Vi har sedan 1993 sett en klar försämring när det gäller godkända
arbetsskador, och då i synnerhet förslitningsskador, bland LO:s
medlemmar. Arbetsskadeförsäkringen ska ha det skadeståndsrättsliga
syftet att kompensera den skadelidande så att han eller hon försätts i
samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.
Dagens regler håller inte den arbetsskadade ekonomiskt skadeslös. Det är
en viktig princip att så sker då den som förvärvsarbetar utsätts för risker i
arbetet som hon eller han normalt har begränsade möjligheter att själv
påverka. Skillnaderna i risk är också betydande mellan olika yrkesgrupper
och mellan könen. Sambandet mellan arbete och hälsa är med andra ord
högst påtagligt.
Det går heller inte att bortse från att Sverige med dagens lagstiftning bryter
mot ILO-konvention nr 121, som gäller förmåner vid yrkesskada. Detta ska
naturligtvis inte förekomma, utan regleras i enlighet med ILO-konventionen i
kommande regelverk.
Arbetsskadebegreppet i nuvarande lagstiftning har visat sig vara alltför
snävt. Nuvarande regel är att en faktor med "hög grad av sannolikhet" ska ha
givit upphov till den försäkrades skada för att denna ska bli
ersättningsberättigad.
I praktiken innebär den regeln att det blivit betydligt svårare att få
ersättning för arbetssjukdomar, exempelvis belastningsskador, som framför
allt drabbar kvinnor. Arbetskadeutredningen tar upp frågan om skillnaden
mellan kvinnors och mäns skador, och gör bedömningen att det möjligtvis
ska vara olika kriterier för män och kvinnor vid bedömning av skadlig
inverkan.
Antalet godkända arbetsskador har efter regeländringen 1993 minskat med
90 % !
Det nuvarande arbetsskadebegreppet har gett en rad negativa
konsekvenser. Många kvinnor och män går i dag med arbetsskador som är
handikappande, ofta med kroniska smärttillstånd, utan att vara berättigade till
ersättning för arbetsskada. Det förebyggande arbetet och rehabiliterings-
arbetet sätts på undantag när sambandet mellan arbetssjukdomar och
arbetsmiljö inte längre erkänns som arbetsskada. Den som blir friskskriven
efter en längre tids sjukdom kan inte komma tillbaka till samma arbetsplats
när arbetsgivaren inte vidtar åtgärder för att anpassa arbetsplatsen.
Det kan heller inte uteslutas att det nuvarande arbetsskadebegreppet
hämmar nödvändigt statistikunderlag, forskning, kunskapsspridning och
därmed ett aktivt arbete kring den fysiska arbetsmiljön. Det saknas helt
enkelt underlag för en mer kvalificerad forskning när arbetssjukdomarna inte
längre anmäls och registreras. Detta gör det i sin tur svårare för den enskilde
att hävda "hög grad av sannolikhet" för arbetsskada.
Arbetskadeutredningen SOU 1998:37 anser sammanfattningsvis "att
arbetsskadeförsäkringen inte längre kan anses ge en tillfredsställande trygg-
het för den som drabbas av en arbetsskada". Därför anser vi att det behövs en
ny arbetsskadeförsäkring som ger en bra trygghet för både kvinnor och män
som drabbas av arbetsskada. Det är viktigt att hänsyn tas både till kvinnors
och mäns olika behov vid rehabilitering och vid bedömning av arbetsskada
eller arbetsrelaterade sjukdomar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny arbetsskadelagstiftning.