Skåne är Sveriges brofäste till kontinenten. Så har det alltid varit, men
Skånes geografiska läge har blivit en än större tillgång efter det att
järnridån lyfts i öster och de baltiska staterna återuppstått. Skåne blir en
naturlig mötesplats mellan öst och väst i den norra delen av Europa.
Skåne är unikt genom att ligga geografiskt både i periferi och i centrum.
Skåne ligger i periferin av Sverige men i centrum av södra Östersjöområdet
och nära kärnan i Europa och Europeiska unionen. Genom den troliga
utvidgningen av Europeiska unionen hamnar Skåne i centrum av EU.
Ett växande och fungerande Skåne är därmed inte bara en angelägenhet för
den dryga miljon människor som bor i landskapet, utan för hela Sverige.
Omvärlden ändras och genom den också förutsättningarna för Skåne.
Sverige har blivit medlem av EU, Östeuropa har demokratiserats, Tyskland
har återförenats, en fast förbindelse byggs över Öresund. Detta har lett till
att
en ny regional struktur har växt fram i Skåne. I det nya Europa har Skånes
ställning som Sveriges känselspröt ut i världen stärkts.
På många sätt har Skåne goda förutsättningar att utvecklas positivt ur
ekonomiskt, socialt och ekologiskt hänseende.
? I Skåne finns närheten till de stora marknaderna såväl inom EU som i
Östeuropa. Det skånska näringslivet har sedan länge tagit steget ut på
såväl den europeiska som den internationella marknaden. EU-medlem-
skapet innebär ytterligare betydande möjligheter att i Skåne utveckla ett
starkt och varierat näringsliv, men också särskilda utmaningar för
exempelvis den del av näringslivet, jordbruket och livsmedelsindustrin,
som tidigare genom nationella regleringar skyddats från konkurrens.
- I Skåne finns betydande kunskaps- och forskningsresurser. Nordens
största och ett av Europas mest kompletta universitet ligger i Lund.
Genom den utbildningssatsning som gjorts de senaste åren kommer vi att
få se en stor högskola växa fram i Malmö och i Kristianstad. Högskole-
resurser finns även i bland annat Helsingborg och Ängelholm. Denna
infrastruktur på kunskapens område gör Skåne unikt och ger
förutsättningar för att bli en attraktiv framtidsregion.
Under de senaste åren har mycket hänt när det gäller den regionala
organisationen. Skåne har blivit ett län, ett direktvalt regionfullmäktige är
på plats och en försöksverksamhet är i gång. Det finns dock fortfarande
frågor som kräver nationella beslut om att undanröja hinder för och
stimulera en gynnsam utveckling. Denna motion tar upp några av dessa
frågor.
Integrationen Skåne-Danmark
Öresundsbron kommer att knyta samman Skåne och Själland. Därmed
ökar möjligheterna att skapa en gemensam arbetsmarknad i
Öresundsregionen. Det är viktigt att på alla sätt underlätta integrationen
och det ekonomiska, kulturella och sociala utbytet över sundet. Det finns
mycket att göra. Ett problem är de olika regelverken på arbetsmarknaden
och på socialförsäkringsområdet, som inte sällan för den enskilde
framstår som en komplicerad byråkratisk snårskog när han eller hon bor
på ena sidan sundet och arbetar på den andra.
På sikt är såväl förenklingar som harmoniseringar av dessa regelverk
önskvärda, men ett första steg för att underlätta för den enskilde bör vara att
upprätta ett gemensamt informationscentrum om de olika regelverken i
Danmark och Sverige.
När det gäller skattefrågan, så är huvudregeln i det nordiska skatteavtalet
att man ska betala skatt i det land man arbetar. Detta är enligt vår uppfattning
inte rimligt. De välfärdskostnader en person har belastar ju i huvudsak det
land där man bor, exempelvis barnomsorg och sjukvård. Därför vore det
rimliga att huvudregeln var att man betalar skatt i det land där man bor. Vi är
väl medvetna om att gällande avtal binder Sverige vid denna enligt vår
uppfattning felaktiga princip, och att en förändring måste föregås av
förnyade förhandlingar med Danmark. Vi anser således att Sverige bör ta
initiativ till sådana förhandlingar.
För att den önskvärda integrationen på den gemensamma arbetsmarknaden
Skåne/Själland ska fungera naturligt måste förutsättningarna för arbets-
pendlingen vara likvärdiga med de förhållanden som gäller för arbets-
pendling inom Skåne respektive Själland idag.
Broavgifterna som presenterats för biltrafiken innebär att daglig pendling
med bil blir mycket kostsamt. Nivån på bilavgifterna behandlas i och för sig i
regeringsöverenskommelsen från 1991 och som jämförelseobjekt nämns då
prisbilden på Helsingborg-Helsingörleden. Sedan dess har det hänt ganska
mycket inom prissättningen inom transportsektorn. Det är därför önskvärt att
regeringen tar upp en ny diskussion med den danska regeringen om nivån på
avgifterna i syfte att sänka desamma. I den nu presenterade prislistan finns
gradvis rabattering för dem som åker ofta men rabatten är inte av den
storleksordningen att bilpendling blir realistisk för de flesta inkomstgrupper.
Likaså måste pendlarkorten med tåg samordnas och prissättas på en sådan
nivå att de blir jämförbara med pendlarkort inom Skåne resp Själland idag på
jämförbara sträckor.
Avdragsrätten för arbetsresor bör också bli likvärdig med avdragsrätten för
pendlarresor på land och inom Sverige idag om en gemensam arbetsmarknad
ska kunna växa fram.
Regeringen bör ges till känna dels att den bör uppta förhandlingar med
Danmark om en sänkning av broavgifterna för pendlingsresor, dels behovet
av en översyn av avdragsreglerna så att kostnaderna för arbetspendling över
Öresundsbron likställs med arbetsresor på land och inom landet.
Kulturen
Skåne har en unik situation på kulturområdet. Vi har under åren byggt
upp en kulturell infrastruktur som är bland de bästa i landet. Vi har inga
direkta avstånd och genom samarbete kan detta bli en mycket expansiv
kulturregion.
För kulturen finns inga gränser. För kulturen existerar inga nationer. Det är
samma musik vi i Sverige lyssnar på som man gör i övriga Europa. Det är
samma böcker vi läser, det är samma konst vi ser, det är samma teater vi
grips av. Kulturen förenar människor. Genom det geografiska läge som
Skåne har, likt ett brofäste till övriga Europa, är kulturen en viktig utveck-
lingsfaktor. Kulturen ger Skåne ett ansikte och har betydelse för både turism
och företagslokaliseringar. Den bidrar till regionens profil genom sin
mångfald och kvalitet samt förnyelse och internationalism.
Genom den försöksverksamhet där staten har lyft över frågor till regionen
att besluta om har Skåne från och med 1 juli 1998 möjlighet att besluta om
de anslag som går till regionens kulturinstitutioner. Det handlar om de
resurser som Kulturrådet tidigare fördelat till regionala teater-, dans- och
musikinstitutioner, regionala museer och länsbibliotek.
Inför 1999 valde regionen att inte göra några förändringar i förhållande till
den fördelning Statens kulturråd gjorde för 1998. Skall försöksverksamheten
få genomslag är det viktigt att regionen tar den möjlighet de nu har att göra
egna prioriteringar och det är vår förhoppning att de också gör det inför år
2000.
I Skåne finns förutom en god infrastruktur för kulturinstitutionerna även
ett mycket brett och stort, fritt kulturliv. Fria teatergrupper, musiker,
hembygdsföreningar, konstnärer med flera gör att Skåne blomstrar av kultur-
aktiviteter. Många får i dag olika stöd från kommun, landsting och stat (i
form av Statens kulturråd). När nu Skåne får en kulturpåse vill vi påpeka att
detta handlar bara om institutionerna och att försöksverksamheten inte får gå
ut över dem som i dag får annat stöd från staten. Det måste vara fullständigt
klart att kulturlivet utanför institutionerna inte stängs ute från andra former
av stöd.
När vi nu står på tröskeln till ett nytt årtusende kan vi se tillbaka på ett
utvecklande och spännande århundrade. Ett århundrade som för Sveriges del
innebar en utveckling från ett bondesamhälle till en välutvecklad industri-
nation. Nu lämnar vi inte bara 1900-talet bakom oss utan även industri-
samhället och tar steget in i kunskaps- och informationssamhället. Inom
kulturarvsområdet har vi på många sätt varit väldigt framgångsrika när det
gällt att bevara jordbrukssamhället. Många är föremålen och berättelserna
om människorna från den tiden. Det är för framtiden minst lika viktigt att vi
bevarar industrisamhällets historia.
Det är därför glädjande att regeringen dragit igång ett treårigt projekt med
inriktning på industrisamhällets kulturarv. Det är för oss viktigt att påpeka
att
i denna historia ligger även de kommunikationssystem som byggts upp. I
Skåne har vi en närhet till havet som är få förunnat. Vi har kust i tre
väderstreck. Detta har präglat den skånska industrin då sjöfarts- och
fiskenäringen varit en viktig del. Idag kan vi se hur många av de gamla
hamnar som innan var fulla av liv och rörelse idag står ganska stilla utan
någon form av yrkesmässig verksamhet. Vi tycker att hamnarna och allt som
är förknippat med dem inte får glömmas bort i det arbete som nu inletts om
industrisamhällets kulturarv.
Tillväxt och ekologisk hållbarhet
Vi vill få Skåne att växa - både i ekonomiskt, socialt och ekologiskt hän-
seende. I den allmänna debatten har man alltför länge fokuserat på endast
den ekonomiska tillväxten, det vill säga hur många fler varor och tjänster
man kan producera under ett år.
Det är, och har alltid varit, ett enögt och kortsiktigt resonemang. Ekono-
misk tillväxt får inte ske till priset av att många människor trycks tillbaka
och
marginaliseras, lämnas utanför samhället och slås ut. Ekonomisk tillväxt får
heller inte ske till priset av rovdrift på naturen. Dessa insikter - att
ekonomisk utveckling måste gå hand i hand med social utveckling och hålla
sig inom de ramar naturen sätter - är några av 1900-talets viktigaste lär-
domar.
Detta innebär alltså en dubbel utmaning. Dels måste vi komma tillrätta
med de miljöproblem som vi har i Skåne, dels måste vi se till att den
ekonomiska tillväxten och utvecklingen av Skåne, som vi vill se, kommer till
stånd på ett ekologiskt hållbart sätt.
Det finns ingen motsättning i dessa båda mål. Tvärtom befruktar det ena
det andra. Att ställa om samhället till ekologisk hållbarhet är i sig tillväxt-
drivande. Det ger jobb. Det ser vi inte minst när de skånska kommunerna nu
drar igång åtgärder för att bygga om till ekologisk hållbarhet, som ett led i
regeringens och riksdagens stora omställningsprogram.
Ekologisk hållbarhet
När vi vill utveckla Skåne är således miljöhänsyn och strävanden efter att
sluta kretsloppen självklara utgångspunkter.
Skåne är en av Sveriges mest befolkningstäta regioner, med drygt 1,1
miljoner invånare. Mer än var åttonde svensk är skåning, och den andelen
kommer att öka, om man får tro befolkningsprognoserna. Men befolknings-
tätheten varierar kraftigt i landskapet. Ungefär 850 000 människor bor i de
västra delarna av Skåne, vilket innebär att miljöbelastningen där är större,
bland annat till följd av större trafikarbete.
Ingen kan påstå att miljösituationen i Skåne är tillfredsställande. Tvärtom
är vi långtifrån det ekologiskt uthålliga samhälle som vi vill se. Vi vill
särskilt peka på följande problem:
- De luftburna kemiska föroreningarna. Skånes skogsområden är starkt
påverkade av försurning, mycket till följd av ett stort kvävenedfall i vår
region. Kvävet har också en gödslande effekt på våra marker, som på sikt
hotar värdefulla naturtyper. Också utsläppen av koldioxid, som på sikt
kan påverka jordens klimat, är oroväckande och i ökande i vår region.
Ett annat problem är det marknära ozonet, som direkt påverkar såväl
människors hälsa som jordbruksgrödorna i Skåne negativt. Beräkningar visar
på ett ekonomiskt bortfall på jordbruksgrödor i Skåne till följd av höga
ozonvärden på uppemot 100 miljoner kronor per år. Ozon bildas när andra
utsläppta kemikalier, kväveoxider och organiska ämnen, reagerar med
varandra.
De luftburna kemiska föroreningarna kommer i huvudsak från
utsläppskällor utanför Skåne och förs hit med vindarna. Öresunds läge spelar
här periodvis en negativ roll, genom att utsläpp från två stora befolknings-
centrum, Skånes västkust och Själlands östkust, samlas och koncentreras
över Öresund innan det driver in över land.
- Trafiken. Den helt avgörande skånska utsläppskällan vad gäller både
koldioxid och kväveoxider är trafiken. Vägtransporter svarar för 30
procent av koldioxidutsläppen och 40 procent av kväveoxidutsläppen.
Värst är effekterna i det tätbefolkade västra Skåne, dels till följd av en
omfattande pendlingstrafik, där ca 60 procent av alla resor sker med bil,
dels till följd av färjetrafiken.
- Miljöföroreningarna utmed de skånska kusterna. Skåne är Sveriges enda
landskap med hav på tre sidor. I väster ligger det starkt trafikerade
Öresund, i söder och öster den hårt nedsmutsade Östersjön.
- Den förhållandevis dåliga tillgången på allemansrättslig mark och
rekreationsområden. En mycket stor del av Skånes mark är exploaterad,
t ex genom stadsbebyggelse, vägar, järnvägar och jordbruk. Skåningens
tillgång till fri natur är mindre än en tiondel av vad svensken i genomsnitt
har. Minst tillgång till fri natur har man i de tätbebyggda sydvästra
delarna av landskapet. Andelen skyddad mark, för att skydda hotade
växt- och djurarter, är också liten; ca 0,5 procent av skogsmarken och 1,5
procent av den öppna marken.
På detta område finns det mycket att göra både för kommunala, regionala
och statliga aktörer:
- Den fysiska planeringen, naturresurshushållandet och byggandet i Skåne
måste utgå från ekologisk hållbarhet. För att skydda de mest attraktiva
områdena i anslutning till bl a kusten, insjöarna och vissa naturområden
mot oönskad exploatering behöver gällande bestämmelser ses över. Vi
måste eftersträva ett effektivt markutnyttjande vid utbyggnader för att
hushålla med marken. Det gäller i synnerhet när det är fråga om
exploatering av den goda åkerjorden, som är en viktig naturresurs.
I statens utvärdering av regionförsöket bör man särskilt se på hur
regionen hanterat denna typ av frågor och de inneboende målkonflikterna
i dem, och huruvida regionen fungerat som samordnare.
Också grus och sten är en begränsad resurs i stora delar av Skåne. Beslut
om att öppna nya täkter måste alltid föregås av en samlad analys av behovet i
förhållande till den mängd som står till förfogande i befintliga täkter.
När det gäller etablerandet av nya bilalstrande anläggningar, t ex
stormarknader, så måste påverkan på såväl miljön som handeln i omgivande
tätorter och kommuner noggrant analyseras.
- Det skånska landskapets särart ska skyddas och alla förekommande
natur- och landskapstyper ska bevaras. Alla naturligt förekommande arter
i Skåne ska kunna fortleva i livskraftiga bestånd. Minst 5 procent av
skogsmarken bör skyddas innan år 2005. Det är särskilt viktigt att slå
vakt om det för Skåne typiska lövskogsbeståndet. Staten bör tillsammans
med regionen utarbeta ett särskilt program för att bevara kulturlandskapet
i Skåne.
Ökad tillväxt och nya jobb
Arbetsmarknaden i Skåne har de senaste åren utvecklats positivt, som på
de flesta andra håll i landet. Arbetslösheten sjunker stadigt och
sysselsättningen ökar. Och mycket talar för att den positiva utvecklingen
kommer att fortsätta. Enligt Länsarbetsnämndens senaste prognos
tillkommer nästan 14 000 jobb i Skåne fram till hösten år 2000, en
ökning med 3 procent. Den starkaste efterfrågan på arbetskraft finns
inom områdena konsumtion, bygg och IT/telekommunikation, medan
industrisysselsättningen ökar endast långsamt. Antalet arbetslösa i Skåne
i slutet av år 2000 förväntas bli drygt 30 000, eller ca 4,5 procent av
befolkningen mellan 16 och 64 år.
Denna utveckling är en effekt dels av en framgångsrik ekonomisk politik
på det nationella planet, dels en god internationell utveckling. Men det är
också ett tecken på att Skåne förmår utnyttja sina förutsättningar väl.
Med detta kan man emellertid inte slå sig till ro, av tre skäl. För det första
är det långt kvar till full sysselsättning, som alltid måste vara vårt över-
gripande mål för den ekonomiska politiken och näringspolitiken. Skåne
ligger fortfarande över riksgenomsnittet när det gäller arbetslöshet.
För det andra är utvecklingen i Skåne snedfördelad - vissa kommuner är
på väg mot överhettning, andra har ännu inte fått del av den positiva
utvecklingen. I andra kommuner finns storstadsproblemen mycket markant
uttalade med stadsdelar som är mycket välmående och andra stadsdelar där
uppemot hälften av befolkningen uppbär socialbidrag och utanförskapet i
förhållande till arbetsmarknad och samhällsgemenskap är mycket stort.
För det tredje måste vi nu under högkonjunkturen bygga regionen struktu-
rellt robust, så att vi klarar nästa lågkonjunktur.
Målet för de regionala liksom de nationella närings- och arbetsmarknads-
politiska insatserna är tillväxt och jobb. Till de centrala delarna i en
tillväxt-
politik hör att skapa en väl fungerande infrastruktur: kommunikationer,
kunskaps- och forskningsresurser, energi- och kretsloppssystem, och en all-
mänt sett bra livsmiljö.
De regionala näringspolitiska insatserna måste, vid sidan av strategiska
infrastrukturella satsningar, i hög grad inriktas på att understödja utveck-
lingen av de små och medelstora företagen i regionen. Detta med målen att
öka mångfalden i näringslivet och att skapa nya arbetstillfällen och med sär-
skild inriktning på nyföretagande, kompetenshöjning, teknik- och produkt-
förnyelse och förbättrad riskkapitalförsörjning.
Men näringspolitik måste också handla om att få företag och enskilda att
utnyttja det stöd och de resurser som finns. Det kan i det sammanhanget
konstateras att samhällets insatser på området inte är alldeles enkla att
överblicka för den enskilde företagaren. Det finns en mångfald aktörer och
stödsystem på det näringspolitiska området, ofta med likartade och över-
lappande roller.
En viktig ambition måste vara att förenkla och renodla de näringspolitiska
insatserna, både med avsikten att förenkla för de individer eller företag som
vill nyttja de näringspolitiska medlen och att avbyråkratisera och förbilliga
de administrativa systemen.
Tillväxtavtalet mellan Region Skåne och staten bör bli ett bra instrument
för att ta vara på de speciella utvecklingsmöjligheter Skåne har. Livsmedels-
industrin och läkemedelsindustrin är två exempel på regionala näringar vars
utveckling har stor betydelse för Skånes framtid. Tillväxtavtalet bör därför
särskilt inriktas på att resurser inom forskning, utbildning och arbetsmarknad
kraftsamlas för att förstärka dessa branschers tillväxt.
Mycket talar för att Skåne som helhet har goda förutsättningar för en god
tillväxt. Samtidigt finns det stora skillnader mellan olika delar av Skåne och
inom kommunerna. Politiken måste därför inriktas på att skapa möjligheter
för alla skåningar att kunna bidra till och ta del av de förbättrade möjlig-
heterna till arbete och försörjning.
Därför är det viktigt att medvetet använda den nya informationstekniken
till att sprida verksamheter och utbildningar i hela landskapet. Men en
regional balans inom Skåne betyder inte bara en spridning av lokaliserings-
orter. Ska möjligheterna tas tillvara måste också tillväxtmotorerna bejakas.
En mycket stor del av Skånes befolkning bor inom rimliga pendlingsavstånd
till de större städerna och utbildningscentrumen, och med goda kommunika-
tioner kan således tillväxten komma många fler till del. Därför är behovet av
en regional planering över kommungränserna när det gäller arbetsmarknad,
kommunikationer och bostäder mycket stort.
Andelen skåningar som använder kollektivtrafiken för arbetspendling är
mycket låg i förhållande till Stockholms- och Göteborgsregionerna. För att
öka möjligheterna till arbetspendling måste därför pågatågstrafiken utökas
till fler orter, ha bättre turtäthet och en attraktiv prissättning. Eftersom
påga-
tågen i huvudsak använder samma banor som den långväga järnvägstrafiken
och konkurrerar om utrymmet, så är de planerade satsningarna på kapacitets-
höjande åtgärder, separata godspår etc av yttersta vikt inte bara för den lång-
väga trafiken utan också för att kunna utveckla den regionala järnvägs-
trafiken. Om vi inte förmår förbättra möjligheterna till arbetspendling
kommer en del av Skånes befolkning inte ha möjligheter att ta del av
tillväxten.
Bostadssituationen är en annan faktor som har betydelse för hur tillväxt-
möjligheterna kan tas tillvara. Bilden av den skånska bostadsmarknaden är
splittrad på samma sätt som den är i landet i övrigt. På tillväxt/högskole-
orterna går det snabbt mot en akut bostadsbrist medan andra kommuner har
stora bostadsöverskott. Utmaningen nu är att gemensamt planera för att möta
efterfrågetrycket. Dels behövs det naturligtvis byggas på de orter där
efterfrågan är stor, dels bör det också finnas goda möjligheter att genom en
kombination av attraktiv kollektivtrafik, upprustning av bostadsområden och
aktiv marknadsföring kunna erbjuda goda boendealternativ i de kommuner
som nu har bostadsöverskott.
Ett centrum för näringslivsutveckling
De näringspolitiska insatserna skall vara överblickbara och
lättillgängliga. I Skåne skall det därför finnas ett
näringslivsutvecklingscentrum dit företag, uppfinnare, blivande
företagare, fackliga organisationer och anställda kan vända sig med sina
idéer eller problem. Där skall det finnas kompetenta handläggare med
uppgift att ge stöd och rådgivning, och att förmedla kontakter till olika
former av specialistkompetens, t ex till Länsarbetsnämnden, Exportrådet
eller Tekniska högskolan i Lund.
Sammanslagningen av de båda länsvisa utvecklingsfonderna till ett
gemensamt bolag, ALMI Företagspartner Skåne, har varit ett viktigt steg
emot en samordning av resurserna och förverkligandet av ett skånskt
centrum för näringslivsutveckling.
Det räcker emellertid inte för att stimulera produktförnyelse och
nyföretagande. Förnyelsen av produktion och näringsliv måste utgå från en
helhetssyn på arbetslivet och människan i arbetslivet. Kraven på trygghet i
anställningen, inflytande över arbetet och rätten till kompetensutveckling
måste gå hand i hand med själva produkt- och näringslivsförnyelsen.
Riskkapitaltillgången är direkt avgörande för innovationer, nyföretagande
och inte minst möjligheterna till expansion av redan existerande företag.
Därför är det angeläget att ett riskkapitalbolag bildas i Skåne med uppgift att
satsa i nya och expanderande verksamheter.
Särskilt hämmande är bristen på riskkapital för invandrare som vill starta
företag då de saknar "bankhistoria". Även om de privat kan delfinansiera
kapitalbehovet kräver en insats från ALMI normalt att en bank ändå
medverkar. Detta förhållande betyder att många invandrare med goda
företagsidéer hindras från att komma igång. ALMI och andra
stödorganisationer till nyföretagande måste särskilt arbeta med att ge
invandrare som vill starta företag stöd. Bankerna måste också medverka på
ett aktivt sätt så att våra nya svenskar kan få bidra till tillväxten på ett
bättre
sätt.
Den kvinnliga arbetsmarknaden måste breddas så att hittills manliga
yrkesområden öppnas för kvinnor. Särskild uppmärksamhet måste därför
ägnas kvinnors företagande. Det handlar om riktade insatser för att stimulera
kvinnligt nyföretagande och kvinnlig kompetensutveckling. ALMI Skåne har
här ett särskilt ansvar. Utredningsarbete och forskning om kvinnors villkor i
regionen ska stöttas, och kvinnors idéer kring nya produkter och
produktionsteknik tas tillvara.
Den kooperativa företagsformen lämpar sig mycket väl för kunskaps-
intensiva verksamheter där det är de anställdas kompetens, snarare än råvaror
och maskiner, som är nyckeln till framgång. Kunskap och information om
kooperationen saknas tyvärr i de flesta situationer när företag ska startas.
Därför måste de stödverksamheter som arbetar med nyföretagande mer aktivt
arbeta med den kooperativa företagsmodellen som alternativ.
Vi ser det också som synnerligen angeläget att den sortens utvecklings-
arbete som bedrevs inom ramen för arbetslivsfonderna kan fortsätta, om än i
nya former. Resurser måste avsättas för kompetenshöjning och arbetslivs-
utveckling med sikte på att utveckla det goda arbetet, och dessa resurser bör
handhas regionalt och i former som anpassats till varje regions speciella
förutsättningar.
Program för skånsk livsmedelssektor
Livsmedelssektorn är av stor betydelse för skånskt näringsliv. Jordbruk,
livsmedelsproduktion och livsmedelshantering sysselsätter i Skåne 25
000 personer. Trots att Skånes landareal bara utgör 2,6 % av Sveriges
totala så finns här ca 17 % av landets åkerareal. Jordbruk och
livsmedelsindustri tillhör dock, jämte byggsektorn, de näringsgrenar där
sysselsättningskrisen varit särskilt påtaglig i Skåne.
Skånskt jordbruk och skånsk livsmedelsindustri har goda förutsättningar
att konkurrera på EU:s livsmedelsmarknad. Det skånska jordbruket är
högavkastande. Värdet av den skånska växtodlingen uppgår ett normalår till
ca 25 % av det totala skördevärdet i landet. Skåne har Sveriges i särklass
bästa jordar. Brukningsenheterna är stora och effektiva. Livsmedelsindustrin
kännetecknas av inarbetade varumärken som borgar för rena produkter av
hög kvalitet.
För att det skånska jordbruket och livsmedelsindustrin skall klara
konkurrensen krävs förstås att näringen kan arbeta på villkor som är lik-
värdiga med dem som gäller i konkurrentländerna. Vi vill dessutom betona
vikten av att den återreglering och nya utformning av jordbruksstödet som
blivit följden av EU-inträdet inte får leda till att jordbruksproduktionen i
landet snedvrids geografiskt. Olika typer av livsmedelsproduktion skall i
princip bedrivas i de delar av landet där de naturliga förutsättningarna är bäst
för respektive gröda eller animalieprodukt.
Om skånsk mat och dryck skall kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen och långsiktigt bidra till ett bättre sysselsättningsläge krävs
framför allt mer kunskap och mer kompetens i alla led.
Vid en internationell jämförelse är utbildningsnivån i den svenska livs-
medelssektorn låg. Alldeles för små resurser har avdelats till forskning,
produktutveckling, ny teknik och organisation.
Ett program för att utveckla den skånska livsmedelssektorn bör ta sikte på
att utveckla kvalitet i både produktion och produkt - rena livsmedel,
miljöriktig och uthållig produktion, hög förädlingsgrad och högt kunskaps-
innehåll. Vi vill att staten och regionala organ - i samverkan med branschen
- tar initiativ till att utarbeta ett framtidsprogram för bionäringarna och
livsmedelsindustrin. Centrala moment i programmet skall vara att öka
forsknings- och utvecklingsinsatserna och att effektivare sprida ny
kunskap/livsmedelsteknik för att stimulera produktförnyelse, nyföretagande
och kompetenshöjning i branschen.
Riksdagens målsättningar om en successivt ökad andel ekologiskt jordbruk
har inte fått så starkt genomslag i Skåne som i övriga delar av landet. Det är
särskilt allvarligt nu när den inhemska efterfrågan på ekologiskt odlade
produkter är större än den inhemska produktionen. Åtminstone en livs-
medelskedja har tvingats importera på grund av bristen på svenska alternativ.
Stora ansträngningar måste göras för att öka andelen ekologisk odling i
Skåne, informationsinsatser där böndernas organisationer måste ta ett stort
ansvar.
Livsmedelsindustrin har satsat forsknings- och utvecklingsresurser på
produkter som har särskilt positiva hälsoeffekter, s k "functional food". Flera
av dessa produkter har släppts på marknaden och exporteras redan.
Potentialen för dessa produkter, både för den inhemska marknaden och fram-
förallt för export bedöms vara mycket stor. Problemet är emellertid att detta
nya produktsortiment tangerar reglerna för naturläkemedel och det leder till
att produkterna inte kan marknadsföras som hälsoprodukter utan att testas i
enlighet med reglerna för naturläkemedel. Detta förhållande är ett stort
hinder för en fortsatt satsning på functional food. Regeringen bör snarast låta
utreda förhållandena och gränssnittet mot läkemedel och ta initiativ till ett
regelverk som underlättar marknadsföringen av dessa produkter.
Ett program för den skånska livsmedelssektorn bör omfatta inte bara
jordbruk och trädgårdsnäringar utan också fisket. I Skåne finns ca 500
yrkesfiskare. Värdet av den totala fångsten ett normalår är en halv miljard
kronor. Fisket i Östersjön, i Öresund och Kattegatt, är i dag osäkert. Däremot
tillväxer sötvattensfisket. Kräftodling i dammar är av stor omfattning i
Skåne. Fritidsfiske och fiskevård är av växande betydelse i de skånska
inlandsvattnen.
Verksamheten vid Lantbrukshögskolan i Alnarp är en viktig resurs för
Skåne, men också för hela landet. Den unika verksamhet som förekommer
där måste tillförsäkras en stabil grund för sin fortsatta existens. Den syd-
svenska jordbruksnäringen m.m. utvecklas givetvis bäst i sin naturliga
växtmiljö. Det är vidare angeläget att den verksamhet vid Alnarp som
omfattar den urbaniserade gröna miljön ges goda arbetsbetingelser.
Regeringen bör ges till känna behovet av en utredning om förutsätt-
ningarna för handel och marknadsföring av functional food.
Turism
Turismen är en framtidsbransch för Skåne. Det är en näring som växer
snabbt i världen, och en satsning kan ge många nya jobb och inkomster
till regionen. Skånes geografiska läge ger oss goda förutsättningar: de
stora och i hög grad icke erövrade turistmarknaderna finns i vårt
närområde, i Tyskland och i Norden.
Rese- och turistindustrin i Skåne är småskalig, i den meningen att det ofta
är småföretag som är verksamma i branschen. I genomsnitt sysselsätts tre
arbetstagare per arbetsställe. Sammanlagt sysselsätts ca 12 000 personer, och
den sammanlagda omsättningen är ca 6 miljarder kronor per år. Det kan
också konstateras att Skåne tagit marknadsandelar och alltså ökat sin del av
turismsektorn. Den möjliga marknaden för skånsk turistnäring är emellertid
långt större; dess potential har inte utnyttjats därför att turismen aldrig på
allvar betraktats som en näring med möjlighet att generera inkomster och
jobb.
En utvecklad skånsk turism och dess möjligheter hänger självklart intimt
samman med andra satsningar: förbättrade kommunikationer, kulturella
ambitioner och ett intensivt miljövårdsarbete. Att ta tillvara Skånes förutsätt-
ningar på turismområdet handlar i mycket hög grad om att samordna
landskapets resurser och att satsa gemensamt bland annat på marknadsföring.
Ska turismen kunna utvecklas krävs en medveten satsning som förbättrar
branschens möjligheter. Därför krävs utbildningar på olika nivåer för
människor som ska arbeta med turism men kanske framförallt forsknings-
insatser på områden som marknadsföring, ekonomi etc inom turistbranschen.
Konferens- , evenemangs- och mässverksamheterna är viktiga delar i detta
sammanhang, en stor del av gästnätterna genereras av dessa verksamheter.
Läkemedelsindustrin
Öresundsregionens kanske viktigaste konkurrensfördel är
koncentrationen av utbildning och forskning inom det medicintekniska
området. Universiteten och högskolorna runt Öresund producerar det
största antalet avhandlingar och forskningsrapporter inom detta område i
hela Europa. Flera multinationella läkemedels-och medicintekniska
företag har betydande forskningsenheter i regionen. Därför är en av de
bärande framtidsstrategierna för regionen att förstärka denna tätposition.
Medicon Valley, bildat av ett antal stora företag i branschen är ett uttryck
för detta.
Vi anser att utvecklingen av Öresundsregionen som en av världens främsta
centrum för läkemedels- och medicinteknisk forskning bör vara en nationell
strategi för både Sverige och Danmark. Genom att kraftsamla FoU-
satsningar och andra insatser till Öresundsregionen kan den starka positionen
försvaras och stärkas till fördel för bägge nationerna.
Skåne och Sverige går in i kunskapssamhället
Inträdet i kunskapssamhället och den nya informationstekniken, är en av
de verkligt stora genomgripande förändringsprocesserna i vår tid. I
produktionen blir kunskap, kompetens, forskning och utveckling allt
viktigare. Därmed inte sagt att produkterna som sådana alltid blir mer
avancerade - däremot blir förmågan att använda ny teknik i produktionen
en allt viktigare konkurrensfördel för både små och stora företag. Det
ställer stora krav på kunskap och kompetens för såväl företagare som
anställda.
Målet måste vara att stimulera kunskaps- och kompetensutveckling för
anställda och företagare inte minst vad gäller användandet av den nya
informationstekniken, och att underlätta och utveckla samarbetet mellan
näringslivet och forskningsinstitutionerna i Skåne. Det kan man göra på en
mängd olika sätt.
Informationstekniken
Den framstormande utvecklingen inom IT-området kräver politisk
handling om inte tillväxtmöjligheterna ska hindras av flaskhalsar och
kapacitetsproblem. Bredbandsutbyggnaden är en förutsättning om
Sverige ska behålla sin tätposition inom informationsteknologin. Idag
saknas inte ambitioner och visioner på detta område från olika aktörer
men handlingskraften och samordningen brister ofta. Vi anser att staten
har ett ansvar för och ett intresse av att den digitala infrastrukturen byggs
ut snabbt, att den inte kontrolleras av privata monopol och att den blir
tillgänglig för alla.
Flera skånska kommuner har redan tagit initiativ på detta område:
Landskrona har ambitionen att erbjuda bredband till alla hushåll inom ett år,
HSB-Malmö har tecknat avtal om bredband för 33.000 hushåll etc. Det är
hög tid att klargöra utbyggnadsbehov och ansvarsförhållanden för själva
ryggraden i detta nät som nu växer underifrån. Detta ansvar kan inte läggas
på privata aktörer. Tillgången till likvärdiga telekommunikationer är
fundamental för även mindre orters överlevnadsförmåga och då kan inte
marknadslösningar tillämpas. Därför bör regeringen utarbeta en plan för hur
det nationella stomnätet ska byggas ut och hur ansvarsförhållandena ska se
ut. I sammanhanget är det naturligtvis viktigt för Skånes del att en
samplanering sker med Danmark så att inte bristen på överföringskapacitet
skapar en ny gräns.
Kunskapstillväxt för ökad kompetens
Framtidsutsikterna för Öresundsregionen är synnerligen goda vad gäller
utbildning och forskning. Resurserna på dessa områden skapar förutsätt-
ningar för ett nätverkssamarbete som kan binda samman Skåne, Själland,
norra Tyskland, Polen och Baltikum till något som i framtiden kan forma
sig till en av Europas mest dynamiska regioner.
En betydande del av de senaste årens kraftfulla satsningar på högre utbild-
ning och forskning har kommit Skåne till del. Tillkomsten av en ny högskola
i Malmö, universitetsfilialen i Helsingborg och den ökade platstilldelningen
till Högskolan i Kristianstad är resultatet av politiska initiativ och ett
frukt-
bart samarbete mellan kommun-, regional- och riksnivå.
Den nya högskolan i Malmö har fått en mycket god start. De nya enheterna
för kompetensutveckling och integration har alla förutsättningar att bli ett
värdefullt tillskott för hela regionen, inte minst för att högre utbildning
skall
bli tillgänglig också för de grupper som annars aldrig skulle få chansen att
höja sin kompetens och därmed få fotfäste på arbetsmarknaden. Satsningen
på högskolan i Malmö måste fortsätta, både vad avser utbildningskapaciteten
men också medel för forskning. Det är angeläget att Malmö högskola ges
möjlighet att utvecklas till universitet.
Den nya högskolepolitiken innebär en kraftig utbyggnad av såväl
grundutbildning som forskning vid de mindre och medelstora högskolorna.
Dessa ambitioner har också påverkat de traditionella universitetens syn på
möjligheterna att decentralisera högre utbildning. Detta nya synsätt har t ex
skapat möjligheter för etablering av den filial till universitetet i Lund som
nu byggs upp i "Campus Helsingborg", där utbildningar inom områdena
multimedier, hotell- och restaurang bedrivs eller är på väg att utvecklas.
I södra Sverige saknas en samordnad forsknings- och undervisningsmiljö
med inriktning mot urban och regional management i ett internationellt
perspektiv. En avancerad mastersutbildning (magister) inom detta område
skulle fylla ett sådant behov. Lunds universitet har särskilt goda förutsätt-
ningar att över disciplingränser utveckla en sådan utbildning. Helsingborg är
en lämplig lokaliseringsort för en sådan utbildning med en lång och
uppmärksammad stadsbyggnadstradition och ett väl utvecklat samarbete med
Helsingör. Här finns också inom NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings-
bolag) en framväxande forskningsmiljö med tydliga kopplingar till urban och
regional management.
Centrum för arbetarhistoria
I Landskrona kommun pågår utveckling av projektet "Centrum för
arbetarhistoria" som bygger på tre hörnpelare: undervisning/forskning/-
museum och arkiv. Regeringen har genom att anvisa medel för projektet
understrukit dess betydelse i ett nationellt perspektiv. För att kunna
förverkliga detta unika projekt krävs en stark forskningsanknytning till
Lunds universitet och dess historiska institution. Det är därför
synnerligen angeläget att de i budgetpropositionen 1997 omnämnda
tjänsterna - bland annat en professur - kan komma till stånd inom
perioden 2000-2002.
Riskforskning
En förbättrad och utökad riskforskning är väsentlig både för att förhindra
katastrofer och mänskliga tragedier och i ett ekonomiskt perspektiv för
att skapa tillväxt och ökat välstånd. Riskforskningen i Sverige är
fragmenterad och ineffektiv i jämförelse med andra nordiska länder.
Tillväxtpotentialen hos regionens näringsliv beror till stor del på dess
förmåga att hantera olika sorters risker. Till dessa risker hör: personella
risker ( t ex bortfall av nyckelpersoner), finansiella risker, skador på produk-
tionssystem, produktionsavbrott, risker i konsumentledet, risker relaterade
till snabbt förändrade produktions- och ledningssystem. Den pågående
dramatiska omställningen i arbetslivet höjer dessutom företagens känslighet
för risker. En effektiv riskhantering bland företagen kommer att innebära
konkurrensfördelar. Dessutom är Skåne landets mest riskexponerade region
genom sitt geografiska läge och höga befolkningstäthet. Riskpanoramat
omfattar t ex stora olyckor med farligt gods, infrastrukturens sårbarhet,
allmänna miljörisker och sociala risker.
Det regionala universitets- och högskoleväsendet har unika förutsättningar
att stödja samhälle och näringsliv i regionen med relevant och samlad
kompetens inom riskhantering. Ett centrum för effektiv riskhantering vid
Lunds tekniska högskola och Malmö högskola är på väg att initieras med
uppgift att verka som ett regionalt och nationellt kompetenscentrum. En
uppvaktning på Försvars- och Utbildningsdepartementen har genomförts.
Det klargjordes att en statlig satsning förutsätter en regional sådan. Mot
denna bakgrund är det viktigt att den ansökan som lämnats in till
Näringsdepartementet med delvis finansiering från de regionala
tillväxtavtalen får en positiv behandling.
Kommunikationerna
En mycket stor andel av det gods och av personer som skall till och ifrån
Sverige passerar den skånska infrastrukturen. Det är därför av ett
nationellt och nordiskt intresse att Skånes vägar, järnvägar och hamnar
har hög standard.
En väl utbyggd infrastruktur, snabba och väl fungerande kommunikationer
i Skåne och till kontinenten är en angelägenhet för hela Sverige och för
näringslivet över huvud taget. Det är emellertid viktigt att påpeka att vid
dragningar av nya kommunikationsleder så måste hårda miljökrav ställas.
Relativt orörda natur- och skogsområden ska skyddas.
Skåne får inte bli en flaskhals för gods- och persontrafiken. Redan i dag
finns det trånga sektorer. Att exempelvis på samma järnvägsspår ha såväl
person- som godstrafik fungerar intill ett visst kapacitetsutnyttjande.
Kapacitetstaket är nått och flaskhalsarna hindrar en sund utveckling. Detta
drabbar Skåne men också i hög grad det övriga Skandinaviens näringsliv och
invånare.
Det är också viktigt att samverkan ökar mellan stater och regioner. Det är
viktigt och av stort nationellt intresse att staten tar speciell hänsyn till
belastningen på det skånska väg- och järnvägsnätet. Det kan ske genom
ytterligare medelstilldelning eller ytterligare decentralisering av statliga
medel till den skånska infrastrukturen.
Öresundsbron ger nya och bättre möjligheter för snabba transporter av
både gods och människor till och från kontinenten. Förbindelsen är inte bara
en lokal och regional angelägenhet, den kan förbättra konkurrenskraften i
stora delar av Sverige och Norge. Därför är det nödvändigt att de strategiska
anslutningslederna Västkustbanan, E 4:an, E 22:an och ett separat godsspår
genom Skåne snarast möjligt uppgraderas så att hela Sverige och Norge kan
dra nytta av de förbättrade kommunikationerna med kontinenten.
Vi vill peka på några åtgärder som vi anser bör vidtas för att vidga
flaskhalsarna:
- Snabbtåg är på väg att bli ett attraktivt resealternativ både mot Stockholm
och Göteborg. SJ:s och Banverkets påbörjade arbete med
snabbtågsanpassningen och utbyggnad till dubbelspår på hela Västkust-
banan, måste fullföljas. Tunneln genom Hallandsås måste färdigställas på
ett miljöriktigt sätt som en förutsättning för att västkusten och Norge ska
kunna dra nytta av Öresundsförbindelsen.
- Ett yttre godsspår vid sidan om stambanan måste anläggas för att
underlätta för export- och importgodset att snabbt nå mål såväl på
kontinenten som i övriga Sverige utan att konkurrera med ökande fjärr-
och regionalpersontransporter. Ett separat godsspår är också angeläget av
säkerhetsskäl, många transporter av farligt gods går idag genom de
skånska städernas citykärnor.
- Den så kallade Skånebanan måste förbättras för att trafiken Hässleholm-
Helsingborg skall få tillräcklig kapacitet.
- E 4:an måste byggas ut till motorvägsstandard genom hela Skåne, både
av kapacitets- och trafiksäkerhetsskäl.
- E 22:an är ytterst viktig led för att nordöstra Skåne, Blekinge och östra
Småland ska få goda kommunikationer med sydvästra Skåne och
Öresundsförbindelsen. Den bör snarast byggas ut till motorvägsstandard i
hela sin sträckning i Skåne.
- Citytunneln i Malmö är ett nyckelprojekt för att ge den regionala
spårbundna trafiken bättre förutsättningar. Det är angeläget att inte
ytterligare tidsfördröjningar sker i detta projekt. De kostnadsökningar
som redovisats på grund av val av en säkrare teknik bör i huvudsak
kunna finansieras inom ramen för landanslutningarna till Öresunds-
förbindelsen såsom Metroprojektet i Köpenhamn.
- Förutsättningarna för flygtrafiken i Skåne förändras när Öresunds-
förbindelsen öppnas. Kastrup som internationell flygplats får ett större
närområde. Samarbetet mellan Kastrups och Sturups flygplatser för att
möta den förväntade expansionen av flygtrafiken är därför väsentligt. Det
krävs en spårbunden förbindelse, Sturupsbanan, för att flygplatserna ska
kunna fungera effektivt ihop. Ett sådant projekt studeras ingående och
kräver endast några kilometer ny järnväg från banan Malmö-Ystad som
numera är upprustad.
- En järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör är ett angeläget
framtidsprojekt som kommer att flytta Sydsverige närmare kontinenten
samtidigt som Öresundsregionen binds samman till en större helhet.
Det är alltså betydande infrastruktursatsningar som är nödvändiga för att
förbättra tillväxtmöjligheterna i Skåne men framför allt för att resten av
Sverige och Norge ska kunna dra full nytta av Öresundsförbindelsen. De
nuvarande planerna för investeringar i vägar och järnvägar är helt
otillräckliga och ligger alldeles för långt fram i tiden.
Vi vill väcka frågan om ett annat finansieringssystem för infrastruktur-
investeringar där staten istället för direktavskrivning tillämpar en avskrivning
under investeringens livslängd. En sådan teknik fördelar kostnaderna på de år
och skattebetalare då nyttigheten brukas.
Vi är också positiva till försök med alternativ finansiering där funktions-
entreprenad, finansiering och underhållsåtagandet upphandlas på marknaden.
Ett lämpligt objekt för ett sådant försök är E 22:ans utbyggnad till motorväg.
Narkotikapolitiken och gränskontrollen
Narkotika har blivit ett växande problem i Sverige under 1990-talet. Det
märks inte minst i ungdomsgenerationen. Det tycks som om både
toleransen mot narkotika och tillgängligheten har ökat. Allt fler
ungdomar provar narkotika, och allt fler vet hur man kan få tag på
narkotika.
Enligt Brottsförebyggande rådets rapport "Ungdomar, droger och polisens
insatser" (BRÅ-rapport 1999:1), har andelen ungdomar som provat narkotika
mer än fördubblats under 1990-talet. 1992 hade ca 6 procent av de
inryckande värnpliktiga provat narkotika - 1997 var det 14 procent.
Också tillgängligheten förefaller ha ökat kraftigt. Mycket tyder på att
inflödet av narkotika över Sveriges gränser är mycket större idag än för
några år sedan. Det gäller alla narkotikatyper, men ett exempel är heroinet:
1998 beslagtogs 63 kg heroin - 10 gånger så mycket som 1997 ...
Trycket är särskilt stort mot Sydsverige, där närheten till kontinenten och
de omfattande resandeströmmarna innebär att tillgängligheten till narkotika
är större än i övriga landet. För Skånes del är tullstatistiken från förra året
talande:
- Mer än hälften av alla narkotikabeslag gjordes i Skåne - 1 013 av 1 940
beslag.
- Malmö och Helsingborg dominerar Skånesiffrorna, med 500 respektive
450 beslag. Trelleborg och Ystad står för vardera ett 30-tal beslag.
- Ungdomars andel av dem som åker fast i tullen har ökat under 1990-
talet. I Malmö var andelen 15-20-åringar 11,5 procent år 1991. År 1998 var
andelen 23 procent - det rör sig alltså om en fördubbling.
Denna ökade tillgänglighet märks på ett mycket påtagligt sätt. De
enkätundersökningar som gjorts för att kartlägga ungdomars drogvanor, visar
att Skåne ligger högt över riksgenomsnittet när det gäller erfarenhet av
narkotikaanvändning.
Detta problem måste naturligtvis angripas med många åtgärder -
informationen om narkotika måste bli bättre, tull och polis måste ges
möjlighet att bekämpa narkotikabrottsligheten effektivare. I grunden handlar
det förstås också om hur vårt samhälle ser ut - i ett samhälle med
massarbetslöshet, social utslagning och utanförskap skapas grogrund för
drogmissbruk.
Men man kan inte komma ifrån att den ökade tillgängligheten i Sydsverige
till en del beror på att man inte på den danska sidan lyckats komma till rätta
med sina narkotikaproblem. Undersökningar visar också att problemen i
Danmark är störst i Norden. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport är
andelen danska 15-åringar som provat narkotika hela 18 procent - det är tre
gånger så stor andel som i Sverige vid samma tillfälle.
Situationen i Skåne och Själland kan beskrivas som att det uppstått en
gemensam marknad för cannabis. Det är mycket vanligt att ungdomar åker
över sundet för att köpa narkotika, ibland bara för användning i Danmark,
men ofta för att ta hem till Sverige. Människor åker från hela Sydsverige för
att göra sådana inköp.
Huvudort för denna gemensamma marknad är Köpenhamn, och området
Christiania är det köpcentrum för narkotika där man mycket enkelt kan få tag
på vad man vill på kort tid.
I det nya Europa rivs gränserna och nya möjligheter öppnar sig. Det är en
utveckling vi ska bejaka. Men den utvecklingen har också en mörk sida:
samtidigt som våra möjligheter blir gemensamma, så blir också våra problem
gemensamma.
Om knappt ett år ska bron över Öresund stå klar. Det blir ännu lättare att ta
sig över, och ännu svårare att kontrollera. Det blir enkelt att sätta sig på
tåget
i någon skånsk stad och kanske mindre än en timme senare vara i Christiania.
Det är således mycket viktigt att det snabbt skapas en samsyn mellan
svenska och danska myndigheter om hur detta problem ska mötas.
Samarbetet mellan polis och tull på båda sidor sundet måste öka markant, för
att kunna säkerställa en fortsatt god gränskontroll och en effektiv
brottsbekämpning, också sedan den fasta förbindelsen öppnat. Inte minst
viktigt är det att klara ut hur svensk och dansk polis- och tullpersonal ska
kunna verka på det andra landets territorium.
Skåne skall försvaras
Europas säkerhetspolitiska karta har radikalt förändrats sedan muren föll
1989. Sveriges totalförsvar håller på att anpassas till nya förutsättningar.
Skåne är en av landets folkrikaste regioner och därför av stor betydelse ur
försvarssynpunkt. Antalet viktiga angreppspunkter är betydande. Den öppna
kusten och Öresunds folkrättsliga ställning ställer särskilda krav på militär
beredskap och möjligheterna att även i fred kunna hävda svenskt territorium.
Skånes för hela landet viktiga infrastruktur - hamnar, flygfält, vägnät och
järnvägar - kräver ett väl avvägt försvar med stor andel insatsberett
luftförsvar.
Skåne har en avgörande betydelse för Sveriges försörjning. Avbrott i
eldrift och vattenförsörjning, allvarliga föroreningar av luft, vatten och
jordbruksmark till följd av miljökatastrofer skulle få svåra konsekvenser för
Sveriges livsmedelsförsörjning.
Skåne bör därför betraktas som ett område av mycket stor vikt i
totalförsvarssammanhang.
Möjligheten att i Skåne kunna utbilda totalförsvarspliktiga från regionen är
viktig. Redan tas en mindre andel ungdomar ut till sådan utbildning i Skåne
än i någon annan del av landet. Det får negativa konsekvenser för folkförank-
ringen, beredskapen och ekonomin.
Beredskap skapas genom att det finns möjligheter att utbilda och öva för
dessa uppgifter. Skåne har några av de bästa övningsområdena i Sverige. För
regionens del garanteras härigenom samtidigt viktiga allemansrättsliga
tillgångar och att unik natur är under ständig tillsyn.
Region Skånes ekonomiska problem
Försöken med ökat regionalt självstyre har fått en olycklig start både i
Skåne och i Västra Götaland. På båda ställena brottas man med stora
underskott, och på båda ställena leds regionerna av knappa majoriteter i
fullmäktige där de inbördes striderna inom och mellan
majoritetspartierna skapar mycket svaga ledningar, oförmögna att ta de
nödvändiga beslut som måste till för att komma till rätta med de
ekonomiska problemen.
I Skåne har regionledningen för länge sedan tappat greppet om de växande
underskotten. I brist på handlingskraft fantiserar man istället om hur om-
fattande privatiseringar inom sjukvården kanske på sikt ska råda bot på
problemen.
Samtidigt växer skatteintäkterna snabbt till följd av den ökande syssel-
sättningen, och ironiskt nog kan det bli den framgångsrika ekonomiska
politiken på riksplanet som till slut räddar Skånes ekonomi. Men trots att
skatteintäkterna ökar, så förefaller utgifterna öka ännu mer - det är ännu ett
tecken på regionledningens handlingsförlamning.
Denna handlingsförlamning när det gäller sjukvårdens ekonomiska
problem har fokuserat debatten på endast denna fråga. Viktiga delar i
regionsförsöket, det regionala företrädarskapet, utvecklingsfrågor, omvärlds-
bevakning och mycket annat har kommit i bakgrunden, vilket vi finner
mycket olyckligt för regionsförsökets framtid.
Vi ser det som en stor risk att denna misskötsel av regionen tas till intäkt
för att regionförsöket misslyckats, och kanske används som argument för att
avbryta det.
I så fall gör man ett stort misstag. Skånes ekonomiska problem beror inte
på regionförsöket. Ansvaret för problemen är politiskt - det åvilar det
sittande styret i Skåne. Så länge regionledningen varken har strategi eller
handlingskraft för att lösa de grundläggande strukturella problemen i Skåne,
bör därför ytterligare generella resurser från statsmakterna till Region Skåne
inte komma i fråga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingen i Skåneregionen.