Invandringen till Sverige är sedan år 1967 reglerad, utom för
medborgare i de nordiska länderna vilka har rätt att bo och
arbeta i vilket nordiskt land de vill samt för medborgare i de
stater som är medlemmar i EU. Under senare år har
invandringen till Sverige till största delen bestått av
flyktingar och anhöriga till dem.
När den nya utlänningslagen trädde i kraft den 1 januari 1997 infördes ett
vidgat skyddsbegrepp i fråga om möjligheten att få uppehållstillstånd i
Sverige. Det innebär att uppehållstillstånd kan ges till personer som riskerar
dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig behandling, personer
som flyr på grund av väpnad konflikt eller miljökatastrof samt personer som
förföljs på grund av kön eller homosexualitet, utöver de personer som
beviljas uppehållstillstånd enligt 1951 års Genèvekonvention.
Skyddsbegreppet har preciserats i utlänningslagen, samtidigt som
begreppen de facto-flykting, krigsvägrare och begreppet politisk-humanitära
skäl har försvunnit ur lagstiftningen. Begreppet asyl som benämning på det
uppehållstillstånd som ges är enligt den nya regleringen förbehållet
flyktingar och personer som omfattas av detta skydd och som ibland kallas
konventionsflyktingar. Fortfarande kvarstår dock möjligheten att bevilja
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Bestämmelsen syftar då framför allt på
förhållanden som är direkt knutna till individen.
En utlänning kan alltså beviljas uppehållstillstånd i Sverige av humanitära
skäl. Som redan nämnts beviljades, före den 1 januari 1997, uppehålls-
tillstånd av humanitära skäl, dels av politisk-humanitära skäl, dels av rent
humanitära skäl. Sedan den 1 januari 1997 får emellertid de personer som
flytt undan krig och miljökatastrofer enligt utlänningslagen ett särskilt skydd
och bestämmelsen om uppehållstillstånd av humanitära skäl avser numera
främst personer som har renodlat humanitära skäl.
I förarbetena till den nuvarande utlänningslagen finns mycket skrivet som
talar om möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Någon fullständig uppräkning av vad som kan utgöra humanitära skäl har
inte ansetts möjlig att göra och vi inser också att en sådan uppräkning inte
går att göra. De exempel som ändå finns i förarbetena till lagen anger att det
kan vara fråga om personer som på grund av sjukdom eller personliga
förhållanden inte bör nekas uppehållstillstånd.
Vi anser dock att lagen har tillämpats på ett alltför restriktivt sätt och att
detta medfört att människor många gånger haft svårt att förstå och acceptera
de beslut som fattas i asylärenden. Begreppet humanitära skäl i lagens
mening är heller inte detsamma som humanitära skäl i dagligt tal.
Lagstiftningen skulle därför bli trovärdigare och möta större acceptans bland
medborgarna om den definierades på ett tydligare sätt, utan att för den skull
göra en lista över skäl, som kan anses humanitära.
I regeringens skrivelse 1999/2000:3 angående migrations- och asylpolitik
aviserar regeringen att en utredning, angående anhöriginvandringen, inom
kort skall tillsättas. En utvärdering av tillämpningen av den nya
utlänningslagen, beträffande begreppet humanitära skäl, skulle i samband
med detta vara möjlig att göra.
Ett klarläggande om lagstiftningens definition av begreppet humanitära
skäl skulle bidra till en större acceptans och förståelse för de beslut som
fattas av Utlänningsnämnden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering och ett förtydligande av
tillämpningen av utlänningslagen beträffande begreppet humanitära
skäl.