En del fall av avvisning av asylsökande har fått mycket
kritik. Ibland har det berott på att människor ansett
avvisningen obefogad, eftersom de menat att flyktingskäl
föreligger eller starka humanitära skäl att få stanna. Ibland
har man påpekat att det föreligger en stor risk att utsättas för
ytterligare trakasserier vid återvändandet.
Tanken att det innebär fara för förföljelse och trakasserier när man
återvänder efter att ha sökt asyl i ett annat land är ingalunda orimlig. En
person som sökt asyl i ett annat land har därmed starkt kritiserat det egna
landet. Kritiken kan gälla att man utsatts för trakasserier och förföljelse, att
man suttit i fängelse och där blivit torterad. Skälet till att människor som
inte
begått något brott trakasseras på olika sätt och ibland hamnar i fängelse är
ofta att det finns stora brister i den asylsökandes land när det gäller
mänskliga rättigheter. Om den asylsökande försökt att utöva sina mänskliga
rättigheter och kritiserat att det inte finns något utrymme för det och då
utsatts för trakasserier och sedan flytt från sitt land, har han naturligtvis
gjort
sig ännu mera omöjlig i regimens och myndigheternas ögon. Att anse att det
är omöjligt att leva kvar i sitt land är ju den yttersta formen av kritik mot
landet. Det är snarast naivt att tro att en sådan person vid återkomsten
kommer att välkomnas som om inget hänt. Risken för fortsatta och värre
trakasserier är uppenbar.
Som det nu är överlämnas den avvisade av den svenska polisen direkt vid
återkomsten till passpolisen i det egna landet. Detta kan betraktas som
inhumant, eftersom den avvisade utsätts för ett onödigt risktagande. Det
skulle mycket väl gå att ändra rutinerna vid överlämnandet och därmed
åtminstone i någon mån minska risken för onödiga trakasserier vid
ankomsten. Det är ju inte nödvändigt att öppet annonsera att här återvänder
en person som ansett det omöjligt att bo kvar i sitt land. Samtidigt framgår
det också att svenska myndigheter ansett att tillräckliga skäl inte föreligger
för att få stanna i Sverige. Även denna omständighet skulle kunna vändas
mot den asylsökande.
Några organisationer som arbetar bland flyktingar och asylsökande har
framhållit att rutinerna vid återkomsten efter avvisning borde ändras, inte
minst för att i någon mån undvika fruktan och ge någon form av trygghet hos
den avvisade. Problem kan naturligtvis ändå uppstå i ett senare skede. Vi
skulle åtminstone kunna visa den humanitet som är möjlig även gentemot en
avvisad.
Mot bakgrund av ovanstående tycks en översyn av avvisningsrutinerna
nödvändiga. Där bör ingå svenska myndigheters beaktande av asylsökandes
integritet vid efterforskningar om de asylsökande och vid kontakter med
hemlandets myndigheter. Så även beträffande polisens möjligheter att hjälpa
den avvisade att resa in i landet utan att väcka onödig uppmärksamhet och att
man inte överlämnas till passpolisen i det egna landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av rutiner före och vid avvisning.