En fri och öppen konkurrens inom handeln gagnar konsumenterna: Priserna blir lägre och utbudet förbättras. Trots att den svenska konkurrenslagen nu varit i kraft i flera år så domineras livsmedelssektorn av samma tre stora block som tidigare.
Ingen uppnår visserligen "dominerade ställning" enligt konkurrenslagens definition, men eftersom de i stor utsträckning har samma leverantörer blir begränsningen av utbudet för konsumenten ändå påtaglig.
Som exempel kan nämnas dryckessektorn där det vanligen endast finns en eller möjligen två leverantörer i en butik. En imaginär valfrihet skapas visserligen genom att en och samma leverantör arbetar med flera olika varu- märken, men eftersom alla tre blocken har samma sortiment blir valmöjlig- heten för konsumenten ändå begränsad.
Ett annat exempel är mejerisidan där den tidigare geografiska marknads- uppdelning som gjordes i monopolstrukturen fortfarande till stora delar gäller.
Utvecklingen inom de tre blocken har också varit likartad. Från att ha varit en sammanslutning av självständiga butiker har alltfler beslut centraliserats, de enskilda butikernas påverkansmöjligheter har minskat och verksamheten blir alltmer lik franchising än den ursprungliga idén med en fri samverkan. Centrala beslut fattas om sortiment, priser, annonsering, skyltning m m. Den leverantör som inte får ett centralt leveransavtal utestängs från marknaden. Detta gagnar inte konsumenten.
Konkurrensbegränsning genom säljvägran är välkänt och har varit föremål för många juridiska prövningar. Inom handeln har ett nytt sätt att begränsa konkurrensen nu dykt upp, köpvägran. De enskilda handlarna träffar inom sin förening en överenskommelse om att inte köpa från andra leverantörer än de som föreningen beslutat. Eftersom den centrala organisationen har ett dominerande inflytande i föreningarna kommer de också att ha ett avgörande inflytande på leverantörsvalet. I många fall är leverantörerna närstående till den centrala organisationen. Föreningsfriheten kommer i konflikt med kon- kurrenslagen och åtgärden kan inte juridiskt prövas. De leverantörer som inte omfattas av det gemensamma beslutet utestängs på ett effektivt sätt från marknaden, något som inte gagnar konsumentens valfrihet. Speciellt mindre lokala leverantörer har svårt att göra sig gällande i en sådan upphandling.
I samband med att nya regler införs när gruppundantaget upphör bör övervägas om inte någon form av köpplikt bör införas för att garantera mark- nadstillträdet för mindre och oberoende leverantörer. Möjligen kan de regler som gäller för Systembolaget tjäna som förebild.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av kon- kurrenslagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 15 juni 2000
Tom Heyman (m)