Sedan 1994 har antalet judiska flyktingar som beviljats asyl i Sverige minskat till ett minimum. Den främsta anledningen är att det inte ansetts vara ett tillräckligt stort skäl att enbart vara jude för att få flyktingstatus, med motiveringen att den ryska staten inte officiellt stöder och sanktionerar förföljelse, utan att förföljelser, där sådana bevisligen har förekommit, beror på allmän laglöshet, som inte särskilt är riktad mot just judar.
Under senare år har dock den ryska antisemitismen antagit sådana former och proportioner att den nu kan sägas vara en del av själva statsapparatens hållning.
Att ledande ryska kommunister i den ryska duman har uttalat sig negativt och kränkande om judar bekräftas av översatta ryska artiklar samt amerikansk, israelisk och svensk press.
Sedan förra hösten har svenska och utländska massmedier rapporterat om ett ökat inslag av antisemitism i politiska uttalanden av ryska kommunister. Det är huvudsakligen två ledamöter i duman som uttalat sig, framför allt Albert Makasjov samt Viktor Iljuchin. Den ryska duman har inte kunnat ena sig om att direkt ta avstånd från och fördöma de antisemitiska uttalandena.
Enligt den officiella ryska folkräkningen är ca 53 000 eller ca 0,36 procent av den ryska befolkningen judar.
Rysk antisemitism
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inträffade en rad upplopp i ryska städer riktade mot den judiska befolkningen. De kulminerade år 1905 i staden Odessa i nuvarande Ukraina då 500 personer dödades på fyra dagar, med polisens goda minne.
År 1952 började Stalin med massgripanden av judar som anklagades för "antisovjetisk verksamhet". Terrorvågen kom dock av sig efter Stalins död i mars 1953.
"Inofficiell" antisemitism förekommer fortfarande. Många judar vittnar om att de stängs ute från utbildningar eller offentliga tjänster på grund av sin religion (DN 1998-12-01 och 1999-03-21).
Hösten 1998
Under hösten 1998 pressades de ryska liberalerna tillbaka politiskt. De s.k. reformekonomerna hade lämnat regeringen. Den politiska debatten förgrovades. Exempel på detta är den kommunistiske parlamentsledamoten och f.d. generalen Makasjovs antisemitiska uttalanden och kommunisternas "rop på kontroll" över medierna.
Den ekonomiska krisen i Ryssland har även medfört att gamla idéer om judar som syndabockar åter har aktualiserats.
Den infekterade politiska debatten om antisemitism startade i oktober då Makasjov framträdde vid ett möte i sin valkrets i Samara vid Volga. Han använde i sitt tal grovt förolämpande uttryck om judar. Han hävdade vidare att judarna ligger bakom Rysslands ekonomiska kollaps och att de borde fängslas. Det var inte första gången Makasjov uttalade sig nedsättande om den judiska befolkningen. I en artikel i den vänsternationalistiska tidningen Zavtra ("I morgon") kallade han judar för blodsugare och uttalade att han gladeligen skulle ta med sig något dussin av dem i graven när han dör. Nu tyckte ett antal liberala ledamöter i duman att Makasjov gått för långt. Dessutom urartade revolutionsfirandet den 7 november på många håll. I exempelvis Moskva blev firandet en manifestation för Makasjov. I början av november begärde liberalerna därför att duman skulle bifalla en motion som fördömer antisemitiska yttranden från ledamöter. Vid omröstningen fick den allmänt hållna motionen 107 röster för och 121 ledamöter röstade emot. Resten av de 450 ledamöterna avstod från att rösta. President Jeltsin beordrade i ett uttalande att landets rättskipningsorgan skulle "ta till hårdhandskarna" mot den politiska extremism som enligt honom tilltagit på ett oroande sätt (DN 1998-11-09, TT 1999-11-09 och TT 1998-11-12).
I november anklagade sjutton framstående ryska kulturpersoner duman i ett öppet brev för att i omvärldens ögon ha skämt ut sitt land, när den vägrade att offentligt ta avstånd från antisemitiska yttranden från ledande kommunistiska politiker: "Genom att publikt stödja antisemitiska uttalanden och uppmaningar att döda judar har statsduman demonstrerat sin moraliska och intellektuella nivå och skämt ut Ryssland i den civiliserade världens ögon."
I mitten av november, besvärad av uppmärksamheten kring vissa ledamöters judehat, antog duman ett allmänt hållet uttalande om det otillåtna i att kränka någon av landets cirka hundra nationaliteter. I texten, som godkändes med 303 röster mot 34, fördömer dumaledamöterna bestämt alla manifestationer av etnisk eller religiös intolerans: Den nationella frågan får inte bli ett ämne för politiska spekulationer. Men vissa politiker, bland dem även ledamöter i duman, griper till inkorrekta uttalanden som berör nationella känslor, stärker spänningen mellan skilda nationaliteter och fördjupar spänningen i samhället. Många liberaler ansåg att skrivningen var alltför mild och var kritiska mot att uttalandet inte direkt utpekade Makasjov.
I december beskylldes de ryska judarna till stor del vara ansvariga för "folkmord på det ryska folket". Uttalandet gjordes av en annan av Rysslands ledande kommunister, Viktor Iljuchin, som är ordförande i dumans säker- hetsutskott, inför den parlamentariska kommission som förberedde riks- rättsåtalet mot president Jeltsin. Iljuchin hävdade, "med hänvisning till Rysslands negativa befolkningstillväxt, att detta storskaliga folkmord inte hade varit möjligt om Jeltsins omgivning hade utgjorts av representanter för urbefolkningen och inte för en enda judisk nation".
Iljuchin har även krävt att ledande statliga befattningar ska kvoteras mellan olika etniska grupper.
Partiledaren Gennadij Ziuganov och det kommunistiska partiet anklagar i ett öppet brev Rysslands judar för att ha skott sig på regeringens privati- seringskampanjer, tagit kontrollen över etermedierna och störtat landet ner i en ekonomisk avgrund. Samtidigt försäkras i brevet att all etnisk intolerans är oförenlig med de kommunistiska idealen och att partiet inte har något emot judar som sådana, utan endast den obskyra sionismen. Ziuganov hävdar att det är legitimt för folket att ställa sig frågan varför en enda etnisk grupp, judarna, lyckats besätta nyckelpositionerna i en rad branscher under den ryska privatiseringen och att samma människor tagit kontrollen över de elektroniska medierna.
Åklagarämbetet i Moskva uppges utreda om Makasjov gjort sig skyldig till brott, hets mot folkgrupp. Utredningen kompliceras av att han som parlamentsledamot omfattas av s.k. parlamentarisk immunitet. Om åklagarna finner honom skyldig till brott kommer de att vända sig till duman för att begära att de upphäver hans immunitet. En sådan eventuell begäran förväntas dock bli avslagen.
Våren 1999
Trots att det finns en utbredd antisemitism i Ryssland anses inte Makasjovs angrepp på de ryska judarna ha gynnat det kommunistiska partiet. Det har tvärtom förekommit många protester och fördömanden från ledande ryska politiker, bl.a. från nuvarande borgmästaren Jurij Luzjkov i Moskva. En opinion som vill förbjuda kommunistpartiet har börjat göra sig hörd (DN 1999-01-14).
Den kommunistiske partiledaren Ziuganov anses ha en kluven inställning och har inte förmått att distansera sig från den antisemitiska falangen. Han har fördömt alla uttryck för antisemitism, men har även varnat för "en sionistisk världsomfattande konspiration". Han vägrar dessutom att utesluta Makasjov och andra öppna antisemiter ur kommunistpartiet. I januari föreslog Ziuganov att kommunistpartiet, i parlamentsvalet i december i år, ska gå till val med tre olika listor: En "reformerad", en "moderat" (bakom vilken Ziuganov själv står) och en "reaktionär" för sympatisörer med Makasjov och hans likasinnade (DN 1999-01-14 och 1999-03-21).
I mars avvisade duman ett förslag om att fördöma Makasjov, som fortsätter att uppmana till "klappjakt" på judar och regelmässigt använder de mest förolämpande antisemitiska uttrycken när han talar offentligt. Liberala politiker i duman, som flera gånger föreslagit att antisemitismen ska fördömas, misslyckades med ännu en omröstning i parlamentet. Vid voteringen röstade 104 av de 450 ledamöterna för ett fördömande, medan 133 röstade emot och övriga parlamentariker avstod från att rösta (DN 1999- 03-21).
Mot denna bakgrund, där det visar sig att antisemitismen fått säte och plattform i själva statsapparaten, bör den rådande svenska restriktiva flyktingpolitiken gentemot ryska judar omprövas. Ryska judar bör, blott och bart av det faktum att de är judar och därmed riskerar statsburen, systematisk förföljelse, beviljas flyktingstatus i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ryska judar bör beviljas flyktingstatus i Sverige.
Stockholm den 3 oktober 1999
Tuve Skånberg (kd)