ha svårt att hjälpa barnen med detta. På sina håll i landet har det byggts
upp en frivilligorganisation runt skolan för att hjälpa barn med läxläsning.
Svenska för invandrare, sfi
Kunskaper om språk, kultur, historia, lagar och regler är
avgörande för invandrarens möjligheter till arbete och
deltagande i samhällslivet. Kunskaper i svenska språket är en
förutsättning för att kunna etablera sig i det svenska
samhället. En del elever i sfi-undervisningen har inte
tillräcklig motivation för att lära sig svenska. En ändring
måste till men för detta krävs att sfi-undervisningen är
fordrande både vad gäller effektiv tid och resultat. Kvalitet,
pedagogik och metodik i undervisningen måste förbättras.
Sfi-undervisningen ska också anpassas till elevernas olika behov och
förkunskap. Undervisningen bör nivågrupperas efter studiebakgrund och
intresse. Arbetsplatspraktik och studier bör varvas och barnomsorg och
undervisning bör i möjligaste mån samlokaliseras. Undervisning och praktik
bör pågå under hela dagen och det bör ställas krav på motprestationer. Detta
bör ges regeringen till känna.
Modersmål
Modersmålet ger barnen möjlighet att behålla sitt språk och
få tillgång till den egna kulturen. Modersmålsundervisningen
(tidigare benämnt hemspråksundervisning) är ett led i den
pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt
modersmål lägger grunden för vidare språkinlärning. Vid
bristfälliga kunskaper i svenska är modersmålet också ett
viktigt stöd för övriga ämnen. Läraren är ofta även en viktig
kontaktlänk mellan hem och skola.
Större valmöjlighet i modersmålsundervisningen är eftersträvansvärd. För
att öka valfriheten bör eleven få en "modersmålscheck". Denna ska kunna
lösas in hos godkänd utbildningsanordnare. Det kan vara skolan som organi-
serar och står för undervisningen t.ex. studieförbund, invandrarorgani-
sationer, komvux etc. Godkänd utbildningsanordnare ska vara kvalitets-
säkrad och kommunen ska kontinuerligt utvärdera undervisningen som i
övriga skolan. Med detta system ökas valfriheten för den enskilde och
undervisningen kan även starta tidigare än vid skolstart. För mindre språk där
det inte går att uppfylla kraven på fem elever innebär detta ökad möjlighet att
få undervisning i modersmål. Detta bör ges regeringen till känna.
Boende
Människor lever och bor i förorterna, många, de flesta, trivs
och vill inte flytta. Ändå har det officiella samhället svårt att
inse att människor finner sig väl till rätta i dessa
bostadsområden. Det offentliga samtalet kretsar, ofta i
nedvärderande ordalag, om miljonprogramsområdenas yttre
miljö utan tanke på att det är människors hembygd som det
talas om. Utvecklingen av förorterna måste ske i samarbete
med de boende och det offentliga samtalet om områdena
bygga på respekt för att människor lever och verkar här.
Förorterna, speciellt de som har en etnisk och kulturell mångfald, har
förutsättningar som inte finns på andra håll. Det är helt klart att språklig och
kulturell mångfald är en tillgång i en alltmer internationaliserad värld. Dessa
skiftande erfarenheter måste tas till vara. Förorterna kan utvecklas i riktning
mot att bli städer med en allomfattande service.
Segregationen är stor, inte enbart i storstäderna, utan i de flesta städer i
Sverige. I varje stad och tätort finns områden som lider av eftersatt underhåll,
sociala problem och stor omflyttning. Ofta bor människor med kulturellt
skiftande bakgrund i dessa eftersatta bostadsområden men vi vill påstå att
homogena områden med enbart personer med traditionellt svensk bakgrund
kan vara ett större problem. Förståelsen för det avvikande kan vara svårare
att uppnå och segregationen svårare att bryta i ensidiga områden. Problemet
blir ännu större när det är flertalet beslutsfattares vardagsmiljö.
Vissa bostadsområden är starkt eftersatta i fråga om underhåll och service
trots att hyrorna ligger på samma nivåer som lägenheter i andra, mer
exklusiva bostadsområden. Hyressättningen bör i högre grad spegla de
förhållanden som råder och de kommunala bostadsbolagen har ett särskilt
ansvar för detta. Detta innebär inte att vi förordar införande av så kallade
marknadshyror. Ett fullständigt införande av marknadshyror skulle i värsta
fall innebära en ännu större segregation. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett alltför ensidigt bostadsägande i utsatta bostadsområden bidrar till att
sänka standarden. De boende har ingen möjlighet att välja en annan
fastighetsvärd om de vill bo kvar i området. Fastighetsägandet bör spridas
och försäljning av enskilda bostäder till de boende stimuleras. Det ska vara
möjligt att göra en bostadskarriär inom samma område. Därför måste olika
upplåtelseformer finnas inom samma område. De kommunala bostads-
bolagen bör stimulera de boende till självförvaltning av bostadshusen. Detta
bör ges regeringen till känna.
Servicen måste förbättras. Vissa områden saknar post, apotek, bank och
annan service. De statliga bolagen har ett särskilt ansvar att upprätthålla och
utveckla servicen i utsatta bostadsområden. Om bostadsägandet och
boendeformerna tillåts bli mer varierade kan också den privata och offentliga
servicen få större underlag. Fastighetsägare, kommuner, näringsliv, före-
ningar och framför allt boende kan gemensamt starta ett lokalt utvecklings-
arbete. Statliga resurser för detta ändamål bör kopplas till en sådan process,
med de boendes kraft som främsta tillgång. De kommunala fastighetsägarna
har ett speciellt ansvar att sätta låga hyror på affärslokaler och ibland bygga
om lägenheter till företagslokaler så att privat verksamhet har möjlighet att
växa fram. Detta bör ges regeringen till känna.
Vård och omsorg
Det finns ett ökat behov av flexibilitet och respekt för den
enskildes önskemål inom äldreomsorgen. Arbetssättet i
omsorgen kommer också att behöva påverkas av att en högre
andel människor med olika kulturell bakgrund är i behov av
hjälp. Människor med demens glömmer ofta de språk som de
tillägnat sig senare i livet och trygghet för dessa människor
kan bara skapas om äldreboenden byggs upp på språklig
grund. Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell
bakgrund är viktigt för att öka kunskapen om de skillnader i
synen på åldrande och död som finns i olika kulturer. Detta
bör ges regeringen till känna.
Personer som inte har svenska som modersmål ska ha rätt till tolk. Inom
sjukvården handlar det ofta om frågor som för många människor kan kännas
ytterst besvärande. Därför krävs en förtroendefull kontakt mellan läkare och
patient. I de fall det krävs en tolk är denna länken till förtroende. Självklart
bör den som är i behov av tolk kunna välja om det ska vara en man eller
kvinna. Det bör vara landstingens uppgift att se till att det valet kan göras.
Samtidigt är det viktigt att konstatera att den äkta maken eller släktingar inte
alltid är lämpliga för att skapa ett förtroendefullt samtal mellan läkare och
patient. Valmöjligheten får inte leda till minskad personlig frihet för den
enskilde, vilket det kan göra om en släkting eller make är det enda möjliga
valet. Detta bör ges regeringen till känna.
En politisk uppgift är att verka för att personer med skiftande kulturell
bakgrund och språklig kompetens får anställning inom vården. Det kan
behövas kompletterande utbildningar för personer med examen i ett annat
land.
De som kommer hit sent i livet har ingen eller liten folkpensionsrätt i
Sverige. Därmed blir många ålderspensionärer beroende av socialbidrag. Det
är i längden inte en rimlig lösning. Staten bör överta kostnadsansvaret för
detta. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i denna riktning. Detta
bör ges regeringen till känna.
Begravningen
Att mista en nära anhörig är svårt och begravningsritualer är
ett sätt känna trygghet i en tid av sorg. Olika kulturer har
olika sätt att visa respekt för den som avlidit och olika sätt att
finna trygghet i en svår situation. De olika
begravningstraditionerna möter ibland på hinder med
svenska regler, förordningar och konventioner, regler som
ofta är skapade efter protestantiska riter, och praktisk
tillämpning. I andra religioner har andra riter utvecklats som
för det svenska begravningsväsendet kan te sig annorlunda
och som ibland är svåra att tillfredsställa. Det är viktigt att
samhället visar förståelse för olika kulturer och försöker
övervinna de svårigheter som regelverket kan ställa till med.
Kvalitet i bemötandet förutsätter att begravningsväsendet är
tillmötesgående för enskildas önskemål.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om segregationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mänskliga rättigheter och kulturell tradition,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om extra åtgärder för ungdomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vidgad rösträtt,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalt utvecklingsarbete,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brukarinflytande,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om invandrarbegreppet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EU-körkortet,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medborgarskap för statslösa barn,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dubbelt medborgarskap,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagande av medborgarskapskravet för
nämndemän,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning i domstolarna,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om säkerhetsklassade tjänster,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning och samverkan på lokal nivå kring
arbetsmarknadspolitiken,6
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mångfaldsplaner,6
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning för
ekonomiska utvecklingszoner,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationella arbetsförmedlingar,6
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnomsorg och skola,4
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det fria gymnasievalet,4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska för invandrare,4
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om modersmålscheck,4
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om marknadshyror,7
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om varierat bostadsägande och varierande
upplåtelseformer,7
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om servicen i utsatta bostadsområden,7
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård och omsorg,3
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till tolk,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om invandrade pensionärers beroende av social-
bidrag.
Stockholm den 23 september 1999
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
1 Yrkandena 4-6 och 9 hänvisade till KU.
2 Yrkandena 12-14 hänvisade till JuU.