Motion till riksdagen
1999/2000:N361
av Jonsson, Elver (fp)

Fler nya och växande företag


För några dagar sedan yttrade Metallarbetarförbundets ordförande i en
tv-intervju: "Många skäller på Wallenberg. Vi kanske rentav behöver fler
Wallenbergare." Han svarade i intervjuns slutreplik att det viktiga för
företagen var att vara bra ägare men att det var en fördel om de var
inhemska aktörer.
Vad Sverige i alltför hög grad har saknar är nya företag och små företag
som vill växa. Ofta har storskaligheten haft det psykologiska och publika
övertaget. Små verksamheter ute i landet gör sällan väsen av sig. De utför ett
gediget arbete som betyder mycket för produktionen och landets tillväxt och
välfärd. De små företagen får ofta dras med svårigheter att kunna hantera
såväl kostnadsbild som regelsystem. Inte sällan drabbas nystartande företag
av svårigheter av både myndigheter och banker. Ibland har det hänt att ett
låneinstitut har ifrågasatt en verksamhet - inte därför att det inte skulle vara
en bärande idé eller en god marknadsutsikt - utan att man har uttryckt
närmast ett förklenande om att "var det så litet ni tänkte låna". Det ger en
antydan om att det är det storskaliga som känns intressant och små företag
kommer ofta i andra hand.
Det förtjänar att uppmärksammas att trots en sådan situation så väljer
många av framför allt ansvar för samhällsutvecklingen och den lokala
bygden att satsa och verka i det som har en relativ låg räntabilitet.
Självfallet
skulle flera av dem med sin ekonomiska kunskap kunna operera där de
"snabba pengarna" går att nå. Inte sällan arbetsfria och väldigt ofta utan
större prestation eller risk.
Näringsstruktur i förändring
Det pågår en oerhörd förändring av framför allt tillverkningsindustrin.
Den dryga miljonen verksamma i tillverkningsföretag som fanns för
några år sedan har nu krymt till 700 000-800 000 arbetsplatser. Även i
ett läge då det är högkonjunktur och produktionen ökar lär det inte bli
särskilt många nyanställningar netto. Vad vi får sikta in oss på det är att
låta andra sektorer få chans att vara med och bredda arbetsutbudet. Jag
tänker då i första hand på tjänste- och servicesektorn, på turistnäringen
och en hel del "enkla jobb". En sådan utveckling är nödvändig om vi
skall finna arbete åt alla. Det är många som är "arbetsföra" men som av
olika skäl inte är "anställningsbara".
När det gäller att stimulera nya verksamheter har statsmakten självfallet ett
stort ansvar. Det gäller de ekonomiska villkoren på kredit- och lånesidan. Det
gäller regelsystemet i arbetslivet och det gäller över huvud taget det allmänna
näringsklimatet. Den allt starkare internationaliseringen, och där stora före-
tag har "fjärrstyrda" verksamheter, aktualiserar det problem som i förläng-
ningen kan öka till ohanterliga mått. Särskilt kännbart är det när ett företag
finns på en ensidig arbetsmarknad och företaget i fråga dominerar orten. Ett
exempel är landskapet Dalsland som under det gångna året fått kännas vid
svårigheter då ett storföretag med ägarnas ledning långt borta har stått för
beslut som förmodligen hade varit annorlunda om ägargruppen funnits i
närheten och där styrelsens ledamöter varit engagerade i verksamheten på
nära håll. Detta torde vara ett skäl för att hävda småföretagens nödvändighet.
Det stora avståndet mellan ägare och företaget med dess anställda kan få
problem. Det mindre företaget med såväl arbetsledning som ägarintresse på
plats ger en större garanti för en omsorgsfull bedömning. Detta gäller särskilt
företagets framtida utveckling och inte bara krassa iakttagelser i årsrapporter
där en snabb och hög förräntning ofta blir det starkaste kriteriet för ett
företags fortlevnad.
Ge tjänsteföretagen en chans
Det behöver uppmärksammas på svårigheten för de små och medelstora
företagens möjligheter att komma i god position då man vill växa och
utvecklas. Detsamma gäller företag som ger sig in i nya verksamheter.
Trots att servicetjänster inom t.ex. hushållssektorn har blivit alltmer
efterfrågade har man haft svårigheter med att få god uppbackning av
samhällets beslutsfattare, institut och myndigheter. Ofta har kvinnliga
företagsledare som vill starta företag märkt det motstånd som fortfarande
finns i ett kvardröjande manssamhälle.
Det är ingen tillfällighet att det är just i verksamheter där kvinnor domine-
rar som svårigheterna varit störst. Litet förenklat kan man säga att har du
"hammare och blåblus" så blir det säkert statsstöd och ROT-bidrag. Har du
däremot "kjol och  dammtrasa" är det betydligt svårare att komma i fråga om
samhällets stödpengar.
Detsamma gäller vårdsektorn där "yrkesförbudet" varit så påtagligt. I kom-
muner och landsting där man haft majoriteten som hyllat stordriften,
kollektivets och de manliga intressena har det varit svårt för många kvinnor
att starta. En del försök - alltför blygsamma - har dock under senare år
presterats. I 90-talets början fick vi särskilda starta-eget-bidrag för
kvinnliga
företagare och de finns fortfarande med även om de borde förstärkas.
Den snabba förändring vi har i vår tid med influenser från andra länder och
där sysselsättning och inriktning snabbare växlar än tidigare kräver detta en
ansvarsfull hantering av näringslivets utveckling. Därför bör statsmakten se
över sitt sätt att fungera och eftersträva en situation då näringslivets
struktur-
förändring och tillväxt har hög prioritet. Det gäller framför allt de mindre
företagen och det gäller företag där kvinnor gått in i ledande ställning.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sådan utformning av näringslivet som leder till
fler nya och växande företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att aktiva riskpengar lättare kan komma i fråga
för mindre företag och viktiga samhällstjänster där räntabiliteten
bedöms måttfullt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att näringslivet inriktas på att stimulera till
"närstyrning" och att "fjärrstyrningen" inte favoriseras,
4. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tjänsteföretag inom service-, vårdsektorn och
turism kan komma i fråga för särskild stimulans,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stödja ochh uppmuntra kvinnligt
företagande.

Stockholm den 5 oktober 1999
Elver Jonsson (fp)
Helena Bargholtz (fp)