Alla behövs!
Alla människor behövs i samhället. Alla har rätt till ett gott
liv.
Segregation handlar om delaktighet. I sin mest negativa
form är segregation att inte behövas, att inte vara delaktig i
det som sker i närmiljön och i samhället. Att inte själv ha
möjlighet att kunna ändra sina livsvillkor. Att vara
oförmögen att försörja sina barn. Att inte kunna hjälpa
barnen till rätta med skolgång eller läkarbesök kanske därför
att man inte kan språket.
Arbete och kunskaper i landets språk är mycket viktigt.
Den första gruppens invandrare - arbetskraftsinvandrarna - fick en direkt
anknytning till det svenska samhället i form av arbete. De ifrågasattes inte på
samma sätt som senare års invandrare. De kände att de behövdes.
Segregationsfrågorna har på senare år fått en speciell aktualitet i samband
med den ökande andelen invandrare samtidigt som andelen arbetslösa ökat
både inom inhemsk befolkning och hos invandrare. Vi har upplevt den värsta
lågkonjunkturen sedan kriget samtidigt som invandrargrupper anlänt, ofta
med svåra upplevelser bakom sig med åtföljande psykiska problem.
Segregationen har också sin upprinnelse i den snabba moderniseringen av
Sverige. Under perioden 1965-1975 byggdes 100 000 lägenheter på ett år,
det s k miljonprogrammet. Detta var från början ett svar på den bostadsbrist
som uppstod i samband med inflyttningen till storstäderna. Få och stora
aktörer stod för en mycket rationaliserad produktion på bekostnad av sociala
och kulturella värden. Detta har lett till en historielöshet för människor där
sociala banden klippts av och delaktighet undergrävts. En omfattande
anonymitet har blivit följden i många bostadsområden.
När koncentrationen av svaga svenska grupper och invandrargrupper blev
hög i samma stadsdel uppstod problem. Det är naturligtvis ingen slump att de
kom att sammanfalla i våra miljonprogramområden.
Delaktighet
Anledningen till problemen är inte i första hand
bostadsplatsen utan problemen ligger djupare. Det är bristen
på delaktighet - att inte vara behövd och att inte ha möjlighet
att själv kunna ändra sina livsvillkor.
Den enda möjligheten till verklig delaktighet är just att behövas, att ha ett
jobb, att delta i samhällsdebatten, att kunna ta ansvar för sina barn.
Arbetslöshet - sysslolöshet
Segregationen är således ett komplext samhällsproblem som
påverkas av en mängd sociala och ekonomiska faktorer. Det
är uppenbart att bostadspolitiken inte ensam kan ha någon
större inverkan på segregationens effekter och konsekvenser.
En god ekonomisk politik i förening med en näringspolitik
som ger fler människor arbete, är viktigare faktorer för en
lösning av problemen i kombination med utbildning, kraftiga
satsningar på kunskaper i svenska språket för alla
invandrargrupper. Andelen högutbildade är oftast större i de
nya invandrargrupperna än i den svenska
befolkningsgruppen. Det finns en betydande kompetens att
få ta del av.
Incitament måste skapas för företag, institutioner och myndigheter att
etablera sig i segregerade områden. Satsningar på inflytande för de boende
måste kombineras med riktade åtgärder för företagsetableringar och syssel-
sättning. Positiva skol- och fritidsmiljöer måste garanteras. Kvinnors, inte
minst invandrarkvinnors, kunskaper och erfarenheter måste tas till vara
bättre.
Ge människor möjligheter
En utveckling som leder till att fler bor och arbetar i samma
område är önskvärd och gör att anknytningar till det lilla
samhället blir starkare. Detta i sin tur medför att
medborgarna blir mer och mer intresserade, delaktiga och
beroende av den lokala utvecklingen. Ett boendeområde bör
ha varierande bostads- och befolkningssammansättning så att
den mänskliga kontakten mellan generationer, olika
nationaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och självklar.
Boendemiljön måste utformas så att naturliga sociala enheter
skapas som bryter isolering, stimulerar till aktivitet och
gemenskap samt ger möjligheter till vila och rekreation.
Möjligheterna att ge alla människor en meningsfull tillvaro oavsett
boendeplats ligger i en konsekvent utbildnings- och näringspolitik samt i att
skapa möjligheter för enskilda individer att själva förändra sina livsvillkor.
Detta bör kombineras med en successiv omvandling, förnyelse och
försköning av miljonprogramsområdena - att göra dessa mänskligare att bo
och arbeta i, med mötesplatser och möjligheter till aktiviteter och friluftsliv,
är nödvändigt.
Segregation på gott och ont
Tryggheten i den lilla gruppen, i gemenskap med
likasinnade, kan i ett introduktionsskede vara positiv. För
nyanlända invandrare kan det vara en trygghet att bo bland
människor som talar samma språk och har samma
erfarenheter. Tolkservice, hemspråksundervisning och
information underlättas av att många invandrare talar samma
språk. Invandrare som anländer till Sverige har vid
ankomsten en mycket begränsad kunskap om bostads-
marknaden på den ort de anvisas bostad. De är i stor
utsträckning utlämnade till vänner, ofta med samma etniska
ursprung, eller den policy som tillämpas av den lokala
bostadsförmedlingen.
Asylsökande flyktingar lever ofta som inneboende hos släktingar och
flyttar därför oavbrutet under asyltiden, som kan bli mångårig. Kontinuiteten
i relationer, som är särskilt viktig för barn, blir obefintlig.
Anmärkningsvärt är att en asylsökande barnfamilj endast har rätt till 1 000
kronor per månad för att bekosta det egna boendet i kommunerna, oavsett
hur många barn som finnas i familjen.
Detta medan bostadsbidraget för låginkomstfamiljerna med ett barn utgår
med 3 000 kronor och för hushåll med fem barn eller fler 4 200 kronor,
enligt Riksförsäkringsverket. Detta gäller dock endast för personer som är
folkbokförda i Sverige.
Regeringen bör ge Invandrarverket i uppdrag att särskilt se över villkoren
för de asylsökande barnen i eget boende. Detta har tidigare påpekats av
Barnombudsmannen.
Ett problem för rörligheten på bostadsmarknaden är att hyresvärdar, både
privata och kommunala, med olika motiveringar nekar att hyra ut bostäder
till invandrare. Integrationsmyndigheten eller motsvarande myndighet i
kommunen bör bevaka en sådan utveckling och vid behov anmäla
hyresvärden för brott mot lagen om olaga diskriminering.
Medveten lokalisering
Lokaliseringen av statliga och kommunala organ,
småindustrier och hantverksbyar, vuxenutbildning m m, kan
medverka till att områdets status höjs. Speciellt bör man ta
sikte på att utnyttja den språkliga kompetens som
invandrarna har. Högskoleinstitutioner för språkundervisning
skulle med fördel kunna placeras där språken lever - de
invandrartäta områdena.
Det handlar om att skapa incitament för företag, institutioner och
myndigheter att etablera sig och därmed göra negativt segregerade områden
mer attraktiva både för dem som bor där och för andra att komma dit.
Konkret kan det handla om stöd till etableringskostnader, lönekostnader
liksom stöd till förmånliga hyresvillkor för anställda hos företag som flyttar
sin verksamhet till området.
För de storstadsområden där andelen invandrare blivit mycket hög bör
kommunerna utarbeta förslag till statushöjande insatser. Detta kan naturligt-
vis med fördel ske med aktivt deltagande av de boende i respektive områden,
både invandrare och svenskar. Att förbjuda inflyttning av invandrare vid ett
visst uppnått procenttal, leder inte till att områdets attraktionskraft höjs.
Många av dem som bor i våra segregerade miljonprogramsområden och
saknar arbete är invandrare med god utbildning och duktiga entreprenörer.
Vad som saknas är eget kapital. Bristen på lokalt förankrade banker försvårar
möjligheterna att låna pengar. Särskilda möjligheter till förmånliga lån borde
skapas.
Regionalpolitiska medel, liksom EU-stöd för utvecklingsgrupper och
byaråd måste vara möjliga vägar till finansiering av förändringsprocesser,
där hyresvärdar och hyresgäster m.fl. intressenter samverkar, för trivsel- och
statushöjande åtgärder. Åtgärder som motiverar ekonomiskt starkare hyres-
gäster att bo kvar i konkurrens med andra mer attraktiva områden.
Blandade boendeformer -
skön arkitektur
Miljonprogramsområdets ensidiga hyresrättsboende kan med
fördel uppblandas genom möjligheter till omvandling till
bostadsrätt. Blandad ägarstruktur i bostadsområden kan ge
ett positivt bidrag till segregerade områden.
Miljonprogrammens storskaliga byggteknik och kortsiktiga ekonomiska
bebyggelseplanering, manövrerade ut det arkitektoniska, det sköna. Att lyfta
fram skönhet och kvalitet i boende är viktigt för människors välmående.
Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Den svenska kulturen har under
århundraden berikats av kulturelement som invandrare och minoriteter
bidragit med. Samtidigt har grunden för det svenska samhället visat sig
stabil. De grundläggande kristna värderingarna finns ännu som en
klangbotten. Som kristdemokrater vill vi förstärka denna grundsyn. Den
hjälper till att motverka rasism, diskriminering och segregering och ser varje
ny medborgare som en individ med människovärde och unika möjligheter -
en tillgång för Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av delaktighet som ett medel mot
negativ segregation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skapa incitament för företagsetablering och
sysselsättning i miljonprogramsområdena,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av varierande bostads- och befolknings-
sammansättning så att kontakten mellan generationer, nationaliteter
och yrkesgrupper blir naturlig och självklar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheter att motverka etnisk diskriminering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Barnombudsmannens begäran att regeringen ger
Invandrarverket i uppdrag att särskilt se över villkoren för de asyl-
sökande barnen i eget boende.