Då medborgarna upptäcker att bilden politiker och media
förmedlar inte stämmer med deras egen verklighet är
förtroendet för politik, media och ytterst demokratin i
farozonen.
Att få publicerat en artikel som är kritisk mot flykting- och integrations-
politiken utan att ha det minsta samröre med rasism och nazism är nästan
omöjligt. Ofta blir svaret: "Brist på utrymme" eller vilket är förvånansvärt:
"Ingen vill gå i debatt". Skulden till detta är fega politiker som skäms över
vad de skapat och ett media vilket inte lever upp till sin granskande uppgift.
Avseende Sveriges flykting- och integrationspolitik och dess effekter har
politiker och media misskött sin uppgift vilket många medborgare, enligt
attitydmätningarna sedan tio år, länge reagerat emot. Men politikerna bryr
sig inte. De berör sällan ämnet och agerar likt strutsen då de är mer
bekymrade för det självutnämnda "tyckaretablissemangets" åsikter än om
övriga medborgare. Nu ligger felet till alla delar hos politiker som inte insett
att Sverige saknar resurser för en kortsiktigt framgångsrik unik storskalig
integration. Politiken är en social, ekonomisk och politisk gökunge.
Ingen kan undgå notera att Sveriges, av närmast totalt eniga politiker
påstådda "lyckade", flykting- och integrationspolitik har havererat i grunden
beroende på att politiker inbillat sig besitta egenskaper andra länders
politiker saknar. Om projekt och satsningar som gjorts de senaste 10 åren
finns inget annat att säga än att de misslyckats. Därför är det tyst från
politikerhåll i frågan och ingen är intresserad av att bemöta kritik och
ifrågasättanden.
Arbetslöshetssiffrorna för invandrare, inte arbetskraftsinvandrare (de är
lätträknade) utan asylbeviljade utlänningar, är enormt höga. Segregationen är
ett tydligt faktum i vissa städer och brottsligheten oacceptabel bland vissa
invandrargrupper. Invandrares valdeltagande minskar och ungdomar med
invandrarbakgrund misslyckas alltför ofta i skolan. Lyckad politik?
Att flyktingpolitiken, trots att politiker av ren feghet och självbevarelse-
drift döljer kostnaderna, har kostat och kommer att kosta mycket pengar
framöver har många utgiftsområden fått erfara. Medborgarna får inget veta
om kostnaderna, trots att detta lätt kunde tagits fram av Riksdagens revisorer.
Ingen tror väl att det finns konton som endast öppnas för flyktingpolitiken.
Pengarna tas från andra områden.100 000-tals personer utan inkomst kostar
30, 40, 50 eller ännu fler miljarder kronor om året.
Problemet för politikerna är att många medborgare inte glömt "sagorna"
om flyktingpolitikens välsignelser som uttalats från talarstolar och ett, vilket
är än värre, i frågan uselt media. Flyktingpolitiken är ett politikerprojekt
utan
förankring och media har i stort svikit sin uppgift genom att medvetet sålla
"ej korrekt" information. Exempelvis kan nämnas att under senaste val-
rörelsen berördes inte ämnet. Varför? Det berodde i alla fall inte på en lyckad
politik.
Arbetslösheten, vilket i sammanhanget inte bör glömmas, är hög även
bland etniska svenskar, men monumental bland invandrare. I vissa grupper
närmare 100 procent. Många vuxna invandrare har, även efter ganska lång
tid i Sverige, dåliga kunskaper i svenska språket och bland invandrarbarn
finns alltför ofta samma problem. Jag tror inte att detta enbart beror på att
svenskan är ett svårt språk, utan även till delar på bristande motivation.
Statistik visar klart att kriminalitet bland invandrare, i förhållande till
befolkningsandelen, är onormalt hög. Detta innebär inte att utlänningar är
mer brottsbenägna än svenskar, men det har kommit hit en del personer med
stor svårighet för lag och rätt i en omfattning som drabbar alla med utländsk
bakgrund.
I våra större städer finns områden där få "svenskar" vill bosätta sig där
skolorna består till stor del av barn från många nationaliteter - undan-
tagandes svenskar. Ligger felet, som alltid, hos svenskar? Jag förstår varför
politiker vill "glömma" detta misslyckande.
Regering och opposition har nu beslutat att än en gång ta krafttag mot
segregation. Förslag på åtgärder har presenterats. Det tidigare misslyckade
receptet pengar, pengar och fler pengar skall åter prövas, men jag är
övertygad om att man även denna gång dessvärre misslyckas.
Nu är inte invandrare/flyktingar sämre än andra. Det stora problemet är i
stället att Sverige de senaste15 åren beviljat asyl i en omfattning som saknar
motsvarighet i Europa. Politikerna har inte enbart garanterat skydd och
fristad åt asylbeviljade, utan även i enstämmig kör lovat goda framtids-
utsikter och ett socialt/ekonomiskt gott liv åt dessa. Detta saknar vi på
medellång sikt resurser till. Vi har till skillnad från flera europeiska länder
absolut ingen erfarenhet av integrationspolitik. Visst klarade vi att hantera de
många finnar som kom hit under och efter kriget, men de var från samma
kultur, vilket dagens invandrare inte är. Skall vi då, om nu någon utanför
Riksdagshuset, oppositionskanslier och Rosenbad tror så, klara det som inget
annat land klarat?
Regeringen satsar nya pengar, trots alla tidigare misslyckanden. Politiska
partier skapar grupper och tror sig lösa det som ingen annan tidigare löst. Det
är min bestämda uppfattning att inget kommer att hjälpa inom rimligt kort
tid. Vi kommer på sikt att klara eller åtminstone få leva med problemen, men
det kommer ta lång tid och kosta enorma summor, som politiker inte
redovisar för medborgarna. Det talas om ekonomiska frizoner för invandrar-
täta kommuner, ekonomiskt stöd till boende i problemområden för om-
bildning av hyresrätt till bostadsrätt, mindre krångel vid företagsetablering
m.m. Allt dessvärre bara kosmetika, då man inte botar magsår med plåster.
Frizoner kan bara och undantagsvis lyckas i geografiskt klart avgränsade
områden. Att göra vissa stadsdelar eller ännu värre kvarter till sådana skapar
stora konkurrensproblem.
Vilken handlare vill satsa på en verksamhet om konkurrenter en bit bort
tilldelas andra ekonomiska förutsättningar? I sammanhanget skall inte
glömmas att krogar och butiker där familjemedlemmar hjälper till utan avtal
skapar orimlig konkurrens. Visst kan regler för företagande minskas, men
faktum är att det har startats många mindre företag och butiker av invandrare.
Behövs fler jourbutiker? Skall vi slopa all arbetsrättslagstiftning? Med
anledning av aktuell debatt bör påpekas att även arbetslösa svenskar som vill
starta företag har svårt låna pengar i bank.
Att ekonomiskt stödja ombildning från hyresrätt till bostadsrätt löser inget.
Majoriteten av boende i invandrartäta områden lever helt eller delvis på
socialbidrag och har knappast råd att köpa sin bostad om densamma inte
skänks bort. Dessutom är det så att många invandrare, även i andra och tredje
generationen, verkar gilla segregation precis som i USA med sina Little Italy,
China Town m.fl. starkt segregerade delar av städer.
Storskalig integration kräver resurser och kompetens som Sverige saknar
och problemen kan inte pratas eller önskas bort. Vi kommer länge tvingas
brottas med stora svårigheter. Första generationen flyktingar (inte arbets-
kraftsinvandrare) har alltid stora integrationsproblem, något naiva politiker
inte kan ändra på. På längre sikt kan vi hoppas att svenskar, invandrare och
utlänningar av egen kraft löser problemen. Ju mindre politisk inblandning
desto större är möjligheterna.
Dessutom bör noteras att den flyktingpolitik jag länge hävdat, nämligen
hjälp i första hand i närområdet och att resurserna satsas på återvändning,
sällan har fallit i god jord. Jag har då kallats rasist, nazist och
främlingfient-
lig. Nu verkar min åsikt vara allmänt gällande.
Det hade varit intressant om skinheads, kommunister vilka försöker
glömma att de inte kände till ideologin, i praktiken allt elände och religiösa
fanatiker som inte tvekar att gå över lik för trons skull, tillåts tävla om
titeln
- världens dummaste varelse. I sådan tävling hade amöban fått koncentrera
sig på fjärdepriset.
Svenska politiker borde avseende flykting- och integrationspolitik lyssna
mer på medborgarna och mindre på intresseorganisationer och det i media
ofta förekommande självutnämnda tyckaretablissemanget och inse att våra
resurser och kompetens i ämnet är begränsade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att framöver driva en flykting- och integrations-
politik som inte orsakar de stora problem nuvarande politik skapat.