med anledning av skr. 1999/2000:33 Utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten
I regeringens skrivelse 1999/2000:33 Utvecklingsprogram för kommuner
med särskilda omställningsproblem främst på grund av strukturom-
vandlingar inom Försvarsmakten beskrivs, som titeln antyder, det
planerade arbetet med utvecklingsprogram för kommuner med särskilda
omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom
Försvarsmakten. Moderata samlingspartiet motsätter sig den
försvarspolitik som den socialdemokratiska regeringen beskriver i
proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret och som ligger tillgrund för
den nu aktuella skrivelsen. Detta framgår inte minst av det moderata
förslaget till ny försvarsorganisation, som beskrivs i vår partimotion
1999/2000:Fö20.
Avsikten med de i skrivelsen föreslagna åtgärderna är att för några utvalda
kommuner mildra konsekvenserna av försvarspolitiska beslut. Detta i
huvudsak genom tillsättandet av en omställningsgrupp och genomförandet av
ett fempunktsprogram, som innehåller utlokalisering av statlig verksamhet,
omvärlds/sårbarhetsanalyser och utvecklingsplaner, infrastrukturåtgärder,
särskilda åtgärder samt utveckling av arbetsmarknad och övergång till nya
näringar.
Moderata samlingspartiet ställer sig kritiskt till skrivelsen av en rad
anledningar:
Strukturomvandlingarna bör underställas riksdagen för prövning och inte
avgöras av regeringen allena. Fempunktsprogrammets åtgärder leder till
betydande konsekvenser för landets befolkning. Givetvis gäller detta alla
skattebetalare, som ska betala notan för omställningspaketet. I än högre grad
gäller det emellertid de tusentals människor som påverkas av att statliga
myndigheter flyttar från en ort till en annan. Det vore därför olyckligt och
respektlöst om regeringen går emot det beslut som riksdagen fattade 1998
om att "frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt
eller på annat sätt av principiell betydelse bör underställas riksdagen". Det
enda rimliga är följaktligen att låta riksdagen behandla frågan.
Hela Sverige behöver ett bättre klimat för arbete och företagande. I
regeringens skrivelse framförs synpunkten att målet för regionalpolitiken är
att "skapa förutsättningar för uthållig ekonomisk tillväxt, rättvisa och
valfrihet, så att likvärdiga levnadsförutsättningar skapas för människorna i
hela Sverige". Moderata samlingspartiet menar att detta är de mål som borde
ligga till grund för all politik och inte bara den del som regeringen väljer att
kalla "regionalpolitik". Ett av landets grundläggande problem bygger
nämligen på att de övergripande förutsättningarna inte ges. Detta leder till
svårigheter, framför allt i redan svaga regioner då det blir dessa som lider
mest av ett dåligt svenskt klimat för arbete och företagande.
"Förutsättningar för ekonomisk tillväxt i kommuner och regioner måste i
första hand skapas genom aktiva insatser på den lokala och regionala nivån"
skriver regeringen i sin skrivelse. Men hur ska man på lokal nivå kunna
skapa goda förutsättningar för tillväxt om det inte från central nivå ges
verktyg för det? Moderata samlingspartiet menar att politiken måste ha sin
utgångspunkt i de förutsättningar som landet, och därmed de olika
regionerna, har. Enligt vår mening krävs nu en politik som främjar goda
utvecklingsbetingelser i hela Sverige. Med minskad politisk styrning och
detaljreglering kan det lokala engagemanget och kunnandet bättre tas
tillvara. Det bästa sättet att underlätta en utveckling i denna riktning är att
förstärka landets, och därmed regionernas, konkurrenskraft. Härigenom
främjas en utveckling baserad på regionernas egen duglighet och inte, som
nu, genom hjälp utifrån. Målet för regionalpolitiken bör därför vara att skapa
förutsättningar för olika regioners och människors möjligheter till utveckling.
En förutsättning för detta är bland annat bra kommunikationsmöjligheter och
förbättrade villkor för tillväxt, företagande och arbete i hela Sverige.
Utlokalisering av statliga myndigheter löser inga problem och har ett allt
för högt pris i form av förlorad kompetens och effektivitet. Moderata
samlingspartiet ser en fara i att, som socialdemokratiska regeringar gjort till
regel, använda sig av utlokaliseringar av statliga myndigheter som
universalmedel för att bekämpa obekväma situationer som uppstått till följd
av politiska beslut. Ett sådant förfarande leder inte bara till katastrof för de
familjer som drabbas av att den arbetsplats som helt eller delvis försörjt
familjen plötsligt flyttar till en annan del av landet på grund av att
regeringen
anser det finnas ett större behov av arbetsplatser där. En ytterligare aspekt är
att även den aktuella myndighetens kompetens hotas genom flytten. Genom
att en stor del av personalen försvinner, och rekryteringsunderlaget till vissa
positioner på den nya orten riskerar vara begränsat, föreligger en uppenbar
risk för att myndigheten och dess funktioner utsätts för stora svårigheter
genom tappad specialistkompetens och kapacitet. På kort sikt är en
försämrad myndighetsfunktion ofrånkomlig. Patent- och registreringsverkets
(PRV) utlokalisering till Söderhamn är bara ett exempel på detta. Priset för
flytten har blivit orimligt långa handläggningstider av ärenden och
därigenom uteblivet företagande, något regeringen borde ta lärdom av.
Näringsminister Björn Rosengrens syn är en annan, då han menar att
utlokaliseringar närmast innebär ett lyft för de aktuella myndigheterna. En
berättigad fråga är då varför inte alla myndigheter ständigt omlokaliseras,
även i tider då landet inte är drabbat av försvarsnedläggningar. Likaså kan
man ifrågasätta varför regeringen inte har en ständig landsomfattande
omställningsgrupp verksam för att se till att privata arbetstillfällen skapas,
om nu sådant skapande är möjligt. Och det är det ju, enligt regeringens
skrivelse.
Avslutningsvis ter det sig berättigat att inte bara ifrågasätta flera av
regeringens beslut, utan även hur man väljer att kompensera för dem.
Näringsminister Björn Rosengren lovar enligt tidningsuppgifter att de
postanställda ska få samma hjälp med nya arbeten vid nedläggningen av
postkontor som de försvarsanställda vid regementsnedläggningarna. Närings-
ministern understryker samtidigt att tanken aldrig har varit att alla anställda
på de verk som ska flyttas ut ska följa med; då blir det inga nya arbeten på de
orter som behöver dem. Slutsatsen av detta måste vara att regeringens policy
är att människor som mister sina arbeten på grund av politiska beslut ska
kompenseras. Detta aktualiserar frågeställningen huruvida regeringen tänker
ta samma ansvar för de arbetstillfällen som går förlorade i kommuner där
socialdemokratiska majoriteter bedriver kommunal verksamhet och därmed
gör privata näringsidkare arbetslösa. Man kan dessutom fråga sig om
regeringen avser ta samma ansvar för de arbetstillfällen som går förlorade på
grund av att de höga svenska skatterna tvingar svenska huvudkontor och
arbetstillfällen ut ur landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att utvecklingsprogrammet skall under-
ställas riksdagen för prövning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett bättre klimat för arbete och före-
tagande i hela Sverige.