I enlighet med proposition 1996/97:208 och i socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97:SfU3 antog riksdagen en ny lag om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar hösten 1996. Underhållsstödet bygger på att staten (försäkringskassan) skall ge ett visst stöd till boföräldern, för att sedan erhålla återbetalning från den förälder som inte är boförälder.
Moderata samlingspartiet har vid beslutet och i senare motioner påtalat det principiellt felaktiga att ha olika regler och grundsyn i föräldrabalken och understödslagen. I understödslagen relateras förälderns skuld till staten, inte till barnet. Vår grundläggande uppfattning är därför att lagstiftningen bör avskaffas så snart som möjligt.
I denna motion kommer vi dock endast att behandla frågor som skapar betydande problem för betalningsansvariga föräldrar, nämligen reglerna gällande inkomstprövningen av återbetalningsansvaret till staten.
Här fastnade majoriteten för schablonregler för bestämmande av inkomst- underlaget. Inkomstprövningen skall utgå från sist gällande taxerad inkomst. Detta innebär att in- aktuella inkomster i många fall ligger till grund för inkomstprövningen, vilket kan utgöra betydande problem, t.ex. vid arbets- löshet. Här borde om möjligt motsvarande regler som vid bostadsbidragen tillämpas.
Vidare skall inkomstprövningen utgå från bruttolönen och från denna bruttolön får endast avdrag göras som om inkomsten avser tjänst. För egenföretagare kan detta bli både orättvist och betungande. Detta gäller t.ex. vid avdrag för pensionspremier. Egenföretagarens inkomster skall vidare höjas med vissa resultatreglerande poster. Problemet att behandla egen- företagare i dessa hänseenden som anställda när förhållandena inte är helt jämförbara är inte acceptabelt. I många fall skapas ekonomiska problem, bl.a. av likviditetsnatur. Egenföretagare bör behandlas med hänsyn till de förhållanden de arbetar under.
I bruttolönen för anställda och egenföretagare kan ingå ett förmånsbelopp för nyttjande av bil som för många är absolut nödvändig för att kunna fullgöra arbetet. Detta innebär att både inkomstprövningen och även skatteplikten skapar betydande påfrestningar på den skattskyldiges betalningsförmåga, likviditet. Betalningar krävs för belopp som aldrig lett till någon utbetalning till den betalningsskyldige. Han/hon har dessutom i praktiken få möjligheter att undgå "förmånen" på grund av arbetets speciella art.
Det finns i princip två möjligheter att komma till rätta med detta problem. Det första och sannolikt enklaste är att undanta bilförmån vid inkomst- prövningen för underhållsstöd. Den andra är att ändra skattelagstiftningens stelbenta regler i detta hänseende.
Det snabbaste och minst kostnadskrävande för statskassan är att direkt ändra reglerna i lagen om underhållsstöd. Många betalningsskyldiga har just på grund av de här reglerna hamnat i ekonomiska svårigheter med krav från kronofogdemyndigheterna. Statens något minskande inkomster skulle väsentligen vägas upp av färre betalningsanmärkningar med de betydande kostnader de förorsakar i form av administration och inte så sällan betydande sociala problem. Givetvis bör skattelagstiftingens regler också få en mindre stötande utformning men ändringar gällande underhållsstödet är akut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningar av underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda samma regler för egenföretagare och anställda vid beräkningen av inkomstunderlaget för underhållsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilförmån vid beräkning av inkomstunderlaget för underhållsstöd.
Stockholm den 5 oktober 1999
Margit Gennser (m)
Ulf Kristersson (m)
Leif Carlson (m)
Gustaf von Essen (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Björn Leivik (m)
Göran Lindblad (m)
Cecilia Magnusson (m)
Carl G Nilsson (m)