Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringens administration, dvs. Riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. De
socialförsäkringsförmåner som ingår är dagersättningar
såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och
närståendepenning samt vissa bidrag till rehabilitering,
arbetsskadeersättningar, handikappersättningar och
folkpension i form av förtidspension. Till området fördes
under 1999 utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form
av förtidspension samt arbetsskadeförsäkringen. Tillkommer
gör också kostnader för sysselsättning för vissa förtids-
pensionärer samt ersättning för kroppsskada.
Mål
Kristdemokraternas mål för utgiftsområdet är
- att ge ekonomisk trygghet för sjuka och funktionshindrade samt att aktivt
arbeta för att återföra människor i arbete.
Regeringens budget ger dock inte förutsättningar för att nå
dessa mål. Dessutom bör socialförsäkringens administration
garantera effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid
ärendehandläggningen. Detta mål kan inte uppnås med de
resurser som i budgeten anvisas till de allmänna
försäkringskassorna. Där finns redan stora brister och stora
regionala skillnader i kostnader, kvalitet och prestationer
som behöver åtgärdas. Dessutom har antalet anmälningar till
JO ökat på socialförsäkringsområdet.
För att få ner den kraftigt ökande sjukskrivningsfrekvensen måste
kraftfulla åtgärder vidtas för att snabbt följa upp sjukskrivningar och satsa på
rehabilitering. Då måste försäkringskassornas arbete lyftas fram alltmer och
tillföras mer resurser än vad regeringen gör i årets budget.
Samordning och samarbete
över myndighetsgränser
Fungerande samordning över myndighets- och
organisationsgränser är absolut nödvändig för att det första
målet ska kunna förverkligas. Samordning krävs p.g.a. den
renodling av trygghetssystemen som beslutades under förra
mandatperioden. Det finns grupper som befinner sig i en
gråzon mellan stödsystemen. Utan fungerande samordning
riskerar dessa att falla mellan systemen. Samordning krävs
också för att utnyttja de offentliga resurserna på bästa sätt.
Förutom samordning behöver resurser tillföras för kompetens- och
resursförstärkning till arbetslivsinriktad rehabilitering (arbetslinjen) och
ökad
kompetens till försäkringskassans administration. Detta för att skydda
enskilda personer, så att de inte kommer ikläm mellan olika system. Sam-
ordning och kompetensförstärkning bör underlätta bedömningen av
individers situation utifrån en helhetssyn. Regeringen satsar inte tillräckliga
resurser på att utveckla försäkringskassornas arbete. På grund av det ökade
antalet sjukanmälningar har försäkringskassorna fört över personalresurser
från rehabilitering till utbetalningar av ersättningar. Och när försäkrings-
kassorna inte hinner med rehabiliteringen går fler kvar i långa sjuk-
skrivningar vilket är negativt för alla parter. Denna onda cirkel måste brytas
med en rejäl satsning på försäkringskassornas arbete, service och kvalitet.
De grupper som behöver extra stöd för att återställa arbetsförmåga
och/eller stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden är många:
arbetslösa, sjukskrivna, personer med funktionshinder, arbetshandikapp,
unga handikappade, psykiskt störda och personer med psykosocial ohälsa.
FINSAM-modellen förebild
Vi kristdemokrater anser att den så kallade FINSAM-
modellen skall stå modell för samverkan inom
rehabiliteringsområdet i hela landet. FINSAM står för den
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkringen och hälso- och sjukvården som bedrivits
på ett antal orter inom fem olika län. Verksamheten innebar
att sjukvårdshuvudmän och försäkringskassor gavs ett
gemensamt ansvar för kostnader för sjuk- och
arbetsskadepenning samt rehabiliteringspenning. Genom att
använda pengar till insatser för vård och rehabilitering som
annars skulle gått till passiv sjukskrivning kunde
kostnaderna för socialförsäkringen minska och positiva
effekter för de enskilda uppstå.
Riksförsäkringsverkets och Socialstyrelsens gemensamma slutrapport om
FINSAM visade på mycket positiva resultat. FINSAM innebar ett nytt sätt
att pröva hur en förändrad lagstiftning, med tydliga intentioner, fungerar i
praktiken. I de områden som bedrivit försöksverksamhet byggdes en särskild
FINSAM-organisation upp. Den ekonomiska drivkraften i FINSAM var en
ny medvetenhet om socialförsäkringskostnadernas samband med sjukvårdens
kostnader. Detta ledde till effektivare användning av de samlade resurserna.
FINSAM innebar en ekonomisk besparing i socialförsäkringen på 154
miljoner kronor under perioden 1993 till 1995 i fem försöksområden.
Sjukfrånvaro mätt som ohälsotal minskade med 2,5 procent mellan 1992 och
1995. Under samma tid ökade ohälsotalet i riket med 2,1 procent. Trots de
positiva resultaten var regeringen inte beredd att införa den i hela landet. Vi
kristdemokrater anser att FINSAM-modellen bör införas i hela landet snarast
möjligt.
Regeringen har sedan 1 juli 1994 bedrivit en ny försöksverksamhet med
finansiell samordning, mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården och
socialtjänsten, den s.k. SOCSAM. Flera av försöksområdena har inte kommit
igång förrän 1997 och 1998. För att få ett tillfredsställande underlag för
utvärdering förlänger regeringen försöksverksamheten till utgången av år
2002. Detta innebär att den samordning som skulle kunna komma tillstånd i
hela landet får vänta. Detta är otillfredsställande med tanke på de höga
sjukskrivningstal vi nu ser och som är kostsamma. Detta innebär att vi inte
kommer att se någon lagstiftning på området än på några år trots att det är
bråttom att få till förändringar i samordningen.
Arbetsförmedlingarna med i
samordningen
Kristdemokraterna anser att den finansiella samordningen
även bör innefatta arbetsförmedlingarna. I många
rehabiliteringsärenden visar det sig att den sjukskrivne bör
byta arbetsplats för att kunna behålla sin arbetsförmåga. Det
är ohållbart att personer går sjukskrivna bara för att den
ordinarie arbetsplatsen inte har de arbetsuppgifter som passar
den enskilde. Dessa personer är ej heller kvalificerade för att
tas emot på arbetsförmedlingarna då de har en anställning.
Många hamnar i ett moment 22. Detta bör lösas genom att
arbetsförmedlingen får i uppdrag att även kunna ta emot
personer som har en anställning men som av hälsoskäl inte
kan arbeta kvar på just den arbetsplatsen. Tidigare fanns
inom staten SAMN, Statens Arbetsmarknadsnämnd, som
kunde hjälpa till att omplacera personer i statlig tjänst till
annan statlig arbetsgivare med andra arbetsuppgifter. Detta
finns inte kvar idag. En liknande funktion för både privat och
offentligt anställda skulle hjälpa den enskilde att snabbt
komma vidare i annat lämpligt arbete. En möjlighet är att
föra in aktuella arbetsförmedlingar i ett par av de försök som
pågår inom SOCSAM under åren 2001 och 2002.
Ökad rehabilitering
Regeringen har under åren 1997 och 1998 minskat medlen
från köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänser med
200 miljoner för att istället invänta en översyn av effekterna
av de senaste årens rehabiliteringssatsningar.
Kristdemokraterna har ansett detta vara en felaktig strategi
och anvisat dessa 200 miljoner för ändamålet. 1999 föreslog
regeringen en höjning som dock inte motsvarade den tidigare
minskningen.
För år 2000 höjs anslaget för rehabilitering något men då ingår avveck-
lingskostnader för Riksförsäkringsverkets sjukhus. Ordentliga satsningar på
området saknas. Vi kristdemokrater anser det vara av stor vikt att
rehabiliteringsarbetet inte går i stå i avvaktan på de utredningar regeringen
tillsatt för att utreda varför sjukskrivningarna ökar. Den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen som sätts in i tidigt i sjukfallen har positiva effekter på
antalet sjukskrivningsdagar och förtidspensioner. De som får mest
omfattande rehabiliteringsåtgärder är också de som till störst andel går
tillbaks i arbete. Det har därför visat sig vara missriktat att dra ner på dessa
resurser. Detta kan vi nu se i det ökande antalet sjukskrivningar som kostat
staten 7 miljarder mer under 1999 än vad staten räknat med för sjuk-
försäkringen.
Kristdemokraterna skjuter därför till ytterligare 200 miljoner för
rehabiliteringsarbetet samt ökar anslagen till försäkringskassorna för att få
igång det arbete som syftar till att återföra sjukskrivna i arbete.
Socialförsäkringens
administration
Redan 1997 uppmärksammade JO socialförsäkringsutskottet
på de allvarliga brister som förelåg inom socialförsäkringens
område. Antalet anmälningsärenden gällande
socialförsäkringen har mellan åren 1990 och 1996 ökat med
150 procent! De viktigaste brister som kommit fram rör det
som gäller beslut som fattats på felaktiga grunder. Den
enskildes rättssäkerhet är i fara. Förutom bristande
rättssäkerhet visar undersökningar på sjunkande
produktivitet, långa handläggningstider och alltför stora
regionala skillnader.
Regeringen verkar inte ta denna kritik på allvar och föreslår inga åtgärder
på området. Det enda som nu utreds är varför sjukskrivningarna ökar och hur
rehabiliteringsarbetet ska bli bättre. Detta är i och för sig lovvärt men räcker
inte för den enskilde medborgare som idag kommer i kläm i ett illa
fungerande system. Regeringen har trots försäkringskassornas allt mer
pressade läge de senaste åren minskat anslagen till verksamheten. Årets
budget ger oförändrat anslag förutom pris och löneomräkning.
Försäkringskassorna har ett anslagssparande på 445 miljoner. Detta är dock
uppbundet för att disponeras för genomförandekostnader i samband med det
reformerade ålderspensionssystemet.
Vi föreslår att Riksförsäkringsverket får ett sparbeting på 2,5 procent,
vilket ger en besparing på 15 miljoner kronor. Vi anser dock att RFV har
stora uppgifter att klara av med anledning av införandet av det nya
pensionssystemet samt att följa upp försäkringskassornas kvalitetsarbete,
varför vi lägger ett mindre sparbeting på just RFV.
Kristdemokraterna anser det vara ytterst angeläget att snarast sätta in
kraftfulla åtgärder för att höja kvaliteten inom försäkringsadministrationen.
Detta för att säkra rättstryggheten och för att satsa på rehabiliteringsarbetet
och på så sätt minska kostnaderna inom sjukförsäkringen.
Kristdemokraterna anslår därför 300 miljoner utöver regeringens förslag
till försäkringskassorna. Vi räknar med att på de satsningar vi gör på
rehabilitering och på socialförsäkringens administration minska kostnaderna
för sjukpenning med 900 miljoner kronor och förtidspensioner med 400
miljoner kronor. Lägre kostnader för förtidspensioner innebär också en
besparing på anslaget för statlig ålderspensionsavgift med 40 miljoner
kronor.
Kvalitetshöjning
Vi är övertygade om att kvalitetshöjning och
kompetensutveckling går hand i hand. Detta gäller inte minst
inom rehabiliteringsområdet. Effektiva och adekvata
rehabiliteringsåtgärder måste sättas in så tidigt som möjligt.
Det krävs därför stor kunskap hos personalen. I många fall
rör det sig om osynliga handikapp där människor drabbats av
sjukdom eller skada som lett till funktionshinder. Här finns
bl.a. allergiker, astmatiker, diabetiker, mag- och tarmsjuka,
blödarsjuka, migräniker och wip lash-skadade.
Bemötandeutredningen har påvisar att bristande respekt i bemötandet från
myndigheter också är ett stort problem. Detta förhållande understryker
behovet av kompetensutveckling. I samband med neddragningar på för-
säkringskassor har många nyrekryterade med hög kompetens tvingats lämna
sin anställning vilket sänkt kompetensen totalt sett på försäkringskassan.
Och eftersom resurser saknats för kraftfulla rehabiliteringsinsatser och
krafterna gått till utbetalningar av sjukpenning har arbetsuppgifterna blivit
mindre stimulerande varför många med högre utbildningar dessutom sökt sig
från kassorna. Detta är en utveckling som måste vändas om social-
försäkringen skall återfå sitt förtroende. Enligt undersökningar har tilltron
till
försäkringskassan och dess beslut minskat från 41 procent 1997 till 28
procent 1998.
Sammantaget finns det all anledning för statsmakterna att utpeka
kompetenshöjande åtgärder som prioriterat område de närmaste åren. Detta
bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Tidiga åtgärder
En stor brist som måste åtgärdas är att aktiva åtgärder sätts in
för sent. Undersökningar finns som visar på att sjukbidrag är
"inkörsporten" till förtidspension. Liksom förtidspension
föregås i allmänhet sjukbidrag av långa sjukfall. För att bryta
den negativa utvecklingen är det nödvändigt att aktiva
rehabiliteringsåtgärder sätts in tidigt. Det måste ske innan
sjukfall övergått till sjukbidrag. Här är försäkringskassornas
samarbetsförmåga med arbetsgivarna av största vikt. Att få
till stånd en fruktbar dialog med en individuell
rehabiliteringsplan så snabbt som möjligt är den väg som
visat sig mest framgångsrik.
Den s.k. AGRA-utredningen (Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, SOU
1998:104) tar i alltför stor utsträckning fasta på de problem som finns mellan
arbetsgivare och försäkringskassa. Den talar om vilka straffmedel för-
säkringskassorna ska ta till mot arbetsgivare i olika situationer. Hela
utredningen utgår från fel synvinkel nämligen arbetsgivarnas ovilja till att
komma tillrätta med sjukskrivningar på arbetsplatsen. Det vore enligt vår
mening mer fruktbart att satsa på att skapa incitament till samarbete. Båda
tjänar på att satsa medel på rehabilitering. Men ofta behöver arbetsgivare
professionell handledning i rehabiliteringsarbetet. Framförallt om det gäller
mindre arbetsgivare som saknar kompetens på detta område. Statsmakterna
bör sätta tydliga kvalitetsmål och krav på Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna vad gäller tidiga aktiva åtgärder. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
Karensdagar
Vi föreslår att sjukförsäkringen skall innehålla två
karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år. Detta
förstärker statsbudgeten med 760 miljoner kronor totalt
varav 20 miljoner kronor på utgiftsområde 10. Resterande
del av besparingar uppstår genom att besparingseffekterna
för företagen regleras genom att arbetsgivaravgiften höjs
med 0,03 procentenheter. Genom denna åtgärd får de som
har få sjukdagar per år bära en allt större årlig självrisk än för
närvarande. Högriskskyddet på 10 dagar gör att de som ofta
är sjuka får en oförändrad årlig självrisk.
Självrisk i form av nuvarande karensdagsbestämmelse, oavsett antal dagar,
medför problem för vissa grupper. Regering och riksdag har hittills varit
ointresserade av att komma tillrätta med detta. Många anställda missgynnas
genom dagens regelsystem. Det gäller deltidsarbetande, skiftarbetande,
timanställda samt arbetstagare med mer än en arbetsgivare. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till regeländringar.
Ersättningsgrundande
inkomst (SGI)
Vi föreslår att den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) i
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen beräknas på
snittinkomsten under de två senaste åren.
Samtidigt anser vi att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning ska
vara SGI-grundande. Detta leder sammantaget till en nettobesparing på 800
miljoner.
Arbetsgivares
uppgiftsskyldighet
En stor belastning för arbetsgivare är den mängd av
uppgifter som de har skyldighet att lämna. Det är angeläget
att arbetsgivarnas uppgiftsbörda minskas så mycket som
möjligt. Informationen om de korta sjukfallen bör kunna
inhämtas genom de återkommande
arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetsgivarnas
skyldighet att lämna uppgift om korta sjukfall bör därmed
kunna slopas helt genom en regeländring i 12 § lagen om
sjuklön.
Ny modell för
trafikförsäkringen
Försäkringsförbundet har i rapporten Utvidgat ansvar för
trafikförsäkringen - och Utvidgat ansvar för
trafikförsäkringen (1996-01-31) - några kompletterande
synpunkter från försäkringsbranschen (1996-07-05)
redovisat försäkringsbolagens möjligheter att ta ett större
ansvar för trafikförsäkringen än idag.
Systemet innebär att trafikanterna mer direkt via sin försäkring får ett
ansvar för de kostnader de själva förorsakar genom sitt beteende i trafiken.
Försäkringsförbundet har valt att särskilt studera det finska trafikför-
säkringssystemet som en möjlig modell för reformering av det svenska
systemet då de i allt väsentligt har lika ersättningssystem. Skillnaden består
främst i den finska trafikförsäkringens primäransvar för inkomstförlust och
den direkta skyldigheten för ett trafikförsäkringsbolag att ombesörja främst
rehabilitering av arbets- och förvärvsförmåga, men också viss medicinsk och
social rehabilitering av den skadelidande. Systemet har varit i kraft sedan
1974 då skadeståndslagen trädde i kraft. Enligt den finska Trafikför-
säkringscentralen fungerar systemet bra med en något högre försäkrings-
premie, medan staten sparat minst motsvarande belopp som kan återföras till
trafikanterna.
Det alternativ som Kristdemokraterna förespråkar innebär att samtliga
personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafik-
försäkringen från och med den 1 juli 2000. Detta skulle vid en statistisk
beräkning innebära att riskpremien för trafikförsäkringen skulle öka med ca
880 kronor per år i genomsnitt. Enligt de beräkningar som gjorts står staten
för 63 procent eller 4 042 miljoner kronor av de personskadekostnader som
trafiken orsakar. Hälften av den besparing som uppstår för statskassan
återförs till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt. Den vinst som uppstår
genom de nya ekonomiska incitamenten för minimering av skador kan
därmed delas mellan staten och trafikanterna.
En strukturellt viktig effekt blir just att trafikanter med många skadefria år
får högre bonus och lägre försäkringskostnader medan grupper med mycket
skador får bära en större del av sina skadekostnader. Härigenom uppstår en
positiv effekt som kommer att leda till större försiktighet i strävan efter den
lägre försäkringspremie som fler skadefria år innebär. Reformen blir
stödjande för den av riksdagen beslutade nollvision om antalet dödade och
svårt skadade i trafiken.
Reformerat
socialförsäkringssystem
Kristdemokraterna anser att det framtida
socialförsäkringssystemets utformning måste diskuteras i
grunden och att en reformering av systemet måste ske. Vår
syn på ett reformerat välfärdssystem har tidigare utvecklats i
motion 1997/98:Sf252. Att som hittills under 1990-talet
förändra system för system är inte tillräckligt. Det är dags att
gemensamt försöka ta ett helhetsgrepp på systemen. Det
finns då olika vägar att gå. Man kan förbättra, utveckla och
samordna de nuvarande systemen. Sannolikt behövs dock en
mer genomgripande förändring. En viktig beståndsdel i ett
framtida system är att det inte ställer människor utanför
försäkringssystemen. En parlamentarisk kommitté bör
snarast tillsättas i syfte att nå en bred överenskommelse om
socialförsäkringssystemen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om FINSAM-verksamhet i hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att få med arbetsförmedlingen i
samverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökade resurser till försäkringskassan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalitetshöjning i besluten och förbättrad
kontroll av sjukpenningutbetalningar och förtidspension,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioriteringar av kompetenshöjande åtgärder
inom socialförsäkringens administration,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder,
7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag i sjukför-
säkringen med bibehållet högkostnadsskydd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av regeländringar i karensdagssystemet,
9. att riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för SGI i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten för arbetsgivare att
lämna uppgifter om korta sjukfall enligt 12 § lagen om sjuklön,
11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för trafikförsäkringen
i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att
utreda ett reformerat socialförsäkringssystem,
13. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslag för budgetår 2000 under utgifts-
område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt
uppställning:
14.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )