Att få barn är en stor omställning på många sätt. För att underlätta de ekonomiska påfrestningarna som denna stora lycka också innebär har vi från samhällets sida infört föräldraförsäkringen eller lagen om allmän försäkring SFS 1962:381.
Lagen har många fel och brister och borde snarast ges en grundlig översyn. Motionens syfte är dock inte att lägga ett sådant tidskrävande förslag. I stället vill jag uppmärksamma och föreslå förändringar i föräldraförsäkringen som snarast borde komma till stånd. De berör en grupp människor som är utsatta för större påfrestningar än många andra - de ensamstående mammorna.
Förslagen gäller även för ensamstående pappor. Andelen ensamstående pappor, med så små barn som detta berör, är så få att jag väljer att använda benämningen ensamstående mammor, genomgående i motionen.
Föräldraförsäkringen är uppbyggd efter mallen att det finns en mamma och en pappa. Ur biologisk synvinkel är detta helt korrekt. I verkligheten är det dock så att en del pappor inte är tillgängliga för sina barn och deras mammor. Det förekommer även fall där man ej kan fastställa ett faderskap.
Lagstiftarna har uppmärksammat de ensamstående mammornas situation när det gäller föräldrapenningen. Alla de 450 dagarna kan mamman ensam disponera om hon är ensamstående. Det är gott och väl men tyvärr slutar logiken där. Logiska följdförändringar har inte blivit gjorda i andra delar av lagen.
Motionen vill uppmärksamma två fall där lagstiftarna har undandragit ensamstående mammor den rätt som tillkommer dem som delar på föräldraskapet. Det första fallet är då mamman och barnet kommer hem från BB.
Alla som varit med om en förlossning vet hur bräcklig mamman är efter denna upplevelse. Förutom de rent fysiska såren finns det ständigt en oro för barnets välbefinnande. Man känner sig otillräcklig som mamma, speciellt om man är förstföderska. Man har ett stort behov av att ha någon vuxen vid sin sida för att få stöd med praktiska saker och för att dämpa känslan av otillräcklighet. För den som har en nybliven pappa vid sin sida har man de tio pappadagarna direkt efter förlossningen som ett särskilt samhällsstöd.
Motsvarande samhällsstöd existerar inte för ensamstående mammor. Det borde vara en självklar rättighet att pappadagarna kunde överlåtas till någon annan. Alla parter skulle må bättre av detta. Finns det en pappa i sinnevärlden som inte vill ta hand om sitt barn och dess mor borde han kunna överlåta dem till någon annan som är modern närstående. Mamman borde kunna överlåta dem på någon annan då faderskapet inte är fastställt.
Det andra fallet då föräldraförsäkringen lämnar de ensamstående mammorna i sticket är om modern blir sjuk under de åtta första månaderna i barnets liv. Ersättning från föräldraförsäkringen utgår inte till någon annan än mamman eller pappan.
Då det finns en pappa går detta att lösa genom att pappan är hemma med föräldrapenning och modern sjukskriver sig. I det fall det inte finns någon pappa som kan ta ut föräldradagar kan inte heller mamman sjukskriva sig. Barnet måste hon ju ta hand om även om hon är sjuk.
Den tillfälliga föräldrapenningen som i övrigt är överlåtningsbar, tillåter inte överlåtelse för barn yngre än 240 dagar. Ersättning kan utgå till yngre barn, i de fall barnet vårdas på sjukhus eller om barnet är på dagis och föräldern behöver stanna hemma från sitt arbete. I praktiken kan inte en ensamstående mamma bli sjuk och få hjälp med vården av barnet innan det är 241 dagar gammalt.
Ett sätt att lösa detta problem vore att ta bort åldersgränsen i den tillfälliga föräldrapenningen. Då skulle de ensamstående mammorna kunna överlåta dessa dagar till någon annan medan de själva är sjukskrivna. Föräldra- försäkringen skulle också kunna tillåtas vara överlåtningsbar vid sjukdom, för ensamstående.
De förhållanden som nu råder är otillständiga och bör snarast ändras. Denna grupp av föräldrar är mycket utsatt och borde ha det starkaste stödet från samhällets sida. I dag är situationen den rakt motsatta.
Tidigare kunde kommunen ge stöd med s.k. hemsystrar. Dessa gick hem och tog hand om barnen när modern blev sjuk. Ytterst få om ens någon kommun anser sig ha råd med denna service i dag. Jag förordar inte en återgång till detta system utan vill att föräldraförsäkringen skall göras mer flexibel enligt ovan skissade förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i föräldraförsäkringen.
Stockholm den 29 september 1999
Cecilia Magnusson (m)