med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning
1 Inledning
Regeringens proposition Uppehållstillstånd på grund av anknytning är ett
vällovligt försök att åtgärda ett problem som drabbar kvinnor från andra
länder. Men den innehåller till vissa delar förslag som på ett orimligt sätt
drabbar just de kvinnor man säger sig vilja värna.
Omfattningen av kvinnoimport är inte närmare känd men vi vet att det
finns både företag och enskilda som lockar hit kvinnor från Baltikum,
Ryssland, Asien och Afrika med löfte om giftermål och guld och gröna
skogar. För många blir tillvaron bra men för många har det blivit något av ett
helvete. Detta är ett problem som vi inte kan blunda för.
Framför allt från landets kvinnojourer kommer rapporter om kvinnor som
brutit upp från förhållanden på grund av misshandel samt utnyttjande och
förnedring av olika slag. Kvinnorna söker ofta hjälp sent eftersom de saknar
sociala kontaktnät, de är i samhället helt isolerade. På grund av såväl
isolering som språksvårigheter har de svårt att få tag på information om sina
rättigheter och var hjälp finns att få. Det händer också att deras män
förbjuder dem att ta del av den svenskundervisning de har rätt till.
Kvinnorna utvisas enligt nu gällande lagstiftning om de vistats mindre än
två år i Sverige. Orsaken är att misshandel enligt praxis inte får utgöra ensam
orsak för permanent uppehållstillstånd. Det måste nämligen också föreligga
andra problem av social art om kvinnan skall få stanna, men dessa problem
kan vara mycket svåra att få fram i samband med utredningar av kvinnans
situation.
Kvinnorna möter vid återkomsten till sina hemländer problem av flera
slag. De har svårt att bli accepterade inte minst genom att skilsmässor ofta
inte accepteras i deras kulturer och att frånskilda har låg status.
Detta innebär i sin tur att invandrade kvinnor som misshandlas av sina män
ofta inte vågar anmäla misshandeln eftersom de är rädda för utvisning.
Männen kan också använda det som hot mot kvinnan.
Det allra viktigaste är att de kvinnor som får problem i Sverige och utsätts
för våld och misshandel verkligen får det stöd och den hjälp de behöver. Vi
ser det som en självklarhet att rättsskyddet för en kvinna som kommer till
Sverige förbättras. Hon får inte betraktas enbart som bihang till en man.
Prövningen om hon skall få stanna måste genomföras utan dröjsmål.
Svenskundervisning borde vara obligatorisk så att hon får möjlighet att
kommunicera med omvärlden. Tolkhjälp måste också vara obligatorisk när
hon söker hjälp. Att på främmande språk beskriva vad man utsatts för kan
vara mycket svårt.
Det borde inte heller vara möjligt för en man att ta hit flera kvinnor efter
varandra, misshandla dem för att sedan se dem utvisas. Inte heller skall en
man kunna ta hit kvinnor för att tvinga dem till prostitution under ett antal
månader för att sedan få dem hemskickade. Vi anser att kvinnor som hamnat
i den här situationen skall få stanna i Sverige om de så önskar förutsatt att
det
inte rör sig om ren skeninvandring. Till en del har dessa krav tillgodosetts
genom regeringens förslag under punkt 8 i propositionen.
2 Prövning av ansökan om uppehållstillstånd
Regeringen föreslår i föreliggande proposition en del åtgärder som sam-
mantaget kommer att stärka den enskilda kvinnans ställning. Vi vill
emellertid ifrågasätta om en ansökan om uppehållstillstånd skall kunna
avslås om det föreligger särskilda skäl för detta. Sådana skäl sägs vara
om det bedöms finnas en risk för våld eller annan allvarlig kränkning i
förhållandet. Detta berör de personer som exempelvis varit straffade
tidigare, fall där svenska män inlett flera förhållanden med utländska
kvinnor och sedan misshandlat eller kränkt dem på annat sätt.
Regeringen förslår att: "det vid tillståndsprövningen finns möjlighet att
undvika att en sökande, som annars med stor sannolikhet skulle komma att
fara illa i ett förhållande, lämnar sitt hemland för en osäker tillvaro i
Sverige.
Ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd kan i vissa fall komma i fråga
endast när risken för att sökanden skall fara illa är påtaglig."
Vi ifrågasätter inte syftet med denna lagändring, men anser inte att det
skall vara skäl för avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Information om
referenspersonens bakgrund skall enligt vår mening ges till den kvinna som
söker uppehållstillstånd. Informationen som ges skall kunna införskaffas på
liknande sätt som genom de lagändringar som regeringen föreslår i propo-
sitionen. Det innebär bl a att utdrag ur polisens register skall kunna inhämtas
rörande referenspersonen om särskilda skäl föreligger samt att referens-
personer i Sverige alltid skall tillfrågas om tidigare äktenskap och om
eventuella domar för brott. Referenspersonen skall även få ta del av de
uppgifter som lämnas ut.
Men det skall endast vara kvinnan själv som, efter att ha fått en adekvat
information på sitt eget språk om dessa förhållanden rörande referensperso-
nen, fattar beslutet om att hon vill fullfölja ansökan om uppehållstillstånd
eller inte. Vi är emellertid medvetna om att det kan uppstå situationer som
innebär att kvinnans valsituation i praktiken ej är reell, trots utlämnad
information om referenspersonen.
Problemet med regeringens lösning är att den lägger ansvaret på kvinnan.
Hon "bestraffas" genom avslag på sin ansökan under den falska
förespeglingen om att hon därmed skyddas. Och detta enbart på misstanken.
Enligt vår uppfattning är det helt orimligt att överlåta till Invandrarverket
att avgöra hemförhållanden och familjebildning på enbart misstanken. Det
finns redan alltför många exempel på Invandrarverkets byråkratiska stel-
benhet med personliga tragedier som följd.
3 Namnbytet
I regeringens proposition 1997/98:25 ändrades beteckningen för den
svenska flyktingpolitiken från just flyktingpolitik till migrationspolitik.
Folkpartiet kritiserade denna namnändring som ett maskeringsförsök av
en stramare flyktingpolitik som alltsedan dess har varit verklighet i
Sverige. Som en följd av vår kritik ser vi heller ingen anledning till att
stödja regeringens förslag till att byta namn på Statens invandrarverk till
Migrationsverket. Verkets arbete är just invandring och därför är det
nuvarande namnet mer passande. Ett namnbyte bidrar till att legitimera
den stramare och snålare flyktingpolitik som bär regeringens signum.
Folkpartiet yrkar därför avslag på regeringens förslag i denna del.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att prövning skall genomföras utan dröjsmål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att svenskundervisning och tolkhjälp skall vara
obligatorisk,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en ansökan om
uppehållstillstånd skall kunna avslås om det föreligger särskilda skäl
för detta,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det endast skall vara kvinnan själv som, efter
att ha fått en adekvat information på sitt eget språk om förhållandena
rörande referenspersonen, fattar beslutet om att hon vill fullfölja
ansökan om uppehållstillstånd eller inte,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till att byta namn på
Statens invandrarverk till Migrationsverket.