Alla behövs! Alla människor behövs i samhället. Alla har rätt till ett gott liv.
Segregation handlar om delaktighet. I sin mest negativa form är segregation att inte behövas, att inte vara delaktig i det som sker i närmiljön och i samhället. Att inte själv ha möjlighet att kunna ändra sina livsvillkor. Att vara oförmögen att försörja sina barn. Att inte kunna hjälpa barnen till rätta med skolgång eller läkarbesök kanske därför att man inte kan språket.
Arbete och kunskaper i landets språk är mycket viktigt.
Den första gruppens invandrare - arbetskraftsinvandrarna - fick en direkt anknytning till det svenska samhället i form av arbete. De ifrågasattes inte på samma sätt som senare års invandrare. De kände att de behövdes.
Segregationsfrågorna har på senare år fått en speciell aktualitet i samband med den ökande andelen invandrare samtidigt som andelen arbetslösa ökat både inom inhemsk befolkning och hos invandrare. Vi har upplevt den värsta lågkonjunkturen sedan kriget samtidigt som invandrargrupper anlänt, ofta med svåra upplevelser bakom sig med åtföljande psykiska problem.
Segregationen har också sin upprinnelse i den snabba moderniseringen av Sverige. Under perioden 1965-1975 byggdes 100 000 lägenheter på ett år, det s k miljonprogrammet. Detta var från början ett svar på den bostadsbrist som uppstod i samband med inflyttningen till storstäderna. Få och stora aktörer stod för en mycket rationaliserad produktion på bekostnad av sociala och kulturella värden. Detta har lett till en historielöshet för människor där sociala banden klippts av och delaktighet undergrävts. En omfattande anonymitet har blivit följden i många bostadsområden.
När koncentrationen av svaga svenska grupper och invandrargrupper blev hög i samma stadsdel uppstod problem. Det är naturligtvis ingen slump att de kom att sammanfalla i våra miljonprogramområden.
Delaktighet
Anledningen till problemen är inte i första hand bostadsplatsen utan problemen ligger djupare. Det är bristen på delaktighet - att inte vara behövd och att inte ha möjlighet att själv kunna ändra sina livsvillkor.
Den enda möjligheten till verklig delaktighet är just att behövas, att ha ett jobb, att delta i samhällsdebatten, att kunna ta ansvar för sina barn.
Arbetslöshet - sysslolöshet
Segregationen är således ett komplext samhällsproblem som påverkas av en mängd sociala och ekonomiska faktorer. Det är uppenbart att bostadspolitiken inte ensam kan ha någon större inverkan på segregationens effekter och konsekvenser. En god ekonomisk politik i förening med en näringspolitik som ger fler människor arbete, är viktigare faktorer för en lösning av problemen i kombination med utbildning, kraftiga satsningar på kunskaper i svenska språket för alla invandrargrupper. Andelen högutbildade är oftast större i de nya invandrargrupperna än i den svenska befolkningsgruppen. Det finns en betydande kompetens att få ta del av.
Incitament måste skapas för företag, institutioner och myndigheter att etablera sig i segregerade områden. Satsningar på inflytande för de boende måste kombineras med riktade åtgärder för företagsetableringar och syssel- sättning. Positiva skol- och fritidsmiljöer måste garanteras. Kvinnors, inte minst invandrarkvinnors, kunskaper och erfarenheter måste tas till vara bättre.
Ge människor möjligheter
En utveckling som leder till att fler bor och arbetar i samma område är önskvärd och gör att anknytningar till det lilla samhället blir starkare. Detta i sin tur medför att medborgarna blir mer och mer intresserade, delaktiga och beroende av den lokala utvecklingen. Ett boendeområde bör ha varierande bostads- och befolkningssammansättning så att den mänskliga kontakten mellan generationer, olika nationaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och självklar. Boendemiljön måste utformas så att naturliga sociala enheter skapas som bryter isolering, stimulerar till aktivitet och gemenskap samt ger möjligheter till vila och rekreation.
Möjligheterna att ge alla människor en meningsfull tillvaro oavsett boendeplats ligger i en konsekvent utbildnings- och näringspolitik samt i att skapa möjligheter för enskilda individer att själva förändra sina livsvillkor. Detta bör kombineras med en successiv omvandling, förnyelse och försköning av miljonprogramsområdena - att göra dessa mänskligare att bo och arbeta i, med mötesplatser och möjligheter till aktiviteter och friluftsliv, är nödvändigt.
Segregation på gott och ont
Tryggheten i den lilla gruppen, i gemenskap med likasinnade, kan i ett introduktionsskede vara positiv. För nyanlända invandrare kan det vara en trygghet att bo bland människor som talar samma språk och har samma erfarenheter. Tolkservice, hemspråksundervisning och information underlättas av att många invandrare talar samma språk. Invandrare som anländer till Sverige har vid ankomsten en mycket begränsad kunskap om bostads- marknaden på den ort de anvisas bostad. De är i stor utsträckning utlämnade till vänner, ofta med samma etniska ursprung, eller den policy som tillämpas av den lokala bostadsförmedlingen.
Asylsökande flyktingar lever ofta som inneboende hos släktingar och flyttar därför oavbrutet under asyltiden, som kan bli mångårig. Kontinuiteten i relationer, som är särskilt viktig för barn, blir obefintlig.
Anmärkningsvärt är att en asylsökande barnfamilj endast har rätt till 1 000 kronor per månad för att bekosta det egna boendet i kommunerna, oavsett hur många barn som finnas i familjen.
Detta medan bostadsbidraget för låginkomstfamiljerna med ett barn utgår med 3 000 kronor och för hushåll med fem barn eller fler 4 200 kronor, enligt Riksförsäkringsverket. Detta gäller dock endast för personer som är folkbokförda i Sverige.
Regeringen bör ge Invandrarverket i uppdrag att särskilt se över villkoren för de asylsökande barnen i eget boende. Detta har tidigare påpekats av Barnombudsmannen.
Ett problem för rörligheten på bostadsmarknaden är att hyresvärdar, både privata och kommunala, med olika motiveringar nekar att hyra ut bostäder till invandrare. Integrationsmyndigheten eller motsvarande myndighet i kommunen bör bevaka en sådan utveckling och vid behov anmäla hyresvärden för brott mot lagen om olaga diskriminering.
Medveten lokalisering
Lokaliseringen av statliga och kommunala organ, småindustrier och hantverksbyar, vuxenutbildning m m, kan medverka till att områdets status höjs. Speciellt bör man ta sikte på att utnyttja den språkliga kompetens som invandrarna har. Högskoleinstitutioner för språkundervisning skulle med fördel kunna placeras där språken lever - de invandrartäta områdena.
Det handlar om att skapa incitament för företag, institutioner och myndigheter att etablera sig och därmed göra negativt segregerade områden mer attraktiva både för dem som bor där och för andra att komma dit. Konkret kan det handla om stöd till etableringskostnader, lönekostnader liksom stöd till förmånliga hyresvillkor för anställda hos företag som flyttar sin verksamhet till området.
För de storstadsområden där andelen invandrare blivit mycket hög bör kommunerna utarbeta förslag till statushöjande insatser. Detta kan naturligt- vis med fördel ske med aktivt deltagande av de boende i respektive områden, både invandrare och svenskar. Att förbjuda inflyttning av invandrare vid ett visst uppnått procenttal, leder inte till att områdets attraktionskraft höjs.
Många av dem som bor i våra segregerade miljonprogramsområden och saknar arbete är invandrare med god utbildning och duktiga entreprenörer. Vad som saknas är eget kapital. Bristen på lokalt förankrade banker försvårar möjligheterna att låna pengar. Särskilda möjligheter till förmånliga lån borde skapas.
Regionalpolitiska medel, liksom EU-stöd för utvecklingsgrupper och byaråd måste vara möjliga vägar till finansiering av förändringsprocesser, där hyresvärdar och hyresgäster m.fl. intressenter samverkar, för trivsel- och statushöjande åtgärder. Åtgärder som motiverar ekonomiskt starkare hyres- gäster att bo kvar i konkurrens med andra mer attraktiva områden.
Blandade boendeformer - skön arkitektur
Miljonprogramsområdets ensidiga hyresrättsboende kan med fördel uppblandas genom möjligheter till omvandling till bostadsrätt. Blandad ägarstruktur i bostadsområden kan ge ett positivt bidrag till segregerade områden.
Miljonprogrammens storskaliga byggteknik och kortsiktiga ekonomiska bebyggelseplanering, manövrerade ut det arkitektoniska, det sköna. Att lyfta fram skönhet och kvalitet i boende är viktigt för människors välmående.
Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Den svenska kulturen har under århundraden berikats av kulturelement som invandrare och minoriteter bidragit med. Samtidigt har grunden för det svenska samhället visat sig stabil. De grundläggande kristna värderingarna finns ännu som en klangbotten. Som kristdemokrater vill vi förstärka denna grundsyn. Den hjälper till att motverka rasism, diskriminering och segregering och ser varje ny medborgare som en individ med människovärde och unika möjligheter - en tillgång för Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av delaktighet som ett medel mot negativ segregation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa incitament för företagsetablering och sysselsättning i miljonprogramsområdena,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av varierande bostads- och befolknings- sammansättning så att kontakten mellan generationer, nationaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och självklar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att motverka etnisk diskriminering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Barnombudsmannens begäran att regeringen ger Invandrarverket i uppdrag att särskilt se över villkoren för de asyl- sökande barnen i eget boende.
Stockholm den 3 oktober 1999
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Caroline Hagström (kd)
Johnny Gylling (kd)
Tuve Skånberg (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Harald Bergström (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Amanda Agestav (kd)