Adoptioner av utländska barn är numera förknippade med
höga kostnader för blivande föräldrar. För dem som fått
beslut om medgivande till adoption och som efter
utlandsansökan fått ett barn utsett, vidtar förberedelser för att
ta emot barnet. Adoptioner genomförs i de flesta fall under
medverkan av en auktoriserad adoptionsorganisation. För
adoptioner gäller att de blivande föräldrarna måste erlägga
en adoptionskostnad som varierar relativt kraftigt beroende
på vilket land det handlar om. I de flesta länder ställs idag
krav på att de blivande adoptivföräldrarna infinner sig i det
aktuella landet för att genomföra adoptionen. Vistelsen kan
variera mellan ett par veckor upp till ett par månader. Det är
mycket positivt att så sker, men det medför naturligtvis
kostnader för resa och uppehälle. Därutöver tillkommer
kostnader av mer administrativ art som översättning och
stämpelavgifter.
Totalkostnaden för en adoption kan variera kraftigt beroende på de
faktorer som omnämnts. FFIA, Familjeföreningen för Internationell
Adoption, som är en av flera auktoriserade organisationer, beräknar att de
preliminära totalkostnaderna varierar mellan 68 000 kronor (Bombay) och
långt över 100 000 kronor för andra länder. Andra organisationer redovisar
jämförbara totalkostnader och i en del fall ännu högre.
NIA, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, har i årets
återrapportering angående adoptionsverksamhetens utveckling pekat på
kostnadsutvecklingen som ett problem. Adoptionskostnadsbidraget på
24 000 kronor har varit oförändrat sedan 1991. När det infördes täckte det
vanligtvis hälften av kostnaderna. Numera täcker det vanligtvis en tredjedel
eller en fjärdedel av kostnaderna. NIA har därför föreslagit en höjning till
45 000 kronor för att återgå till ambitionsnivån att bidraget skall täcka
hälften av kostnaderna.
Vänsterpartiet erfar från många håll att adoptionskostnaderna tenderar att
göra adoptionerna till en klassfråga. Personer med låga inkomster ser stora
ekonomiska svårigheter att förverkliga en önskan att bli adoptivföräldrar till
ett utländskt barn på grund av kostnaderna. Det gäller inte minst när det
handlar om möjligheterna att adoptera ett syskon till ett första adoptivbarn,
vilket i många fall är synnerligen viktigt ur barnens perspektiv. Det finns en
svag tendens att antalet adoptioner av utländska barn minskar. Det kan finnas
flera orsaker till detta, men de kraftigt ökande kostnaderna kan vara en orsak.
Adoptionerna får inte bli en angelägenhet bara för personer med höga
inkomster. Lämpligheten skall vara den avgörande faktorn. Därför är det
nödvändigt att utreda möjligheterna att höja adoptionskostnadsbidraget och
på annat sätt underlätta för alla som vill adoptera och som bedöms lämpliga
att bli adoptivföräldrar, att få samhällets stöd. Detta bör riksdagen ge
regeringen tillkänna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen utreder nivån på
adoptionskostnadsbidraget i syfte att underlätta adoptioner.