Arbetsskadeförsäkringen har varit föremål för stora förändringar under 1990-talet. 1993 slopades den särskilda arbetsskadesjukpenningen samtidigt som beviskraven skärptes. För att få en arbetsskada godkänd krävs efter denna lagändring att det föreligger "hög grad av sannolikhet" för att faktorer i arbetsmiljön kan ge upphov till den skada som den försäkrade har, samt att övervägande skäl talar för att skadan har orsakats av dessa faktorer. Arbetsskadebegreppet har således ändrats, liksom bedömningsgrunderna för att få en skada godkänd. Därutöver har även ersättningsreglerna försämrats. Den sammantagna effekten är att färre skador anmäls och att det blivit svårare att få en skada godkänd. Eftersom arbetsgivarnas avgift dock är oförändrad har detta lett till att arbetsskadeförsäkringen går med stort överskott.
1997 tillsatte regeringen en utredning för att analysera hur arbetsskade- försäkringen fungerar efter förändringarna. 1998 kom utredningen med betänkandet "Den framtida arbetslöshetsförsäkringen" (SOU 1998:37). Utredningen konstaterar att försäkringen inte ger tillfredsställande trygghet vid arbetsskada men föreslår ändå ingen förändring av bevisregeln eller ersättningsnivån. Regeringen har skjutit fram en aviserad proposition vid ett flertal tillfällen.
Dagens utformning och tillämpning av arbetsskadeförsäkringen har som ovan nämnts flera påtagliga brister. Försäkringskassornas långa hand- läggningstider skapar ett onödigt mänskligt lidande i ett land som borde värna den lilla människan.
Det är också stora skillnader mellan landets försäkringskassor när det gäller att bedöma arbetsskador. I Blekinge blir fyra av tio fall klassade som arbetsskador medan försäkringskassan i Jämtland godkänner sju ärenden av tio. Under åren 1995 till 1998 avgjordes knappt 74 000 ärenden om arbetsskador av landets försäkringskassor. Av dem godkändes nära 60 % som arbetsskador, visar statistik från Riksförsäkringsverket. Men de regionala skillnaderna mellan kassorna är stora. Mycket talar för att förtroendeläkarnas bedömning spelar en alltför stor roll vid försäkrings- kassornas beslut.
I Riksrevisionsverkets rapport till regeringen under våren 1999 redovisas att det finns väsentliga brister i delar av verkets och försäkringskassornas handläggning och tillämpning av arbetsskadeförsäkringen. Riksdagens revisorer har nyligen granskat verksamheten och bedömt situationen som allvarlig såväl vad avser handläggnings-tiderna som antalet fel under handläggningen.
Det är uppenbart att Riksförsäkringsverket misslyckats med att driva igenom en homogen tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring. Förbundsjurist Lill Dahlberg vid LO-TCO menar också att länsrätterna bedömer de försäkringskassebeslut som överklagas mycket olika. Detta är mycket alarmerande från rättssäkerhetssynpunkt.
Under senare tid har det i fyra domar i Regeringsrätten slagits fast att nuvarande regler ska tolkas så att det finns möjligheter för en försäkrad att få livränta under sjukbidragstiden. Livräntan ska kompensera skillnaden mellan sjukbidrag och den förlorade arbetsinkomsten. Det är viktigt att detta tydliggörs i den framtida lagstiftningen för att utesluta feltolkningar av reglerna.
I ovan nämnda Arbetsskadeutredning redovisas också som ett alternativ till nuvarande försäkring, en lösning som innebär att arbetsskadeförsäkringen överförs på arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk tilläggs- försäkring vid arbetsskada.
Då risken för arbetsskador varierar mellan branscher och företag är det rimligt att anta att premierna blir differentierade. Det innebär i sin tur att den förebyggande verksamheten för företagen blir mer lönsam. Även satsningen på rehabilitering skulle öka. Lars Söderström m fl uppskattar i rapporten "Om förutsättningarna för en privat arbetsskadeförsäkring" att mängden skador skulle minska med 30-50 %.
Arbetsskadeförsäkringen är i Norge numera privatiserad. Detta har gett ekonomiska incitament för företagen att satsa mer på förebyggande åtgärder, t ex utbildning för att göra arbetsplatserna säkrare och mindre belastande för arbetstagaren. Ju säkrare arbetsplats desto lägre premie. Företagen får då bära mer av sina egna kostnader jämfört med tidigare, då det inte fanns andra incitament än personalens trivsel och fackliga krav. Man kan se att arbetsskadorna har minskat när företagen får ta större ekonomiskt ansvar. En utredning bör tillsättas med uppdrag att utreda konsekvenserna av att privatisera arbetsskadeförsäkringen i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förkorta de långa handläggningstiderna vid arbetsskadeförsäkringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristen på homogen tillämpning av arbetsskade- försäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om livränta under sjukbidragstiden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda konsekvenserna av att privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Maria Larsson (kd)