med anledning av skr. 1999/2000:33 Utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten
Riksrådet Nils Bielke ledde 1789 en kommission för "dalaortens uphiel-
pande". I kommissionens rapport skriver Bielke apropå arbetsvand-
ringarna och dalfolkets envisa kamp för att ändå kunna ha kvar sina
bopålar i Dalarna: "Han går ur andras tjänst, där han äger i fullt mått sin
föda, för att bli sin egen och svälta." Detta citat säger mycket om
försörjningsmöjligheterna och kynnet i Dalarna, då - men också i dag.
Regeringens förslag om nedläggning av Dalregementet aktualiserar det
urgamla problemet om hur det skall vara möjligt att få sin försörjning i länet.
Vi motionärer välkomnar regeringens utfästelse om 135 statliga arbets-
tillfällen till Falun. Men vi vill också betona vikten av att de övriga
kompensatoriska åtgärder som bör sättas in, i samverkan mellan statsmakten
och de regionala parterna, är av en sådan art att de varaktigt och långsiktigt
stärker Falu kommuns och länets framtidsutsikter. För att uppnå denna
ambitiösa målsättning krävs omfattande insatser som stärker forskning,
utbildning och infrastruktur.
I skrivelsen anför regeringen att "genom en aktiv och framsynt politik
inom olika samhällssektorer kan regeringen och riksdagen medverka till en
god utveckling i alla Sveriges kommuner och regioner".
Man säger vidare:
- - - bedömer regeringen att särskilda åtgärder behöver vidtas i ett antal
kommuner med särskilda svårigheter."
Under 80- och 90-talet har redan 1 200 statliga arbeten försvunnit från
länet. Vi anser att det faktum att Assi Domän utlokaliserades vid den första
utlokaliseringsomgången och därmed lämnade Falun och återflyttade till
Stockholm, liksom att länet dragit det kortaste strået vid regionaliseringen
av statliga verksamheter, bör vägas in när man diskuterar kompensations-
åtgärder. Med beaktande av dessa förhållanden så innebär nedläggningen för
Faluns del lika stora problem som för andra nedläggningsorter.
Vi anser därför att regeringens insatser i Falun skall ske i samma
utsträckning som skedde vid nedläggningen i Söderhamn. Vid detta tillfälle
tog man dessutom en statlig myndighet från Falun till Söderhamn.
Regeringen har i sitt program redovisat ett antal viktiga principer för det
fortsatta arbetet. Vi instämmer i denna inriktning men måste tyvärr
konstatera att när man kommer till det förslag som regeringen lagt på sid. 11
om insatser för Falun så anser vi dessa förslag otillräckliga. I de första
beskeden från regeringen gavs garantier för100 privata arbetstillfällen men i
skrivelsen anges endast 50. Självfallet anser vi att 100 bör gälla.
Vi anser det viktigt att beredningen av ärendet i riksdagen kan ske på ett
sådant sätt att man förstärker regeringens delvis obearbetade förslag. Det är
viktigt att samråd sker med regionens företrädare innan konkreta förslag
läggs på riksdagens bord.
Vi anser att förslaget om utlokalisering av statlig verksamhet är bra och att
dessa 135 statliga jobb tillförs Falun. Vi anser att inriktningen bör vara sådan
att man i första hand lokaliserar sådan verksamhet som kan förstärka Falun-
Borlänge-regionens insatsområden och som kan koppla sin verksamhet mot
den inriktning som Högskolan i Dalarna har.
Av vitalt intresse är att forskningen utvecklas i Dalarna. Det kan ske
genom en fördjupad samverkan mellan länets forskningsresurser - inom
näringsliv, stat, kommun och landsting - inom ramen för ett nytt Dala-
universitet. På så sätt fullföljs partnerskapets intentioner i länsstrategi och
tillväxtavtal.
Vi ser det som rimligt att regionkontoret för mål 2-programmet som skall
byggas upp lokaliseras till Falun.
Forskning
Kunskapsmiljöer och regional utveckling
Dalarna är ett län med minskande befolkning, där antalet människor med
högskoleutbildning fortfarande är lågt och där residensstaden genom
nedläggningen av Dalabrigaden och försvarsområdesstaben nu riskerar
förlora inemot 400 arbetstillfällen. I detta läge kan Högskolan Dalarna
samarbeta med kommunen, med regionen och dess näringsliv för att
skapa en helt ny miljö, som inte bara erbjuder arbetstillfällen utan också
symboliserar en stark framtidstro, entusiasm och energi.
I NUTEK:s skrift Lång sikt (3.99) sägs bl.a. följande om förutsättningarna
för tillväxt i Sverige:
Kunskapsmiljöernas kvalitet blir avgörande för regioners förmåga att
attrahera kunskapskapital, fysiskt kapital och finansiellt kapital från andra
regioner och länder. För tillväxtpolitiken blir det viktigt att fokusera på
regionala kunskapsmiljöers förmåga att attrahera produktiva investeringar.
Högskolan Dalarna är en av de nya högskolor som har expanderat
kraftigast under 1990-talet. Högskolan erbjuder idag kvalificerad
akademisk utbildning till ca 6 500 studenter, merparten vid campus i
Falun resp. Borlänge. Högskolan sysselsätter ca 450 anställda och
omsätter ca 330 Mkr. Forskningen har växt under senare år och har nu en
omfattning av ca 100 personår. Samverkan med regionens samhälle och
näringsliv är väl utvecklat.
Faluenheten engagerar för närvarande ca 2 700 studenter inom lärarut-
bildning samt utbildningar för vård och omsorg, kultur, idrott, media etc. I
Borlänge erbjuds utbildningar inom teknik och samhällsvetenskap till drygt
3 000 studenter. På båda orterna ökar också forskningsinslaget i verk-
samheten. Genom utlokaliserade utbildningar och distanspedagogik är
högskolan närvarande i hela regionen.
De traditionella strukturerna inom näringslivet vittrar bort under trycket av
globalisering och modern kommunikationsteknik, men också med stöd av
grundläggande värderingsförändringar i samhället. Särskilt ungdomarna visar
genom sina utbildningsval att framtidens jobb kommer att finnas i
kunskapsföretag och i branscher där estetik och kommunikation är centrala
inslag. I vissa delar av de snabbt växande IT- och mediebranscherna sker
redan idag ett fruktbart möte mellan omvärldskrav och unga människors
förväntan på självförverkligande och meningsfullhet i yrkeslivet. I dessa
branscher är skapande processer, gränsöverskridanden och nätverk på väg
att bli särmärken, och de miljöer som kan befrämja dem kommer att bli
framtidens vinnare.
Dalarna äger unika möjligheter att skapa sådana miljöer. Här finns
industriella verksamheter baserade på kvalificerad teknik och naturvetenskap
sida vid sida med klassisk bildning, konst och kultur av högsta klass. Här
finns också en högskola med en uttalad ambition att befrämja gräns-
överskridande möten inom utbildning och forskning. Det visionsarbete, som
nu pågår inom Högskolan Dalarna med sikte mot år 2005, sker på temat De
samverkande disciplinernas högskola, dvs. en strävan att kombinera aka-
demisk kvalitet med problem- och samhällsorienterad verksamhet.
Dalauniversitetet
I länsstrategin för Dalarnas län, Med förenade krafter mot år 2007, anges
som mål bl.a. att länet ska präglas av god tilltro till och kraftfulla
satsningar på utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Etablerandet
av "Dalauniversitetet" utgör därvid ett delmål.
Detta uttryck avser ett lärosäte, som inom några profilområden har en väl
utvecklad miljö för forskning, forskarutbildning och akademisk grund-
utbildning. Vitala forskningsmiljöer med professorer, andra forskningsledare
och doktorander samspelar med studenter och omvärld för lärande och
kunskapsutveckling. Basen är ett utbildningsutbud, som präglas av mångfald,
valfrihet och perspektivmöten, där studenten är en medaktör i planering och
genomförande. Dalauniversitetet fokuserar forskningen mot kunskapsteman
som Intelligenta Transportsystem, Materialförädling (inkl. LCD-teknologi,
komprimerat trä samt höghastighetsformning av stål) samt Lärande.
Därutöver utvecklas ytterligare satsningar inom Bärkraftigt samhälle, Hälsa
vård och omsorg, Media samt studier av besluts- och implementerings-
processer i samhället.
Tanken om högskolans utveckling till profiluniversitet stöds också i
länsstyrelsens förslag till tillväxtavtal för Dalarnas län. Här anges bl.a. de
spetskompetenser som högskolan utvecklar tillsammans med länets
näringsliv.
Högskolan Dalarna är nu beredd att i samverkan med regionen driva ett
projekt med målet att bli Dalauniversitetet år 2005.
Universitetet som miljö
Ett universitet är inte bara en organisation där forskning och utbildning
produceras. Det är också en miljö för lärande och tillväxt. Ofta
förknippas detta med begreppet campus, en totalmiljö, där
kunskapsutveckling och lärande sker i samspel mellan lärare och
studenter, och där den samlade, tilltalande fysiska miljön spelar en stor
roll. Där finns plats för forskning, undervisning och sociala aktiviteter
inklusive boende. Arkitektur och utomhusmiljö är omsorgsfullt planerad.
Studenten är allestädes närvarande.
Det moderna universitetet har en helt annan roll att spela i samhället
jämfört med det traditionella lärosätet. Idag är mötet med näringslivet och
andra delar av samhället en minst lika framträdande del av universitetets
verksamhet som den inomakademiska kunskapsutvecklingen. Detta kommer
bl.a. till uttryck i lokaliseringen av teknik- och företagsparker i anslutning
till
högskolor för att därigenom bidra till kunskapsbaserad ekonomisk tillväxt.
Informationsteknologins utveckling medför dessutom att frågan om plats och
lokal blir mer komplex. Universitetet blir gränslöst, samtidigt som det utgör
ett levande inslag i staden.
Dalauniversitetet har potential att skapa miljöer för tillväxt och lärande i
tre former: "T-Campus", "K-Campus" resp. "Dalacampus".
T-Campus
Högskolans Borlängeenhet är sedan länge lokaliserad i närheten av
viktiga samspelspartners. Här finns trafikverken, som knyter an till
högskolans profilering mot transport- och kommunikationssektorn. Här
finns också Teknikdalen, idag med bortåt 500 arbetstillfällen, som
mötesplats och stöd för företagsutveckling inte minst inom IT-branschen.
Samspelet i den s.k. dynamiska triangeln har visat sig framgångsrikt
under en stor del av 1990-talet och utvecklas nu, bl.a. utifrån en
genomförd arkitekttävling, under samlingsnamnet Framtidsdalen.
Borlängeenheten kan ses som ett T-Campus, där verksamheten fokuseras
bl. mot teknologi, transport och turism. Här finns ingenjörsutbildningar men
också program inom samhällsvetenskap, ekonomi, turism, entreprenörskap
etc. Här utvecklas forskning och forskarutbildning främst inom två flerveten-
skapliga teman, Intelligenta transportsystem (ITS) resp. Materialförädling.
I Borlänge finns alltså ett koncept för kunskapsmiljöer, som har alla
möjligheter att utvecklas positivt. Dessa förutsättningar kan också skapas i
Falun.
K-Campus
Förverkligandet av Dalauniversitetet innefattar en samlingsplats för
kultur, kunskap och kommunikation, såväl i kommersiella som i mer
samhällsorienterade eller ideella former, i anslutning till det nuvarande
regementsområdet i Falun. Här kan en kritisk massa av verksamheter
med samverkande aktörer byggas upp. Samlingsplatsen går under namnet
K-Campus.
Navet i K-Campus är informationsförsörjningen i den nya tidens forsk-
ningsbibliotek. Navet är framförallt en inspirerande arbetsplats och mötes-
plats för utbildning, forskning och företagsamhet. Skapandet av ett
gemensamt bibliotek förutsätter ett samarbete mellan högskola, landsting,
kommuner och näringsliv i regionen och utgör också en viktig förutsättning
för att Högskolan Dalarna ska uppnå universitetsstatus.
Kunskap
Den långsiktigt bärande delen av K-Campus utgörs av kunskapsbildning
och lärande. Här finns universitetets samlade utbildningar av lärare,
sjuksköterskor och andra grenar med anknytning till lärande, vård,
medicin och omsorg. Här kan även andra utbildningsformer samlas, från
gymnasium, KY-utbildningar, utbildningsföretag, storföretagens egna
utbildningsinsatser i närheten av högskolan. Strategiska allianser mellan
högskola och andra parter kan bidra till att förverkliga idén om det
livslånga lärandet i regionen.
Forskningen bärs upp av ett antal forskningsledare och doktorander inom
områden som i första hand fokuserar gränssnitten mellan människa, kultur,
kommunikation, kunskap och teknik. Finansiärer med anknytning till
mediabranschen medverkar till detta program. Här inryms också modern
forskning inom vård och medicin, i samarbete med Uppsala universitet och
andra lärosäten.
Kultur
Stora byggnader ger utrymme för utövande av både gamla och nya
konstformer. Här kan mötas symfoniorkester och rockband, filmstudio
och teaterscen, cyberrymd och folkdans, opera och breakbeat. Tillgången
till studios, utställningslokaler, replokaler, scener för offentliga
framträdanden etc. är närmast obegränsad och kan locka artister och
konstnärer från hela länet, landet och världen. De fria konsternas - inte
minst musikens - förmåga att bidra inte bara till ett rikt liv för länets
invånare utan även till ekonomisk tillväxt är välkänd.
Kommunikation
Dalauniversitetet utvecklar forskning och utbildning med anknytning till
mediasektorn. Nuvarande utbildningsprogram för producenter inom ljud,
bild och musik samt grafisk teknologi (i samverkan med T-Campus i
Borlänge) kompletteras med ett särskilt mångvetenskapligt program
inom media- och kommunikationsvetenskap. Medieinriktningar inom
lärarutbildningen ingår också i detta koncept, som utnyttjar möjligheterna
i Falun som mediacentrum.
K-Campus fungerar som en "kuvös" för entreprenörer och nyföretagande
(jfr Teknikdalen). Det av kommunen helägda Falun Digital Park AB ser till
att skapa bästa möjliga förutsättningar i form av råd, stöd, finansiering och
lokaler för innovativt företagande i de tre K-sektorerna.
Dalacampus
En viktig utgångspunkt i universitetets strävan att nå en större krets av
studerande är att anpassa pedagogiken så långt möjligt till den enskilde
individens förutsättningar och krav. Detta sker genom flexibelt lärande,
dvs. en utbildningsform där den studerande kan välja tid och plats för
studierna samt också påverka utbildningens innehåll och pedagogik.
Distansutbildning är ett av flera konkreta uttryck för denna idé.
Ambitionen är att utbudet av kurser och utbildningsprogram så långt
möjligt ska fylla kriteriet på flexibelt lärande. Detta kan förverkligas genom
en utvecklad samverkan med kommunernas lärcentra. Högskolan genomför
nu en dialog med länets kommuner i syfte att finna former för en utveckling
mot Dalacampus, dvs. en "virtuell högskola", där kontakten med utbildning
och forskning kan ske på armslängds avstånd. Stöd i uppbyggnaden av
infrastrukturen ges bl.a. från KK-stiftelsen.
Genomförande
Att utveckla ett universitet är ett långsiktigt projekt, som kräver insatser
från många håll. Erfarenheter från de nya universiteten i Växjö, Örebro
och Karlstad visar bl.a. på betydelsen av ett massivt stöd från regionen.
Universitetsbygget kan bli den samlande kraft, som en region med till-
växtproblem behöver.
Idén om Dalauniversitetet förverkligas under följande förutsättningar:
- Högskolan Dalarna driver en målmedveten satsning på kvalitetshöjning
och fokusering av resurser för forskning och forskarutbildning mot sina
profilområden. Detta sker i syfte att uppfylla kriterier för erhållande av
vetenskapsområdena teknik resp. humaniora och samhällsvetenskap, dvs.
rätten att självständigt bedriva forskarutbildning och utfärda doktors-
examen inom dessa områden. Högskolan Dalarna ges rätten till
benämningen Dalauniversitet år 2005.
- Högskolan Dalarna genomför idén om "de samverkande disciplinernas
lärosäte" där utbildningen präglas av gränsöverskridande möten mellan
studenter, lärare och omvärld, mellan vetenskap och samhälle.
- Samverkan mellan Högskolan Dalarna och näringsliv, kommuner och
landsting sker med hjälp av utvecklingsavtal för forskning och högre
utbildning.
- Sektorsforskningsmedel och regionala FoU-insatser kanaliseras mot de
områden, som stödjer högskolans profilering. Nätverk och allianser skapas
för att åstadkomma synergieffekter i utveckling av vitala forsknings-
miljöer. Samfinansiering av bibliotek, professorsprogram, utbyggnad av
etc. Investeringar sker i infrastruktur, som knyter samman högskolans tre
campusmiljöer. Detta gäller såväl IT-struktur som fysiska kommunika-
tioner.
- Staten tillskjuter ökade resurser för uppbyggnad av forskningsmiljöer
och för prioriterade utbildningsområden. Det fasta forskningsanslaget
trappas upp med 10 Mkr/år under fem år. Högskolan ges tillkommande
utbildningsuppdrag bl.a. inom media, idrott och medicin, det senare i
samverkan med medicinsk fakultet.
Dalarnas forskningsråd
Dalarnas forskningsråd är en kunskapsorganisation baserad i Falun med
inriktning på vård, omsorg och lokal/regional utveckling och är en på
många sätt unik miljö för forskning och utveckling. Rådet startade 1981
med Landstinget Dalarna som huvudman och kännetecknas av att det
kommunicerar med och bedriver projekt tillsammans med det omkring-
liggande samhället.
Dalarnas forskningsråd startade 1981 med Landstinget Dalarna som
huvudman och med ett antal lokala och regionala organisationer som
tillskyndare. Rådet har nu, 18 år senare, vuxit till en institution med ca 35
anställda och med en rik flora av forsknings- och utvecklingsprojekt med
finansiering från lokala, regionala, nationella och internationella organ.
Dalarnas forskningsråd syftar till både vetenskaplig uppbyggnad och
konkret problemlösning. Inom rådet ryms också både egna forsknings- och
utvecklingsprojekt och ett systematiskt arbete, främst inom vårdsektorn, med
att utveckla kompetens för forskning och utveckling i regionen. Se fig 1.
Dalarnas forskningsråd är en kreativ och mångvetenskaplig
forskningsmiljö och en populär arbetsplats. Det har därför varit möjligt
att både rekrytera meriterade forskare och kompetensutveckla
personalen. Under den senaste femårsperioden har antalet forskare
knutna till DFR ökat. Se tabell 1.
Tabell 1: Forskare knutna till Dalarnas forskningsråd 1994-1999 (t.o.m.
september) minst 20 % tjänstgöring under minst tre månader.
Tabell 1: (1994 1995 1996 1997 1998 1999 )
Fig. 1 visar hur forskningsrådets verksamhet vuxit sedan starten uttryckt i
ekonomiska mått. Basanslaget från Landstinget Dalarna (svart stapel) har
efter de första åren ökat mycket långsamt medan projektinsatserna ökat
betydligt snabbare. Ett basanslag på ca 3,5 milj kr omvandlas genom
forskningsanslag och uppdrag till en budget på närmare 20 milj kr år
2000. En effekt av denna utveckling har varit att bandet mellan DFR och
universitets- och högskolevärlden stärkts, nationellt såväl som
internationellt. Detta har skett samtidigt som den regionala förankringen
förbättrats, och rådet samarbetar nu i olika projekt med samtliga Dalarnas
kommuner.
Kännetecken för Dalarnas forskningsråd
Det finns några egenskaper som gör Dalarnas forskningsråd till en
speciell miljö. De är inte unika för rådet utan finns i varierande grad i alla
moderna forsknings- och utvecklingsorganisationer men tillsammans
formar de Dalarnas forskningsråd till en forskningsorganisation, som det
egentligen inte finns fler av i Sverige.
Den utpräglade projektkulturen. Dalarnas forskningsråd har ett basanslag
som är mycket litet i förhållande till den verksamhet som bedrivs. Därför
växer verksamheten kring de områden där rådet lyckas utveckla specifik
kompetens och där det finns externa finansiärer, dvs efterfrågan. Det är
därför viktigt att det är en flexibel miljö vars personal växlar starkt över
tiden. Gemensamt för hela miljön är att den måste leva upp till
uppdragskulturens krav på leverans av relevant kunskap inom utsatta tids-
och kostnadsramar. Det är en i hög grad konkurrensutsatt verksamhet.
De många kontakterna med omvärlden. Dalarnas forskningsråd är en
mångvetenskaplig institution med företrädare för en hel rad olika discipliner.
De anställda har normalt nära kontakt med en eller flera universitets-
institutioner, antingen som doktorander eller i andra sammanhang. Till-
sammans ger det Dalarnas forskningsråd ett mycket stort nationellt nätverk.
Flera projekt bredrivs också i internationella samarbeten vilket ger rikligt
med kontakter med universitet i olika länder i Europa.
De många finansiärerna. Uppdragskulturen och mångfalden av projekt
och vetenskaplig tillhörighet ger också kontakter med ett stort antal
finansiärer. Dalarnas forskningsråd har sedan starten haft 169 olika
finansiärer i projekt. 68 av dessa har varit organisationer i Dalarna, t ex
kommuner, energiföretag, regionala organisationer som landsting, läns-
styrelse, länsarbetsnämnd osv. 101 av dem har varit nationella eller inter-
nationella organisationer, t ex statliga forskningsråd, statliga verk, Lands-
tingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, EU:s forskningsfonder. Det
innebär att verksamheten är ganska "seg" i den bemärkelsen att den inte står
och faller med enstaka anslagsgivare (även om landstingets basanslag är en
grundförutsättning).
Inriktning på att kommunicera med omvärlden. Dalarnas forskningsråd har
inga studenter. Istället har man den lokala och regionala omgivningen, det
omkringliggande samhället. Under årens lopp har det utvecklats en mängd
olika former för samverkan och informationsutbyte. Anordnande av kurser,
seminarier, konferenser, direkt projektsamarbete, populärvetenskapliga
kommunveckor, populärversioner av vetenskapliga resultat, pressinfor-
mationer och debattartiklar är några inslag i detta arbete.
En lättrörlig organisation. Dalarnas forskningsråd är som självständig
organisation väl lämpad för att arbeta med olika slags projekt och
uppdragsgivare. Snabba projektstarter och obyråkratisk hantering har varit en
av förutsättningarna för dess framväxt.
Dalarnas forskningsråds tre huvudområden
Verksamheten vid Dalarnas forskningsråd är indelad i tre huvudområden,
s k teman. De är sinsemellan ganska olika. I det s k Äldreforum är rådet
utpekat som ett centrum för äldreforskning av regeringen. Slutligen
bedrivs inom temat Samhällsförändringar i ett regionalt perspektiv
forskning och uppdragsverksamhet kring lokal och regional utveckling.
Denna forskning är i huvudsak finansierad av statliga forskningsråd och
EU-fonder. Det s k UFU-uppdraget är ett riktat arbete som i första hand
omfattar stöd till forskning och utvecklingsarbete inom vården. Nedan
beskrivs dessa tre teman i korthet.
Äldreforum
Äldreforum vid Dalarnas forskningsråd finansieras med anslag från
regeringen, Dalarnas 15 kommuner och Landstinget Dalarna. Idag
arbetar där nio forskare med vetenskaplig kompetens inom
socialmedicin, allmänmedicin, omvårdnadsvetenskap, statsvetenskap,
socialantropologi, arkitektur och samhällsplanering. Den
mångvetenskapliga sammansättningen ger unika möjligheter till
tvärvetenskapligt inriktad äldreforskning. Arbetet omfattar både den
offentliga och frivilliga sektorns verksamhet inom äldreomsorgen. Också
studier av de äldres levnadsvillkor med ett samhällsvetenskapligt
perspektiv har en viktig plats. Äldreforum har gjort ett flertal studier
inom ramen för Ädelutvärderingen och Äldreuppdraget vid
Socialstyrelsen. Ett nära samarbete har etablerats med Landstinget
Dalarna, länets kommuner och Högskolan Dalarna. Inom ramen för
arbetet inom olika forskningsprojekt har ett kontaktnät etablerats mellan
Äldreforum och vetenskapliga institutioner och FoU-centra både
nationellt och internationellt. I samverkan med Dalarnas kommuner och
landstinget Dalarna arbetar Äldreforum med ett flertal lokala och
regionala utvecklingsprojekt.
Ambitionen att utveckla Äldreforum till ett centrum för FoU-arbetet
rörande äldre i Dalarna har till en del förverkligats. Ännu återstår dock
mycket att göra. Utrymme måste skapas för att bereda särskilt de yngre
forskarna vid Äldreforum möjligheter till fortsatt kompetensutveckling.
Möjligheter måste också skapas för att starta viktiga forskningsprojekt som
nu befinner sig på planeringsstadiet. Dessa kommer att fokuseras på frågor
som idag är centrala i debatten rörande äldres villkor: studier kring hinder
och möjligheter för kvarboende i eget hem, kring kooperativa och andra
alternativa boendeformer för äldre, kring arbetssituationen för äldre-
omsorgens personal, m.m.
Samhällsförändringar i ett regionalt perspektiv
I denna forskargrupp bedrivs ett samlat forsknings- och
utvecklingsarbete inriktat på lokal och regional utveckling. Studierna
handlar om näringslivets utveckling, arbetsmarknadens förändringar,
utbildningssystemet, flyttningar, EU-stödens effekter, välfärdens
utveckling, etc. Vissa projekt har varit direkt beskrivande medan andra
har innehållit mer av analys och teoriutveckling. Gruppen har ett stort
nationellt och internationellt kontaktnät och samarbetar f n i projekt med
ett tiotal forskningsmiljöer i andra EU-länder.
Med en utökad ekonomisk bas skulle framför allt det utåtriktade arbetet
kunna stärkas. Här finns goda förutsättningar för att bedriva kurser i lokal
och regional utveckling riktade till anställda i alla de organisationer som nu
arbetar med att forma problem- och åtgärdsbeskrivningar som underlag för
den s k utvecklingspolitik som har kommit att bli allt viktigare i mötet mellan
regional- och tillväxtpolitik.
Tre områden ges prioritet i arbetet:
1) Förändringar i den regionala strukturen. Det sker nu ganska snabba
förändringar av det svenska beslutsystemet. Företag och kommuner
formerar sig för att möta konkurrens och kunna genomföra besparingar.
Länsorganisationer får nya funktioner. Det tycks växa fram ett lappverk
av nya regioner, inom länen och över länsgränserna. Vilken roll spelar
denna utveckling för hur företag och levnadsvillkor utvecklas?
2) Kunskap om vad som skapar utveckling. Vad är det som gör att bygder
med ytligt sett ganska lika förutsättningar utvecklas så olika? Vad
betyder utbildningsnivåer, sociala nätverk, kulturella förhållanden för
utvecklingen. Vad är ett bra "företagsklimat" och kan man verka för att
skapa detta? Hur kan man identifiera vad som är den egna bygdens
specifika förutsättningar? Här har vi genomfört en rad projekt och avser
att gå vidare.
3) Regionen och människan. Här handlar det om att förstå
levnadsvillkoren i regionen bättre. Med hjälp av kunskap om vilka
resurser och intressen som människor i olika bygder bär på så är det
också möjligt att föreslå en vettig inriktning på skilda politiska insatser.
Inom detta område har vi tidigare gjort flera studier om samspelet mellan
individ och samhälle.
Utökad satsning på forskning och utveckling inom Landstinget
Dalarna
Landstinget Dalarna förlade 1991 uppdraget Utökad satsning för
forskning och utveckling till Dalarnas forskningsråd (DFR). Från en
försiktig start i början av 90-talet, och där en hel del motstånd mot FoU-
arbete kunde identifieras i organisationen, kan vi idag se ett tydligt
intresse för FoU och en relativt stor efterfrågan på FoU-stöd.
Uppdraget baseras på treåriga avtalsperioder. En stor del av arbetet i UFU
är inriktat på att bistå enskilda projektledare med handledning och metod-
kunskap inför start av projekt. Då kunskapsutvecklingen inom vårdrelaterade
frågor idag går oerhört snabbt kan metodstöd även innebära mer av
utbildningsinriktade insatser, t.ex. att arrangera ämnesseminarier. Självklara
samarbetspartners i detta är Försäkringskassan Dalarna, Högskolan Dalarna
och länets kommuner.
Det råder inget tvivel om att hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv
verksamhet. Dock finns fortfarande stora skillnader mellan olika yrkes-
kategoriers utnyttjande av FoU som resurs och redskap. LD har en
målsättning att på sikt bli en lärande organisation. Att stimulera till och ge
personal en faktisk möjlighet att efterfråga kunskap, att ta till sig ny
kunskap,
ifrågasätta gammal och utvärdera genomförda implementeringar kräver
tillgång till FoU-kompetens och en kreativ miljö. För att bättre kunna svara
upp mot behov inom vården är det angeläget att förstärka handledar-
kapaciteten vid UFU inom ekonomi och organisation. Likaså måste den roll
av "kopplingsdosa" som UFU spelar - vilket bl.a. kommer till uttryck i FRÖ-
katalogen och den årliga konferensen Vård och Vetande - förtydligas och
utvecklas än mer i syfte att bättre tillvarata resultat och erfarenhet från
projektverksamheten.
Ett problem inom vården har varit att de som utvecklat ett intresse för FoU
i många fall valt att lämna vårt län. För att på något sätt motverka detta avser
vi att inom ramen för det kommande arbetet med ett forskningsprogram för
hälso- och sjukvården ta tillvara och utveckla särskilt de områden inom vilka
vi idag har viss spetskompetens.
Förutsättningar för fortsatt god utveckling av
Dalarnas forskningsråd
Det finns en del svårigheter och hinder för en fortsatt god expansion av
Dalarnas forskningsråd. Den utpräglade projektkulturen har inneburit att
projekt bara har kunnat genomföras om det funnits någon bestäl-
lare/finansiär. Det har garanterat kvalitet och att bara livskraftiga projekt
har kunnat komma till stånd. Men det har också inneburit att möj-
ligheterna till initiativ från rådet varit begränsade och att rådet har levt
under en stark kostnadspress som begränsat utvecklingen. Rekryteringen
av kvalificerade forskare fordrar normalt att det går att utlova en
anställning på åtminstone några år. Vi har oftast inte kunnat ge löften om
ens en begränsad trygghet utanför det enskilda projektet. Bristen på
medel för annat än direkt projektarbete har också inneburit att arbetet
med ledning/styrning och anordnande av seminarier etc ibland måst
hållas på en onödigt låg nivå. Förenklat kan man säga att vi har
producerat mycket ny kunskap men att den skulle ha kunnat komma till
mer nytta om vi inte tvingats att så snabbt ge oss i kast med nya och fler
uppgifter. Detta har också varit en hämsko för rådets totala tillväxt.
I de internationella projekten blir bristen på egna medel ett mer direkt
problem. Att delta i de projekt där rådet arbetar tillsammans med stora
internationella universitet kräver att man kan ställa upp med egna medel och
att man också har en viss finansiell styrka att stå ut med växelkursförluster,
försenade utbetalningar osv.
Det finns egentligen goda förutsättningar för fortsatt expansion av
Dalarnas forskningsråd. Det fordrar emellertid att vi har en egen styrkraft, att
vi kan rekrytera kvalificerade forskare och att vi kan ge prioritet åt regionens
problem. Då är det viktigt att inte helt vara utlämnad åt vad skilda finansiärer
har för intressen. Med ett utökat grundanslag som bas för verksamheten
skulle vi kunna åstadkomma en bättre styrning, kunna prioritera samspelet
med regionen och välja de mest angelägna problemen att arbeta med. Det har
också visat sig att vi har stora möjligheter att "växla upp" egna medel i det
större forskningssystemet. Det innebär att varje krona i basanslag till rådet
eller till någon del av verksamheten ger flerfaldigt tillbaka i verksamhet.
Man kan också se Dalarnas forskningsråd som en ny typ av forsknings-
organisation som uppenbarligen svarar mot behov i dagens samhälle. Det är
också en organisation som på många sätt uppfyller dagens krav på att
forskningen ska kommuniceras och nyttiggöras i det övriga samhället.
Motsvarande regionala forskningsorganisationer som finns i t ex Norge
och Finland har normalt ett statsbidrag att vila på. Ett sådant anslag i någon
form skulle stabilisera Dalarnas forskningsråd och ge möjlighet till en
betydande framtida växt.
Statligt stöd till Dalarnas forskningsråd skulle kunna vara till nytta för Falu
kommun, dess större lokala arbetsmarknad och Dalarna i övrigt.
Kliniskt forskningscentrum
Förutsättningarna för inrättandet av ett kliniskt forskningscentrum på
lasarettet i Falun bör undersökas. Det skulle kunna bygga på en utökad
samverkan emellan Landstinget Dalarna, Uppsala universitet, Högskolan
Dalarna och Dalarnas forskningsråd.
Utbildning
I propositionen redovisar regeringen sin avsikt att inom befintlig ram
anordna 150 helårsstudieplatser för vidareutbildning av lärare och
skolledare. Därutöver bör åtgärder vidtas för att utöka
sjuksköterskeutbildningen i Falun, därigenom vidareutvecklas ett område
som redan är mycket viktigt för Falu kommun och som kan bli än
viktigare vid väl avvägda och kraftfulla insatser. I samspel med det ovan
nämnda kliniska forskningscentrat skulle detta kunna vara ett led i ett
framtida samarbete med Uppsala universitet om läkarutbildningen.
IT- kommunikation för vården
Landstinget Dalarna är i dag aktiv part i ett IT-samarbete som omfattar
sju landsting.
Just nu diskuteras inrättandet av ett nationellt IT-organ som delvis skall
ersätta Spri, detta skulle med fördel kunna placeras i Falun.
Infrastrukturella investeringar med betydelse för
Faluregionen
I utvecklingsprogrammet har det föreslagits en tidigare utbyggnad av
riksväg 60 till fyrfältigt mellan Falun och Borlänge. Ett tidigareläggande
kan inte ses som en kompensation, om det skall finanseras inom den
befintliga regionala ramen, eftersom projektet ändå skall genomföras
under de närmaste åren.
Tillsammans med Vägverket, Banverket och Dalatrafik har kommunerna
arbetat fram långsiktiga lösningar för den gemensamma infrastrukturen.
Statliga insatser skulle skapa positiva effekter inte bara för Falun utan för
hela regionen. De projekt som redovisas i det följande får inte påverka andra,
redan planerade infrastrukturprojekt i länet.
Tallenleden är en planerad ny vägförbindelse mellan riksväg 60 och den
södra delen av Falu tätort. Leden är av vikt för många viktiga företag i
området och skulle ha goda näringspolitiska, transportekonomiska och
miljömässiga effekter. Detaljplaner och projektering är klara, vilket medger
snabb byggstart.
Riksväg 60 mellan Falun och Borlänge, som nämnts tidigare, är långt
framme i planeringen. Första etappen är i princip klar för igångsättning, och
etapp 2 ligger också långt framme i planeringen. Etapperna bör genomföras i
ett sammanhang och så snart som möjligt.
Järnvägen mellan Falun och Borlänge har en mycket låg standard och ett
utnyttjande som ligger nära kapacitetstaket. Nuvarande sträckning är också
ett hinder för utvecklingen av de mycket attraktiva områdena längs sjön
Runn. Banverket har låtit utreda en ny sträckning som finns fastlagd i den, av
respektive kommunfullmäktige, antagna fördjupade översiktsplanen för
området mellan städerna. Järnvägsutbyggnaden uppvisar god samhälls-
ekonomisk lönsamhet, men kunde trots detta inte inrymmas i den gällande
statliga investeringsplanen, stomnätsplanen. Under år 2001 kommer antalet
persontågsrörelser att öka kraftigt till följd av att en utvecklad regional
tågtrafik då skall startas. Detta accentuerar ytterligare behovet av en
betydligt
bättre standard på järnvägen.
Bergslagsbanan. Förbättrad standard och kapacitet på Bergslagsbanan, där
bandelen Falun-Borlänge ingår, är huvudmålet för det samarbete som ett
femtontal kommuner och tre länsstyrelser sedan några år tillbaka driver
under namnet Partnerskap Bergslagsbanan. Arbetet har framför allt
fokuserats på förbättrade förutsättningar för godstransporter på järnväg,
något som är en nödvändighet för Bergslagen, där många av landets största
godsproducenter har sina verksamheter. Partnerskap Bergslagsbanan har
lämnat in en framställan till regeringen om att få göra investeringar i
Bergslagsbanan som ett frifinansierat projekt. I budgetpropositionen öppnas
möjligheter för att genomföra denna typ av projekt, och Partnerskapet har
byggt upp en beredskap för detta. Ett positivt ställningstagande från
regeringens sida till en utbyggnad av i första hand en ny järnväg mellan
Falun och Borlänge skulle gynna såväl regionens godstransporter som
persontransporterna, vilket också stärker Högskolan Dalarna.
Järnvägen Falun-Stockholm är av avgörande betydelse för regionens
långsiktiga förutsättningar. En standardhöjning av banan som ger en restid på
under en och en halv timme skulle på ett avgörande sätt förbättra regionens
livskraft.
Riksväg 70 är länets tyngsta pulsåder för pendlings-, tjänste- och turist-
trafik mellan Dalarna och Stockholm/Mälardalen. Även fortsättningen på
riksväg 70 upp genom den norra delen av Dalarnas län är ett ur
turistsynvinkel viktigt stråk som dessutom har relativt stora strömmar av
skogstransporter. Riksväg 70 håller på sina håll en mycket låg standard och
utgör ett väsentligt hinder för att klara en fortsatt expansion och positiv
utveckling av näringslivet i Dalarna och då inte minst för turist- och
reseindustrin. Vägsträckan, främst mellan Avesta och Sala men även ner mot
Enköping, är smal, trafikintensiv och olycksdrabbad.
Behovet och betydelsen av en upprustning av riksväg 70 har de senaste 25
åren påtalats av politiker, Dalarnas företagare, trafikanordnare, myndighets-
företrädare, privatbilister m.fl. Arbetsplaner har tagits fram i olika omgångar.
Medel har funnits avsatta som omprioriterats. Speciellt angeläget är det att
ombyggnadsprojektet Sala Avesta ges extra hög prioritet och snarast
genomförs.
Förutsättningarna för arbetspendling
För att återknyta till den i inledningen antydda arbetspendlingen vill vi
understryka behovet av att regeringen kommer överens med byggarbets-
marknadens parter om ett rimligt system för att göra det möjligt för
byggnadsarbetare att med bibehållen bosättning i Dalarna kunna arbeta i
Stockholmsregionen. En sådan åtgärd skulle fylla det dubbla syftet att
stärka Dalarnas förutsättningar och motverka överhettning på
Stockholms arbetsmarknad.
Naturresurscentrum Dalarna - en regional satsning
för långsiktig och varaktig tillväxt
NRC Dalarna, med Falu och Borlänge kommuner och Landstinget
Dalarna som huvudmän, bedriver sedan hösten 1995 kunskapsutveckling
och kunskapsspridning inom områdena ekologisk hållbarhet och
ekoeffektivisering. Arbetet sker i nära samarbete med bl.a. forskning,
kommunala förvaltningar och näringsliv.
NRC är en unik satsning i ett nationellt perspektiv samtidigt som NRC är
ett uttryck för regionalt och lokalt förverkligande av nationell politik. Detta
faktum samt den politiska uppslutningen från berörda var avgörande för
Europeiska kommissionens beslut att delfinansiera verksamheten med medel
från det s.k. urbana pilotprogrammet.
NRC Dalarna är enligt vår uppfattning en mycket viktig resurs. Pågående
arbete med att vidareutveckla verksamheten måste ges stöd, bl.a. genom att
säkra en långsiktig finansiering.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompenserande åtgärder för Faluregionen.