Under de senaste åren har statlig verksamhet rationaliserats och om- organiserats, ibland av rent kostnadsmässiga skäl i andra fall p g a förändrade krav och behov. I alldeles för stor omfattning har det inneburit att den verksamhet som funnits på mindre orter är den som rationaliserats bort.
Att statlig verksamhet till största delen finns i de s k "tillväxtregionerna" bidrar till att öka den regionala obalansen. Det är i många fall till nackdel vad det gäller medborgarnas behov av samhällsservice och det har i samtliga fall en negativ påverkan på arbetsmarknaden i redan utsatta regioner. Med den teknik som idag finns att tillgå skulle det vara fullt möjligt att, istället för att koncentrera statlig verksamhet till storstäderna, utlokalisera en stor del av den till orter i glesbygden. När det gäller statliga affärsdrivande verk borde huvudkontoren i mycket högre grad lokaliseras till orter inom de regioner där verksamheten har sitt huvudsakliga ursprung. Som exempel kan nämnas Vattenfalls huvudkontor och Naturvårdsverket, framförallt de delar som har ansvar för nationalparkerna.
Ett annat exempel på sådan verksamhet som idag finns i Stockholm, men som med tanke på verksamhetens art borde finnas i Norrbottens inland, är Polarforskningssekretariatet.
Det finns många fler exempel där staten genom att använda sitt ägar- inflytande skulle kunna påverka den regionala obalansen i positiv riktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av statlig verksamhet.
Stockholm den 3 oktober 1999
Kristina Zakrisson (s)
Monica Öhman (s)
Lennart Klockare (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Bengt Niska (s)