Sedan slutet av 1960-talet är internationella adoptioner ett naturligt inslag i det svenska samhället. Adoption är en värdefull möjlighet för barnlösa par och för övergivna barn. Barn som inte kan få en ny familj i sitt hemland har fått det i Sverige, och par som längtar efter barn har fått sin innersta önskan uppfylld.
På senare år har dock antalet adoptioner minskat. Skälen är flera. Läkarvetenskapen har förfinat sina metoder och fler par kan idag få hjälp den vägen. Ett annat skäl är dock kostnadsutvecklingen. En adoptionsfamiljs utgifter för en adoption, förmedlad av någon av de större organisationerna, uppgår i genomsnitt till 100 000 kronor. Med adoptionsbidraget uppgår samhällets stöd till totalt cirka 25 procent av kostnaden. I debatten före- kommer ofta kravet om att adoptionsbidraget borde höjas. Det är dock tveksamt om det skulle innebära någon verklig förbättring för föräldrarna. Sannolikt är det istället så att organisationerna vid en bidragshöjning i motsvarande mån höjer sina avgifter.
Men möjligheten att få barn får inte bli en klassfråga. Förmågan och viljan att vara förälder måste få vara det avgörande. Riksdagen måste därför ta på sitt ansvar att på ett mer rättvist sätt fördela resurserna mellan biologiska föräldrar och adoptionsföräldrar. Därför krävs nytänkande och vilja till förändring.
Vår offentligt finansierade service vid förlossningar, eller olika former av IVF-befruktning i offentlig regi har sin grund i att vi i Sverige ser det som en viktig del av samhällets ansvar att medborgare skall ha möjlighet att bli föräldrar oberoende av egen ekonomisk situation. Förlossningar och IVF i offentlig regi är momsbefriad, medan kostnader för adoption är moms- belagda.
Det är angeläget att antalet barn i landet ökar. Jämfört med kostnader i samband med förlossningar, komplicerade förlossningar eller olika former av IVF-befruktning är adoption, rent samhällsekonomiskt, ett fördelaktigt sätt att öka barnantalet.
För att öka rättvisan har det i den offentliga debatten föreslagits flera olika metoder. Till exempel ytterligare höjning av adoptionsbidraget, förlängd föräldraledighet, skattereduktion för styrkta kostnader i samband med adoption som genomförs med auktoriserade adoptionsorganisationer med mera.
Riksdagen bör uttala att regeringen ska återkomma med förslag om hur de ekonomiska orättvisorna mellan barn som föds i Sverige och barn som adopteras av svenska föräldrar, skall kunna minska.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk orättvisa mellan föräldrar som föder barn i Sverige och svenska föräldrar som adopterar barn.
Stockholm den 29 september 1999
Håkan Juholt (s)
Ann-Marie Fagerström (s)
Agneta Ringman (s)
Krister Örnfjäder (s)