Skogsnäringen har under hela 1900-talet haft en avgörande betydelse för
Sveriges utveckling och välstånd. Från pappers- och massaindustrin, det
enskilda skogsbruket, sågverken, trä- och skivindustrin och vidareföräd-
lingen har en betydande del av befolkningen haft sin utkomst, och
intäkterna från exporten räknas i mångmiljardbelopp.
Men skogen och dess näringar måste vidareutvecklas. Det är av största
betydelse att skogen vårdas och värnas om den uthålligt skall fortsätta att
bidra till välstånd och arbete i landet.
En modern politik för regional rättvisa handlar inte i första hand om ökat
stöd till vissa områden. Den måste istället främst bygga på rättvisa åt de
landsdelar som under många år brandskattats av de centrala delarna av vårt
land.
Skogslänen och Norrland behöver alltså inte be om ursäkt för sig. Vår
skogsindustri i norra Sverige ger ett överskott i export/importbalansen som är
ungefär dubbelt så högt som bilindustrin. Lägger vi i de fem nordligaste
länen också till värdet av övrig produktion visar det sig att vi i Norrlands-
länen bidrar till den svenska handelsbalansen med ett nettoexportvärde på ca
21.000 kronor/sysselsatt över riksgenomsnittet.
Här finns landets dominerande massa- och pappersbruk och här finns ett
stort antal sågverk och träbearbetande företag. Den stora utmaningen bör nu
vara att utveckla denna sektor ytterligare genom att förädla mera av råvaran
på hemmaplan. Varför kan vi inte själva tillverka de produkter, till exempel
möbler som Italien och andra länder idag gör av vår skogsråvara och tjänar
mycket pengar på? En sådan satsning skulle också kunna bidra till att
utveckla en mer mångsidig arbetsmarknad där inte minst privata tjänste-
företag har stora möjligheter att växa framgångsrikt.
En målmedveten och konsekvent satsning från statsmakterna och regionala
och lokala aktörer på vidareförädling av träråvaran skulle kunna bli ett rejält
lyft för skogslänen. Det är självklart ingen naturlag att människor skall söka
sig bort ifrån de delar av landet som har så många i grunden goda förut-
sättningar.
Det är mycket allvarligt och får många negativa effekter om vi får en
fortsatt koncentration till ett fåtal större städer och befolkningsminskning i
övrigt. Det ger utglesning och försämrad service i stora delar av landet och
risk för växande köer och miljöproblem på andra håll.
Bra klimat för småföretagande
Nu gäller det att på många olika sätt skapa goda förutsättningar för att
vända utvecklingen i skogslänen. Framför allt handlar det om att skapa
ett gott klimat för småföretagande och för nyföretagande. Viktiga beslut
har tagits med centermedverkan i detta syfte under 90-talet, men många
återstår som kan och måste genomföras när vi nu fått ordning och reda i
svensk ekonomi.
I stora delar av vårt land finns en värdefull stark lokal utvecklingskraft.
Företag och lokala utvecklingsgrupper av olika slag finns och verkar nära
människor på landsbygden, i små tätorter och i städerna. Genom de nya
möjligheter till snabb kommunikation via tele- och datanäten som nu kan
utvecklas blir geografiska avstånd allt mindre betydelsefulla och förutsätt-
ningarna för utveckling av bygden förbättras.
Det är viktigt att också stat, landsting och kommuner på alla sätt bidrar till
att ta till vara den utvecklingskraft som faktiskt finns. Riksdag och regering
bör fastställa konkreta mål för den regionala utvecklingen på samma sätt som
för budgetsanering och minskad arbetslöshet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Villkoren för företagandet - särskilt för de mindre företagen - måste ytter-
ligare förbättras och skatten på arbete minskas så att fler kan få jobb. En
mindre reglerad arbetsmarknad med större möjligheter till projekt- och viss-
tidsanställningar, flexiblare och kortare arbetstider leder till att fler
människor kan få arbete. Detta bör ges regeringen till känna.
För att klara sysselsättning och välfärd in på nästa årtusende torde frågan
om hur Sverige hanterar sin träråvara vara av avgörande betydelse. Vi måste
mycket bättre än tidigare ta vara på de möjligheter som skogsbruket i vidaste
mening erbjuder. Det innebär, utöver att frakta och bearbeta timmer och
massaved på ett klokt och miljöanpassat sätt, också att målmedvetet och
konsekvent satsa på vidareförädling av träråvaran i skogslänen. I detta ingår
också en fortsatt satsning på att utveckla biobränslesektorn som ger och
kommer att ge fler arbetstillfällen om rätt förutsättningar för utveckling kan
erbjudas. Detta bör ges regeringen till känna.
Den stora utmaningen för 2000-talet för oss i skogslänen blir att förena en
vidareutveckling av basnäringar såsom till exempel skogen, med de nya
möjligheter som erbjuds genom att se till att hela landet får snabba och
pålitliga tele- och datakommunikationer så att också tjänstesektorn kan fort-
sätta att växa.
Skogsnäringen av avgörande betydelse
Skogsnäringen har under hela 1900-talet haft en avgörande betydelse för
Sveriges utveckling och välstånd. Inom pappers- och massaindustrin, det
enskilda skogsbruket, sågverken, trä- och skivindustrin och vidareföräd-
lingen har 100.000-tals människor getts arbete. Intäkterna från exporten
räknas idag i mångmiljardbelopp och kan jämföras med Norges olje-
tillgångar. De senaste åren har nettoexporten för svensk skogsindustri
uppgått till mellan 70 och 80 miljarder kronor årligen.
För att också i framtiden kunna bidra till arbete och utkomst är det ange-
läget att skogssektorn nu kan ta ett utvecklingssteg där vidareförädling av
träråvaran är en nyckelfråga. Det blir en alltmera allmän uppfattning att det
går att göra mycket mera av vår träråvara än vad som görs idag. Med
utgångspunkt från den omfattande kunskap och den infrastruktur som finns i
skogslänen inom detta område finns en mycket stor potential för produkt-
utveckling och nya marknader.
Enligt vår mening är det nu viktigt med en kraftsamling på några av-
görande punkter:
- Stimulera ett allmänt klimat som stöttar vidareförädling och
produktutveckling.
- Tillvaratagande av gammalt och nytt hantverkskunnande.
- Uppfinningar och innovationer måste stimuleras.
- Stimulans till kompetenshöjning.
- Utbildning, forskning och utveckling avseende materialteknik men också
produkt- och marknadsutveckling.
- Praktisk produktutveckling för att öka förädlingsvärdet.
- Nätverksbyggande för att bredda och stärka befintliga och nya företag.
- Förbättrad riskkapitalförsörjning, till exempel genom utveckling av
regionala riskkapitalmarknader.
- Stöd till exportsatsningar.
- Samling av branschorganisationer, universitet och högskolor, fackliga
organisationer till en gemensam satsning på vidareförädling.
Det behöver nu utarbetas samlade nationella och regionala program för
att utveckla skogsnäringen och vidareförädlingen av skogsråvaran i
berörda områden. Detta bör ingå som viktiga delar i det arbete som nu
pågår med regionala tillväxtavtal. Men det behövs också ett tydligt och
starkt stöd för detta arbete på nationell nivå. Ett led i en sådan satsning
bör vara att stödja tillkomsten av regionala
"träcentrum/utvecklingscentrum" på lämpliga ställen i skogslänen med
inriktning enligt ovan. Sådana centrum skulle kunna fungera som viktiga
mötes-, informations-, kunskaps- och utvecklingsplatser för skogs- och
träbranschen i respektive område. Detta bör ges regeringen till känna.
Det bör vara en uppgift för alla parter med intresse av att utveckla
skogsbranschen att nu medverka till en kraftsamling för att få fart på arbetet
med vidareförädling av Sveriges gröna guld. En sådan kraftfull satsning har
alla förutsättningar att bli ett lyft, både ekonomiskt och för sysselsättningen
i
skogslänen, ett lyft som så väl behövs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fastställa konkreta mål för den regionala
utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbättra villkoren för de mindre företagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en mindre reglerad, mer flexibel arbetsmarknad,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vidareutveckling av biobränslesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utarbetande av samlade nationella och regionala
program för att utveckla skogsnäringen och vidareförädlingen av
skogsråvaran,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att tillskapa regionala träcentrum/ut-
vecklingscentrum.