I samband med den stora revision av nationella stödområden och EUs målområden har stora förändringar i jämförelse med tidigare genomförts. Exempelvis har hela Norrland utom Gästrikland blivit inlemmade i något av EUs målområden (1 eller 2), vilket också medfört att samtliga berörda Norrlandskommuner placerats inom det nationella stödområdesprogrammet A eller B. Därtill kan finnas många goda skäl.
Men det är orimligt att Hofors i Gästrikland och Gävleborgs län, från att ha tillhört det nationella stödprogrammet och EUs förutvarande mål 2, förpassats till att inte längre finnas med. Ännu orimligare ter sig förändringen då högskole- och universitetsorter såsom Sundsvall, Luleå och det mycket expansiva Umeå, tillika Norrlands befolkningsmässigt största och snabbast växande kommun, inlemmats i både det nationella stödprogrammet och i målområde 2. Medan Hofors, Ockelbo och Sandviken i Gästrikland, som uppvisar en minst tioårig stagnation och tillbakagång i flera avseenden, alls inte är med i något av programområdena.
Att Gävle aldrig varit inlemmat i något av stödprogrammen kan förklaras av den relativa närhet som kommunen har till den expansiva Uppsala- Stockholm-regionen. Norrlands tredje största kommun har heller aldrig begärt sig dit själv. Men dess tre landskapsgrannar uppvisar samma strukturella bekymmer som flertalet Norrlandskommuner i övrigt, vilket för övrigt även gäller för samtliga Bergslagskommuner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Hofors fråntagna placering i de nationella och europeiska stödområdesprogrammen och det synnerligen utsatta läge detta medför,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sandvikens och Ockelbos behov av att tillhöra ettdera programområdet. 3.
Stockholm den 5 oktober 1999
Kenth Högström (s)