De främsta hoten mot den regionala balansen och utvecklingen i de
utsatta regionerna har under senare år varit en negativ
befolkningsutveckling, en ensidig näringsstruktur och en vikande
sysselsättning, medan de "heta" regionerna har flaskhals- och
trängselproblem. Särskilt oroväckande är att nettoutflyttningen till en
betydande del består av kvinnor och unga välutbildade människor.
Regioner där det ena könet är underrepresenterat och där både den
förvärvsmässiga och kulturella miljön talar för en fortsatt negativ
utveckling är döende regioner. Denna utveckling måste vändas.
Till att börja med måste mer av jämställdhetsperspektiv genomsyra
regional- och glesbygdspolitiken. Medel för en offensiv regionalpolitik måste
fördelas mer rättvist mellan könen.
Tyvärr är de regionala skillnaderna stora. Regeringen har nu en
förhoppning om att man skall använda sig av tillväxtavtalen för att förbättra
situationen. Men då måste fler kvinnor ges möjlighet att delta i
tillväxtavtalens utformning. På grund av tillväxtavtalens karaktär med olika
parter, oftast väl etablerade, är mansdominansen fortfarande stor.
Vänsterpartiet anser att tillväxtavtalen kan vara ett aktivt redskap i
jämställdhetsarbetet men då måste också fler kvinnor ges möjlighet att delta i
processen. I arbetet med att använda framgångsrika "pilotlän för
jämställdhet" och det sjupunktsprogram för jämställd tillväxtpolitik som nu
bereds deltar gärna Vänsterpartiet.
När det gäller de olika företagsstöden varierar utfallet kraftigt. Det är
viktigt att kvinnor får del av de regionala medlen och att
jämställdhetspolitiken integreras i det regionalpolitiska fältet. I dag uppfylls
inte de regler helt som föreskriver en viss könsfördelning inom vissa av de
regionala företagsstöden. Därför måste arbetet fortsätta och intensifieras för
att nå det uppsatta målet på minst 40 % tilldelning av stöd till kvinnor, inom
alla företagsstöd.
Fler incitament behövs för länsmyndigheterna att utveckla metoder och
samverkansformer som stimulerar och lyfter fram kvinnligt företagande.
Länsstyrelserna bör årligen redovisa fördelningen av stödet och i de fall de
misslyckas med att nå upp till målet, skall de presentera ett åtgärdsprogram
för att höja kvinnors andel av företagsstödet.
Öka kvinnors delaktighet och medbestämmande
Kvinnorepresentationen i statliga myndigheter på regional nivå har ökat
markant, men i något lägre takt än på den centrala nivån. Skillnaden
mellan länen och mellan olika typer av organ är mycket stora. För att
kvinnor skall garanteras en rimlig representation i regionala
beslutsgrupper anser Vänsterpartiet att det fyrtioprocentiga målet, vad
gäller representation av ett kön, är ett bra mål som snarast måste
uppfyllas. Inte minst erfarenheterna från sammansättningen av de lokala
arbetsförmedlingsnämnderna talar för att regeringen bör ge klara
anvisningar om beslutsorganens könssammansättning. Men det räcker
inte med att uppnå en rimlig representation. Vänsterpartiet anser också
att tillväxtavtalens utvecklingsstrategi skall säkra kvinnors rätt till arbete
och rimliga livsvillkor.
Könsuppdelad statistik
Om man vill jämföra kvinnors och mäns situation i de regioner som har
en stor utflyttning eller låg förvärvsfrekvens stöter man på betydande
svårigheter. Vi är starkt kritiska till att alla departement inte redovisar på
vilket sätt mäns och kvinnors levnadsförhållanden skiljer sig åt. En icke
könsuppdelad statistik riskerar att skapa underlag för "könsblinda"
politiska förslag som inte tar hänsyn till den inbyggda bristen på
jämställdhet mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet menar att det är
viktigt att all statistik i regeringens propositioner är könsuppdelad. Vad
som ovan sagts om könsuppdelad statistik bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Jämställdhetsanalys
Regeringen har i ett särskilt beslut gett alla statliga kommittéer i uppdrag
att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sitt utredningsarbete.
Vänsterpartiet ser positivt på detta beslut. Vi menar dock att regeringen i
sina egna propositioner mer regelmässigt och på ett tydligare sätt borde
redovisa förslagens konsekvenser för jämställdheten. Vad som ovan sagts
angående konsekvensanalyser av regeringens förslag bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Jämställdhetsexperter
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att det skall finnas
jämställdhetsexperter på heltid vid varje länsstyrelse. Vi upprepar här
vårt krav. Under senare år har ett antal länsstyrelser minskat sina resurser
och jämställdhetsexperterna arbetar inte längre heltid med
jämställdhetsfrågor. Minst ett län har avvecklat tjänsten och köper i
stället resurser från närliggande länsstyrelse. Det innebär att en
jämställdhetsexpert arbetar över flera län. De minskade resurserna till
jämställdhetsexperterna kan inte förklaras av att behovet minskat eller av
att situationen för kvinnorna i länet har förbättrats mätt i andel av
regionalpolitiskt stöd eller andel nystartade företag. Det handlar helt
enkelt om en nedprioritering av jämställdhetsområdet.
Länens jämställdhetsexperter bör ges utökade befogenheter och resurser
genom att tilldelas en tillsynsfunktion, analogt med vad som finns inom
andra sektorer som räddningstjänst och socialtjänst. Tillsynsfunktionen bör
bl.a. innebära att alla företag som får regionalt företagsstöd har en
jämställdhetsplan och på sikt medverka till att jämställdhetsmärka företag,
universitet, kommuner och andra offentliga institutioner i länet. Nationella
och regionala resurscentrum (NRC, RRC) är en naturlig samarbetspartner för
jämställdhetsexperten.
NRC och RRC har över hela landet bidragit till att antalet kvinnor som
startat egna företag ökat. Detta har bidragit till en mer jämställd och ökad
regional balans. Vänsterpartiet anser att verksamheten bör utvecklas och
garanteras en egen styrelse och en långsiktig finansiering för att man skall
kunna planera och genomföra sina projekt med såväl kortsiktiga som
långsiktiga målsättningar. Vad som ovan sagts om jämställdhetsexperter bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jämställdhet i gles- och landsbygd
"Jämställdheten är sämre på landsbygden än i de stora städerna" (Gunnel
Forsberg, professor i kulturgeografi). För att få en jämnare
könsfördelning på landsbygden både genom att fler unga kvinnor vill
stanna kvar och genom att fler kvinnor vill flytta dit krävs att ett antal
förändringar sker som ger styrka åt denna utveckling.
- För att få full effekt av glesbygdpolitiken är en avsektorisering nödvändig,
dvs att en samverkan mellan olika serviceområden inom den offentliga
sektorn, exempelvis socialtjänst, polis, post, försäkringskassa och vård-
central, kommer till stånd. Områden där kvinnlig sysselsättning är särskilt
markant. Det ger möjlighet för den offentliga sektorn att fortfarande
upprätthålla service och därmed sysselsättning trots att befolkningen glesas
ut.
- Glesbygdsverket föreslår ett utbildningsprogram för dialoginriktade
förhållningssätt, som skall bygga vidare på erfarenheterna från
hittillsvarande satsningar såsom 90-talets byapolitik, Kvinnor, Omsorg,
Demokrati (KOD), Leader etc. Särskilt ungdomars, invandrares och
kvinnors sätt att driva påverkansarbete skall uppmärksammas.
- Kooperativt företagande och mikroföretagande bör få ökad
uppmärksamhet eftersom de attraherar kvinnorna och därmed skapar
försörjning för dessa samt tillväxt i lokalsamhället. De sista fördomsfulla
resterna angående rådgivning, kreditgivning och regelverk vad gäller
kooperativ verksamhet måste försvinna.
- Stimulera möjligheten att ta fram lokala servicestrategier i samarbete
mellan offentlig verksamhet, byutvecklingsgrupper och näringsliv.
- Den småskaliga turistutbildningen är bra, men vi anser att turist- och
besöksnäringen behöver förstärkas och utvecklas ytterligare. Denna näring
har en stor utvecklingspotential bl.a. inom hotell, pensionat, bed &
breakfast, guidning och reseföretag.
- Redan idag finns grunden för ett vändande av utvecklingen. Småkom
pekar på de kvaliteter som finns i de små kommunerna trots ett tufft 1990-
tal:
- ett bra förenings- och fritidsutbud tack vare ideellt arbete och närheten till
naturen,
- ett kulturutbud där invånarna själva ofta deltar,
- att kommunerna samarbetar med byalag, hembygdsföreningar m.fl.,
- en relativt väl fungerande äldreomsorg i små enheter,
- att barn och ungdomar oftare finns i ett positivt socialt sammanhang via
släkt, grannar och skola.
Dessa positiva möjligheter måste bevaras och kunna erbjudas till fler
människor. Skapas det bara långsiktiga, uthålliga lösningar, som också
öppnar för eget agerande vad gäller arbete och service bör detta inte vara
någon utopi. Men då måste också det lokala inflytandet öka. En bygds
initiativrätt, d.v.s. rätten att beskriva problem och lösningar, bör gälla
frågor som rör det lokala samhällets utveckling kring just arbete och
service. Detta är områden som kvinnor har stor kunskap om och
erfarenhet av.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länsstyrelsernas fördelning av stöd och
åtgärdsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillväxtavtalens utvecklingsstrategi för att säkra
kvinnors rätt till arbete och rimliga livsvillkor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om könsuppdelad statistik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetsanalys,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetsexperter.