Riksrådet Nils Bielke ledde 1789 en kommission för "dalaortens uphiel- pande". I kommissionens rapport skriver Bielke apropå arbetsvand- ringarna och dalfolkets envisa kamp för att ändå kunna ha kvar sina bopålar i Dalarna: "Han går ur andras tjänst, där han äger i fullt mått sin föda, för att bli sin egen och svälta." Detta citat säger mycket om försörjningsmöjligheterna och kynnet i Dalarna, då - men också i dag.
Regeringens förslag om nedläggning av Dalregementet aktualiserar det urgamla problemet om hur det skall vara möjligt att få sin försörjning i länet. Vi motionärer välkomnar regeringens utfästelse om 135 statliga arbets- tillfällen till Falun. Men vi vill också betona vikten av att de övriga kompensatoriska åtgärder som bör sättas in, i samverkan mellan statsmakten och de regionala parterna, är av en sådan art att de varaktigt och långsiktigt stärker Falu kommuns och länets framtidsutsikter. För att uppnå denna ambitiösa målsättning krävs omfattande insatser som stärker forskning, utbildning och infrastruktur.
I skrivelsen anför regeringen att "genom en aktiv och framsynt politik inom olika samhällssektorer kan regeringen och riksdagen medverka till en god utveckling i alla Sveriges kommuner och regioner".
Man säger vidare:
- - - bedömer regeringen att särskilda åtgärder behöver vidtas i ett antal kommuner med särskilda svårigheter."
Under 80- och 90-talet har redan 1 200 statliga arbeten försvunnit från länet. Vi anser att det faktum att Assi Domän utlokaliserades vid den första utlokaliseringsomgången och därmed lämnade Falun och återflyttade till Stockholm, liksom att länet dragit det kortaste strået vid regionaliseringen av statliga verksamheter, bör vägas in när man diskuterar kompensations- åtgärder. Med beaktande av dessa förhållanden så innebär nedläggningen för Faluns del lika stora problem som för andra nedläggningsorter.
Vi anser därför att regeringens insatser i Falun skall ske i samma utsträckning som skedde vid nedläggningen i Söderhamn. Vid detta tillfälle tog man dessutom en statlig myndighet från Falun till Söderhamn.
Regeringen har i sitt program redovisat ett antal viktiga principer för det fortsatta arbetet. Vi instämmer i denna inriktning men måste tyvärr konstatera att när man kommer till det förslag som regeringen lagt på sid. 11 om insatser för Falun så anser vi dessa förslag otillräckliga. I de första beskeden från regeringen gavs garantier för100 privata arbetstillfällen men i skrivelsen anges endast 50. Självfallet anser vi att 100 bör gälla.
Vi anser det viktigt att beredningen av ärendet i riksdagen kan ske på ett sådant sätt att man förstärker regeringens delvis obearbetade förslag. Det är viktigt att samråd sker med regionens företrädare innan konkreta förslag läggs på riksdagens bord.
Vi anser att förslaget om utlokalisering av statlig verksamhet är bra och att dessa 135 statliga jobb tillförs Falun. Vi anser att inriktningen bör vara sådan att man i första hand lokaliserar sådan verksamhet som kan förstärka Falun- Borlänge-regionens insatsområden och som kan koppla sin verksamhet mot den inriktning som Högskolan i Dalarna har.
Av vitalt intresse är att forskningen utvecklas i Dalarna. Det kan ske genom en fördjupad samverkan mellan länets forskningsresurser - inom näringsliv, stat, kommun och landsting - inom ramen för ett nytt Dala- universitet. På så sätt fullföljs partnerskapets intentioner i länsstrategi och tillväxtavtal.
Vi ser det som rimligt att regionkontoret för mål 2-programmet som skall byggas upp lokaliseras till Falun.
Forskning
Kunskapsmiljöer och regional utveckling
Dalarna är ett län med minskande befolkning, där antalet människor med högskoleutbildning fortfarande är lågt och där residensstaden genom nedläggningen av Dalabrigaden och försvarsområdesstaben nu riskerar förlora inemot 400 arbetstillfällen. I detta läge kan Högskolan Dalarna samarbeta med kommunen, med regionen och dess näringsliv för att skapa en helt ny miljö, som inte bara erbjuder arbetstillfällen utan också symboliserar en stark framtidstro, entusiasm och energi.
I NUTEK:s skrift Lång sikt (3.99) sägs bl.a. följande om förutsättningarna för tillväxt i Sverige:
Kunskapsmiljöernas kvalitet blir avgörande för regioners förmåga att attrahera kunskapskapital, fysiskt kapital och finansiellt kapital från andra regioner och länder. För tillväxtpolitiken blir det viktigt att fokusera på regionala kunskapsmiljöers förmåga att attrahera produktiva investeringar.
Högskolan Dalarna är en av de nya högskolor som har expanderat kraftigast under 1990-talet. Högskolan erbjuder idag kvalificerad akademisk utbildning till ca 6 500 studenter, merparten vid campus i Falun resp. Borlänge. Högskolan sysselsätter ca 450 anställda och omsätter ca 330 Mkr. Forskningen har växt under senare år och har nu en omfattning av ca 100 personår. Samverkan med regionens samhälle och näringsliv är väl utvecklat.
Faluenheten engagerar för närvarande ca 2 700 studenter inom lärarut- bildning samt utbildningar för vård och omsorg, kultur, idrott, media etc. I Borlänge erbjuds utbildningar inom teknik och samhällsvetenskap till drygt 3 000 studenter. På båda orterna ökar också forskningsinslaget i verk- samheten. Genom utlokaliserade utbildningar och distanspedagogik är högskolan närvarande i hela regionen.
De traditionella strukturerna inom näringslivet vittrar bort under trycket av globalisering och modern kommunikationsteknik, men också med stöd av grundläggande värderingsförändringar i samhället. Särskilt ungdomarna visar genom sina utbildningsval att framtidens jobb kommer att finnas i kunskapsföretag och i branscher där estetik och kommunikation är centrala inslag. I vissa delar av de snabbt växande IT- och mediebranscherna sker redan idag ett fruktbart möte mellan omvärldskrav och unga människors förväntan på självförverkligande och meningsfullhet i yrkeslivet. I dessa branscher är skapande processer, gränsöverskridanden och nätverk på väg att bli särmärken, och de miljöer som kan befrämja dem kommer att bli framtidens vinnare.
Dalarna äger unika möjligheter att skapa sådana miljöer. Här finns industriella verksamheter baserade på kvalificerad teknik och naturvetenskap sida vid sida med klassisk bildning, konst och kultur av högsta klass. Här finns också en högskola med en uttalad ambition att befrämja gräns- överskridande möten inom utbildning och forskning. Det visionsarbete, som nu pågår inom Högskolan Dalarna med sikte mot år 2005, sker på temat De samverkande disciplinernas högskola, dvs. en strävan att kombinera aka- demisk kvalitet med problem- och samhällsorienterad verksamhet.
Dalauniversitetet
I länsstrategin för Dalarnas län, Med förenade krafter mot år 2007, anges som mål bl.a. att länet ska präglas av god tilltro till och kraftfulla satsningar på utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Etablerandet av "Dalauniversitetet" utgör därvid ett delmål.
Detta uttryck avser ett lärosäte, som inom några profilområden har en väl utvecklad miljö för forskning, forskarutbildning och akademisk grund- utbildning. Vitala forskningsmiljöer med professorer, andra forskningsledare och doktorander samspelar med studenter och omvärld för lärande och kunskapsutveckling. Basen är ett utbildningsutbud, som präglas av mångfald, valfrihet och perspektivmöten, där studenten är en medaktör i planering och genomförande. Dalauniversitetet fokuserar forskningen mot kunskapsteman som Intelligenta Transportsystem, Materialförädling (inkl. LCD-teknologi, komprimerat trä samt höghastighetsformning av stål) samt Lärande. Därutöver utvecklas ytterligare satsningar inom Bärkraftigt samhälle, Hälsa vård och omsorg, Media samt studier av besluts- och implementerings- processer i samhället.
Tanken om högskolans utveckling till profiluniversitet stöds också i länsstyrelsens förslag till tillväxtavtal för Dalarnas län. Här anges bl.a. de spetskompetenser som högskolan utvecklar tillsammans med länets näringsliv.
Högskolan Dalarna är nu beredd att i samverkan med regionen driva ett projekt med målet att bli Dalauniversitetet år 2005.
Universitetet som miljö
Ett universitet är inte bara en organisation där forskning och utbildning produceras. Det är också en miljö för lärande och tillväxt. Ofta förknippas detta med begreppet campus, en totalmiljö, där kunskapsutveckling och lärande sker i samspel mellan lärare och studenter, och där den samlade, tilltalande fysiska miljön spelar en stor roll. Där finns plats för forskning, undervisning och sociala aktiviteter inklusive boende. Arkitektur och utomhusmiljö är omsorgsfullt planerad. Studenten är allestädes närvarande.
Det moderna universitetet har en helt annan roll att spela i samhället jämfört med det traditionella lärosätet. Idag är mötet med näringslivet och andra delar av samhället en minst lika framträdande del av universitetets verksamhet som den inomakademiska kunskapsutvecklingen. Detta kommer bl.a. till uttryck i lokaliseringen av teknik- och företagsparker i anslutning till högskolor för att därigenom bidra till kunskapsbaserad ekonomisk tillväxt. Informationsteknologins utveckling medför dessutom att frågan om plats och lokal blir mer komplex. Universitetet blir gränslöst, samtidigt som det utgör ett levande inslag i staden.
Dalauniversitetet har potential att skapa miljöer för tillväxt och lärande i tre former: "T-Campus", "K-Campus" resp. "Dalacampus".
T-Campus
Högskolans Borlängeenhet är sedan länge lokaliserad i närheten av viktiga samspelspartners. Här finns trafikverken, som knyter an till högskolans profilering mot transport- och kommunikationssektorn. Här finns också Teknikdalen, idag med bortåt 500 arbetstillfällen, som mötesplats och stöd för företagsutveckling inte minst inom IT-branschen. Samspelet i den s.k. dynamiska triangeln har visat sig framgångsrikt under en stor del av 1990-talet och utvecklas nu, bl.a. utifrån en genomförd arkitekttävling, under samlingsnamnet Framtidsdalen.
Borlängeenheten kan ses som ett T-Campus, där verksamheten fokuseras bl. mot teknologi, transport och turism. Här finns ingenjörsutbildningar men också program inom samhällsvetenskap, ekonomi, turism, entreprenörskap etc. Här utvecklas forskning och forskarutbildning främst inom två flerveten- skapliga teman, Intelligenta transportsystem (ITS) resp. Materialförädling.
I Borlänge finns alltså ett koncept för kunskapsmiljöer, som har alla möjligheter att utvecklas positivt. Dessa förutsättningar kan också skapas i Falun.
K-Campus
Förverkligandet av Dalauniversitetet innefattar en samlingsplats för kultur, kunskap och kommunikation, såväl i kommersiella som i mer samhällsorienterade eller ideella former, i anslutning till det nuvarande regementsområdet i Falun. Här kan en kritisk massa av verksamheter med samverkande aktörer byggas upp. Samlingsplatsen går under namnet K-Campus.
Navet i K-Campus är informationsförsörjningen i den nya tidens forsk- ningsbibliotek. Navet är framförallt en inspirerande arbetsplats och mötes- plats för utbildning, forskning och företagsamhet. Skapandet av ett gemensamt bibliotek förutsätter ett samarbete mellan högskola, landsting, kommuner och näringsliv i regionen och utgör också en viktig förutsättning för att Högskolan Dalarna ska uppnå universitetsstatus.
Kunskap
Den långsiktigt bärande delen av K-Campus utgörs av kunskapsbildning och lärande. Här finns universitetets samlade utbildningar av lärare, sjuksköterskor och andra grenar med anknytning till lärande, vård, medicin och omsorg. Här kan även andra utbildningsformer samlas, från gymnasium, KY-utbildningar, utbildningsföretag, storföretagens egna utbildningsinsatser i närheten av högskolan. Strategiska allianser mellan högskola och andra parter kan bidra till att förverkliga idén om det livslånga lärandet i regionen.
Forskningen bärs upp av ett antal forskningsledare och doktorander inom områden som i första hand fokuserar gränssnitten mellan människa, kultur, kommunikation, kunskap och teknik. Finansiärer med anknytning till mediabranschen medverkar till detta program. Här inryms också modern forskning inom vård och medicin, i samarbete med Uppsala universitet och andra lärosäten.
Kultur
Stora byggnader ger utrymme för utövande av både gamla och nya konstformer. Här kan mötas symfoniorkester och rockband, filmstudio och teaterscen, cyberrymd och folkdans, opera och breakbeat. Tillgången till studios, utställningslokaler, replokaler, scener för offentliga framträdanden etc. är närmast obegränsad och kan locka artister och konstnärer från hela länet, landet och världen. De fria konsternas - inte minst musikens - förmåga att bidra inte bara till ett rikt liv för länets invånare utan även till ekonomisk tillväxt är välkänd.
Kommunikation
Dalauniversitetet utvecklar forskning och utbildning med anknytning till mediasektorn. Nuvarande utbildningsprogram för producenter inom ljud, bild och musik samt grafisk teknologi (i samverkan med T-Campus i Borlänge) kompletteras med ett särskilt mångvetenskapligt program inom media- och kommunikationsvetenskap. Medieinriktningar inom lärarutbildningen ingår också i detta koncept, som utnyttjar möjligheterna i Falun som mediacentrum.
K-Campus fungerar som en "kuvös" för entreprenörer och nyföretagande (jfr Teknikdalen). Det av kommunen helägda Falun Digital Park AB ser till att skapa bästa möjliga förutsättningar i form av råd, stöd, finansiering och lokaler för innovativt företagande i de tre K-sektorerna.
Dalacampus
En viktig utgångspunkt i universitetets strävan att nå en större krets av studerande är att anpassa pedagogiken så långt möjligt till den enskilde individens förutsättningar och krav. Detta sker genom flexibelt lärande, dvs. en utbildningsform där den studerande kan välja tid och plats för studierna samt också påverka utbildningens innehåll och pedagogik. Distansutbildning är ett av flera konkreta uttryck för denna idé.
Ambitionen är att utbudet av kurser och utbildningsprogram så långt möjligt ska fylla kriteriet på flexibelt lärande. Detta kan förverkligas genom en utvecklad samverkan med kommunernas lärcentra. Högskolan genomför nu en dialog med länets kommuner i syfte att finna former för en utveckling mot Dalacampus, dvs. en "virtuell högskola", där kontakten med utbildning och forskning kan ske på armslängds avstånd. Stöd i uppbyggnaden av infrastrukturen ges bl.a. från KK-stiftelsen.
Genomförande
Att utveckla ett universitet är ett långsiktigt projekt, som kräver insatser från många håll. Erfarenheter från de nya universiteten i Växjö, Örebro och Karlstad visar bl.a. på betydelsen av ett massivt stöd från regionen. Universitetsbygget kan bli den samlande kraft, som en region med till- växtproblem behöver.
Idén om Dalauniversitetet förverkligas under följande förutsättningar:
- Högskolan Dalarna driver en målmedveten satsning på kvalitetshöjning och fokusering av resurser för forskning och forskarutbildning mot sina profilområden. Detta sker i syfte att uppfylla kriterier för erhållande av vetenskapsområdena teknik resp. humaniora och samhällsvetenskap, dvs. rätten att självständigt bedriva forskarutbildning och utfärda doktors- examen inom dessa områden. Högskolan Dalarna ges rätten till benämningen Dalauniversitet år 2005.
- Högskolan Dalarna genomför idén om "de samverkande disciplinernas lärosäte" där utbildningen präglas av gränsöverskridande möten mellan studenter, lärare och omvärld, mellan vetenskap och samhälle.
- Samverkan mellan Högskolan Dalarna och näringsliv, kommuner och landsting sker med hjälp av utvecklingsavtal för forskning och högre utbildning.
- Sektorsforskningsmedel och regionala FoU-insatser kanaliseras mot de områden, som stödjer högskolans profilering. Nätverk och allianser skapas för att åstadkomma synergieffekter i utveckling av vitala forsknings- miljöer. Samfinansiering av bibliotek, professorsprogram, utbyggnad av etc. Investeringar sker i infrastruktur, som knyter samman högskolans tre campusmiljöer. Detta gäller såväl IT-struktur som fysiska kommunika- tioner.
- Staten tillskjuter ökade resurser för uppbyggnad av forskningsmiljöer och för prioriterade utbildningsområden. Det fasta forskningsanslaget trappas upp med 10 Mkr/år under fem år. Högskolan ges tillkommande utbildningsuppdrag bl.a. inom media, idrott och medicin, det senare i samverkan med medicinsk fakultet.
Dalarnas forskningsråd
Dalarnas forskningsråd är en kunskapsorganisation baserad i Falun med inriktning på vård, omsorg och lokal/regional utveckling och är en på många sätt unik miljö för forskning och utveckling. Rådet startade 1981 med Landstinget Dalarna som huvudman och kännetecknas av att det kommunicerar med och bedriver projekt tillsammans med det omkring- liggande samhället.
Dalarnas forskningsråd startade 1981 med Landstinget Dalarna som huvudman och med ett antal lokala och regionala organisationer som tillskyndare. Rådet har nu, 18 år senare, vuxit till en institution med ca 35 anställda och med en rik flora av forsknings- och utvecklingsprojekt med finansiering från lokala, regionala, nationella och internationella organ.
Dalarnas forskningsråd syftar till både vetenskaplig uppbyggnad och konkret problemlösning. Inom rådet ryms också både egna forsknings- och utvecklingsprojekt och ett systematiskt arbete, främst inom vårdsektorn, med att utveckla kompetens för forskning och utveckling i regionen. Se fig 1.
Dalarnas forskningsråd är en kreativ och mångvetenskaplig forskningsmiljö och en populär arbetsplats. Det har därför varit möjligt att både rekrytera meriterade forskare och kompetensutveckla personalen. Under den senaste femårsperioden har antalet forskare knutna till DFR ökat. Se tabell 1.
Tabell 1: Forskare knutna till Dalarnas forskningsråd 1994-1999 (t.o.m. september) minst 20 % tjänstgöring under minst tre månader.
Tabell 1: (1994 1995 1996 1997 1998 1999 )
Fig. 1 visar hur forskningsrådets verksamhet vuxit sedan starten uttryckt i ekonomiska mått. Basanslaget från Landstinget Dalarna (svart stapel) har efter de första åren ökat mycket långsamt medan projektinsatserna ökat betydligt snabbare. Ett basanslag på ca 3,5 milj kr omvandlas genom forskningsanslag och uppdrag till en budget på närmare 20 milj kr år 2000. En effekt av denna utveckling har varit att bandet mellan DFR och universitets- och högskolevärlden stärkts, nationellt såväl som internationellt. Detta har skett samtidigt som den regionala förankringen förbättrats, och rådet samarbetar nu i olika projekt med samtliga Dalarnas kommuner.
Kännetecken för Dalarnas forskningsråd
Det finns några egenskaper som gör Dalarnas forskningsråd till en speciell miljö. De är inte unika för rådet utan finns i varierande grad i alla moderna forsknings- och utvecklingsorganisationer men tillsammans formar de Dalarnas forskningsråd till en forskningsorganisation, som det egentligen inte finns fler av i Sverige.
Den utpräglade projektkulturen. Dalarnas forskningsråd har ett basanslag som är mycket litet i förhållande till den verksamhet som bedrivs. Därför växer verksamheten kring de områden där rådet lyckas utveckla specifik kompetens och där det finns externa finansiärer, dvs efterfrågan. Det är därför viktigt att det är en flexibel miljö vars personal växlar starkt över tiden. Gemensamt för hela miljön är att den måste leva upp till uppdragskulturens krav på leverans av relevant kunskap inom utsatta tids- och kostnadsramar. Det är en i hög grad konkurrensutsatt verksamhet.
De många kontakterna med omvärlden. Dalarnas forskningsråd är en mångvetenskaplig institution med företrädare för en hel rad olika discipliner. De anställda har normalt nära kontakt med en eller flera universitets- institutioner, antingen som doktorander eller i andra sammanhang. Till- sammans ger det Dalarnas forskningsråd ett mycket stort nationellt nätverk. Flera projekt bredrivs också i internationella samarbeten vilket ger rikligt med kontakter med universitet i olika länder i Europa.
De många finansiärerna. Uppdragskulturen och mångfalden av projekt och vetenskaplig tillhörighet ger också kontakter med ett stort antal finansiärer. Dalarnas forskningsråd har sedan starten haft 169 olika finansiärer i projekt. 68 av dessa har varit organisationer i Dalarna, t ex kommuner, energiföretag, regionala organisationer som landsting, läns- styrelse, länsarbetsnämnd osv. 101 av dem har varit nationella eller inter- nationella organisationer, t ex statliga forskningsråd, statliga verk, Lands- tingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, EU:s forskningsfonder. Det innebär att verksamheten är ganska "seg" i den bemärkelsen att den inte står och faller med enstaka anslagsgivare (även om landstingets basanslag är en grundförutsättning).
Inriktning på att kommunicera med omvärlden. Dalarnas forskningsråd har inga studenter. Istället har man den lokala och regionala omgivningen, det omkringliggande samhället. Under årens lopp har det utvecklats en mängd olika former för samverkan och informationsutbyte. Anordnande av kurser, seminarier, konferenser, direkt projektsamarbete, populärvetenskapliga kommunveckor, populärversioner av vetenskapliga resultat, pressinfor- mationer och debattartiklar är några inslag i detta arbete.
En lättrörlig organisation. Dalarnas forskningsråd är som självständig organisation väl lämpad för att arbeta med olika slags projekt och uppdragsgivare. Snabba projektstarter och obyråkratisk hantering har varit en av förutsättningarna för dess framväxt.
Dalarnas forskningsråds tre huvudområden
Verksamheten vid Dalarnas forskningsråd är indelad i tre huvudområden, s k teman. De är sinsemellan ganska olika. I det s k Äldreforum är rådet utpekat som ett centrum för äldreforskning av regeringen. Slutligen bedrivs inom temat Samhällsförändringar i ett regionalt perspektiv forskning och uppdragsverksamhet kring lokal och regional utveckling. Denna forskning är i huvudsak finansierad av statliga forskningsråd och EU-fonder. Det s k UFU-uppdraget är ett riktat arbete som i första hand omfattar stöd till forskning och utvecklingsarbete inom vården. Nedan beskrivs dessa tre teman i korthet.
Äldreforum
Äldreforum vid Dalarnas forskningsråd finansieras med anslag från regeringen, Dalarnas 15 kommuner och Landstinget Dalarna. Idag arbetar där nio forskare med vetenskaplig kompetens inom socialmedicin, allmänmedicin, omvårdnadsvetenskap, statsvetenskap, socialantropologi, arkitektur och samhällsplanering. Den mångvetenskapliga sammansättningen ger unika möjligheter till tvärvetenskapligt inriktad äldreforskning. Arbetet omfattar både den offentliga och frivilliga sektorns verksamhet inom äldreomsorgen. Också studier av de äldres levnadsvillkor med ett samhällsvetenskapligt perspektiv har en viktig plats. Äldreforum har gjort ett flertal studier inom ramen för Ädelutvärderingen och Äldreuppdraget vid Socialstyrelsen. Ett nära samarbete har etablerats med Landstinget Dalarna, länets kommuner och Högskolan Dalarna. Inom ramen för arbetet inom olika forskningsprojekt har ett kontaktnät etablerats mellan Äldreforum och vetenskapliga institutioner och FoU-centra både nationellt och internationellt. I samverkan med Dalarnas kommuner och landstinget Dalarna arbetar Äldreforum med ett flertal lokala och regionala utvecklingsprojekt.
Ambitionen att utveckla Äldreforum till ett centrum för FoU-arbetet rörande äldre i Dalarna har till en del förverkligats. Ännu återstår dock mycket att göra. Utrymme måste skapas för att bereda särskilt de yngre forskarna vid Äldreforum möjligheter till fortsatt kompetensutveckling. Möjligheter måste också skapas för att starta viktiga forskningsprojekt som nu befinner sig på planeringsstadiet. Dessa kommer att fokuseras på frågor som idag är centrala i debatten rörande äldres villkor: studier kring hinder och möjligheter för kvarboende i eget hem, kring kooperativa och andra alternativa boendeformer för äldre, kring arbetssituationen för äldre- omsorgens personal, m.m.
Samhällsförändringar i ett regionalt perspektiv
I denna forskargrupp bedrivs ett samlat forsknings- och utvecklingsarbete inriktat på lokal och regional utveckling. Studierna handlar om näringslivets utveckling, arbetsmarknadens förändringar, utbildningssystemet, flyttningar, EU-stödens effekter, välfärdens utveckling, etc. Vissa projekt har varit direkt beskrivande medan andra har innehållit mer av analys och teoriutveckling. Gruppen har ett stort nationellt och internationellt kontaktnät och samarbetar f n i projekt med ett tiotal forskningsmiljöer i andra EU-länder.
Med en utökad ekonomisk bas skulle framför allt det utåtriktade arbetet kunna stärkas. Här finns goda förutsättningar för att bedriva kurser i lokal och regional utveckling riktade till anställda i alla de organisationer som nu arbetar med att forma problem- och åtgärdsbeskrivningar som underlag för den s k utvecklingspolitik som har kommit att bli allt viktigare i mötet mellan regional- och tillväxtpolitik.
Tre områden ges prioritet i arbetet:
1) Förändringar i den regionala strukturen. Det sker nu ganska snabba förändringar av det svenska beslutsystemet. Företag och kommuner formerar sig för att möta konkurrens och kunna genomföra besparingar. Länsorganisationer får nya funktioner. Det tycks växa fram ett lappverk av nya regioner, inom länen och över länsgränserna. Vilken roll spelar denna utveckling för hur företag och levnadsvillkor utvecklas?
2) Kunskap om vad som skapar utveckling. Vad är det som gör att bygder med ytligt sett ganska lika förutsättningar utvecklas så olika? Vad betyder utbildningsnivåer, sociala nätverk, kulturella förhållanden för utvecklingen. Vad är ett bra "företagsklimat" och kan man verka för att skapa detta? Hur kan man identifiera vad som är den egna bygdens specifika förutsättningar? Här har vi genomfört en rad projekt och avser att gå vidare.
3) Regionen och människan. Här handlar det om att förstå levnadsvillkoren i regionen bättre. Med hjälp av kunskap om vilka resurser och intressen som människor i olika bygder bär på så är det också möjligt att föreslå en vettig inriktning på skilda politiska insatser. Inom detta område har vi tidigare gjort flera studier om samspelet mellan individ och samhälle.
Utökad satsning på forskning och utveckling inom Landstinget Dalarna
Landstinget Dalarna förlade 1991 uppdraget Utökad satsning för forskning och utveckling till Dalarnas forskningsråd (DFR). Från en försiktig start i början av 90-talet, och där en hel del motstånd mot FoU- arbete kunde identifieras i organisationen, kan vi idag se ett tydligt intresse för FoU och en relativt stor efterfrågan på FoU-stöd.
Uppdraget baseras på treåriga avtalsperioder. En stor del av arbetet i UFU är inriktat på att bistå enskilda projektledare med handledning och metod- kunskap inför start av projekt. Då kunskapsutvecklingen inom vårdrelaterade frågor idag går oerhört snabbt kan metodstöd även innebära mer av utbildningsinriktade insatser, t.ex. att arrangera ämnesseminarier. Självklara samarbetspartners i detta är Försäkringskassan Dalarna, Högskolan Dalarna och länets kommuner.
Det råder inget tvivel om att hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet. Dock finns fortfarande stora skillnader mellan olika yrkes- kategoriers utnyttjande av FoU som resurs och redskap. LD har en målsättning att på sikt bli en lärande organisation. Att stimulera till och ge personal en faktisk möjlighet att efterfråga kunskap, att ta till sig ny kunskap, ifrågasätta gammal och utvärdera genomförda implementeringar kräver tillgång till FoU-kompetens och en kreativ miljö. För att bättre kunna svara upp mot behov inom vården är det angeläget att förstärka handledar- kapaciteten vid UFU inom ekonomi och organisation. Likaså måste den roll av "kopplingsdosa" som UFU spelar - vilket bl.a. kommer till uttryck i FRÖ- katalogen och den årliga konferensen Vård och Vetande - förtydligas och utvecklas än mer i syfte att bättre tillvarata resultat och erfarenhet från projektverksamheten.
Ett problem inom vården har varit att de som utvecklat ett intresse för FoU i många fall valt att lämna vårt län. För att på något sätt motverka detta avser vi att inom ramen för det kommande arbetet med ett forskningsprogram för hälso- och sjukvården ta tillvara och utveckla särskilt de områden inom vilka vi idag har viss spetskompetens.
Förutsättningar för fortsatt god utveckling av Dalarnas forskningsråd
Det finns en del svårigheter och hinder för en fortsatt god expansion av Dalarnas forskningsråd. Den utpräglade projektkulturen har inneburit att projekt bara har kunnat genomföras om det funnits någon bestäl- lare/finansiär. Det har garanterat kvalitet och att bara livskraftiga projekt har kunnat komma till stånd. Men det har också inneburit att möj- ligheterna till initiativ från rådet varit begränsade och att rådet har levt under en stark kostnadspress som begränsat utvecklingen. Rekryteringen av kvalificerade forskare fordrar normalt att det går att utlova en anställning på åtminstone några år. Vi har oftast inte kunnat ge löften om ens en begränsad trygghet utanför det enskilda projektet. Bristen på medel för annat än direkt projektarbete har också inneburit att arbetet med ledning/styrning och anordnande av seminarier etc ibland måst hållas på en onödigt låg nivå. Förenklat kan man säga att vi har producerat mycket ny kunskap men att den skulle ha kunnat komma till mer nytta om vi inte tvingats att så snabbt ge oss i kast med nya och fler uppgifter. Detta har också varit en hämsko för rådets totala tillväxt.
I de internationella projekten blir bristen på egna medel ett mer direkt problem. Att delta i de projekt där rådet arbetar tillsammans med stora internationella universitet kräver att man kan ställa upp med egna medel och att man också har en viss finansiell styrka att stå ut med växelkursförluster, försenade utbetalningar osv.
Det finns egentligen goda förutsättningar för fortsatt expansion av Dalarnas forskningsråd. Det fordrar emellertid att vi har en egen styrkraft, att vi kan rekrytera kvalificerade forskare och att vi kan ge prioritet åt regionens problem. Då är det viktigt att inte helt vara utlämnad åt vad skilda finansiärer har för intressen. Med ett utökat grundanslag som bas för verksamheten skulle vi kunna åstadkomma en bättre styrning, kunna prioritera samspelet med regionen och välja de mest angelägna problemen att arbeta med. Det har också visat sig att vi har stora möjligheter att "växla upp" egna medel i det större forskningssystemet. Det innebär att varje krona i basanslag till rådet eller till någon del av verksamheten ger flerfaldigt tillbaka i verksamhet.
Man kan också se Dalarnas forskningsråd som en ny typ av forsknings- organisation som uppenbarligen svarar mot behov i dagens samhälle. Det är också en organisation som på många sätt uppfyller dagens krav på att forskningen ska kommuniceras och nyttiggöras i det övriga samhället.
Motsvarande regionala forskningsorganisationer som finns i t ex Norge och Finland har normalt ett statsbidrag att vila på. Ett sådant anslag i någon form skulle stabilisera Dalarnas forskningsråd och ge möjlighet till en betydande framtida växt.
Statligt stöd till Dalarnas forskningsråd skulle kunna vara till nytta för Falu kommun, dess större lokala arbetsmarknad och Dalarna i övrigt.
Kliniskt forskningscentrum
Förutsättningarna för inrättandet av ett kliniskt forskningscentrum på lasarettet i Falun bör undersökas. Det skulle kunna bygga på en utökad samverkan emellan Landstinget Dalarna, Uppsala universitet, Högskolan Dalarna och Dalarnas forskningsråd.
Utbildning
I propositionen redovisar regeringen sin avsikt att inom befintlig ram anordna 150 helårsstudieplatser för vidareutbildning av lärare och skolledare. Därutöver bör åtgärder vidtas för att utöka sjuksköterskeutbildningen i Falun, därigenom vidareutvecklas ett område som redan är mycket viktigt för Falu kommun och som kan bli än viktigare vid väl avvägda och kraftfulla insatser. I samspel med det ovan nämnda kliniska forskningscentrat skulle detta kunna vara ett led i ett framtida samarbete med Uppsala universitet om läkarutbildningen.
IT- kommunikation för vården
Landstinget Dalarna är i dag aktiv part i ett IT-samarbete som omfattar sju landsting.
Just nu diskuteras inrättandet av ett nationellt IT-organ som delvis skall ersätta Spri, detta skulle med fördel kunna placeras i Falun.
Infrastrukturella investeringar med betydelse för Faluregionen
I utvecklingsprogrammet har det föreslagits en tidigare utbyggnad av riksväg 60 till fyrfältigt mellan Falun och Borlänge. Ett tidigareläggande kan inte ses som en kompensation, om det skall finanseras inom den befintliga regionala ramen, eftersom projektet ändå skall genomföras under de närmaste åren.
Tillsammans med Vägverket, Banverket och Dalatrafik har kommunerna arbetat fram långsiktiga lösningar för den gemensamma infrastrukturen. Statliga insatser skulle skapa positiva effekter inte bara för Falun utan för hela regionen. De projekt som redovisas i det följande får inte påverka andra, redan planerade infrastrukturprojekt i länet.
Tallenleden är en planerad ny vägförbindelse mellan riksväg 60 och den södra delen av Falu tätort. Leden är av vikt för många viktiga företag i området och skulle ha goda näringspolitiska, transportekonomiska och miljömässiga effekter. Detaljplaner och projektering är klara, vilket medger snabb byggstart.
Riksväg 60 mellan Falun och Borlänge, som nämnts tidigare, är långt framme i planeringen. Första etappen är i princip klar för igångsättning, och etapp 2 ligger också långt framme i planeringen. Etapperna bör genomföras i ett sammanhang och så snart som möjligt.
Järnvägen mellan Falun och Borlänge har en mycket låg standard och ett utnyttjande som ligger nära kapacitetstaket. Nuvarande sträckning är också ett hinder för utvecklingen av de mycket attraktiva områdena längs sjön Runn. Banverket har låtit utreda en ny sträckning som finns fastlagd i den, av respektive kommunfullmäktige, antagna fördjupade översiktsplanen för området mellan städerna. Järnvägsutbyggnaden uppvisar god samhälls- ekonomisk lönsamhet, men kunde trots detta inte inrymmas i den gällande statliga investeringsplanen, stomnätsplanen. Under år 2001 kommer antalet persontågsrörelser att öka kraftigt till följd av att en utvecklad regional tågtrafik då skall startas. Detta accentuerar ytterligare behovet av en betydligt bättre standard på järnvägen.
Bergslagsbanan. Förbättrad standard och kapacitet på Bergslagsbanan, där bandelen Falun-Borlänge ingår, är huvudmålet för det samarbete som ett femtontal kommuner och tre länsstyrelser sedan några år tillbaka driver under namnet Partnerskap Bergslagsbanan. Arbetet har framför allt fokuserats på förbättrade förutsättningar för godstransporter på järnväg, något som är en nödvändighet för Bergslagen, där många av landets största godsproducenter har sina verksamheter. Partnerskap Bergslagsbanan har lämnat in en framställan till regeringen om att få göra investeringar i Bergslagsbanan som ett frifinansierat projekt. I budgetpropositionen öppnas möjligheter för att genomföra denna typ av projekt, och Partnerskapet har byggt upp en beredskap för detta. Ett positivt ställningstagande från regeringens sida till en utbyggnad av i första hand en ny järnväg mellan Falun och Borlänge skulle gynna såväl regionens godstransporter som persontransporterna, vilket också stärker Högskolan Dalarna.
Järnvägen Falun-Stockholm är av avgörande betydelse för regionens långsiktiga förutsättningar. En standardhöjning av banan som ger en restid på under en och en halv timme skulle på ett avgörande sätt förbättra regionens livskraft.
Riksväg 70 är länets tyngsta pulsåder för pendlings-, tjänste- och turist- trafik mellan Dalarna och Stockholm/Mälardalen. Även fortsättningen på riksväg 70 upp genom den norra delen av Dalarnas län är ett ur turistsynvinkel viktigt stråk som dessutom har relativt stora strömmar av skogstransporter. Riksväg 70 håller på sina håll en mycket låg standard och utgör ett väsentligt hinder för att klara en fortsatt expansion och positiv utveckling av näringslivet i Dalarna och då inte minst för turist- och reseindustrin. Vägsträckan, främst mellan Avesta och Sala men även ner mot Enköping, är smal, trafikintensiv och olycksdrabbad.
Behovet och betydelsen av en upprustning av riksväg 70 har de senaste 25 åren påtalats av politiker, Dalarnas företagare, trafikanordnare, myndighets- företrädare, privatbilister m.fl. Arbetsplaner har tagits fram i olika omgångar. Medel har funnits avsatta som omprioriterats. Speciellt angeläget är det att ombyggnadsprojektet Sala Avesta ges extra hög prioritet och snarast genomförs.
Förutsättningarna för arbetspendling
För att återknyta till den i inledningen antydda arbetspendlingen vill vi understryka behovet av att regeringen kommer överens med byggarbets- marknadens parter om ett rimligt system för att göra det möjligt för byggnadsarbetare att med bibehållen bosättning i Dalarna kunna arbeta i Stockholmsregionen. En sådan åtgärd skulle fylla det dubbla syftet att stärka Dalarnas förutsättningar och motverka överhettning på Stockholms arbetsmarknad.
Naturresurscentrum Dalarna - en regional satsning för långsiktig och varaktig tillväxt
NRC Dalarna, med Falu och Borlänge kommuner och Landstinget Dalarna som huvudmän, bedriver sedan hösten 1995 kunskapsutveckling och kunskapsspridning inom områdena ekologisk hållbarhet och ekoeffektivisering. Arbetet sker i nära samarbete med bl.a. forskning, kommunala förvaltningar och näringsliv.
NRC är en unik satsning i ett nationellt perspektiv samtidigt som NRC är ett uttryck för regionalt och lokalt förverkligande av nationell politik. Detta faktum samt den politiska uppslutningen från berörda var avgörande för Europeiska kommissionens beslut att delfinansiera verksamheten med medel från det s.k. urbana pilotprogrammet.
NRC Dalarna är enligt vår uppfattning en mycket viktig resurs. Pågående arbete med att vidareutveckla verksamheten måste ges stöd, bl.a. genom att säkra en långsiktig finansiering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompenserande åtgärder för Faluregionen.
Stockholm den 10 december 1999
Bengt-Ola Ryttar (s)
Per Erik Granström (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Kenneth Johansson (c)