Motion till riksdagen
1999/2000:N344
av Hansson, Agne (c)

Smålandskommuner i det nationella stödområdet B för företagsstöd


De småländska inlandskommunerna som nu finns i det tillfälliga
stödområdet ska placeras in i det nationella stödområdet B för
företagsstöd. Riksdagen bör vidare avslå regeringens förslag om att det i
fortsättningen ska vara regeringen som beslutar om vilka områden som
ska tillhöra de nationella stödområdena för företagsstöd. Besluten i detta
avseende bör i fortsättningen fattas av riksdagen. Regeringen bör vidare
få riksdagens stöd för att påverka EU-kommissionen att höja stödnivån
från 13,9 till 20 procent av befolkningen.
Regeringens förslag
Kommunerna Hultsfred, Vimmerby, Västervik och Högsby i Kalmar län
tillhör i dag det nationella tillfälliga stödområdet för företagsstöd. I den
svenska positioneringen inför EU:s strukturfondsförhandlingar föreslås
dessa kommuner tillsammans med Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås
och Vetlanda i Jönköpings län ingå i mål två för EU:s strukturfonder. Det
är bra. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att den tillfälliga
stödområdeskonstruktionen upphör och områdena för de nationella
stödområden blir permanenta.
Regeringens förslag innebär att ovannämnda kommuner endast under vissa
särskilda förutsättningar som avgörs efter överläggningar med EU-
kommissionen ska få tillhöra stödområde B för företagsstöd. Medan
regeringen föreslår att kommuner som Umeå, Piteå, Luleå, Härnösand och
Sundsvall ska ingå kastar regeringen samtidigt ut de mest utsatta
kommunerna i Smålands inland. Detta är fullständigt orimligt. De
småländska inlandskommunerna bör tillsammans också med Högsby
kommun inplaceras permanent i det nationella stödområdet B för
företagsstöd.
Vidgat stöd
Enligt den metod som kommissionen lagt fast ska Sverige endast få ha
nationella regionalpolitiska stödområden som omfattar 15,9 procent av
landets befolkning, jämfört med för närvarande cirka 18,5 procent. Det är
i jämförelse med andra medlemsländer ett mycket lågt utfall, vilket
regeringen anför i budgetpropositionen. Riksdagen bör ge regeringen sitt
fulla stöd för att förmå kommissionen att utvidga stöden till att omfatta
minst 20 procent av befolkningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Omprioritering
I en områdesomfattning om 20 procent är det enligt regeringens förslag
möjligt att också inplacera de aktuella Smålandskommunerna i
stödområde B. Det är emellertid inte tillräckligt. De inländska
Smålandskommunerna bör oavsett utfallet av överläggningarna med
kommissionen inplaceras permanent i stödområde B för det nationella
företagsstödet. Det finns en rad skäl för det som har åberopats i tidigare
riksdagsmotioner, interpellationsdebatter och från gemensamma
framställningar från de aktuella kommunerna och länen vid åtskilliga
tillfällen i kontakter med statsmakterna i samband med utformningen av
EU:s strukturfonder. Dessa skäl gäller alltjämt och är lika relevanta också
vid bestämmande av de nationella stödområdenas omfattning.
Negativ befolkningsutveckling
De aktuella kommunerna har en accelererande avfolkning. De förlorade
de tre åren 1995-1997 tillsammans nära 4 000 invånare. Avfolkningen
har i synnerhet skett genom att personer i åldern 20-44 år flyttat från
regionen. Den förändrade ålderssammansättningen leder till allt färre
födslar och ökade problem i samhällsutvecklingen inom regionen.
Enligt forskning vid Lunds universitet beräknas invånarantalet i berörda
kommuner att minska med ytterligare 5 000 personer perioden 1997-2001,
vilket motsvarar fyra procent av befolkningen. Utflyttningen ur regionen
under 1990-talet är extrem och man får gå tillbaka till 1880-talets stora
emigration för att finna dess motsvarighet. Enligt bedömningar i berörda
kommuner finns en betydande sannolikhet för att forskarna vid Lunds
universitet underskattar den negativa befolkningsutvecklingen fram till år
2001.
Avfolkningens innebörd
Befolkningsminskningen får mycket negativa effekter på möjligheterna
att upprätthålla en god samhällsservice. De berörda kommunerna har
förlorat cirka 175 miljoner kronor i skatteintäkter på grund av
avfolkningen. Ett särskilt problem är att avfolkning leder till att
kommunerna också abrupt mister betydande belopp i den kommunala
skatteutjämningen. Avfolkningen leder till sviktande underlag för
kommersiell service. Det skapar en negativ spiral med accelererande
problem för sysselsättning och utkomstmöjligheter i framtiden.
Utglesningen medför en betydande kapitalförstöring. Denna kommer att
öka i omfattning än mera om inte politiken bidrar till att skapa en förbättrad
regional balans. Allvaret i situationen understryks av att antalet lediga
lägenheter i berörda kommuner ökat med 39 procent de gångna tre åren.
Kommunerna har den lägsta bruttoregionalprodukten per innevånare av
samtliga existerande mål 2- och 5b-områden i Sverige. För år 1995 var
bruttoregionalprodukten per invånare i Sverige 186 358 kronor medan den i
de aktuella kommunerna tillsammans endast uppgick till ungefär 150 000
kronor per invånare. Skillnaden är av mycket stor betydelse. I de aktuella
kommunerna är bruttoregionalprodukten endast cirka fyra femtedelar, eller
81 procent, av rikets bruttonationalprodukt per capita. Om den sammantagna
produktionen av varor och tjänster i de småländska inlandskommunerna
befunnit sig på samma nivå som genomsnittet för riket så skulle den varit
drygt 2,5 miljarder kronor högre än vad som nu var fallet.
Ömsesidiga likheter
Det sammanhängande område som utgörs av de aktuella småländska
inlandskommunerna har en struktur med större ömsesidig likhet än vad
kommunerna i de båda skilda länen var för sig har med respektive
residensstad. Det är den faktiska situationen som måste bli avgörande. En
regional indelning där beräkningar och bedömningar utgår från
nuvarande kommuner som en sammanhängande enhet är uppenbart
sakligt motiverad i ett regionalpolitiskt perspektiv. En bedömning som
enbart har sin grund på länsnivå är irrelevant.
Det är uppenbart att regeringens inplacering i stödområden sker med
utgångspunkt i länsdata. I annat fall skulle aldrig de expansiva kust-
kommunerna vid Norrlandskusten kunna prioriteras framför de småländska
inlandskommunerna. Om stödområdenas utformning fortsättningsvis utgår
enbart från länsdata är risken stor för såväl tilltagande inomregional obalans
som vidgade regionala klyftor inom landet. Det skulle drabba den region i
landet som har den lägsta genomsnittsinkomsten och som redan sargats svårt
av strukturomvandlingen. En sådan politik riskerar att rycka undan grunden
för regionalpolitiken. Om bättre ställda regioner med en klart positiv
befolkningsutveckling ges ökat regionalpolitiskt stöd samtidigt som en av de
allra mest drabbade regionerna skulle påtvingas ytterligare försämringar i en
redan otillräcklig politik skadas den känsla för solidaritet som en uthålligt
effektiv regionalpolitik förutsätter.
Bedömningsgrund
Bedömningar och beräkningar för indelning i stödområden för
företagsstöd måste grundas på regioner som har gemensam struktur på
sin arbetsmarknad och även i övrigt har likartade problem. Det är
uppenbart att nuvarande aktuella kommuner tillsammans är en sådan
region och att situationen är sådan att en inplacering i målområde B för
företagsstöd är ett minimikrav som plattform för de framtida
regionalpolitiska nationella insatserna.
Långsiktigt stabilt tillstånd
De aktuella kommunerna Hultsfred, Vimmerby och Högsby inplacerades
i tillfälliga stödområden 1993 och Västervik 1994 och har varit där med
gott resultat hittills under en lång följd av år. De regionalpolitiska
problemen är av långsiktig karaktär och stabila. Det är de kriterier som
både EU-kommissionen och regeringen sätter upp som huvudprincip för
inplaceringen. Det är en gåta hur regeringen kan förbigå dessa kommuner
vid sitt förslag till inplacering som anmäls för riksdagen i
budgetpropositionen.
Förslag
Riksdagen bör avslå regeringens förslag om en ändring av
uppgiftsfördelningen vid beslut om vilka områden som skall ingå i de
nationella stödområdena. Det bör i fortsättningen vara riksdagen som
bestämmer om detta. Vidare föreslås att riksdagen ger regeringen till
känna att kommunerna Hultsfred, Vimmerby, Västervik och Högsby i
Kalmar län och kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och
Vetlanda i Jönköpings län ska inplaceras i det nationella stödområdet B
för företagsstöd. Regeringen bör också få riksdagens stöd i
överläggningarna med EU-kommissionen för en förhöjning av gränsen
för det nationella stödet till en nivå om 20 procent av befolkningen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen har riksdagens fulla stöd för att
med kraft förmå EU-kommissionen att höja den nationella stödnivån
för nationellt regionalpolitiskt stöd för Sverige till 20 % av
befolkningen,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att
besluten över de nationella stödområdenas utformning även
fortsättningsvis skall fattas av riksdagen och inte av regeringen,
3. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 2 beslutar
att kommunerna Hultsfred, Vimmerby, Västervik och Högsby i
Kalmar län och kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås
och Vetlanda i Jönköpings län ska inplaceras i det nationella
stödområdet B för företagsstöd,
4. att riksdagen under förutsättning av avslag på yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
kommunerna Hultsfred, Vimmerby, Västervik och Högsby i Kalmar
län och kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och
Vetlanda i Jönköpings län skall inplaceras i det nationella stödområdet
B för företagsstöd.

Stockholm den 4 oktober 1999
Agne Hansson (c)
Margareta Andersson (c)