De främsta hoten mot den regionala balansen och utvecklingen i de utsatta regionerna har under senare år varit en negativ befolkningsutveckling, en ensidig näringsstruktur och en vikande sysselsättning, medan de "heta" regionerna har flaskhals- och trängselproblem. Särskilt oroväckande är att nettoutflyttningen till en betydande del består av kvinnor och unga välutbildade människor. Regioner där det ena könet är underrepresenterat och där både den förvärvsmässiga och kulturella miljön talar för en fortsatt negativ utveckling är döende regioner. Denna utveckling måste vändas.
Till att börja med måste mer av jämställdhetsperspektiv genomsyra regional- och glesbygdspolitiken. Medel för en offensiv regionalpolitik måste fördelas mer rättvist mellan könen.
Tyvärr är de regionala skillnaderna stora. Regeringen har nu en förhoppning om att man skall använda sig av tillväxtavtalen för att förbättra situationen. Men då måste fler kvinnor ges möjlighet att delta i tillväxtavtalens utformning. På grund av tillväxtavtalens karaktär med olika parter, oftast väl etablerade, är mansdominansen fortfarande stor. Vänsterpartiet anser att tillväxtavtalen kan vara ett aktivt redskap i jämställdhetsarbetet men då måste också fler kvinnor ges möjlighet att delta i processen. I arbetet med att använda framgångsrika "pilotlän för jämställdhet" och det sjupunktsprogram för jämställd tillväxtpolitik som nu bereds deltar gärna Vänsterpartiet.
När det gäller de olika företagsstöden varierar utfallet kraftigt. Det är viktigt att kvinnor får del av de regionala medlen och att jämställdhetspolitiken integreras i det regionalpolitiska fältet. I dag uppfylls inte de regler helt som föreskriver en viss könsfördelning inom vissa av de regionala företagsstöden. Därför måste arbetet fortsätta och intensifieras för att nå det uppsatta målet på minst 40 % tilldelning av stöd till kvinnor, inom alla företagsstöd.
Fler incitament behövs för länsmyndigheterna att utveckla metoder och samverkansformer som stimulerar och lyfter fram kvinnligt företagande. Länsstyrelserna bör årligen redovisa fördelningen av stödet och i de fall de misslyckas med att nå upp till målet, skall de presentera ett åtgärdsprogram för att höja kvinnors andel av företagsstödet.
Öka kvinnors delaktighet och medbestämmande
Kvinnorepresentationen i statliga myndigheter på regional nivå har ökat markant, men i något lägre takt än på den centrala nivån. Skillnaden mellan länen och mellan olika typer av organ är mycket stora. För att kvinnor skall garanteras en rimlig representation i regionala beslutsgrupper anser Vänsterpartiet att det fyrtioprocentiga målet, vad gäller representation av ett kön, är ett bra mål som snarast måste uppfyllas. Inte minst erfarenheterna från sammansättningen av de lokala arbetsförmedlingsnämnderna talar för att regeringen bör ge klara anvisningar om beslutsorganens könssammansättning. Men det räcker inte med att uppnå en rimlig representation. Vänsterpartiet anser också att tillväxtavtalens utvecklingsstrategi skall säkra kvinnors rätt till arbete och rimliga livsvillkor.
Könsuppdelad statistik
Om man vill jämföra kvinnors och mäns situation i de regioner som har en stor utflyttning eller låg förvärvsfrekvens stöter man på betydande svårigheter. Vi är starkt kritiska till att alla departement inte redovisar på vilket sätt mäns och kvinnors levnadsförhållanden skiljer sig åt. En icke könsuppdelad statistik riskerar att skapa underlag för "könsblinda" politiska förslag som inte tar hänsyn till den inbyggda bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att all statistik i regeringens propositioner är könsuppdelad. Vad som ovan sagts om könsuppdelad statistik bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jämställdhetsanalys
Regeringen har i ett särskilt beslut gett alla statliga kommittéer i uppdrag att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sitt utredningsarbete. Vänsterpartiet ser positivt på detta beslut. Vi menar dock att regeringen i sina egna propositioner mer regelmässigt och på ett tydligare sätt borde redovisa förslagens konsekvenser för jämställdheten. Vad som ovan sagts angående konsekvensanalyser av regeringens förslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jämställdhetsexperter
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att det skall finnas jämställdhetsexperter på heltid vid varje länsstyrelse. Vi upprepar här vårt krav. Under senare år har ett antal länsstyrelser minskat sina resurser och jämställdhetsexperterna arbetar inte längre heltid med jämställdhetsfrågor. Minst ett län har avvecklat tjänsten och köper i stället resurser från närliggande länsstyrelse. Det innebär att en jämställdhetsexpert arbetar över flera län. De minskade resurserna till jämställdhetsexperterna kan inte förklaras av att behovet minskat eller av att situationen för kvinnorna i länet har förbättrats mätt i andel av regionalpolitiskt stöd eller andel nystartade företag. Det handlar helt enkelt om en nedprioritering av jämställdhetsområdet.
Länens jämställdhetsexperter bör ges utökade befogenheter och resurser genom att tilldelas en tillsynsfunktion, analogt med vad som finns inom andra sektorer som räddningstjänst och socialtjänst. Tillsynsfunktionen bör bl.a. innebära att alla företag som får regionalt företagsstöd har en jämställdhetsplan och på sikt medverka till att jämställdhetsmärka företag, universitet, kommuner och andra offentliga institutioner i länet. Nationella och regionala resurscentrum (NRC, RRC) är en naturlig samarbetspartner för jämställdhetsexperten.
NRC och RRC har över hela landet bidragit till att antalet kvinnor som startat egna företag ökat. Detta har bidragit till en mer jämställd och ökad regional balans. Vänsterpartiet anser att verksamheten bör utvecklas och garanteras en egen styrelse och en långsiktig finansiering för att man skall kunna planera och genomföra sina projekt med såväl kortsiktiga som långsiktiga målsättningar. Vad som ovan sagts om jämställdhetsexperter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jämställdhet i gles- och landsbygd
"Jämställdheten är sämre på landsbygden än i de stora städerna" (Gunnel Forsberg, professor i kulturgeografi). För att få en jämnare könsfördelning på landsbygden både genom att fler unga kvinnor vill stanna kvar och genom att fler kvinnor vill flytta dit krävs att ett antal förändringar sker som ger styrka åt denna utveckling.
- För att få full effekt av glesbygdpolitiken är en avsektorisering nödvändig, dvs att en samverkan mellan olika serviceområden inom den offentliga sektorn, exempelvis socialtjänst, polis, post, försäkringskassa och vård- central, kommer till stånd. Områden där kvinnlig sysselsättning är särskilt markant. Det ger möjlighet för den offentliga sektorn att fortfarande upprätthålla service och därmed sysselsättning trots att befolkningen glesas ut.
- Glesbygdsverket föreslår ett utbildningsprogram för dialoginriktade förhållningssätt, som skall bygga vidare på erfarenheterna från hittillsvarande satsningar såsom 90-talets byapolitik, Kvinnor, Omsorg, Demokrati (KOD), Leader etc. Särskilt ungdomars, invandrares och kvinnors sätt att driva påverkansarbete skall uppmärksammas.
- Kooperativt företagande och mikroföretagande bör få ökad uppmärksamhet eftersom de attraherar kvinnorna och därmed skapar försörjning för dessa samt tillväxt i lokalsamhället. De sista fördomsfulla resterna angående rådgivning, kreditgivning och regelverk vad gäller kooperativ verksamhet måste försvinna.
- Stimulera möjligheten att ta fram lokala servicestrategier i samarbete mellan offentlig verksamhet, byutvecklingsgrupper och näringsliv.
- Den småskaliga turistutbildningen är bra, men vi anser att turist- och besöksnäringen behöver förstärkas och utvecklas ytterligare. Denna näring har en stor utvecklingspotential bl.a. inom hotell, pensionat, bed & breakfast, guidning och reseföretag.
- Redan idag finns grunden för ett vändande av utvecklingen. Småkom pekar på de kvaliteter som finns i de små kommunerna trots ett tufft 1990- tal:
- ett bra förenings- och fritidsutbud tack vare ideellt arbete och närheten till naturen,
- ett kulturutbud där invånarna själva ofta deltar,
- att kommunerna samarbetar med byalag, hembygdsföreningar m.fl.,
- en relativt väl fungerande äldreomsorg i små enheter,
- att barn och ungdomar oftare finns i ett positivt socialt sammanhang via släkt, grannar och skola.
Dessa positiva möjligheter måste bevaras och kunna erbjudas till fler människor. Skapas det bara långsiktiga, uthålliga lösningar, som också öppnar för eget agerande vad gäller arbete och service bör detta inte vara någon utopi. Men då måste också det lokala inflytandet öka. En bygds initiativrätt, d.v.s. rätten att beskriva problem och lösningar, bör gälla frågor som rör det lokala samhällets utveckling kring just arbete och service. Detta är områden som kvinnor har stor kunskap om och erfarenhet av.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsernas fördelning av stöd och åtgärdsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillväxtavtalens utvecklingsstrategi för att säkra kvinnors rätt till arbete och rimliga livsvillkor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsuppdelad statistik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsanalys,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsexperter.
Stockholm den 3 oktober 1999
Gunilla Wahlén (v)
Hans Andersson (v)
Sture Arnesson (v)
Lennart Beijer (v)
Britt-Marie Danestig (v)
Lennart Gustavsson (v)
Siv Holma (v)
Camilla Sköld Jansson (v)
Karin Svensson Smith (v)
Lennart Värmby (v)
Kalle Larsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)