I januari 1993 ändrades reglerna i arbetsskadeförsäkringen. Reglerna stramades upp för att minska kostnaderna i försäkringen. I praktiken innebär dessa hårdare krav att det har blivit nästan omöjligt för många, särskilt kvinnor, att få sina arbetsskador godkända. Det är också fortfarande en klassfråga.
Förändringen ledde till önskad effekt vad gäller kostnadsminskning. Antalet godkända skador har efter ändringen minskat kraftigt. Tyvärr har resultatet för de arbetsskadade blivit närmast katastrofalt Även den statliga utredningen om arbetsskadeförsäkringen slog fast att försäkringen inte längre ger trygghet vid arbetsskada.
De stora förlorarna i arbetsskadeförsäkringen är kvinnorna. Kvinnor får oftare belastningsrelaterade skador, vilka är i det närmaste omöjliga att bevisa med de ändrade reglerna. Av samtliga som har fått arbetsskada godkänd är bara 30 procent kvinnor, resterande 70 procent är män. Även vad gäller godkända arbetssjukdomar (som mest består av belastningsskador) är ojämställdheten påträngande. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens statistik för åren 1994 till 1997 godkändes bara 23 procent av kvinnornas anmälda arbetssjukdomar. Motsvarande siffra för männen var 44 procent.
I dag jämställs arbetsskada med vanlig sjukdom. En arbetsskadad har under sjukpenningtiden endast rätt till samma ersättning från försäkringskassan som vid vanlig sjukdom. I de företag som har en väl fungerande arbetsmiljöorganisation kan den som drabbas av skada eller olycksfall i eller på väg till eller från arbetet inte få någon ansvarig dömd för vållande, med påföljd att full ersättning aldrig blir aktuell.
Det är uppenbart att försäkringen inte är könsneutral - indirekt köns- diskriminerar den kvinnor. Idag behandlas kvinnors arbetsskador annorlunda än mäns. För att åtgärda detta krävs kompletterande åtgärder. Bevisbördan måste bli könsneutral Kunskapen om kvinnors arbetsskador är dålig varför det även krävs ökade insatser till forskning om arbetsskador som utgår ifrån kvinnors förutsättningar. Även handläggningen bör bli mer könsneutral. Försäkringen måste i fortsättningen ge samma trygghet för både kvinnor och män. Det är också av stor vikt att debatten vidgas så att förslagen gör att arbetsgivare återigen talar om det goda arbetet och mer hur man kan förebygga bl a arbetsmiljöarbete så att människor både fysiskt och psykiskt mår väl var det än arbetar. Många av de tunga och farliga arbetena i industrin har försvunnit eller görs nu av maskiner eller robotar. Det som förändras mer långsamt är förbättringar i de tunga arbetena inom vård och omsorg och inom handeln, dvs, inom de traditionella kvinnarbetena.
Det ska komma ett förslag om en ny arbetsskadeförsäkring under verksamhetsåret är det utlovat. Det är viktigt att betona att det måste vara självklart, idag såväl som i ett framtida system, att en arbetsskada ska ersättas lika för kvinnor och män.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny könsneutral arbetsskadeförsäkring.
Stockholm den 27 september 1999
Inger Segelström (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Monica Green (s)
Eva Arvidsson (s)
Agneta Brendt (s)
Elisebeht Markström (s)
Anne Ludvigsson (s)
Ulla Wester (s)