En del fall av avvisning av asylsökande har fått mycket kritik. Ibland har det berott på att människor ansett avvisningen obefogad, eftersom de menat att flyktingskäl föreligger eller starka humanitära skäl att få stanna. Ibland har man påpekat att det föreligger en stor risk att utsättas för ytterligare trakasserier vid återvändandet.
Tanken att det innebär fara för förföljelse och trakasserier när man återvänder efter att ha sökt asyl i ett annat land är ingalunda orimlig. En person som sökt asyl i ett annat land har därmed starkt kritiserat det egna landet. Kritiken kan gälla att man utsatts för trakasserier och förföljelse, att man suttit i fängelse och där blivit torterad. Skälet till att människor som inte begått något brott trakasseras på olika sätt och ibland hamnar i fängelse är ofta att det finns stora brister i den asylsökandes land när det gäller mänskliga rättigheter. Om den asylsökande försökt att utöva sina mänskliga rättigheter och kritiserat att det inte finns något utrymme för det och då utsatts för trakasserier och sedan flytt från sitt land, har han naturligtvis gjort sig ännu mera omöjlig i regimens och myndigheternas ögon. Att anse att det är omöjligt att leva kvar i sitt land är ju den yttersta formen av kritik mot landet. Det är snarast naivt att tro att en sådan person vid återkomsten kommer att välkomnas som om inget hänt. Risken för fortsatta och värre trakasserier är uppenbar.
Som det nu är överlämnas den avvisade av den svenska polisen direkt vid återkomsten till passpolisen i det egna landet. Detta kan betraktas som inhumant, eftersom den avvisade utsätts för ett onödigt risktagande. Det skulle mycket väl gå att ändra rutinerna vid överlämnandet och därmed åtminstone i någon mån minska risken för onödiga trakasserier vid ankomsten. Det är ju inte nödvändigt att öppet annonsera att här återvänder en person som ansett det omöjligt att bo kvar i sitt land. Samtidigt framgår det också att svenska myndigheter ansett att tillräckliga skäl inte föreligger för att få stanna i Sverige. Även denna omständighet skulle kunna vändas mot den asylsökande.
Några organisationer som arbetar bland flyktingar och asylsökande har framhållit att rutinerna vid återkomsten efter avvisning borde ändras, inte minst för att i någon mån undvika fruktan och ge någon form av trygghet hos den avvisade. Problem kan naturligtvis ändå uppstå i ett senare skede. Vi skulle åtminstone kunna visa den humanitet som är möjlig även gentemot en avvisad.
Mot bakgrund av ovanstående tycks en översyn av avvisningsrutinerna nödvändiga. Där bör ingå svenska myndigheters beaktande av asylsökandes integritet vid efterforskningar om de asylsökande och vid kontakter med hemlandets myndigheter. Så även beträffande polisens möjligheter att hjälpa den avvisade att resa in i landet utan att väcka onödig uppmärksamhet och att man inte överlämnas till passpolisen i det egna landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av rutiner före och vid avvisning.
Stockholm den 4 oktober 1999
Ingrid Näslund (kd)