I år är det 10 år sedan FN:s konvention om barnets
rättigheter antogs. Den idémässiga bakgrunden till den syn vi
kristdemokrater har på familjen uttrycks mycket väl i
inledningen av denna konvention. Familjen ses som den
grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön
för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling
och välfärd. Enligt konventionen bör familjen ges
nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på
sig sitt ansvar i samhället. "För att barnen skall kunna nå en
fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet bör
de växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka,
kärlek och förståelse." Olika internationella
överenskommelser, som Sverige anslutit sig till, tar klart
ställning för föräldrarnas rätt att fostra barnen enligt sin egen
och sin kulturs eller religions grundåskådning.
Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska
arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar både om synen på familjens
oersättliga ställning och uppgifter i samhället och utformningen av familje-
stödet. Vi har hela tiden arbetat för att hitta de modeller för likvärdighet och
mångfald, som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna och
därmed också blir bäst för barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att lyfta
fram familjepolitiken som en huvudfråga på grund av den betydelse den har
för hela samhällsbyggandet och framför allt för barnen. Förslag till
anslagsförändringar återfinns i denna motion i de delar som berör
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Förändringar av
anslag som berör bostadsbidragen återfinns i en särskild motion för
utgiftsområde 18. Förändringar av anslag som berör maxtaxan återfinns i
motionen för Utgiftsområde 16.
Gör 2000-talet till barnens
århundrade
Synen på barns behov har utvecklats mycket under 1900-
talet eftersom vi fått ny kunskap om människans
psykologiska grundbehov. De uppfostringsmetoder som
användes i början av vårt sekel framstår till exempel i dag
som hopplöst föråldrade. Under de senaste årtiondena har det
lagts ned mycken möda på att hitta stora systemlösningar när
det gäller barnomsorgen, medan barnen själva uttrycker sin
besvikelse på olika sätt. Kristdemokratisk familjepolitik
bygger på att den naturliga viljan och kraften hos familjen
utnyttjas och ges stöd. En aldrig så väl utbyggd barnomsorg
är inte nog för ett barn som längtar efter mer tid med
föräldrarna. Kunskaperna kring barns behov måste vara
vägledande för samhällets barnomsorg och andra
stödåtgärder. Vi har i dag bättre förutsättningar än någonsin
att bygga ett samhälle som verkligen tar hänsyn till
människans grundbehov av kärlek, trygghet, tillit, stabilitet,
närhet, identifikation, lärande och utveckling. Det finns
förutsättningar att göra 2000-talet till barnens århundrade.
Barnperspektivet
Författaren Sven Delblanc skriver i en av sina sista böcker
"att var tid har sin blinda fläck". Mycket tyder på att vår tids
blinda fläck är barnen och deras längtan efter oss vuxna.
Vårt samhälle är i mångt och mycket utformat utifrån vuxna
människors behov. Barnen kommer ofta i kläm. Det mest
centrala för oss kristdemokrater är att vända på detta
perspektiv och sätta barnen först. Det innebär att respektfullt
lyssna på barn och att våga använda deras idéer när
samhället utformas. Om vi vuxna antar denna utmaning
kommer vi att få lämna många invanda föreställningar och
tankemönster. Kristdemokratisk familjepolitik bejakar
enmetersperspektivet på tillvaron.
Många undersökningar visar att både mammor och pappor skulle vilja
ägna mer tid åt barnen, särskilt när de är små. Opinionsinstitutet Gallup
genomförde för någon tid sedan en undersökning för Expressens räkning.
Den visade att 70 % av kvinnorna och 25 % av männen skulle vilja ha
möjlighet att vara hemma med sina barn i minst tre år. En jämnare fördelning
mellan förvärvsarbete och omsorg om barnen skulle medföra flera positiva
effekter för familjerna och samhället. Familjestabiliteten skulle öka och
kontakten mellan föräldrar och barn skulle förbättras. På samma sätt bör alla
politiska förslag bedömas utifrån om de stärker familjen.
Barnens bästa
I det moderna samhället fokuserar vi lätt för mycket på det
kortsiktiga perspektivet. Insikten om att kortsiktiga vinster
på längre sikt kan leda till mycket allvarliga och förödande
konsekvenser saknas ofta. Det kan vara ett av skälen till att
de effekter barnens uppväxtvillkor får på lång sikt kan
komma i skymundan. Det leder till att i stället för att lägga
sin kraft på att förebygga får samhället avsätta resurser på
brandkårsutryckningar. Ett exempel på detta är hur
kriminalpolitiken och speciellt våldsfrågorna hanterats.
Erfarenheten visar att den nuvarande kriminalpolitiken har
ganska liten effekt på brottsutvecklingen. Det som styr
brottsbenägenheten är framför allt normer och värderingar
som införlivas och får fäste under uppväxttiden. Att
normförmedlingen fungerar bäst i en kärleksfull, nära
relation är allmänt vedertaget. Det borde leda till den
politiska slutsatsen att samhället vinner på att i hela sin
uppbyggnad sträva efter att ge familjerna tillräcklig
uppbackning för att fullt ut kunna ta på sig sin viktiga roll.
Familjen är viktig
Vad är en familj?
Det är inte helt enkelt att ge en entydig definition av
familjebegreppet. Enligt dokument från FN:s familjeår
kännetecknas familjer av de känslomässiga, sociokulturella
och legala relationerna mellan de olika
familjemedlemmarna. Dessa relationer knyter samman
makar (och samboende), föräldrar och barn och släkten i
vidare mening.
Beroende på hur familjens sammansättning ser ut varierar behovet av stöd.
Varje familjetyp måste självfallet få det stöd av samhället som den har behov
av utifrån just sin situation.
Enastående ensamstående
Flera undersökningar visar att familjer med en ensamstående
förälder (speciellt ensamma mammor) ofta är en utsatt grupp
i samhället. De har också drabbats hårt av de senaste årens
nedskärningar och den höga arbetslösheten. Detta motiverar
oss att särskilt uppmärksamma de ensamstående föräldrarnas
situation.
Att i vardagen ensam försöka uppfylla alla krav som ställs på en som
förälder är inte lätt. Man förutsätts vara den som älskar, tröstar, sätter
gränser, uppmuntrar och stöder, samtidigt som man kanske har ett krävande
förvärvsarbete och dessutom ensam ansvarar för allt praktiskt hemarbete.
Många klarar det utmärkt med stöd av och kontakt med släktingar, vänner
och andra i samma situation - men vila och avlastning är ändå nödvändigt.
Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller barnet är sjukt är särskilt
betydelsefullt för ensamstående föräldrar. För den som inte har släktingar
eller något annat nätverk bör samhället kunna erbjuda nätverksstöd. Det kan
vara en stödperson eller en stödfamilj. Jourhavande dagmamma/barnvakt kan
vara en lösning eller nätverksgrupper i bostadsområdet.
Öppna förskolan är där den fungerar en stor tillgång för ensamstående
föräldrar.
Vi mår bäst tillsammans
Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I
den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna
möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också
att ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter
familjen som gemenskap till människans djupaste behov -
behovet av att bli sedd, att vara en person som inte är
utbytbar.
En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att alla respekterar
vissa grundläggande värden som jämställdhet och respekt för varje
människas integritet. En annan är att familjen inte fungerar som en sluten
enhet utan snarare som en bas för ett vidare samhällsengagemang.
Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i
alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och begås misstag
också inom familjen. Trots sina brister är familjen den viktigaste byggstenen
i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära
gemenskap som behövs för människans växt. Fungerar inte familjerna som
en bas fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig
tolereras inom familjen, lika litet som någon annanstans. Men att sådant
förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som livsform.
Barn behöver sina föräldrar...
Under de allra första levnadsåren är barnets behov av
trygghet och närhet störst. Då sker identifikationen med
omvärlden, då grundläggs tilliten till och respekten för andra
människor, eller i sämsta fall motsatsen. Då grundläggs det
som vi kallar etik och moral. För att den processen ska
fungera bra behöver barnet i första hand omges av ett fåtal
personer. Föräldrarna och familjen är då den viktigaste, mest
självklara och naturliga "lilla gemenskapen" för barnet.
I den kristdemokratiska familjesynen är familjen en del i ett nätverk av
människor i flera generationer. Också de äldre barnen har behov av en trygg,
öppen familj. Här blir även släktingar och vänner till familjen allt viktigare.
I
ungdomars identitetsutveckling kommer en dag då det är dags att övergå till
att bli en självständig vuxen individ. Då behöver man också andra vuxna än
föräldrarna att identifiera sig med. Det är därför familjen behöver öppna
kontakter till andra vuxna.
...föräldrar behöver sina barn
Att föräldrar ska ha ansvar för sina barn torde de flesta hålla
med om. Men har vuxna barn ansvar för sina föräldrar?
Självfallet måste stat och kommun stå för ekonomisk och
social grundtrygghet för de äldre. Men en trygg välfärd kan
inte skapas om inte de aktiva åldersgrupperna bidrar med
mer än skattebetalning. Alla ingår vi i någon form av
familjegemenskap. Under livets gång förekommer olika
typer av avbrott i den invanda tryggheten. Man blir sjuk,
råkar ut för en olycka, blir arbetslös, förlorar kontakten med
arbetskamraterna vid pensionering och så vidare. En
gemenskap över generationsgränserna både inom och utom
familjen, kan ge det stöd som behövs. Därför är den öppna
flergenerationsfamiljen med sitt sociala nätverk ett livslångt
projekt.
Barnen behöver vardagskontakt med
båda sina föräldrar - även om de
separerar
Barn behöver och har rätt att ha kontakt med båda sina
föräldrar. Därför är det otillfredsställande att så många barn,
särskilt vid skilsmässor, förlorar vardagskontakten med den
ena föräldern. Vi anser därför att en översyn bör göras av
nuvarande regelsystem. Det bör slås fast i lagstiftningen att
barnet har rätt till kontakt med båda föräldrarna.
När skilsmässa är ett faktum måste familjen snabbt få hjälp att lösa sin
situation. Då minskas risken för låsningar. En förhandlingsmodell bör
införas. Tillsammans med en familjerådgivare bör föräldrarna komma
överens om hur umgänge och kostnader skall fördelas dem emellan,
exempelvis resekostnader om föräldrarna bor långt ifrån varandra.
Föräldrarna kan till exempel avtala om att resekostnaderna får inräknas i
beräkningen av underhållsbidraget.
Det är viktigt att ge föräldraparet stöd så att en skilsmässa om möjligt kan
undvikas. Generellt sett bör gemensam vårdnad om barnet vara det som
skapar bäst förutsättningar för en fortsatt vardagskontakt med båda
föräldrarna. Detta bör eftersträvas om inte särskilda skäl talar emot.
Det är också viktigt för den fortsatta kontakten att umgängesrättsföräldern
får rätt att ta del av all information rörande barnet, exempelvis barnets
skolgång och tillstånd vid eventuell sjukhusvistelse.
En familjepolitik för
framtiden
Uppvärdera föräldrarollen
Att vara förälder är den finaste uppgift man kan ha. Inget kan
vara viktigare än att ge sina barn trygghet och kärlek och
därmed en bra start i livet. Att ta på sig sitt föräldraansvar är
en betydelsefull samhällsuppgift och man skall kunna kräva
att man får så goda förutsättningar som möjligt för att klara
den. Vi vill uppvärdera föräldraskapets betydelse genom
politiska beslut och genom attitydbildning.
Att föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel med mycket få
undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan bättre
avgöra vad som är bäst för barnet än föräldrarna. Ingen kan snabbare
observera om något går snett än föräldrarna. Denna grundsyn måste komma
till klart uttryck i samhället.
Mer tid för barnen
Många undersökningar visar att både mammor och pappor
skulle vilja ägna mer tid åt barnen, särskilt när de är små.
Detta anser vi att samhället bör uppmuntra och stödja på
olika sätt.
För att föräldrar och barn ska få mer tid tillsammans måste de olika
regelsystemen för föräldraförsäkring, barnomsorg och rätt till tjänstledighet
samverka på ett praktiskt sätt. Barn är olika och det som passar i en familj
fungerar kanske inte i en annan. Ledstjärnan i konstruktionen av systemen
måste vara att varje familj kan hitta lösningar som passar de egna behoven.
Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att barnen får en väl
fungerande vardagskontakt med båda föräldrarna. Det är eftersträvansvärt att
föräldrarna utnyttjar möjligheten att dela på föräldraledigheten, så att också
pappan tidigt får chans till en nära relation. Detta är bra både för barnen och
för jämställdheten i föräldrarnas relation.
För de flesta barnfamiljer är tid tillsammans den stora bristvaran.
Kristdemokraterna arbetar för att hitta modeller på det familjepolitiska
området som underlättar för föräldrarna att få mer tid för barnen. Att barnen
får nytta och glädje av det inser nog de flesta. Men också föräldrarnas
självförtroende stärks när de känner att de får bättre möjlighet att ge barnen
det de helst vill - mer tid tillsammans.
Stabila familjerelationer
All erfarenhet visar att stabila och fungerande familjer är bra
för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott
samhälle. Därför har varje samhälle ett särskilt ansvar för att
just den gemenskapen fungerar så bra som möjligt. Det är
viktigt att lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd
för stabila familjerelationer. Lagstiftningen kring
äktenskapet spelar en grundläggande roll i detta
sammanhang. Vi anser att den stabilitet och juridiska
trygghet som äktenskapet som samlevnadsform innebär bör
leda till att det prioriteras i lagstiftningssammanhang.
Familjerådgivning och
föräldrautbildning
Antalet äktenskap som slutat med skilssmässa har ökat under
en lång period. Under 1900-talets gång har alltfler barn fått
uppleva att föräldrarna separerar. Bland dagens 17-åringar är
det uppemot 10 procent som aldrig har levt med bägge sina
föräldrar och yterligare 20-25 procent som har varit med om
en separation.
Ett bra sätt att främja familjestabilitet är att erbjuda kompetent
familjerådgivning. Kristdemokraterna lyckades under fyrklöverregeringen
medverka till förstärkt familjerådgivning. Varje kommun är numera skyldig
att erbjuda familjerådgivning. De senaste årens besparingar och
nedskärningar har dessvärre drabbat verksamheten bl a genom att familjeråd-
givningen bedrivs av samma personal som handlägger familjerättsfrågor. Bra
familjerådgivning kräver absolut tystnadsplikt och kan därför inte bedrivas i
kombination med någon annan verksamhet. Bristerna inom detta område
understryks av FN:s barnkommitté som i ett aktuellt uttalande rekom-
menderat Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgivning.
Föräldrautbildning är ett annat viktigt område för lokala initiativ. I Sverige
har vi en stark folkbildningstradition. Det borde vara naturligt att vi utbildar
oss för att klara av det värdefullaste vi har - våra relationer till varandra
som
vuxna och relationer till barn. Par som skall gifta sig eller flytta ihop bör
erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start, om övergången
mellan olika livsfaser och om hur man undviker att låta kriser leda till
splittring. Mödravården är en självklar plats för föräldrautbildning och annat
förebyggande arbete. Andra viktiga platser kan vara vårdcentraler, kyrkor
och samfund, studieförbund och folkrörelser. Verksamheten kan också drivas
privat. Samhällets kostnader för att erbjuda förebyggande åtgärder i form av
till exempel utbildning skulle sannolikt snabbt sparas in om åtgärderna leder
till att skilsmässo- och separationsfrekvensen minskar.
Rätt till tre års tjänstledighet
Ett kristdemokratiskt krav är en lagstadgad rätt till tre års
tjänstledighet (hel- eller deltid) när man blir förälder.
Föräldrarna ska ha bibehållen rätt att återvända till sitt
arbete. De ska kunna dela upp ledigheten mellan sig, om
båda föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar.
Flexibel arbetstid
Flexibel arbetstid för anställda bör underlättas. Flexibel
arbetstid innebär till exempel att arbetstagaren själv
tillsammans med arbetsgivaren kan välja hur arbetstiden ska
förläggas. Tack vare den tekniska utvecklingen är det idag
lättare att arbeta hemifrån. Detta positiva förhållande bör
utnyttjas i högre grad än vad som idag är fallet.
Ett sådant system måste givetvis kombineras med ekonomiska insatser från
stat eller kommun. Arbetet bör överhuvudtaget organiseras så att möjlighet
ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.
Barnomsorg
Att föräldrarna vill göra det bästa för sitt/sina barn är en
regel som gäller nästan helt utan undantag. Detta innebär att
föräldrarna bör ges en betydligt starkare ställning än idag.
Deras betydelse för sitt/sina barn kan inte nog betonas.
Denna grundsyn måste komma till uttryck i samhället.
Föräldrarna måste ges en reell möjlighet att välja
barnomsorgsform och få ett inflytande över barnomsorgens
och skolans utformning. Alla former av barn-/
skolbarnsomsorg måste ses som ett komplement till
föräldrarnas omsorg och utgå från vad föräldrarna anser vara
bäst för sitt/sina barn.
Vi kristdemokrater anser att alla former av barnomsorg ska omfattas av
värdegrunden som har sina rötter i det kristna kulturarvet och den etik som
bygger på denna tradition.
Olika barnomsorgsformer
Enligt vår mening omfattar begreppet barnomsorg såväl
föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem,
familjedaghem, öppen förskola, fritidshem,
föräldrakooperativ och andra alternativa former.
Utgångspunkten för alla val av barnomsorg måste vara
barnets bästa och föräldrarna skall ges rätt att välja den
barnomsorgsform som passar deras barn bäst. Barn är olika
och har olika behov och förutsättningar. Detta innebär att det
måste finnas ett varierat utbud av olika barnomsorgsformer,
inklusive omsorg i det egna hemmet, för att skapa valfrihet
och rättvisa. Det grundläggande för barnets utveckling är
föräldrarnas engagemang och intresse och föräldrarollen
måste därför uppvärderas. All förskoleverksamhet måste
vara frivillig och fungera som stöd för föräldrarna, inte som
ersättning för dem.
För familjepolitikens utformning innebär subsidiaritetsprincipen att så
många beslut som möjligt, som berör familjen, ska fattas av familjen själv.
Ett sådant beslut är till exempel valet av barnomsorgsform. Kommunerna ska
underlätta familjens val, inte styra det. Den politik som Socialdemokraterna
presenterar vad gäller synen på barnomsorg bygger på ett socialistiskt,
kollektivistiskt synsätt. Strömningar som tonar ner familjens och den lilla
gemenskapens betydelse. Vi kommer att utveckla detta resonemang längre
fram.
"Vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa komma i första
rummet." Så lyder tredje artikeln i FN:s barnkonvention och det är därför
inte förvånande att regeringen använder barnen som argument när man nu
stegvis inför en allmän förskola och maxtaxa inom förskoleverksamhet och
skolbarnomsorg.
Regeringens förslag om maxtaxa
Att regeringen har problem med definitionen av de olika
begreppen barnomsorg/ förskola är alldeles uppenbart. I
propositionen för utgiftsområde 16 säger regeringen att
förskolan inkluderar daghem, familjedaghem och öppen
förskola. I ett pressmeddelande från
Utbildningsdepartementet skriver regeringen däremot att
allmän förskola är ett komplement till familjedaghemmen.
Resonemanget hänger inte ihop. Är förskolan ett
komplement till sig själv? Det är på sin plats att regeringen
reder ut begreppen för de olika verksamheterna och gör ett
klarläggande. För personalen som arbetar inom de olika
verksamheterna måste regeringens otydlighet vara mycket
frustrerande.
Regeringen föreslår alltså att en maxtaxa införs inom förskoleverk-
samheten. Den ska gälla i såväl kommunal som enskild förskoleverksamhet
och regleras i en förordning. Regeringens argument för en maxtaxa är inte
särskilt övertygande. Bland annat lyfts argumentet lägre marginaleffekter
fram, för framför allt lågavlönade, deltidsarbetande och ensamstående
föräldrar. Maxtaxan är tänkt att öka utbudet av arbetskraft och väntas
därmed även bidra till en bättre lönebildning.
I klartext handlar det om att få föräldrar att arbeta mera utanför hemmet än
vad de gör idag. Detta är helt i motsats till vad många föräldrar och barn
mest av allt önskar, nämligen mer tid tillsammans.
Maxtaxan ska enligt förslaget vara 700 kronor per barn och månad för barn
i åldern 1-5 år och 500 kronor per barn och månad för barn i åldern 6-12 år.
I förslaget reduceras kostnaden för barn två och tre inom förskolan med
ytterligare 200 kronor stegvis per barn. För barn nummer två och tre inom
skolbarnsomsorgen ska avgiften reduceras med 200 kronor respektive 150
kronor.
För de barnfamiljer, som när reformen införs, har en lägre avgift än 700
kronor ( t.ex. studerande) är förslaget en avgiftsreduktion med 200 kronor.
Med denna reform pekar staten ut vad som är det bästa för den enskilda
familjen, det enskilda barnet, eftersom ekonomin styr de flesta människors
val. Dessutom gynnar förslaget allra mest de familjer som har en reltivt hög
inkomst, vilket är uppseendeväckande i sig.
För reformen har regeringen avsatt 1,7 miljarder kronor år 2001 och 3,4
miljarder kronor år 2002. Regeringen beräknar att fullt genomförd kostar
reformen ca 5 miljarder kronor. Kommunförbundet har gjort en annan
bedömning. Där räknar man med att kostnaden kommer att ligga på ca 8
miljarder kronor Därmed blir en genomförd maxtaxa en gökunge i den
kommunala ekonomin som kommer att tränga undan andra viktiga behov.
Enligt Kommunförbundets beräkningar kommer inte heller utbudet av
arbetskraft att öka, snarare tvärtom.
Regeringens förslag om allmän
förskola
Regeringen aviserar ett införande av en allmän förskola. Den
ska vara obligatorisk för kommunerna att anordna, men
frivillig för barnen. Förskolan ska omfatta 525 timmar om
året och vara avgiftsfri. Satsningen är tvådelad
a) en allmän förskola för fyra- och femåringar och b) en
tretimmarsgaranti för barn till arbetslösa föräldrar. När
regeringen argumenterar för denna reform använder man alla
barn i åldersgruppen 1-5 år som referensgrupp. Regeringen
tycks anse att en alltför stor grupp inte finns inom förskolan,
27 % av alla barn i åldern 1-5 år. Av dessa är 11 % barn till
föräldralediga,
8 % barn till föräldrar som arbetar och studerar och som
klarar sig utan barnomsorg och 2 % barn till föräldrar som
inte efterfrågar någon barnomsorg. Resterande 6 % är barn
till arbetslösa.
Vi ifrågasätter att regeringen bygger sin satsning på denna statistik. När
det gäller en allmän förskola för fyra- och femåringar förstår vi t.ex. inte
varför gruppen 1-3-åringar inkluderas. Anser regeringen att denna grupp i
framtiden också borde ingå i den allmänna förskolan? Argumentationen
kring barns olika pedagogiska förberedelser inför skolstarten förs fram som
ett huvudargument för satsningen. Vi motsätter oss resonemanget att det
endast är genom förskolan som detta kan ges barnet. Vi menar att för att
kunna ge det enskilda barnet den trygghet, stimulans och det stöd hon eller
han behöver måste utgångspunkten vara barnets behov och därmed behövs
också olika alternativ för att möta dem. Med regeringens förslag finns det en
uppenbar risk för att andra barnomsorgsformer försvinner.
Regeringen preciserar konsekvenserna av reformen och skriver att detta
berör främst barn i landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner, barn
till föräldralediga, invandrarbarn, barn i utsatta bostadsområden och barn till
hemarbetande, vilka idag står utanför förskolan. Man säger vidare att
förskolan är ett komplement till familjedaghemmen. Vad åsyftas? Just denna
kommentar kan ej tolkas på annat sätt än att regeringen anser att barnets
behov inte fullt ut kan tillgodoses i familjedaghemmet.
Utifrån ovanstående resonemang är det inte svårt att se vad regeringen vill
säga med förslaget. Annan barnomsorgsform än förskolan kan inte till fullo
ge det enskilda barnen det stöd och den verksamhet som det enskilda barnet
behöver. De grupper som idag står helt utanför statliga subventioner skall nu
ingå, men i ett styrt system.
Kristdemokraternas syn på
barnomsorg
Vi vill att fokus skall ställas in på att lyfta fram olika
barnomsorgsformer där omsorg i hemmet, förskolan,
familjedaghemmen, enskild förskola, öppen förskola har sin
givna plats. Detta görs genom att utveckla och stödja dessa,
erbjuda de olika personalgrupperna det stöd och den
fortbildning som krävs, inom sina olika områden. Någon
sådan strategi går inte att finna hos regeringen. Som exempel
kan nämnas att omsorgsformen familjedaghem åtnjuter
endast några futtiga rader i hela propsitionen. Om öppen
förskola skrivs ingenting.
Kommunerna måste garantera att den barnomsorg som erbjuds i samhället
håller hög kvalitet. Förutom att daghem skall erbjudas vill vi kristdemokrater
se en väl fungerande familjedaghemsverksamhet. Grupperna får till exempel
inte vara för stora; detta gäller särskilt de mindre barnen. Det är oroande att
antalet barn har ökat kraftigt inom förskoleverksamheten, samtidigt som
antalet årsarbeten minskat inom förskoleverksamheten. Barngruppernas
storlek har därmed ökat.
Den öppna förskolan bärs av en ide´där förskollärare, föräldrar,
dagbarnvårdare och andra vuxna som besöker den öppna förskolan, är med
och utformar verksamhet och innehåll. Detta leder till ansvar, ökad
delaktighet och ökat engagemang från olika vuxna. Den öppna förskolan har
bred erfarenhet, kunskap och tradition att arbeta med många olika grupper
som t.ex arbetssökande, dagbarnvårdare, invandrare, ensamstående.Vidare
förekommer en del intressanta samverkansprojekt mellan öppen förskola,
barnavårdscentral och socialtjänst, vilka har fått stor betydelse, bland annat
när det gäller att tidigt se och upptäcka barn med behov av särskilt stöd och
för att skapa ett socialt nätverk runt den enskilda familjen - något som är
speciellt viktigt för ensamstående föräldrar.
Till skillnad från regeringen anser vi att allt sådant arbete och sådan
erfarenhet bör tas tillvara och ges möjlighet att vidareutvecklas. Öppen
förskola riktar sig idag till just de grupper som regeringen hänvisar till när
det gäller allmän förskola.Vad regeringen tänker sig med den öppna
förskolan är idag höljt i dunkel.
Under de senaste åren har var fjärde öppen förskola försvunnit och takten
har ökat de sista åren. Något som regeringen borde ägna sin uppmärksamhet
åt är att bryta denna negativa utveckling, men den väljer istället att avstå
från
att kommentera detta faktum. Det går inte att tolka på annat sätt än att
regeringen anser den öppna förskolans verksamhet onödig.Vi krist-
demokrater vill till skillnad från regeringen ge den öppna förskolan möjlighet
att utvecklas.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera en mycket medveten satsning på en
enda omsorgsform medan andra former helt förbigås.
I detta ligger en mycket tydlig värdering från regeringens sida. När Social-
demokraterna beskriver sin syn på familjepolitiken kan man lätt tolka det
som att införandet av en allmän förskola är lösningen på alla barnfamiljers
behov. Inget kan vara mer felaktigt.
Vi kristdemokraterna vill se en breddad barnomsorgspolitik med förskola
som drivs av olika huvudmän, familjedaghem, kooperativ samt en garanterad
tillgång till öppen förskola där pedagogisk personal finns att tillgå. Vi stöder
regeringens förslag om 525 timmar avgiftfri verksamhet för fyra- och
femåringar, men vill ge föräldrarna möjlighet att utifrån deras behov kunna
välja i vilken form det skall ske.
Barnomsorg för arbetssökandes barn
Barn till aktivt arbetssökande föräldrar måste ges rätt till
barnomsorg. Kommunen ska tillhandahålla detta. Vi
kristdemokrater stöder regeringens förslag om att barn till
aktivt arbetssökande föräldrar ska få en garanterad vistelsetid
om minst tre timmar om dagen. Beroende på
omständigheterna kan behoven se olika ut, därför måste det
enskilda barnets behov vara utgångspunkten.
Föräldrar som är tillfälligt arbetslösa och som ser det som en möjlighet att
få mer tid tillsammans med barnet ska garanteras möjlighet att återfå en plats
som de frivilligt avstått ifrån under en tid.
Övrigt
Riksdagen har fattat beslut om en Läroplan för förskolan.
Den är ett dokument som innehåller mål och riktlinjer för
förskolans personal och arbetslag. För personalen i
förskolorna är läroplanen ett viktigt dokument för att
markera verksamhetens betydelse. Däremot ska
familjedaghemmen och öppna förskolan omfattas av
Allmänna råd och anvisningar, allså ett dokument för att ge
kommunerna och dessa verksamheter det verktyg och det
instrument man behöver för att bättre kunna utveckla och
följa upp sina verksamheter.
Regeringen har vid olika tillfällen och i flera debatter lyft fram beskedet att
Allmänna råd är på väg. Fortfarande lyser de dock med sin frånvaro. Inte ens
propositionen nämner något om att Allmänna råd för dessa verksamheter är
på väg. Detta faktum är snudd på pinsamt för regeringen och förfarandet är
värt kritik. Känslan av att detta arbete inte är särskilt högprioriterat smyger
sig på. Det som inte ingår i regeringens definition av förskola prioriteras ned
på valfrihetens bekostnad. Regeringen bör alltså skyndsamt se till att
Allmänna råd utformas för familjedaghemmens och Öppna förskolans
verksamhet.
Familjens ekonomi
Dagens system orättvist
Kristdemokraterna har länge arbetat för tillräckligt goda
ekonomiska resurser till familjerna för att de ska kunna
fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt. Dagens stöd till
barnfamiljerna strider mot viktiga principer som rättvisa,
valmöjligheter och god fördelningspolitik.
Den mycket höga beskattningen även av låga inkomster kombinerad med
inkomstrelaterade bidrag och taxor innebär att orimliga skattekilar skapas.
Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i egen regi eller genom
att köpa tjänsten osubventionerad, blir orimligt stor. För att motverka detta
och skapa drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun
kraftigt subventionerad offentlig barnomsorg. Sambandet mellan barn-
omsorgens verkliga kostnader och den avgift som föräldrarna betalar är
mycket svagt. I praktiken innebär det att en stor grupp föräldrar gynnas på en
annan grupps bekostnad.
Hemarbetet måste uppvärderas
Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är framstår
dagens system, som inte tar hänsyn till omvårdnad i hemmet,
som ganska otidsenligt. När barnomsorgsfrågor diskuteras
glöms ofta att småbarnsperioden för de allra flesta är en
relativt kort period av livet. Ekonomen Ann-Marie Pålsson
kom för några år sedan ut med en bok om hemarbete som
väckte mycket debatt. Ann-Marie Pålsson konstaterade att
det arbete som görs utanför den etablerade arbetsmarknaden
endast ger låg grundtrygghet. Detta drabbar i första hand
kvinnorna. Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid
räknat, men proportionerna mellan hemarbete och arbete
utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40 procent
mindre på den så kallade öppna arbetsmarknaden. Med andra
ord missgynnas kvinnor över livscykeln genom den här
arbetsfördelningen. Detta är en viktig jämställdhetsfråga.
Ur detta perspektiv finns det anledning att fråga sig hur staten betraktar
arbete som sådant. Hemarbete måste utföras och är viktigt inte minst från
livskvalitetssynpunkt, men signalerna som ges med dagens regelverk är att
alla bör förvärvsarbeta heltid även under de perioder då arbetsbelastningen i
hemmet är som störst, till exempel under småbarnsperioden. Ann-Marie
Pålsson noterar i sin bok att vård och underhåll av maskiner är en skattebas
och räknas som värde i BNP, medan vård och underhåll av människor inom
hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i den
ekonomiska statistiken. En ökad insikt om detta samband kan dock, främst
tack vare att Kristdemokraterna varit pådrivande, konstateras i det nya
pensionssystemet. Fyra år per barn räknas som pensionsgrundande i det nya
systemet. Denna insikt borde också gälla andra reformer.
Behovet av en familjepolitisk reform
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har
flera brister från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk
synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att
barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller
redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju
sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn
och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor.
Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget
kan sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll.
Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt
under senare år. Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det
familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa
barnomsorgsformer.
Rättvisa mellan barnfamiljer
Utöver de statliga transfereringar som nämnts innebär vissa
delar av den skattefinansierade offentliga konsumtionen
dolda inkomstöverföringar med minimal fördelningspolitisk
träffsäkerhet. I dag är det bara de som väljer att ha sina barn
på kommunalt finansierad förskola och kommunalt
finansierat familjedaghem som får del av
barnomsorgssubventionerna. Familjer där någon av
föräldrarna valt att stanna hemma med barnen får ingen del
av de offentliga subventionerna. Det får inte heller familjer
som ordnat sin barnomsorg privat. Vidare får inte familjer
som arbetar skift på tider som inte "stämmer" med
kommunens öppettider någon del av de offentliga
subventionerna. Familjer som står i kö till den kommunala
barnomsorgen får inte heller del av samhällets stöd. Den så
kallade Lindbeckkommissionen uttryckte detta förhållande
så här:
Framför allt kan inte dagens subventioner av barnomsorg utanför hemmet
motiveras från fördelningssynpunkt. Subventionerna till de kommunala
barndaghemmen innebär en inkomstöverföring till de cirka 40 procent av
småbarnsfamiljerna som utnyttjar just denna omsorgsform. Subventionerna
till de 20-30 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar andra former av
kommunalt understödda är mindre, medan de 30 procent av småbarns-
familjerna som inte utnyttjar någon kommunal barnomsorg alls inte får
någon som helst subvention. Från fördelningssynpunkt vore ett kontantstöd
eller en servicecheck, lika för alla, mer motiverad. En annan möjlighet är
skatteavdrag för barnomsorgskostnader.
Fler valmöjligheter för barnfamiljer
Det nuvarande systemet har också brister från flexibilitets-
och valfrihetssynpunkt. Friheten för föräldrar att välja
barnomsorgsform för sina barn är mycket begränsad. För de
allra flesta finns bara möjligheten att ha barnen inom
kommunalt subventionerad barnomsorg. Många som skulle
önska en annan lösning har inte ekonomiska möjligheter till
det. I dag är det bara de mest välbeställda som kan välja den
barnomsorgsform som passar dem bäst.
Med barnens och familjernas behov som utgångspunkt för familjepolitiken
är det angeläget att alla har möjlighet att välja den barnomsorgsform som
passar de egna förhållandena bäst. Behoven och önskemålen kan naturligtvis
variera över tiden och därför ställs stora krav på att samhällets stöd till
barnfamiljer är organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.
En föräldraförsäkring med högre
garantinivå
Dagens föräldraförsäkring innebär som tidigare nämnts att
föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation
kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för redan
högavlönade kvinnor. Bakgrunden till detta förhållande är att
det är inkomstbortfallsprincipen som tillämpas. Rimligheten
i denna princip är dock tveksam när det gäller just föräldra-
försäkringen. Föräldraförsäkringen är inte någon försäkring i
traditionell mening, utan en transferering som konserverar
inkomstskillnader mellan olika familjer. För att utjämna
skillnaderna vill Kristdemokraterna därför höja
garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens nivå på 60
kr per dag till 120 kronor per dag. De 60 kronorna som nu
gäller som bottennivå för dem som har låg eller ingen
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) har gällt sedan mitten
av sjuttiotalet. Det är således inte för tidigt med en ordentlig
uppräkning av nivån för dem som har det sämst ställt.
Ersättningsnivån ska för dem som har högre SGI än
garantibeloppet utgöra 80 procent av SGI. Denna nivå har
Kristdemokraterna hela tiden stått fast vid, även under de år
som regeringen trots fagra vallöften sänkte ersättningsnivån
till 75 procent av SGI.
När det gäller såväl sjuk- som föräldraförsäkringen finns det vidare skäl att
det tydliggörs vilka inkomster som man "försäkrar" och att denna inkomst
inte i alltför stor utsträckning går att påverka på kort sikt. Kristdemokraterna
anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten ska beräknas på ett
genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning ska vara SGI-grundande.
Ett nytt vidareutvecklat
vårdnadsbidrag
Fyrpartiregeringen (1991-1994) genomförde flera positiva
förändringar på barnomsorgsområdet. Den viktigaste
reformen var införandet av ett vårdnadsbidrag kopplat till
rätten till tjänstledighet i tre år. Det bidrog till att skapa ökad
rättvisa mellan olika barnfamiljer och underlätta för
föräldrarna att ordna barnomsorgen utifrån sina egna behov.
En överväldigande majoritet av småbarnsföräldrarna valde
att utnyttja de möjligheter som denna reform öppnade.
Vårdnadsbidraget avskaffades dock av den
socialdemokratiska regeringen. Nu bör vårdnadsbidraget
återinföras. Det är en reform som innebär förbättringar för
dem som väljer att utnyttja det utan att någon annan förlorar
på det. Vårdnadsbidraget kan i vår modell användas fritt.
Antingen för att betala kommunal eller privat barnomsorg
eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att förlänga
tiden hemma när föräldraförsäkringen upphört.
Vårdnadsbidraget skapar ökad rättvisa mellan olika
barnfamiljer och ger större valfrihet och flexibilitet. Det
medför ökad kostnadsmässig neutralitet mellan olika
barnomsorgsalternativ.
Kristdemokraternas förslag: Vårdnadsbidrag utges för
barn som har fyllt ett men inte tre år. Fullt vårdnadsbidrag
motsvarar tio procent av prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring (för närvarande 3 660 kronor) per månad.
Om barnet har plats inom kommunal barnomsorg eller
enskild barnomsorg som får bidrag av en kommun är
vårdnadsbidraget 7,5 procent av prisbasbeloppet per månad
om platsen avser högst 15 timmar per vecka, 5 procent av
prisbasbeloppet per månad om platsen avser mer än 15
timmar men högst 20 timmar per vecka och 2,5 procent av
prisbasbeloppet om platsen avser mer än 20 timmar men
högst 30 timmar. Om sådan plats avser mer än 30 timmar per
vecka utges inget vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget föreslås vara skattepliktigt och räknas som
intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen. Avdrag för
kostnader för barnomsorg får göras av alla som har barn
mellan 1 och 3 år. Avdraget begränsas beloppsmässigt till
vad som maximalt kan erhållas i vårdnadsbidrag för barnet.
Barnomsorgskostnaden ska vara avdragsgill från första
kronan. Den omfattas alltså inte av den så kallade 1 000-
kronorsregeln i inkomstslaget tjänst.
I tabellform skulle vårdnadsbidraget se ut enligt följande
nästa år.
Tabell 1: (Tid på daghem Vårdnadsbidrag kr/mån )
Denna reform finansieras bland annat genom en reglering av
statsbidraget till kommunerna, i enlighet med
finansieringsprincipen, och genom att Kristdemokraterna
avvisar regeringens förslag till maxtaxa. Beräkningar visar
att om endast ca 14 procent av dem som idag är berättigade
att erhålla en subventionerad daghemsplats i stället med
hjälp av vårdnadsbidraget ordnar barnomsorgen i egen regi
under ett år så betalar reformen sig själv för offentlig sektor.
En ytterligare bidragande finansiering är att de 90
garantidagarna i föräldraförsäkringen ingår i
vårdnadsbidraget.
Ovanstående förslag till vårdnadsbidrag bygger i väsentliga delar på den
lag om vårdnadsbidrag som gällde år 1994. Reformen går således att
genomföra omgående. Ett antal förbättringar föreslås jämfört med den
tidigare ordningen:
1. Bidraget är beloppsmässigt högre.
2. Genom att knyta bidraget till (pris)basbeloppet hålls det reala värdet
konstant över tiden.
3. Ytterligare ett steg införs (15 till 20 timmar) när det gäller den tid som
barnen vistas inom offentligt subventionerad barnomsorg. Det innebär att
de som arbetar halvtid kan få del av ett halvt vårdnadsbidrag. I det
tidigare systemet hamnade dessa i 15 till 30-timmarsintervallet och fick
således endast 35 procent av ett helt vårdnadsbidrag.
4. Alla barnomsorgskostnader görs avdragsgilla för de barn som omfattas
av lagen om vårdnadsbidrag. Det innebär att valfriheten att välja mellan
olika omsorgsformer ökar jämfört med den tidigare ordningen där
avdragsrätten inte omfattade kostnader för barnomsorg som en kommun
finansierat eller gett bidrag till.
Nedan visas ett par exempel på vilka effekter
vårdnadsbidraget får för två olika familjetyper.
1 Familj med ensam förälder och ett barn
Det första exemplet gäller en familj med en förälder som
arbetar deltid och är ensam vårdnadshavare för ett barn, 1,5
år, som är på dagis. I dag har en sådan familj svårt att få sin
ekonomi att gå ihop. Med vårdnadsbidraget ökar
valmöjligheterna. Föräldern kan arbeta deltid och ändå få sin
ekonomi att gå ihop.
Exempel 1A
Familj med en förälder och ett barn 1,5 år. Föräldern
arbetar deltid Kommunalt dagis 20 timmar/vecka
Tabell 2: (År 2000 Med Kristdemokraterna )
Föräldern skulle också med Kristdemokraternas politik
kunna anlita privat barnomsorg för cirka 3 000 kronor i
månaden och göra avdrag för barnomsorgskostnaderna. I så
fall skulle behållningen efter hyra, nödvändiga utgifter,
skatter och avgifter bli cirka 470 kronor per månad. Med
dagens regler är detta alternativ omöjligt.
2 Tvåbarnsfamilj
Detta exempel gäller en tvåbarnsfamilj där barnen är 2 och 4
år, det vill säga ett barn är berättigat till vårdnadsbidrag
enligt Kristdemokraternas förslag. Den ena föräldern
förvärvsarbetar på heltid, och den andra väljer att arbeta
deltid. Som framgår av exemplet är det med dagens regler
mycket svårt att få ekonomin att gå ihop. De nödvändiga
utgifterna tillsammans med skattesystemet och reglerna för
bostadsbidrag gör att utgifterna är större än intäkterna. Med
Kristdemokraternas politik kan de som vill förlänga tiden
tillsammans med barnen när de är små. Även i detta fall ger
Kristdemokraternas politik ett positivt tillskott, dels jämfört
med dagens politik, dels jämfört med att vara hemma.
Exempel 2A
Tvåbarnsfamilj, en heltid, en deltid, barnen 2 och 4 år.
Kommunalt dagis 20 timmar/vecka
Tabell 3: (År 2000 Med Kristdemokraterna )
Det tredje exemplet visar en tvåbarnsfamilj med låga
inkomster, där den ena föräldern väljer att vara hemma med
barnen. Med dagens regler är detta omöjligt. Med
Kristdemokraternas politik ökar valmöjligheterna.
Exempel 2B
Tvåbarnsfamilj med låga inkomster, en heltid, en
hemma, barnen 2 och 4 år
Tabell 4: (År 2000 Med Kristdemokraterna )
Vårdnadsbidraget höjs och förlängs
Från och med år 2001 påbörjas en utbyggnad av
vårdnadsbidraget så att det beloppsmässigt blir högre, 4 000
kr per månad.
Från år 2002 vill vi även bereda möjlighet för föräldrar till barn, från 3 år
tills barnet börjar skolan, att använda 12 månaders vårdnadsbidrag enligt eget
önskemål. Sammanlagt uppgår vårdnadsbidraget till 48 000 på ett år och
pengarna skall kunna användas på ett flexibelt sätt. Därmed uppnås en större
valfrihet och möjlighet till mer tid för barnen ända tills de börjar skolan.
Högre och rättvisare bostadsbidrag
och barnbidrag
Kristdemokraternas förslag: Det allmänna barnbidraget
höjs till 800 kronor per barn och månad fr o m den 1 januari
2001 samt till 900 kronor år 2002. Redan från år 2000 höjs
det särskilda barnrelaterade bidraget i bostadsbidraget med
100 kronor per månad och barn.
De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för
makar/samboende avskaffas och den gemensamma
inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor.
Ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan utökas med
10 kvadratmeter i respektive kategori.
Vid beräkning av bostadsbidrag räknas vårdnadsbidrag som
intäkt av tjänst.
Bostadsbidraget har skurits ner kraftigt de senaste åren med
Socialdemokraterna i regeringsställning. En av
försämringarna var att införa individuella inkomstgränser för
beräkning av bostadsbidrag. Detta innebär att staten lägger
sig i hur en familj tjänar ihop sin hushållsinkomst. Genom de
individuella inkomstgränserna drabbas de familjer där bara
den ena maken förvärvsarbetar, även om
förvärvsinkomsterna brutto är lika stora när två arbetar. Det
betyder exempelvis att ett hushåll som har en
förvärvsinkomst på 175 000 kronor får väsentligt lägre
bostadsbidrag än ett hushåll där den ena maken tjänar 100
000 kronor och den andra 75 000 kronor (det vill säga
tillsammans lika mycket som den första hushållsinkomsten).
Vidare har det i bostadsbidraget införts en bostadsbidragsgrundande yta.
Det har lett till att många familjer som bor i småhus har mist sitt
bostadsbidrag eller fått det kraftigt försämrat. Kristdemokraterna föreslår att
den nu gällande ytnormen utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori.
Anledningen till att vårdnadsbidraget bör räknas som intäkt av tjänst även i
bostadsbidraget är att man på detta sätt undviker marginaleffekter som skulle
försämra det privatekonomiska utbytet av att förvärvsarbeta. Vid en samlad
bedömning av den kristdemokratiska familjepolitikens praktiska utformning
är detta naturligt med tanke på de förbättringar som görs i övrigt för dem
som har det sämst ekonomiskt ställt.
Kristdemokraterna eftersträvar en bättre fördelningspolitisk profil av
familjestöden. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av
bostadsbidraget höjs med 100 kr/barn och månad. Det gynnar den som bäst
behöver det. Regeringen föreslår att barnbidragen ska höjas år 2000 med 100
kronor per månad och barn, och år 2001 med ytterligare 100 kronor. En
allmän höjning av barnbidraget kommer inte en socialbidragstagare till del,
eftersom socialbidraget reduceras i samma mån som barnbidraget höjs. För
att bryta denna och andra typer av bidragsfällor och bidragsberoende är det
väsentligt mer angeläget att sänka inkomstskatterna framför allt för låg- och
medelinkomsttagare. Regeringens planerade barnbidragshöjning senareläggs
ett år för att istället möjliggöra omedelbara förbättringar för de barnfamiljer
som har det sämst ställt ekonomiskt.
Flerbarnstillägg en nödvändighet
Flerbarnstillägget återinfördes under 1998 vilket innebär att
vårt krav på denna punkt tillgodosetts. Regeringen har
konstaterat att den fördelningspolitiska analysen av
saneringsprogrammet som gjorts i efterhand visar att
flerbarnsfamiljer drabbats hårdare än andra familjetyper. Det
hade varit bättre om saneringsåtgärderna hade föregåtts av
fördelningspolitiska analyser. Då hade regeringen inte
behövt vara efterklok. Men viktigare; berörda familjer hade
sluppit den ekonomiska stress som detta ogenomtänkta
förslag ledde till.
Internationella adoptioner
Enligt gällande regler är bidraget till kostnader för
internationella adoptioner 24 000 kronor per barn. En
genomsnittlig kostnad för adoption är idag ca
91 000 kronor per barn. Bidraget till de adopterande
föräldrarna täcker därför knappt en fjärdedel av
adoptionskostnaden. Kristdemokraterna vill höja detta bidrag
till 50 000 kronor per barn.
Underhållsstöd
Vi har i våra tidigare budgetalternativ föreslagit en
fördubbling av grundavdraget i underhållsstödet från 24 000
till 48 000 kronor. I propositionen (1998/99:78 Beräkning av
återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med
särlevande föräldrar m.m.) föreslås en tredubbling av
grundavdraget till 72 000. Vi vidhåller vårt förslag om 48
000 kr. Däremot vill vi ha lägre procentnivåer, än
regeringen, beträffande underhållsskyldighet per barn. Vårt
huvudsakliga motiv till detta är att den höjning som
föreslagits slår mycket hårt mot den underhållsskyldige
föräldern med en medelinkomst och fler barn än ett. I vissa
fall leder detta till att föräldern av ekonomiska skäl ser sig
tvingad att ibland avstå från att umgås med sitt barn. Detta är
absolut inte bra för barnet. Även efter en separation behöver
barnet se den andra föräldern som en viktig person i sitt liv.
Vi menar också att det är fel att stöd utbetalas till vårdnadshavaren
oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Det riskerar att
undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte är
återbetalningsskyldig för hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av
den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas. Det
offentligas uppgift är först och främst att se till barnet, men båda
föräldrarnas
ekonomiska situation och möjligheter att försörja sina barn måste beaktas.
Anslagsförändringar
I detta avsnitt presenteras kortfattat de anslagsförändringar
som Kristdemokraterna vill göra i förhållande till
regeringens budgetproposition för år 2000. Förslagen
redovisas endast översiktligt. Bakgrunden och motiven till
förändringarna redovisas i motionstexten ovan.
Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för
Utgiftsområde 18. Förändringarna av maxtaxan återfinns i
motionen för Utgiftsområde 16.
Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna vill höja barnbidraget från år 2001. Den
kraftiga förbättring av bostadsbidragen som vi även gör
återfinns budgetmässigt under Utgiftsområde 18 från och
med år 2001. Anslag A 1 bör därför justeras ned med 2 100
miljoner kronor år 2000.
Detta innebär att barnbidraget blir 750 kr/barn år 2000, 800 kr/barn år
2001 och 900 kr/barn år 2002. Dessutom vill vi förbättra bostadsbidraget för
dem som bäst behöver det. Flerbarnstillägg behålls enligt dagens modell.
Föräldraförsäkring
Kristdemokraterna vill höja garantibeloppet i
föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per dag till 120
kronor per dag och återinföra två kontaktdagar per år för
barn upp till 12 år. De 90 garantidagarna slopas i samband
med att vårdnadsbidraget börjar gälla från den dag barnet
fyller ett år.
Vidare anser Kristdemokraterna att den sjukpenninggrundande inkomsten
bör beräknas på de senaste två årens inkomster, inklusive semesterersättning
och skattepliktiga förmåner.
Anslaget A 2 bör därför justeras ner med 567 miljoner kronor för år 2000.
Vårdbidrag för barn till
biståndsarbetare
I proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens personkrets
föreslås en uppdelning av hela socialförsäkringslagen i en
bosättningsbaserad respektive arbetsbaserad del.
Biståndsarbetare anställda av en ideell organisation kommer
att omfattas av de bosättningsbaserade förmånerna men vid
utlandsbetalning begränsas dock dessa förmåner till något
som man kallar för familjestöd. I förslaget räknas i detta
sammanhang inte vårdbidraget som familjestöd.
Biståndsarbetare som arbetar utomlands är viktiga för
Sverige och gör ett beundransvärt arbete med stor omsorg
och många gånger stor uppoffring. Vi tycker att det är
självklart att vårdbidraget skall utgå till de biståndsarbetare
som har rätt till det. För detta ändamål avsätter vi 0,5
miljoner kronor per år.
Adoptionsbidrag
Kristdemokraterna vill enligt vad som anförts ovan höja
detta bidrag från dagens 24 000 kronor till 50 000 kronor per
barn. För detta ändamål bör anslaget A 4 utökas med 25
miljoner kronor för år 2000.
Vårdnadsbidrag
Kristdemokraterna vill återinföra vårdnadsbidraget med ett
antal förbättringar enligt vad som sägs ovan. För detta
ändamål bör ett nytt ramanslag föras upp under
utgiftsområdet på 2000 miljoner kronor för år 2000.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjen som den grundläggande enheten i
samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett barnperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nätverksstöd för ensamstående föräldrar,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagstiftningen att barnet har rätt till kontakt med båda föräldrarna,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppvärdera föräldrarollen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mer tid för barnen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagstiftningen skall prioritera äktenskapet som
samlevnadsform,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjerådgivning och föräldrautbildning,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till tre års tjänstledighet i samband med
barns födelse,4
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibel arbetstid, 4
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrars och barns rätt till valfrihet och
mångfald när det gäller barnomsorg, 3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avvisa regeringens förslag om införandet av
maxtaxa inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att varje kommun skall erbjuda öppen förskola,3
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att föräldrarna skall ha rätt att välja i vilken form
den avgiftsfria verksamheten för fyra- och femåringar skall ske,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till garanterad barnomsorgsplats för barn
till aktivt arbetssökande föräldrar,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemarbetet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en familjepolitisk reform,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett
nytt vidareutvecklat vårdnadsbidrag i enlighet med motionens förslag,
19. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag i enlighet med
motionens förslag,
20. att riksdagen beslutar om nya regler för internationella adop-
tioner i enlighet med motionens förslag,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av grund-
avdraget i underhållsstödet i enlighet med motionens förslag,
22. att riksdagen beslutar om vårdbidrag för barn till bistånds-
arbetare,
23. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen för budetåren 2000 under utgifts-
område 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande
uppställning:
24.
25. Tabell 5: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )
26. att riksdagen beslutar om nya regler för bostadsbidrag i enlighet
med motionens förslag. 5
Stockholm den 5 oktober 1999
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Dan Ericsson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Maria Larsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
1 Yrkandena 4 och 7 hänvisade till LU.
2 Yrkande 8 hänvisat till SoU.