Att alla skall behandlas lika är fastslaget i regeringsformen. Detta är en princip som samhället bör slå vakt om och det bör inte finnas anledning att frångå principen om det inte föreligger tungt vägande skäl härför.
När en asylsökande person kommer till Sverige har denne rätt till s.k. dagbidrag via SIV (Statens invandrarverk) vilket i dagsläget uppgår till 71 kronor per person för ensamstående som deltar i någon av SIV bedriven verksamhet och till 61 kronor per dag i eget boende. För makar blir det sam- manlagda beloppet per dag ca 100 kronor och för barn varierar det mellan 30 och 50 kronor/dag. Detta innebär att en ensamstående erhåller 1 830-2 130 kronor per månad. För makar blir det ca 3 000 kronor per månad. Till det kommer ett bostadsbidrag på 500 kronor för ensamstående och 1 000 kronor för gifta om man ordnat eget boende och exempelvis bor hos anhöriga eller liknande.
Om man ser till socialbidragstagare så har ensamstående i normalfallet ca 3 000 kronor per månad och makar 5 000-5 500 kronor och dessutom har man hyran betald och denna uppgår oftast till minst 3 000-4 000 kronor per månad. Det är då lätt att konstatera att det föreligger en avsevärd diskrepans mellan den asylsökande och den normala socialbidragstagaren. Den asylsökande erhåller i stort sett bara hälften av vad socialbidragshållaren erhåller om man även räknar in hyran. Man frågar sig naturligtvis varför. Är det så att en asylsökande har mindre kostnader än socialbidragstagaren? Svaret borde i normalfallet kunna besvaras med ett nej. Det är min uppfattning att denna avsevärda avvikelse från likhetsprincipen måste korrigeras. Åtminstone i familjer med upp till två barn bör asylsökande familjer och familjer med socialbidrag erhålla lika stor ersättning. Om familjen uppgår till mer än två barn är det kanske inte lika motiverat att ha samma norm eftersom det i normen ingår anskaffning av utrustning som man kanske inte alltid kan förväntas anskaffa under en väntetid i riket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att likhetsprincipen skall gälla.
Stockholm den 30 september 1999
Ragnwi Marcelind (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)