Socialförsäkringarna har byggts upp under en period i
Sveriges moderna utveckling där full sysselsättning och fast
anställning var en reell möjlighet för de flesta som gick från
skolan till arbetslivet. Detta har fått till följd att villkoren för
att omfattas av dessa trygghetssystem utformats så att det
krävs en tydlig anknytning till arbetslivet för att vara
kvalificerad för ersättning.
Den utveckling som skett på arbetsmarknaden under 90-talet har medfört
att alltfler människor inte längre uppfyller de formella kraven för rätt till
offentlig ersättning. Till exempel medför den ökade arbetslösheten att antalet
personer som inte har möjlighet att få sjukpenning ökar. Det beror på att
personer som inte fått tillträde till arbetsmarknaden inte får någon
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och därmed inte heller sjukpenning i
de fall de blir sjuka. Dessa personer kan av samma skäl även sakna möjlighet
att få ersättning från föräldraförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen eller
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
Kravet på tydlig anknytning till arbetslivet är viktigt för att hävda
arbetslinjen. Men samtidigt kan alltför långtgående krav för kvalifikation
innebära att det blir mycket svårt och ibland omöjligt för den enskilde att
kvalificera sig. En sådan situation ställer enskilda människor i utsatta lägen.
Ett arbetsliv där många inte får fast förankring förrän de passerat 25-års-
åldern, och där villkoren för att kvalificera sig för försäkringarna leder till
socialbidragsberoende, kan motverka sitt egentliga syfte.
Under 90-talet har arbetsmarknaden förändrats dels på grund av den höga
arbetslösheten, dels också därför att arbetsgivarna har ändrat sitt sätt att
organisera och bemanna arbetsplatserna. Exempelvis är idag ca 1 miljoner
löntagare visstidsanställda, och den siffran förväntas öka. Många företag
klarar arbetstoppar med att visstidsanställa eller genom att använda
bemanningsföretag.
Detta leder inte sällan till att den enskilda människan kommer i kläm,
känner sig utanför och ovälkommen i samhället. Känslan av delaktighet och
tillhörighet tunnas ut. Den generella välfärdens främsta funktioner om
fördelning och gemensamt ansvar tappar i legitimitet.
Många människor, i synnerhet ungdomar och nyanlända invandrare, har
hamnat i fattigdomsfällan på grund av arbetslöshet och har inte heller förmått
att kvala in i socialförsäkringssystemet. Socialbidrag är deras räddning - men
en högst tvivelaktig räddning. Dessa människor är utanför välfärden och
visar att den generella välfärden inte omfattar alla utan endast dem som har
lyckats kvalificera sig in i systemen.
Jag anser att socialförsäkringssystemen behöver ses över i perspektiv av
den förändrade arbetsmarknaden, med syfte att utforma ett regelverk som gör
det möjligt att även i 2000-talets arbetsmarknad omfattas av trygghets-
systemen när man tillhör arbetslivet. Därför måste en utvecklad social-
försäkring omfatta såväl deltids-, visstids- och projektanställningar som eget
företagande och olika kombinationer av detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av socialförsäkringarna.