Strategi för en hållbar näringslivs- och regionalpolitisk utveckling
Alla regional- och glesbygdspolitiska insatser bör i grunden vila på en
långsiktigt hållbar strategi som inte bara befrämjar en ekologiskt hållbar
utveckling i den egna regionen, utan också i resten av landet och i resten
av världen.
Paradoxal situation
Idag har vi den paradoxala situationen att de regioner och orter som
kunde ha möjlighet att snabbast förverkliga regeringens vision om
Sverige som den första kretsloppsanpassade nationen för en svår kamp
för sin egen överlevnad. Av mångmiljardsatsningen för att ställa om
Sverige i hållbar riktning når endast små rännilar utvecklingsprojekt i
glesbygden. Dessa omställningsmedel är i första hand avsedda för
fysiska investeringar. Därför har snarare tekniska ombyggnationsprojekt
prioriterats i miljonprogrammets förorter. Detta behöver i sig inte vara
negativt, men bör nu följas av andra typer av insatser som bl a inriktas på
förändringar i samhällsstruktur, ekonomi och livsstil.
Avsaknad av strategi
I en utvärdering av tillväxtavtalen, Ekologiskt hållbar utveckling i de
svenska tillväxtavtalen - Ex-ante utvärdering av Tuija Hilding-Rydevik,
konstateras att tillväxtavtalen inte lever upp till de vackra orden om
hållbar utveckling. Det konstateras att inget avtal kan visa någon strategi
för detta. Följande är citat ur utvärderingen:
Det är besvärande att så få avtal inte definierat vad de menar med ekologiskt
hållbar utveckling och att det är svårt att få en samlad bild av vad man
faktiskt vill åstadkomma inom detta fält. Den tydliga behovsanalysen saknas
i de flesta fall. Kombinationen av att inte veta vad man menar med
ekologiskt hållbar utveckling, en dålig behovsanalys och att man inte vet
vilka aktörer som deltagit för att bidra med kunskap om ekologiskt hållbar
utveckling är inte övertygande helt enkelt...
Det finns mer att vinna ofta bara genom en större precisering av
inriktningen på åtgärderna...
Strategiska miljöbedömningar (SMB) eller miljökonsekvensbeskrivningar
(MKB) har inte tillämpats i ett enda fall. De finns varken nämnda eller
refererade som en möjlighet i arbetet med tillväxtavtalen.
Miljömålen ger otillräcklig ledning
Med ledning av ovanstående utvärdering föreslår vi att de 15 nationella
miljökvalitetsmålen kompletteras med de fyra s k systemvillkoren som
de definierats av organisationen Det naturliga steget som
orsaksrelaterade miljömål.
Problemet med de 15 miljökvalitetsmålen som riksdagen antagit är
nämligen att de ger otillräcklig ledning i miljöarbetet.
Miljödebatten såväl i Sverige som internationellt präglas i hög grad av ett
utsläppsperspektiv där fokus riktas mot de symtom vi ser i form av
exempelvis försurning, tilltagande växthuseffekt, ozonskiktsförtunning,
övergödning m.m. Även de 15 nationella miljökvalitetsmål som antagits av
riksdagen har sitt ursprung i detta perspektiv.
För att kunna tillämpa dessa miljömål hamnar man i en ständig
gränsdragningsdiskussion. Vad menar vi med frisk luft? Eller grundvatten av
god kvalitet? Eller levande sjöar och vattendrag? Hur många ppm av
ickeönskvärda ämnen får tillåtas i luften eller vattnet för att målet ska anses
uppfyllt?
Gränsdragningen görs utifrån dagens kända kunskap om miljöproblemen
och de ämnen som förorsakar dessa. I takt med att ny forskning upptäcker
okända skador och nya miljöfarliga ämnen sänks gränsvärdena successivt
och fler ämnen listas bland de som samhället bör avveckla.
För sent
Problemet med detta förhållningssätt är att reaktionen alltid kommer efter
det att skadan redan skett. Komplexiteten i att härleda sambanden mellan
konstaterade miljöproblem och orsakerna till dessa är ofta så stora att det
i praktiken blir svårt att avgöra vilket eller vilka utsläpp som ger de mest
betydande bidragen till de olika typerna av miljöproblem. Komplexiteten
ökar ytterligare i takt med att nya okända ämnen släpps ut vars miljö-
effekter ännu inte är kända. Motåtgärder kan inte heller systematiskt
sättas in förrän miljöproblemen kunnat påvisas och effekterna blivit
allvarliga. Detta är särskilt oroande när fördröjningseffekterna mellan
utsläpp och konstaterad effekt är mycket lång som det är i exempelvis
fallet freoner och deras effekt på ozonskiktet. Konsekvensen av detta
perspektiv på miljöproblemen blir således att åtgärderna alltid kommer
alldeles försent i förhållande till de skador som förorsakats.
Arbeta "uppströms"
Ska man på allvar kunna prata om en ekologiskt hållbar utveckling måste
man istället arbeta förebyggande så att man åtgärdar problemen
"uppströms" - vid roten till det onda. Miljömålen relateras då till de
grundläggande problemorsakerna. För att kunna göra detta krävs att man
utvecklar ett systemtänkande där man ser ekosystemet i sin helhet och
hur detta påverkas av samhällets aktiviteter.
Systemsyn
Miljöorganisationen Det naturliga stegets huvudsakliga arbetsområde har
alltsedan tillkomsten 1989 varit att utveckla och sprida kunskaper om
systemtänkande i miljöarbetet. Man har via en s k konsensusprocess
bland framstående svenska forskare låtit utveckla ett koncept där man bl
a identifierar vilka villkor som måste uppfyllas för ekologisk hållbarhet.
Dessa uttrycks i form av fyra s k systemvillkor:
I ett hållbart samhälle...
- utsätts inte naturen för systematisk koncentrationsökning av ämnen från
berggrunden,
- utsätts inte naturen för systematisk koncentrationsökning av ämnen från
samhällets produktion,
- utsätts inte naturen för systematisk undanträngning genom överuttag eller
manipulation,
- är hushållningen med resurser så effektiv och rättvis att mänskliga behov
tillgodoses överallt.
De allra flesta miljöproblem har sitt ursprung i en kränkning av något
eller några av dessa systemvillkor. Enda sättet att lösa problemen och
långsiktigt kunna skapa ett ekologiskt hållbart samhälle är att se till att
man inte behöver kränka dem. På så sätt kan systemvillkoren tjäna som
"kompass" för att visa vilken i riktning man bör arbeta. Man kan också
förebygga kommande miljöproblem genom att undvika att använda
ämnen som förr eller senare, med ökande koncentrationer, kommer att bli
ett problem.
Idag tillämpas systemsynen av många hundra svenska företag och
kommuner. De s k ekokommunerna, idag 58 st, har exempelvis viljan att
ansluta sig till systemvillkoren som det viktigaste kriteriet för att bli medlem
i deras förening - SEkom. Konceptet har också spridits till en rad andra
länder.
Material- och energibalanser - vägen framåt
Med användning av systemvillkoren blir utgångspunkten för planering på
såväl den regionala som den kommunala nivån att man måste skaffa sig
en bild av hur material- och energiflödena ser ut lokalt och regionalt för
att kunna bygga upp hållbara näringslivsstrategier. I varje kommun och i
varje län borde någon typ av material- och energibalans upprättas som
visar vad som kommer in i kommunen/regionen och vad som kommer ut.
Med utgångspunkt från detta kan man i varje kommun och varje län bygga
upp hållbara strategier baserade på fyra huvudpunkter:
Slut kretsloppen. Här följer man produktionkedjan från råvara till avfall.
Fr a fokuserar man på "läckaget" i processerna, d v s utsläpp och avfall.
Grundtanken är att all upparbetning och allt omhändertagande av avfall ska
ske så lokalt som möjligt. Det man kan göra på den lokala och regionala
nivån är att försöka koppla ihop ett företags avfall med en annan verksamhet
som kan använda avfallet som råvara i sin produktion. Gotland har arbetat på
detta sätt med visionen "noll-avfall" som slutmål. Exempelvis visade det sig
att avfallet från det lokala bryggeriet skulle kunna ge underlag för 27 nya
verksamheter. Bl a har ett bageri kommit igång som baserar en stor del av sin
råvara på restprodukter från bryggeriet. En poäng med att initialt fokusera på
avfallet är att företaget kan se en direkt koppling mellan ekonomi och
ekologi. Det som betraktats som en kostnad och ett problem kan göras till en
resurs och intäkt!
Satsa på befintligt lokalt näringsliv. Här handlar det i hög grad om att
kunna erbjuda lämpliga miljöutbildningar till små och medelstora företag
samt få dem att successivt inrätta någon form av miljöledning i företagen. Vi
förordar arbete i nätverksform som det mest effektiva. Det finns idag ett antal
goda exempel på hur detta kan gå till, bl a den s k Hackeforsmodellen från
Linköping. Har man fått igång punkt 1 på ett bra sätt så bildas nästan
automatiskt företagskonstellationer som har nytta av varandra. Kanske kan
man för detta ändamål samarbeta med de industriella utvecklingscentra som
nu växer fram i landet.
Komplettera med saknade steg/företag. Från den kartläggning som skett
under punkt 1 kan man se var i produktionskedjan som det vore önskvärt om
en verksamhet kunde etableras lokalt eller regionalt för att slippa transportera
produkten onödigt långa sträckor. I en vision för ett hållbart samhälle måste
ligga att produktionsprocesserna kan förläggas så lokalt som möjligt. Det ska
inte vara nödvändigt att exempelvis bär i Norrland vidareförädlas i södra
Sverige för att sedan åter transporteras upp till Norrland. Självklart går det
inte att i en kommun vara helt självförsörjande. Det är inte heller önskvärt.
Viss produktion kräver så pass stora enheter att en enskild kommun är för
liten, men man kan på det regionala planet åtminstone sträva efter att så stor
del av produktionskedjan som möjligt, inklusive upparbetningen av
restprodukterna, kan återfinns inom regionen.
Konceptet lägger vid denna punkt också stor vikt vid att utveckla
miljöentreprenörsutbildningar, där deltagarna genom att kunna ta del av
dessa saknade pusselbitar också kan få uppslag till affärsidéer som passar in i
helhetsstrategin.
Här bör också nya företagsformer som "gemenskapsföretag" kunna fylla
en funktion för att snabbare få igång nya verksamheter.
Komplettera med nya branscher och verksamheter. Först i sista hand
kommer det som vanligen är kommunernas viktigaste näringslivsstrategi -
att skaffa nya företag till orten. Men även denna typ av raggning måste ske
utifrån en bärkraftig helhetsstrategi. Finns det lokala/regionala råvaror för
branschen? Finns det lämplig kompetens? Passar produktionen i övrigt in i
den lokala näringslivsstrukturen och den lokala samhällskulturen? Ger den
nya branschen positiva "spinn-off" - effekter på övriga samhället? Även
denna punkt kan kombineras med exempelvis miljöentreprenörsutbildningar.
Bärkraftiga näringslivsstrategier
Miljöpartiet föreslår att ovanstående modell används för att upprätta
bärkraftiga näringslivsstrategier i kommuner och län.
Genomförandestrategin bygger på att staten lägger riktlinjer och direktiv
till länsstyrelserna och att man sedan stöttar lokala initiativ. För att locka
kommunerna att ta initiativ bör vissa fördelar erbjudas. Här kan man
tänka sig att ett regional- och glesbygdspolitiskt stödpaket byggs upp, där
de kommuner som upprättar egna bärkraftiga näringslivsstrategier också
får förfoga över en viss mängd statliga medel för att genomföra de
åtgärdsprogram som man föreslår. Man kan man upprätta särskilda
lokala näringslivsfonder för detta ändamål. Det viktiga är att man kan
stimulera de kommuner som i samråd med det lokala näringslivet lyckas
utveckla denna typ av program.
Regional och lokal kompetensuppbyggnad kring
hållbar utveckling
I mindre samhällen integrerade med naturen och med en mestadels stark
socio-kulturell struktur och social ekonomi, förefaller det som om arbetet
för en hållbar utveckling har lättare att få genomslag och kunna
förverkligas. De stora hållbarhetsproblemen finns i de större städerna
(vid en internationell utblick fr a i de gigantiska storstäderna).
Kunskapsgap
Trots det positiva arbete som redan sker och de goda förutsättningar för
en hållbar utveckling som finns är som sagt den svenska glesbygden mer
hotad än någonsin. Under de senaste åren är det endast storstäderna och
universitetsorterna som haft en befolkningsökning medan övriga orter
haft en kontinuerlig befolkningsminskning. Tillväxtbranscherna som i
första hand är kunskapsintensiva söker sig till universitetsorterna och
närheten till kunskapscentra. Svårigheterna för glesbygdskommunerna att
rekrytera resurspersoner med hög kompetens och/eller kunskapsinriktade
företag är väldokumenterade. Ett av de största hoten mot glesbygdens
överlevnadsmöjligheter förefaller således ligga i det tilltagande
kunskapsgapet mellan tillväxtorterna och övriga mindre orter. Hotbilden
blir särskilt allvarlig när, som det antyds i nyligen publicerade
undersökningar, även viljan - om nu möjligheten fanns - att flytta åter
till glesbygden minskat. Man kan ana ett samband mellan denna
minskade benägenhet till återflyttning och det växande kunskapsgapet
mellan stad och land.
Pröva fullskalemodeller - vägen framåt
Samtidigt lider Agenda 21-processen av brist på konkreta samhälleliga
helhetslösningar. Vi har visserligen ett otal "goda exempel" både i större
samhällen och i glesbygd på olika former av s k "ekologisk teknik" inom
byggande, avfalls- och avloppshantering m.m. Men omställningen till ett
hållbart samhälle kräver också en omställning av "mjukvaran", d v s
samhällsorganisationen, ekonomin, livsstilen m m och framför allt en
utveckling av den sociala ekonomin. Först när vi har exempel på en
fungerande helhet kan vi fullt ut se konsekvenserna av vad en
omställning till hållbarhet innebär. Även här förefaller de lättare att
kunna ställa om ett mindre samhälle än ett större. I en lagom stor, aktiv
by är det lättare att förankra och pröva olika typer av metoder och
verktyg. Glesbygdsuniversitetet har samlat några i en s k metodbox. I det
ingår att man också konkret fysiskt/tekniskt förändrar sin by i hållbar
riktning. Därför borde det vara just i byar som man prövar s k
fullskalemodeller för hållbar utveckling som inkluderar såväl ekologiska,
ekonomiska som sociala metoder.
Om vi dessutom medvetet vill satsa på en kompetensuppbyggnad av
glesbygden i syfte att göra den mer attraktiv och konkurrenskraftig borde
inriktningen ske på sådan kunskap som dels är internationellt efterfrågad,
dels lättare kan utvecklas i mindre samhällen exempelvis kunskap kring
praktisk tillämpning av helhetskoncept kring hållbar utveckling och social
ekonomi. Genom att utveckla denna typ av kompetens i glesbygdsområden
får man en kostnadseffektiv resursanvändning samtidigt som man kan ge
glesbygden konkurrensfördelar som underlättar utvecklingsarbetet.
Lokala och regionala kunskapscentra - vägen
framåt
En konstruktiv regionalpolitik i syfte att stärka glesbygdens överlevnads-
möjligheter bör inriktas på en bred kompetensuppbyggnad kring
temaområdet hållbar utveckling och social ekonomi med särskild
inriktning mot praktisk tillämpning och helhetssyn. Denna
kompetensuppbyggnad kan lämpligtvis ske genom uppbyggnad av lokala
och regionala kunskapscentra runt om i glesbygden. Genom en sådan
satsning kan mindre orter ges möjlighet att utvecklas på ett långsiktigt
hållbart sätt samtidigt som värdefull kunskap ackumuleras och
långsiktigt kan exporteras/säljas till intresserade runt om i världen.
Vi menar således att kompetensutveckling kring hållbar utveckling är
nyckeln till en framgångsrik regional- och glesbygdspolitik. Senare kan man
bygga upp ett kompetensnätverk kring hållbar lokal utveckling, där viktiga
noder blir lokala och/eller regionala kompetenscentra, ett eller flera i varje
län.
I förlängningen kan ett eller flera av dessa kompetenscentra bli nationella
och internationella förebilder/modeller för hållbar lokal utveckling med
betoning på praktisk tillämpning och helhetssyn.
I byggandet av ett hållbart Sverige är det önskvärt med ett utvecklat
samarbete mellan stad och land. Det är nödvändigt att fler människor ges
möjlighet att kunna återvända från de större samhällena till glesbygds-
kommunerna.
Man skulle kunna bygga upp en inflyttningsorganisation i syfte att
underlätta för människor som vill flytta till glesbygden att kunna realisera
denna önskan. I uppgiften kunde ingå att:
- stimulera samverkan mellan stad och land,
- marknadsföra möjligheterna till återflyttning till glesbygden,
- hjälpa familjer/enskilda att få bostäder i glesbygden,
- hjälpa familjer/enskilda och medflyttande att erhålla försörjning i gles-
bygden.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en hållbar strategi för näringspolitisk
och regionalpolitisk utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att komplettera de 15 miljömålen
med 4 systemvillkor,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av material- och energibalanser, 1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en regionalpolitisk strategi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stimulera de kommuner som
upprättar en hållbar strategi,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fullskalemodeller,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kompetensuppbyggnad,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av regionala och lokala kunskaps-
centrum,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kompetensnätverk kring hållbar ut-
veckling.