Den grupp som diskrimineras, marginaliseras och
osynliggörs mest av alla på arbetsmarknaden i dag är
kvinnor med utländsk bakgrund. Skillnaderna i
arbetskraftsdeltagande är påtagligt större mellan invandrade
kvinnor och svenska kvinnor än mellan invandrade män och
svenska män. De utomeuropeiska invandrarna som grupp har
den högsta arbetslösheten. Allra högst är den bland de som
kommer från Afrika och Mellanöstern. Den höga
arbetslösheten bland gruppen invandrade i allmänhet och
gruppen invandrade kvinnor i synnerhet inleddes under
början av 1980-talet.
Under 1960-talet, arbetskraftsinvandringens årtionde, var invandrade
kvinnor i hög grad aktiva på arbetsmarknaden. Deras arbetskraftsdeltagande
var betydligt högre än svenska kvinnors. De rekryterades huvudsakligen till
industrin där bristen på arbetskraft var stor. De arbetade i fysiskt krävande
miljöer, som slet ut dem i förtid. Arbetsskador och arbetsrelaterade
sjukdomar dominerar i denna generation invandrade kvinnor. De byggde
välfärden i Sverige till priset av sin hälsa.
Vad gäller arbetskraftsdeltagande i dag är förhållandet det motsatta. Över
hälften av de utlandsfödda kvinnorna står utanför arbetsmarknaden. Många
är långtidsarbetslösa trots att de är högutbildade. De unga kvinnorna har en
alldeles särskilt svår situation. I åldern 25-34 år saknar 55,3 % arbete.
Siffran för dem med barn under 16 år antas vara ännu högre (SCB 1997). De
kvinnor som kommit som flyktinginvandrade och liknande till Sverige
under1990-talet löper den allra största risken att bli ställda åt sidan i
svenskt
arbetsliv. Det gäller framför allt kvinnor från den fattiga delen av världen.
Vägen till integration går via arbetsmarknaden. Integrationen på
arbetsmarknaden är en förutsättning för integration i samhället. Att kunna
försörja sig är en mänsklig rättighet. Det svåra läget på arbetsmarknaden för
kvinnor med utländsk bakgrund kommer att bestå om inte
integrationspolitiken ges en medveten, tydlig och offensiv könspolitisk
inriktning.
Könsblind
integrationspolitik
Arbetsmarknadspolitiken liksom integrationspolitiken är
könsblind. Könsblindhet präglar även statliga utredningar.
Den könsblinda integrations- och arbetsmarknadspolitiken
permanentar och könsmärker utanförskapet. Kvinnor som
rekryterats som arbetskraft, kvinnor med flyktingstatus,
kvinnor som fått uppehållstillstånd av humanitära skäl,
asylsökande kvinnor sorteras ohämmat in i ett konstruerat
kollektiv som frammanar en bild av "invandrarkvinnor" som
passiva hjälplösa offer för sin kulturs förtryckande sedvänjor
och familjetraditioner, oförmögna att ta till sig det svenska
samhällets goda.
Storstadskommittén, som skulle utreda hur segregationen skall motverkas,
försummade helt och hållet könsperspektivet. Kommittén försökte
kompensera det genom att i efterhand låta undersöka hur förslagen till
åtgärder kunde tänkas påverka kvinnors villkor. Det lät sig emellertid inte
göras eftersom ingen könsuppdelad kartläggning hade genomförts.
Vänsterpartiet menar att de medel som avsatts inom storstadssatsningen nu
måste redovisas utifrån ett könsperspektiv, där det framgår i vilken
utsträckning de kommit kvinnor till del. Målet är att kvinnorna skall få del av
50 procent av de medel som anslagits.
AMV har, trots viss projektverksamhet, inte lyckats göra några nya
inbrytningar för att motverka segregation. Vänsterpartiet har i annan motion
uttryckt vikten av att ett fjärde övergripande mål, om krav på att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden, formuleras för AMV:s verksamhet.
Dessutom kan AMV åläggas uppdraget att inför varje budgetår redovisa
vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder för invandrade som skall vidtas samt
kostnader för dessa och hur dessa åtgärder och kostnader fördelas enligt kön.
Handlingsprogram för integration
Förutom nödvändigheten av könsperspektiv inom
arbetsmarknads- och integrationspolitiken fordras ett
helhetsgrepp med samordnade insatser för att bryta
invandrade kvinnors underordning och utanförskap.
Mottagandet vid ankomsten till det nya landet har stor betydelse. Oavsett
varifrån kvinnan kommer, oavsett om hon kommer ensam eller tillsammans
med anhöriga, har hon rätt att betraktas och behandlas som en självständig
individ på samma sätt som svenska kvinnor. Ofta är det via mannen hon får
information om det nya landet, och ofta via någon manlig släkting som
fungerar som tolk. Många kvinnor vittnar om att de först senare förstått att de
undanhållits viktig information som ansetts olämplig för dem att känna till,
t.ex. information rörande kvinnors rättigheter i Sverige. Det är därför
nödvändigt att kvinnan får tillgång till en kvinnlig, professionell tolk.
En annan viktig förutsättning är att kvinnan erbjuds ett
introduktionsprogram som tar fasta på de resurser hon har, där
språkundervisning och praktik knyter an till livserfarenheter, utbildning och
yrkesbakgrund.
För att motverka diskriminering av kvinnor med utländsk bakgrund på
arbetsmarknaden är mångfaldsplaner med könsperspektiv och
jämställdhetsplaner med antidiskrimineringsklausuler viktiga hjälpmedel.
Staten, kommunerna och landstingen har som arbetsgivare ett särskilt
ansvar för att kvinnor och män med utländsk bakgrund anställs i en
omfattning som svarar mot befolkningsunderlaget och med beaktande av
jämställdhetslagen.
Kvinnors möjlighet att organisera sig och vara aktiva i föreningslivet är ett
viktigt led för att nå integration. Invandrarföreningarna och deras verksamhet
är ofta starkt mansdominerade. Vänsterpartiet menar att det behövs ett sy-
stem för uppföljning av de ekonomiska bidragens könsvisa fördelning och
användning.
Sammanfattningsvis menar Vänsterpartiet att det fordras en rad
samordnande insatser för att motverka diskriminering av kvinnor med
utländsk härkomst. Vi har i det anförda pekat på några viktiga områden som
bör ingå. Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma
med ett samlat handlingsprogram riktat till kvinnor med utländsk härkomst
där ovanstående synpunkter beaktas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett handlingsprogram för invandrade kvinnors
integration.