Den svenska flyktingpolitiken debatteras ofta i samhället. Utgångspunkten för debatten blir ofta ett enskilt fall när en familj som varit i Sverige i många år skall utvisas. Trots att det kan vara uppenbart att familjen saknar legala skäl att stanna i landet upplevs det som en omänsklig behandling att tvinga dessa tillbaka till hemlandet efter att i flera år ha bott i Sverige. I många fall talar barnen i familjen då bättre svenska än det språk som talas i det land de utvisas tillbaka till. Mycket onödigt lidande uppstår i utvisningssituationen, där inte minst barnen far illa.
Vid många tillfällen har uttalanden gjorts från regering, riksdag och berörda myndigheter om det angelägna i att minska handläggningstiderna i flyktingärendena. Trots detta består problemet år efter år och vi tvingas gång på gång bevittna hur människor far illa när de utvisas efter många år i landet.
En av orsakerna till att den här situationen uppstår gång på gång är våra principer om absolut rättssäkerhet för alla som vistas i landet. Det är ju en oerhört bra princip som är svår att invända mot, men när det gäller flyktingärenden kan det faktiskt diskuteras om den inte skadar betydligt fler människor än den hjälper. Om man begränsade rätten att överklaga asylärenden, så att man inte skulle kunna överklaga ett ärende mer än en gång och dessutom begränsade rätten att göra förnyade asylansökningar skulle handläggningstiderna kortas och mycket mänskligt lidande sparas.
Det är därför angeläget att utreda om inte detta är en framkomlig väg för att minska handläggningstiderna i flyktingärenden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handläggningstiderna i flyktingärenden.
Stockholm den 28 september 1999
Hans Stenberg (s)
Göran Norlander (s)
Kerstin Kristiansson (s)
Agneta Lundberg (s)
Susanne Eberstein (s)