Den nya WTO-rundan ska påbörjas i Seattle den 30/11-3/12. Under den
senaste rundan, den s.k. Uruguayrundan kom man överens om att
fortsätta förhandlingar på ett par områden, avtalet om jordbruk och
avtalet om tjänster. Dessa ska förhandlas vidare från år 2000. På mötet i
Seattle ska man sätta dagordningen för vilka frågor som ska förhandlas
framgent inom WTO. I en rad andra frågor finns en översyn inskriven i
avtalet, t.ex. TRIPS, patentlagstiftningen, och TRIMS,
investeringsreglerna. Inför Seattlemötet driver en rad länder med EU i
spetsen att det ska bli en ny förhandlingsrunda. Sverige och EU
förespråkar att takten i WTO ökas och att toppmötet i Seattle ska besluta
om en ny och allomfattande förhandlingsrunda med följande nya frågor:
investeringar (ett allomfattande avtal), offentlig upphandling och
konkurrenspolitik. Samtidigt går tiden ut för implementering av patent-
lagstiftningen TRIPS ut i början av år 2000, där paragraf 27.3(b) har
förödande konsekvenser för biologisk mångfald. Allt detta har föranlett
ett uttalande som den 13:e september 1999 har skrivits under av 1114
frivilligorganisationer från 87 länder och som utgör en stark kritik mot
den politik som EU m.fl. driver i WTO-sammanhang. Detta visar med all
tydlighet att man varken konsulterat det civila samhället eller tagit med
den nödvändiga omstruktureringen av WTO.
Frågan som ska ställas är inte om man är för eller emot internationell
handel. Idag fokuseras det mer på mer handel, inte på hur handel. Handel ska
inte vara ett självändamål, utan måste ha sociala och ekologiska ramar och ge
förutsättningar för en hållbar utveckling. Vi är inte emot regler, men dagens
WTO-regler är inte bra och utsikterna för att de ska förbättras i en ny runda
är mycket små. Många, både folkrörelser och utvecklingsländer, upplever att
WTO:s regelverk idag är obalanserat till förmån för de rika länderna och de
stora företagen. De förslag som drivs av EU m fl inför Seattle vidgar WTO:s
påverkan på den globala ekonomin på ett sätt som minskar förutsättningarna
för en globalt - ekologiskt och socialt - hållbar utveckling.
Fattigdom leder till krig
Fattigdom leder till krig. Nästan alla väpnade konflikter i världen
utspelas i de allra fattigaste länderna och i de länder där ekonomin är i
kris. Under perioden 1989-1997 pågick 103 väpnade konflikter fördelade
på 69 länder. Endast i sex fall var det konflikter mellan stater. De
väpnade konflikterna har huvudsakligen skett i länder med absolut
fattigdom och/eller i länder med fallande levnadsstandard. Religiösa,
språkliga eller etniska förhållanden brukar utpekas som den
grundläggande konfliktorsaken. Men dessa förhållanden har störst
betydelse längre fram i orsakskedjan. De kan snarare förklara vilka
aktörer som mobiliseras för olika mål i väpnade konflikter än vara de
grundläggande orsakerna till väpnade konflikter.
Krig och väpnade konflikter är svåra att förhindra så länge den politiska
och ekonomiska världsordningen blockerar ekonomisk utveckling i de fattiga
länderna. Ekonomisk utveckling i världen och i de fattiga länderna används
just som ett argument för den linje som drivs av USA, EU och Sverige i den
förestående WTO-rundan. Sverige och EU förespråkar att takten i WTO ökas
och att toppmötet i Seattle ska besluta om en ny och allomfattande
förhandlingsrunda med följande nya frågor: investeringar (ett allomfattande
avtal), offentlig upphandling och konkurrenspolitik. Dessa frågor ska bidra
till ekonomisk utveckling i världen. Konsekvenserna av dessa förslag är dock
inte så harmlösa som orden kan ge intryck av. Just dessa förslag kan hindra
utvecklingsländer från att bygga upp en hållbar ekonomi.
WTO - på vems villkor?
Samtidigt har man från de rika länderna i WTO inte fullföljt förändringar
som man lovade i tidigare WTO-förhandlingar, förändringar som skulle
bidraga till en mer rättvis handel än dagens. I Uruguayrundan beslöt man
att minska exportsubventionerna till jordbruket, något som EU, med en
av världens högsta exportsubventioner till jordbruket, knappt har
genomfört. Marrakechbeslutet om kompensation till de minst utvecklade
länderna och till de nettoimporterande länderna har inte heller
implementerats. Skulle man genomföra dessa överenskommelser så
skulle detta bidra till en hållbar ekonomisk utveckling för de fattigare
länderna. De fattiga ländernas utveckling borde sättas i centrum för
vidare förändringar inom en rad av WTO-avtalen.
Dessutom borde man myndigförklara de fattiga länderna och inte utgå från
att västvärlden vet vad som bäst bidrar till en ekonomiskt hållbar utveckling.
Clement Rohee, ordföranden för G77 har uttryckt att Seattlemötet borde
fokusera på de "tre R - review, repair, reform" av de befintliga WTO-
avtalen. Utvecklingsländerna har själva uttryckt att de vill se förändringar av
TRIPS 27.3(b) och en förbättrad livsmedelssäkerhet. Det är anmärkningsvärt
att regeringen inte gått dessa frågor till mötes då man säger sig ha ambitionen
att göra denna förhandlingsrunda till en utvecklingsrunda där man tar hänsyn
till utvecklingsländernas krav.
WTO och miljön
EU och Sverige ger sken av att de frågor de driver i WTO-rundan går att
genomföra på ett ekologiskt hållbart sätt. Miljösituationen påverkar i hög
grad länders förutsättningar för utveckling och försörjning. Och miljö-
situationen globalt kommer att spela en avgörande roll för världens
förutsättningar att minska fattigdom och svält. Kan vi inte motverka
försurning, växthuseffekten och ozonuttunningen så kommer det att kosta
pengar att reparera miljöskadorna; vissa miljöskador kommer att vara
irreversibla.
Det hävdas ofta att ökad handel är bra för miljön därför att ökad handel
leder till ökad inkomst som i sin tur leder till bättre miljö. Lokala
miljöproblem minskar generellt med ökade inkomster, medan regionala och
globala miljöproblem ökar med ökade inkomster. Det finns inga enkla
lösningar utan verkligheten ser väldigt komplex ut. Ökad handel tenderar i de
flesta fall att förstärka ohållbara konsumtions- och produktionskostnader.
Ökade transporter och specialisering, som båda är nödvändiga förutsättningar
för handel, leder till ökad miljöförstöring. Dessutom finns en risk för att
miljökostnader och sociala värden blir osynliga ju längre avståndet är mellan
konsument och producent, och mellan företagare och anställda. De fria
kapitalrörelserna garanterar inte heller att det kommer att finnas vinnare i
alla
länder. Istället blir det allt viktigare att konkurrera om kapital och
investeringar, vilket ofta sker på bekostnad av miljöskyddet.
Miljökostnaden måste vara internaliserad och man måste ha en effektiv
miljöpolitik för att liberalisering av världshandeln inte ska få negativa miljö-
konsekvenser. Miljöpolitik kan också minska handeln. Det handlar om vilken
utgångspunkt man har då man formulerar internationella handelsavtal. Ska
man utgå från de ekologiska realiteterna eller kommer miljöhänsynen in i ett
andra skede då andra strukturer redan är fastlagda? Att som EU-
kommissionen utreda eventuella miljökonsekvenser av Seattles dagordning
visar att man integrerar miljötänkandet som ett sekundärt hänsynstagande.
Handel ska inte vara ett självändamål, utan måste ha sociala och ekologiska
ramar och ge förutsättningar för en hållbar utveckling. Det har den inte idag
och de förslag som EU bl.a. driver ur miljösynpunkt kan inte på långt håll
motverka de problem som uppstår.
BNP i världen har fördubblats de senaste 20 åren och världshandeln har
sexfaldigats under samma period. Under samma tidsperiod har en tredjedel
av världens biologiska mångfald försvunnit. Femårsöversynen efter FN-
konferensen i Rio visar att miljöförstöringen ökar snabbare än beräknat. FN-
rapporter visar också att inkomstskillnader mellan fattiga och rika länder och
mellan fattiga och rika människor har ökat. Sambandet mellan miljö och
handel är komplext. Men de senaste 20 åren har tillväxten ökat utanför
ramarna för ett ekologiskt hållbart regelverk och har marginaliserat de
fattigaste länderna.
I regeringens skrivelse finns hållbar utveckling med som en av punkterna
man vill koncentrera sig på i förhandlingarna. I kommissionens skrivelse
finns miljön med i en av de fyra punkter man vill lyfta fram "Att WTO på ett
synligt sätt fortsätter att ta upp frågor som är av betydelse för den breda
allmänheten, som till exempel hälsofrågor, miljöfrågor och sociala
angelägenheter." Kommissionen nämner hållbar utveckling på några andra
ställen: "Den hållbara utvecklingen bör beaktas i handelsreglerna på ett
sådant sätt att en ytterligare liberalisering medför incitament för att
förverkliga en sådan utveckling." "Staternas politik bör utformas och
genomföras så att tillväxten leder till en hållbar utveckling." Regeringens
skrivningar om att omsorgen om miljön aldrig får misstänkas vara en
täckmantel för protektionistiska motiv finns inte alls med. Miljöfrågor och
sociala frågor framhävs som ett sätt att blidka opinionen istället för att
utgöra
ramen för handelsfrågorna.
Om man jämför med regeringens svar på kommissionens skrivelse verkar
man vara mycket nöjd med alla skrivningarna, men att man har en avvikande
ståndpunkt där man vill ha skrivningar som går längre: EU ska driva hårdare
att handelshinder, t.ex. subventioner som har en negativ inverkan på miljön,
ska avskaffas. Man har också velat ge u-länderna mer marknadstillträde för
ekologiska produkter. Vad gäller offentlig upphandling står det i regeringens
skrivelse att man vill kunna ställa miljökrav vid offentlig upphandling, något
som inte alls står med i kommissionens papper.
En av de frågor som leder till störst liberalisering är offentlig upphandling.
Offentlig upphandling står för 15% av BNP i de industrialiserade länderna.
Att ställa miljökrav eller andra rimliga krav som t.ex. antidiskriminerings-
klausuler ses som ett sätt att agera protektionistiskt. Varken EU eller USA
anser att det är rimligt att kunna ställa sociala och ekologiska ramar vid
offentlig upphandling, utan avser att öppna upp för liberalisering utan ansvar.
För fattiga länder som håller på bygga sin ekonomi kan det vara nödvändigt
att man kan stimulera de egna företagen. Det sätt som man kan använda är
just de offentliga medlen. Offentlig upphandling skulle omöjliggöra en sådan
i vissa situationer nödvändig politik. Sverige bör verka för att frågan om
offentlig upphandling inte ska ingå i WTO-rundan. Ska den ingå så ska rätten
att ställa ekologiska och sociala krav garanteras.
Många föreslår att frågor om miljö och handel ska tas upp genom FN:s
UNCTAD och att förslag från organisationen ska kunna ligga till grund för
kommande beslut om handel. Vi måste använda försiktighetsprincipen när
det gäller den globala ekonomin.
WTO och FN-konventioner
WTO-avtalen kan ofta hamna i konflikt med FN-konventioner och andra
internationella överenskommelser. Konventionen om biologisk mångfald
står i direkt strid med TRIPS paragraf 27.3(b). I juni 1999 tog USA i
WTO upp frågan om EU:s planerade direktiv om producentansvar för
elektroniska komponenter, som USA anser förhindrar handel. Idag
vinner WTO-avtalen p.g.a. en effektiv implementering. Då förlorar helt
grundläggande globala konventioner för en hållbar utveckling. Det är av
stor vikt att relationen mellan WTO-avtalen och FN-konventioner/övriga
internationella överenskommelser regleras.
Dagordningen i Seattle
Det har hittills inte genomförts några mer genomgripande utvärderingar
av effekterna av Uruguayrundans avtal på världens utveckling och miljö-
situation. Detta är varken möjligt eller realistiskt då miljöproblemen inte
visar sig så snabbt efter besluten. Det finns inte heller några mekanismer
för att systematiskt utvärdera och följa upp om WTO:s regler bidrar till
eller motverkar en rättvis och en hållbar utveckling och ökad
sysselsättning. Det är problematiskt att man går in i en ny omfattande
förhandlingsrunda inom WTO innan man har mer kunskap om effekterna
av det nuvarande regelverket. En förhandlingsrunda där man fördjupar
och utvidgar WTO:s mandat bör rimligtvis föregås av grundliga
utvärderingar av effekterna av det nuvarande regelverket och det bör
Sverige driva inom ramen för EU och WTO.
Sverige bör i enlighet med vad som senare anförs i motionen, både i
Seattle och senare, driva frågorna om reformering av WTO, avtalet om
jordbruk, avtalet om tjänster, patentlagstiftningen TRIPS, investerings-
reglerna TRIMS, livsmedelssäkerhet samt relationerna mellan WTO-avtal
och FN-konventioner.
WTO:s struktur och deltagande från världens NGO-
rörelser
Formerna för hur WTO diskuterar och tar beslut är idag mycket dåligt
anpassade för att nå ett genomtänkt resultat som utgår från en allsidig
kunskap om hur handel växelverkar med sociala och ekologiska
strukturer. I FN har man under lång tid arbetat fram stukturer för hur
diskussioner och beslut av regeringar kan berikas med ett inflöde av
NGO:s. Det är bra och viktigt att Sverige nu tänker inkludera
folkrörelserepresentanter i sin WTO-kommitté, men ett minst lika viktigt
steg vore att verka för att NGO:s från hela världen fick tillträde till
WTO:s möten såsom självständiga organisationer. I de allra flesta länder
i syd är det otänkbart för regeringen att informera t ex
kvinnoorganisationer eller miljöorganisationer om förhandlingarna i
WTO, än mindre ta med dem i sin delegation. Dessa NGO:s från syd är
en viktig part i WTO:s diskussioner som i högsta grad berör de civila
samhället i deras länder. Sverige borde därför verka för att NGO:s från
hela världen, på samma sätt som till FN:s kommitté om hållbar
utveckling (CSD) och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (UN
Human Rights Commission ska kunna registrera sig och delta med inlägg
i WTO:s diskussioner.
WTO behöver reformeras mycket för att bli mer demokratisk och för att
WTO ska ha legitimitet. Sverige bör bl a verka för
- att WTO offentliggör fler dokument.
- att WTO håller offentliga överläggningar eller särskilda hearings om t.ex.
paneltvister.
WTO och TRIPS
Enligt TRIPS-avtalets 27:e artikel åläggs alla WTO:s medlemsstater att
införa patentlagstiftning på alla produkter och processer inom alla
teknikområden. Paragraf 27.3(b) medger undantag för växter och djur,
men kräver trots det att alla länder måste införa patent eller ett liknande
system (sui generis) för mikroorganismer och växtsorter före år 2000.
P.g.a. oenighet i denna fråga skrev man in att paragrafen skulle tas upp till
förhandling igen under 1999. Nu känner sig många utvecklingsländer lurade
då flertalet länder med bl a USA i spetsen idag hävdar att denna översyn bara
gäller att kontrollera att alla länder implementerar denna artikel. The African
Group AUTHOR har skrivit en skrivelse inför WTO-rundan i Seattle som
berör främst TRIPS-avtalets 27.3(b) där de kräver en översyn av artikeln och
en förlängning av implementeringstiden.
FN:s konvention om biologisk mångfald, vars syfte är att säkra förut-
sättningarna för en rik biologisk mångfald på jorden även i framtiden, strider
mot TRIPS 27.3(b). FN:s konvention om biologisk mångfald garanterar
staterna och deras befolkning suverän rättighet till sina genetiska resurser.
Frågan är vilka internationella konventioner och överenskommelser som
ska gälla - FN eller WTO? Frågan är också om vi ska ta hänsyn till u-
ländernas situation eller i gammal kolonialistisk anda köra över dem?
Frågan, som kanske är viktigast, är vem har rättighet till - och därmed makt,
makt över mänsklighetens gemensamma arv - den biologiska mångfalden,
basen för vår livsmedelsförsörjning?
Den svenska regeringen bör inför WTO:s ministermöte och kommande
förhandlingsrunda i WTO arbeta för att EU ska stödja de krav som framlagts
av u-länder om en förlängning av implementeringstiden för TRIPS 27.3(b)
till fem år efter det att översynen av artikeln är avslutad. Och man bör arbeta
för att UPOV91 inte införlivas under TRIPS 27.3(b), utan stödja u-ländernas
krav på att utveckla sui generis-system som garanterar staternas, de lokala
samhällenas och böndernas rättigheter till biologisk mångfald och traditionell
kunskap. Dessutom bör man arbeta för att kravet på patent på liv helt bör
utgå ur TRIPS-avtalet.
WTO och livsmedelssäkerhet
Hundratusentals miljoner människor saknar tillräckligt med mat. Mat är
mer än en handelsvara, men dagens handel bidrar inte till
livsmedelssäkerhet. För att uppnå en långsiktigt hållbar produktion av
mat måste förstörelsen av jord och vatten upphöra, människor måste ha
tillgång till jord och vi måste utveckla och tillämpa lokalt anpassade
uthålliga jordbruksprodukter. Jordbrukspolitiken måste ge bönder rimliga
villkor för produktionen. Jordbrukets multifunktionalitet är viktig.
Jordbruket har också ett ansvar för bevarande av naturresurser, för
utvecklingen och bevarande av kulturlandskapet, för
landsbygdsutvecklingen och för livsmedelssäkerheten. Balansgången
mellan vad som är protektionism och vad som är ett försvarande av
jordbrukets multifunktionalitet är svår, men liberaliseringen får inte bli
ett självändamål som förstör förutsättningarna för en hållbar produktion
av mat i framtiden. Liberalisering av handeln och borttagandet av export-
och importhinder har drivits hårt inom ramen för strukturanpassnings-
programmen och livsmedelssäkerheten har fått stå i skymundan. Det är
viktigt att effekten av nuvarande jordbruksavtal utvärderas innan nya
regler för liberalisering genomförs.
I regeringsskrivelsen framgår att hänsyn ska tas till nettoimporterade u-
länders livsmedelssäkerhet. Detta har man inte fått igenom på EU-nivå och
det är av oerhörd vikt att Sverige driver
- att livsmedelssäkerhet integreras i artikel 20 i jordbruksavtalet som en
"non-trade issue"
- att målet för framtida livsmedelssäkerhet - ett hållbart jordbruk som tar
hänsyn till sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter - inte mot-
verkas av reglerna i WTO:s jordbruksavtal
- att målsättningen Livsmedelssäkerhet ges en överordnad och opera-
tionaliserad roll i jordbruksavtalet, som innebär att, förutom att av-
vecklingen av exportsubventioner i de rika länderna ska påskyndas, ska
åtgärder kunna vidtas - t.ex. skyddstullar, stödåtgärder eller "mimini
access-kvoter" - för att import ska kunna vidtas i syfte att stärka livs-
medelssäkerheten.
- att kompensationsmekanism enligt Marrakechöverenskommelsen imple-
menteras.
- att effekten av nuvarande jordbruksavtal utvärderas innan nya regler för
liberalisering genomförs.
WTO och investeringar
Inom WTO-avtalen finns idag TRIMS, en relativt begränsad lista över
investeringsvillkor som förbjuds i den mån de är handelsrelaterade.
TRIMS ska börja ses över senast år 2000 och från många
utvecklingsländer ser man helst att nuvarande regler mjukas upp. Den
stora MAI-debatten pekade på att sambandet mellan investeringar och en
hållbar och rättvis utveckling är mycket komplex och mångfacetterad. I
oktober 1998 konstaterade UNCTAD:s generalsekretare Ricupero att
kunskapen om sambandet mellan investeringar och utveckling ännu är
för liten för att nya förhandlingar bör starta. Även flera utvecklingsländer
och breda sektorer av det civila samhället har uttalat sin tveksamhet till
att "investeringsfrågor" tas upp i WTO. Ändå driver EU-kommissionen
och Sverige att förhandlingar om ett allomfattande investeringsavtal bör
inledas.
Det finns en överhängande risk (p.g.a. paketkonceptet) att utvecklings-
länder tvingas gå med på avtal som innebär stora långsiktiga strukturella
förändringar i utbyte mot kortsiktiga tullfördelar. Sverige bör verka för att
initiera och driva vidare diskussioner och eventuella förhandlingar om ett
multilateralt investeringsavtal, baserade på FN:s konventioner, äger rum
inom ramen för FN.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om offentlig upphandling i WTO-sammanhang,
2. att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige bör verka för
att internationella miljökonventioner inte inskränks av WTO:s regler
enligt vad som i motionen anförts, 2
3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige inom EU och WTO skall verka för att en förhandlings-
runda där man fördjupar och utvidgar WTO:s mandat skall föregås av
grundliga utvärderingar av effekterna av det nuvarande regelverket,
4. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om WTO:s struktur och deltagande från världens NGO-rörelser,
5. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att WTO offentliggör fler dokument,
6. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att WTO håller offentliga över-
läggningar eller särskilda hearingar,
7. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige inför WTO:s ministermöte och kommande för-
handlingsrunda i WTO skall arbeta för att EU skall stödja de krav som
framlagts av u-länder om en förlängning av implementeringstiden för
TRIPS 27.3 (b), till fem år efter det att översynen av artikeln är
avslutad,1
8. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att UPOV91 inte införlivas under
TRIPS 27.3 (b), utan stödjer u-ländernas krav på att utveckla sui
generis-system som garanterar staternas, de lokala samhällenas och
böndernas rättigheter till biologisk mångfald och traditionell kun-
skap, 1
9. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att kravet på patent på liv helt bör utgå
ur TRIPS-avtalet,
10. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att livsmedelssäkerhet integreras i
artikel 20 i jordbruksavtalet som en non-trade issue, 2
11. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att målet för framtida livs-
medelssäkerhet - ett hållbart jordbruk som tar hänsyn till sociala,
miljömässiga och ekonomiska aspekter - inte motverkas av reglerna i
WTO:s jordbruksavtal, 2
12. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att målsättningen om
livsmedelssäkerhet ges en överordnad och operationaliserad roll i
jordbruksavtalet, 2
13. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att kompensationsmekanism enligt
Marrakechöverenskommelsen implementeras,
14. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige skall arbeta för att effekten av nuvarande jord-
bruksavtal utvärderas innan nya regler för liberalisering genomförs, 2
15. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Sverige bör verka för att initiera och driva vidare diskussioner
och att eventuella förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal,
baserade på FN:s konventioner, äger rum inom ramen för FN.
Stockholm den 5 oktober 1999
Yvonne Ruwaida (mp)
Mikael Johansson (mp)
1 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till UU.
2 Yrkandena 2, 10-12 och 14 hänvisade till MJU.