Inledning
Skåne är Sveriges brofäste till kontinenten. Så har det alltid varit, men Skånes geografiska läge har blivit en än större tillgång efter det att järnridån lyfts i öster och de baltiska staterna återuppstått. Skåne blir en naturlig mötesplats mellan öst och väst i den norra delen av Europa.
Skåne är unikt genom att ligga geografiskt både i periferi och i centrum. Skåne ligger i periferin av Sverige men i centrum av södra Östersjöområdet och nära kärnan i Europa och Europeiska unionen. Genom den troliga utvidgningen av Europeiska unionen hamnar Skåne i centrum av EU.
Ett växande och fungerande Skåne är därmed inte bara en angelägenhet för den dryga miljon människor som bor i landskapet, utan för hela Sverige.
Omvärlden ändras och genom den också förutsättningarna för Skåne. Sverige har blivit medlem av EU, Östeuropa har demokratiserats, Tyskland har återförenats, en fast förbindelse byggs över Öresund. Detta har lett till att en ny regional struktur har växt fram i Skåne. I det nya Europa har Skånes ställning som Sveriges känselspröt ut i världen stärkts.
På många sätt har Skåne goda förutsättningar att utvecklas positivt ur ekonomiskt, socialt och ekologiskt hänseende.
? I Skåne finns närheten till de stora marknaderna såväl inom EU som i Östeuropa. Det skånska näringslivet har sedan länge tagit steget ut på såväl den europeiska som den internationella marknaden. EU-medlem- skapet innebär ytterligare betydande möjligheter att i Skåne utveckla ett starkt och varierat näringsliv, men också särskilda utmaningar för exempelvis den del av näringslivet, jordbruket och livsmedelsindustrin, som tidigare genom nationella regleringar skyddats från konkurrens.
- I Skåne finns betydande kunskaps- och forskningsresurser. Nordens största och ett av Europas mest kompletta universitet ligger i Lund. Genom den utbildningssatsning som gjorts de senaste åren kommer vi att få se en stor högskola växa fram i Malmö och i Kristianstad. Högskole- resurser finns även i bland annat Helsingborg och Ängelholm. Denna infrastruktur på kunskapens område gör Skåne unikt och ger förutsättningar för att bli en attraktiv framtidsregion.
Under de senaste åren har mycket hänt när det gäller den regionala organisationen. Skåne har blivit ett län, ett direktvalt regionfullmäktige är på plats och en försöksverksamhet är i gång. Det finns dock fortfarande frågor som kräver nationella beslut om att undanröja hinder för och stimulera en gynnsam utveckling. Denna motion tar upp några av dessa frågor.
Integrationen Skåne-Danmark
Öresundsbron kommer att knyta samman Skåne och Själland. Därmed ökar möjligheterna att skapa en gemensam arbetsmarknad i Öresundsregionen. Det är viktigt att på alla sätt underlätta integrationen och det ekonomiska, kulturella och sociala utbytet över sundet. Det finns mycket att göra. Ett problem är de olika regelverken på arbetsmarknaden och på socialförsäkringsområdet, som inte sällan för den enskilde framstår som en komplicerad byråkratisk snårskog när han eller hon bor på ena sidan sundet och arbetar på den andra.
På sikt är såväl förenklingar som harmoniseringar av dessa regelverk önskvärda, men ett första steg för att underlätta för den enskilde bör vara att upprätta ett gemensamt informationscentrum om de olika regelverken i Danmark och Sverige.
När det gäller skattefrågan, så är huvudregeln i det nordiska skatteavtalet att man ska betala skatt i det land man arbetar. Detta är enligt vår uppfattning inte rimligt. De välfärdskostnader en person har belastar ju i huvudsak det land där man bor, exempelvis barnomsorg och sjukvård. Därför vore det rimliga att huvudregeln var att man betalar skatt i det land där man bor. Vi är väl medvetna om att gällande avtal binder Sverige vid denna enligt vår uppfattning felaktiga princip, och att en förändring måste föregås av förnyade förhandlingar med Danmark. Vi anser således att Sverige bör ta initiativ till sådana förhandlingar.
För att den önskvärda integrationen på den gemensamma arbetsmarknaden Skåne/Själland ska fungera naturligt måste förutsättningarna för arbets- pendlingen vara likvärdiga med de förhållanden som gäller för arbets- pendling inom Skåne respektive Själland idag.
Broavgifterna som presenterats för biltrafiken innebär att daglig pendling med bil blir mycket kostsamt. Nivån på bilavgifterna behandlas i och för sig i regeringsöverenskommelsen från 1991 och som jämförelseobjekt nämns då prisbilden på Helsingborg-Helsingörleden. Sedan dess har det hänt ganska mycket inom prissättningen inom transportsektorn. Det är därför önskvärt att regeringen tar upp en ny diskussion med den danska regeringen om nivån på avgifterna i syfte att sänka desamma. I den nu presenterade prislistan finns gradvis rabattering för dem som åker ofta men rabatten är inte av den storleksordningen att bilpendling blir realistisk för de flesta inkomstgrupper.
Likaså måste pendlarkorten med tåg samordnas och prissättas på en sådan nivå att de blir jämförbara med pendlarkort inom Skåne resp Själland idag på jämförbara sträckor.
Avdragsrätten för arbetsresor bör också bli likvärdig med avdragsrätten för pendlarresor på land och inom Sverige idag om en gemensam arbetsmarknad ska kunna växa fram.
Regeringen bör ges till känna dels att den bör uppta förhandlingar med Danmark om en sänkning av broavgifterna för pendlingsresor, dels behovet av en översyn av avdragsreglerna så att kostnaderna för arbetspendling över Öresundsbron likställs med arbetsresor på land och inom landet.
Kulturen
Skåne har en unik situation på kulturområdet. Vi har under åren byggt upp en kulturell infrastruktur som är bland de bästa i landet. Vi har inga direkta avstånd och genom samarbete kan detta bli en mycket expansiv kulturregion.
För kulturen finns inga gränser. För kulturen existerar inga nationer. Det är samma musik vi i Sverige lyssnar på som man gör i övriga Europa. Det är samma böcker vi läser, det är samma konst vi ser, det är samma teater vi grips av. Kulturen förenar människor. Genom det geografiska läge som Skåne har, likt ett brofäste till övriga Europa, är kulturen en viktig utveck- lingsfaktor. Kulturen ger Skåne ett ansikte och har betydelse för både turism och företagslokaliseringar. Den bidrar till regionens profil genom sin mångfald och kvalitet samt förnyelse och internationalism.
Genom den försöksverksamhet där staten har lyft över frågor till regionen att besluta om har Skåne från och med 1 juli 1998 möjlighet att besluta om de anslag som går till regionens kulturinstitutioner. Det handlar om de resurser som Kulturrådet tidigare fördelat till regionala teater-, dans- och musikinstitutioner, regionala museer och länsbibliotek.
Inför 1999 valde regionen att inte göra några förändringar i förhållande till den fördelning Statens kulturråd gjorde för 1998. Skall försöksverksamheten få genomslag är det viktigt att regionen tar den möjlighet de nu har att göra egna prioriteringar och det är vår förhoppning att de också gör det inför år 2000.
I Skåne finns förutom en god infrastruktur för kulturinstitutionerna även ett mycket brett och stort, fritt kulturliv. Fria teatergrupper, musiker, hembygdsföreningar, konstnärer med flera gör att Skåne blomstrar av kultur- aktiviteter. Många får i dag olika stöd från kommun, landsting och stat (i form av Statens kulturråd). När nu Skåne får en kulturpåse vill vi påpeka att detta handlar bara om institutionerna och att försöksverksamheten inte får gå ut över dem som i dag får annat stöd från staten. Det måste vara fullständigt klart att kulturlivet utanför institutionerna inte stängs ute från andra former av stöd.
När vi nu står på tröskeln till ett nytt årtusende kan vi se tillbaka på ett utvecklande och spännande århundrade. Ett århundrade som för Sveriges del innebar en utveckling från ett bondesamhälle till en välutvecklad industri- nation. Nu lämnar vi inte bara 1900-talet bakom oss utan även industri- samhället och tar steget in i kunskaps- och informationssamhället. Inom kulturarvsområdet har vi på många sätt varit väldigt framgångsrika när det gällt att bevara jordbrukssamhället. Många är föremålen och berättelserna om människorna från den tiden. Det är för framtiden minst lika viktigt att vi bevarar industrisamhällets historia.
Det är därför glädjande att regeringen dragit igång ett treårigt projekt med inriktning på industrisamhällets kulturarv. Det är för oss viktigt att påpeka att i denna historia ligger även de kommunikationssystem som byggts upp. I Skåne har vi en närhet till havet som är få förunnat. Vi har kust i tre väderstreck. Detta har präglat den skånska industrin då sjöfarts- och fiskenäringen varit en viktig del. Idag kan vi se hur många av de gamla hamnar som innan var fulla av liv och rörelse idag står ganska stilla utan någon form av yrkesmässig verksamhet. Vi tycker att hamnarna och allt som är förknippat med dem inte får glömmas bort i det arbete som nu inletts om industrisamhällets kulturarv.
Tillväxt och ekologisk hållbarhet
Vi vill få Skåne att växa - både i ekonomiskt, socialt och ekologiskt hän- seende. I den allmänna debatten har man alltför länge fokuserat på endast den ekonomiska tillväxten, det vill säga hur många fler varor och tjänster man kan producera under ett år.
Det är, och har alltid varit, ett enögt och kortsiktigt resonemang. Ekono- misk tillväxt får inte ske till priset av att många människor trycks tillbaka och marginaliseras, lämnas utanför samhället och slås ut. Ekonomisk tillväxt får heller inte ske till priset av rovdrift på naturen. Dessa insikter - att ekonomisk utveckling måste gå hand i hand med social utveckling och hålla sig inom de ramar naturen sätter - är några av 1900-talets viktigaste lär- domar.
Detta innebär alltså en dubbel utmaning. Dels måste vi komma tillrätta med de miljöproblem som vi har i Skåne, dels måste vi se till att den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av Skåne, som vi vill se, kommer till stånd på ett ekologiskt hållbart sätt.
Det finns ingen motsättning i dessa båda mål. Tvärtom befruktar det ena det andra. Att ställa om samhället till ekologisk hållbarhet är i sig tillväxt- drivande. Det ger jobb. Det ser vi inte minst när de skånska kommunerna nu drar igång åtgärder för att bygga om till ekologisk hållbarhet, som ett led i regeringens och riksdagens stora omställningsprogram.
Ekologisk hållbarhet
När vi vill utveckla Skåne är således miljöhänsyn och strävanden efter att sluta kretsloppen självklara utgångspunkter.
Skåne är en av Sveriges mest befolkningstäta regioner, med drygt 1,1 miljoner invånare. Mer än var åttonde svensk är skåning, och den andelen kommer att öka, om man får tro befolkningsprognoserna. Men befolknings- tätheten varierar kraftigt i landskapet. Ungefär 850 000 människor bor i de västra delarna av Skåne, vilket innebär att miljöbelastningen där är större, bland annat till följd av större trafikarbete.
Ingen kan påstå att miljösituationen i Skåne är tillfredsställande. Tvärtom är vi långtifrån det ekologiskt uthålliga samhälle som vi vill se. Vi vill särskilt peka på följande problem:
- De luftburna kemiska föroreningarna. Skånes skogsområden är starkt påverkade av försurning, mycket till följd av ett stort kvävenedfall i vår region. Kvävet har också en gödslande effekt på våra marker, som på sikt hotar värdefulla naturtyper. Också utsläppen av koldioxid, som på sikt kan påverka jordens klimat, är oroväckande och i ökande i vår region.
Ett annat problem är det marknära ozonet, som direkt påverkar såväl människors hälsa som jordbruksgrödorna i Skåne negativt. Beräkningar visar på ett ekonomiskt bortfall på jordbruksgrödor i Skåne till följd av höga ozonvärden på uppemot 100 miljoner kronor per år. Ozon bildas när andra utsläppta kemikalier, kväveoxider och organiska ämnen, reagerar med varandra.
De luftburna kemiska föroreningarna kommer i huvudsak från utsläppskällor utanför Skåne och förs hit med vindarna. Öresunds läge spelar här periodvis en negativ roll, genom att utsläpp från två stora befolknings- centrum, Skånes västkust och Själlands östkust, samlas och koncentreras över Öresund innan det driver in över land.
- Trafiken. Den helt avgörande skånska utsläppskällan vad gäller både koldioxid och kväveoxider är trafiken. Vägtransporter svarar för 30 procent av koldioxidutsläppen och 40 procent av kväveoxidutsläppen. Värst är effekterna i det tätbefolkade västra Skåne, dels till följd av en omfattande pendlingstrafik, där ca 60 procent av alla resor sker med bil, dels till följd av färjetrafiken.
- Miljöföroreningarna utmed de skånska kusterna. Skåne är Sveriges enda landskap med hav på tre sidor. I väster ligger det starkt trafikerade Öresund, i söder och öster den hårt nedsmutsade Östersjön.
- Den förhållandevis dåliga tillgången på allemansrättslig mark och rekreationsområden. En mycket stor del av Skånes mark är exploaterad, t ex genom stadsbebyggelse, vägar, järnvägar och jordbruk. Skåningens tillgång till fri natur är mindre än en tiondel av vad svensken i genomsnitt har. Minst tillgång till fri natur har man i de tätbebyggda sydvästra delarna av landskapet. Andelen skyddad mark, för att skydda hotade växt- och djurarter, är också liten; ca 0,5 procent av skogsmarken och 1,5 procent av den öppna marken.
På detta område finns det mycket att göra både för kommunala, regionala och statliga aktörer:
- Den fysiska planeringen, naturresurshushållandet och byggandet i Skåne måste utgå från ekologisk hållbarhet. För att skydda de mest attraktiva områdena i anslutning till bl a kusten, insjöarna och vissa naturområden mot oönskad exploatering behöver gällande bestämmelser ses över. Vi måste eftersträva ett effektivt markutnyttjande vid utbyggnader för att hushålla med marken. Det gäller i synnerhet när det är fråga om exploatering av den goda åkerjorden, som är en viktig naturresurs.
I statens utvärdering av regionförsöket bör man särskilt se på hur regionen hanterat denna typ av frågor och de inneboende målkonflikterna i dem, och huruvida regionen fungerat som samordnare.
Också grus och sten är en begränsad resurs i stora delar av Skåne. Beslut om att öppna nya täkter måste alltid föregås av en samlad analys av behovet i förhållande till den mängd som står till förfogande i befintliga täkter.
När det gäller etablerandet av nya bilalstrande anläggningar, t ex stormarknader, så måste påverkan på såväl miljön som handeln i omgivande tätorter och kommuner noggrant analyseras.
- Det skånska landskapets särart ska skyddas och alla förekommande natur- och landskapstyper ska bevaras. Alla naturligt förekommande arter i Skåne ska kunna fortleva i livskraftiga bestånd. Minst 5 procent av skogsmarken bör skyddas innan år 2005. Det är särskilt viktigt att slå vakt om det för Skåne typiska lövskogsbeståndet. Staten bör tillsammans med regionen utarbeta ett särskilt program för att bevara kulturlandskapet i Skåne.
Ökad tillväxt och nya jobb
Arbetsmarknaden i Skåne har de senaste åren utvecklats positivt, som på de flesta andra håll i landet. Arbetslösheten sjunker stadigt och sysselsättningen ökar. Och mycket talar för att den positiva utvecklingen kommer att fortsätta. Enligt Länsarbetsnämndens senaste prognos tillkommer nästan 14 000 jobb i Skåne fram till hösten år 2000, en ökning med 3 procent. Den starkaste efterfrågan på arbetskraft finns inom områdena konsumtion, bygg och IT/telekommunikation, medan industrisysselsättningen ökar endast långsamt. Antalet arbetslösa i Skåne i slutet av år 2000 förväntas bli drygt 30 000, eller ca 4,5 procent av befolkningen mellan 16 och 64 år.
Denna utveckling är en effekt dels av en framgångsrik ekonomisk politik på det nationella planet, dels en god internationell utveckling. Men det är också ett tecken på att Skåne förmår utnyttja sina förutsättningar väl.
Med detta kan man emellertid inte slå sig till ro, av tre skäl. För det första är det långt kvar till full sysselsättning, som alltid måste vara vårt över- gripande mål för den ekonomiska politiken och näringspolitiken. Skåne ligger fortfarande över riksgenomsnittet när det gäller arbetslöshet.
För det andra är utvecklingen i Skåne snedfördelad - vissa kommuner är på väg mot överhettning, andra har ännu inte fått del av den positiva utvecklingen. I andra kommuner finns storstadsproblemen mycket markant uttalade med stadsdelar som är mycket välmående och andra stadsdelar där uppemot hälften av befolkningen uppbär socialbidrag och utanförskapet i förhållande till arbetsmarknad och samhällsgemenskap är mycket stort.
För det tredje måste vi nu under högkonjunkturen bygga regionen struktu- rellt robust, så att vi klarar nästa lågkonjunktur.
Målet för de regionala liksom de nationella närings- och arbetsmarknads- politiska insatserna är tillväxt och jobb. Till de centrala delarna i en tillväxt- politik hör att skapa en väl fungerande infrastruktur: kommunikationer, kunskaps- och forskningsresurser, energi- och kretsloppssystem, och en all- mänt sett bra livsmiljö.
De regionala näringspolitiska insatserna måste, vid sidan av strategiska infrastrukturella satsningar, i hög grad inriktas på att understödja utveck- lingen av de små och medelstora företagen i regionen. Detta med målen att öka mångfalden i näringslivet och att skapa nya arbetstillfällen och med sär- skild inriktning på nyföretagande, kompetenshöjning, teknik- och produkt- förnyelse och förbättrad riskkapitalförsörjning.
Men näringspolitik måste också handla om att få företag och enskilda att utnyttja det stöd och de resurser som finns. Det kan i det sammanhanget konstateras att samhällets insatser på området inte är alldeles enkla att överblicka för den enskilde företagaren. Det finns en mångfald aktörer och stödsystem på det näringspolitiska området, ofta med likartade och över- lappande roller.
En viktig ambition måste vara att förenkla och renodla de näringspolitiska insatserna, både med avsikten att förenkla för de individer eller företag som vill nyttja de näringspolitiska medlen och att avbyråkratisera och förbilliga de administrativa systemen.
Tillväxtavtalet mellan Region Skåne och staten bör bli ett bra instrument för att ta vara på de speciella utvecklingsmöjligheter Skåne har. Livsmedels- industrin och läkemedelsindustrin är två exempel på regionala näringar vars utveckling har stor betydelse för Skånes framtid. Tillväxtavtalet bör därför särskilt inriktas på att resurser inom forskning, utbildning och arbetsmarknad kraftsamlas för att förstärka dessa branschers tillväxt.
Mycket talar för att Skåne som helhet har goda förutsättningar för en god tillväxt. Samtidigt finns det stora skillnader mellan olika delar av Skåne och inom kommunerna. Politiken måste därför inriktas på att skapa möjligheter för alla skåningar att kunna bidra till och ta del av de förbättrade möjlig- heterna till arbete och försörjning.
Därför är det viktigt att medvetet använda den nya informationstekniken till att sprida verksamheter och utbildningar i hela landskapet. Men en regional balans inom Skåne betyder inte bara en spridning av lokaliserings- orter. Ska möjligheterna tas tillvara måste också tillväxtmotorerna bejakas. En mycket stor del av Skånes befolkning bor inom rimliga pendlingsavstånd till de större städerna och utbildningscentrumen, och med goda kommunika- tioner kan således tillväxten komma många fler till del. Därför är behovet av en regional planering över kommungränserna när det gäller arbetsmarknad, kommunikationer och bostäder mycket stort.
Andelen skåningar som använder kollektivtrafiken för arbetspendling är mycket låg i förhållande till Stockholms- och Göteborgsregionerna. För att öka möjligheterna till arbetspendling måste därför pågatågstrafiken utökas till fler orter, ha bättre turtäthet och en attraktiv prissättning. Eftersom påga- tågen i huvudsak använder samma banor som den långväga järnvägstrafiken och konkurrerar om utrymmet, så är de planerade satsningarna på kapacitets- höjande åtgärder, separata godspår etc av yttersta vikt inte bara för den lång- väga trafiken utan också för att kunna utveckla den regionala järnvägs- trafiken. Om vi inte förmår förbättra möjligheterna till arbetspendling kommer en del av Skånes befolkning inte ha möjligheter att ta del av tillväxten.
Bostadssituationen är en annan faktor som har betydelse för hur tillväxt- möjligheterna kan tas tillvara. Bilden av den skånska bostadsmarknaden är splittrad på samma sätt som den är i landet i övrigt. På tillväxt/högskole- orterna går det snabbt mot en akut bostadsbrist medan andra kommuner har stora bostadsöverskott. Utmaningen nu är att gemensamt planera för att möta efterfrågetrycket. Dels behövs det naturligtvis byggas på de orter där efterfrågan är stor, dels bör det också finnas goda möjligheter att genom en kombination av attraktiv kollektivtrafik, upprustning av bostadsområden och aktiv marknadsföring kunna erbjuda goda boendealternativ i de kommuner som nu har bostadsöverskott.
Ett centrum för näringslivsutveckling
De näringspolitiska insatserna skall vara överblickbara och lättillgängliga. I Skåne skall det därför finnas ett näringslivsutvecklingscentrum dit företag, uppfinnare, blivande företagare, fackliga organisationer och anställda kan vända sig med sina idéer eller problem. Där skall det finnas kompetenta handläggare med uppgift att ge stöd och rådgivning, och att förmedla kontakter till olika former av specialistkompetens, t ex till Länsarbetsnämnden, Exportrådet eller Tekniska högskolan i Lund.
Sammanslagningen av de båda länsvisa utvecklingsfonderna till ett gemensamt bolag, ALMI Företagspartner Skåne, har varit ett viktigt steg emot en samordning av resurserna och förverkligandet av ett skånskt centrum för näringslivsutveckling.
Det räcker emellertid inte för att stimulera produktförnyelse och nyföretagande. Förnyelsen av produktion och näringsliv måste utgå från en helhetssyn på arbetslivet och människan i arbetslivet. Kraven på trygghet i anställningen, inflytande över arbetet och rätten till kompetensutveckling måste gå hand i hand med själva produkt- och näringslivsförnyelsen.
Riskkapitaltillgången är direkt avgörande för innovationer, nyföretagande och inte minst möjligheterna till expansion av redan existerande företag. Därför är det angeläget att ett riskkapitalbolag bildas i Skåne med uppgift att satsa i nya och expanderande verksamheter.
Särskilt hämmande är bristen på riskkapital för invandrare som vill starta företag då de saknar "bankhistoria". Även om de privat kan delfinansiera kapitalbehovet kräver en insats från ALMI normalt att en bank ändå medverkar. Detta förhållande betyder att många invandrare med goda företagsidéer hindras från att komma igång. ALMI och andra stödorganisationer till nyföretagande måste särskilt arbeta med att ge invandrare som vill starta företag stöd. Bankerna måste också medverka på ett aktivt sätt så att våra nya svenskar kan få bidra till tillväxten på ett bättre sätt.
Den kvinnliga arbetsmarknaden måste breddas så att hittills manliga yrkesområden öppnas för kvinnor. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas kvinnors företagande. Det handlar om riktade insatser för att stimulera kvinnligt nyföretagande och kvinnlig kompetensutveckling. ALMI Skåne har här ett särskilt ansvar. Utredningsarbete och forskning om kvinnors villkor i regionen ska stöttas, och kvinnors idéer kring nya produkter och produktionsteknik tas tillvara.
Den kooperativa företagsformen lämpar sig mycket väl för kunskaps- intensiva verksamheter där det är de anställdas kompetens, snarare än råvaror och maskiner, som är nyckeln till framgång. Kunskap och information om kooperationen saknas tyvärr i de flesta situationer när företag ska startas. Därför måste de stödverksamheter som arbetar med nyföretagande mer aktivt arbeta med den kooperativa företagsmodellen som alternativ.
Vi ser det också som synnerligen angeläget att den sortens utvecklings- arbete som bedrevs inom ramen för arbetslivsfonderna kan fortsätta, om än i nya former. Resurser måste avsättas för kompetenshöjning och arbetslivs- utveckling med sikte på att utveckla det goda arbetet, och dessa resurser bör handhas regionalt och i former som anpassats till varje regions speciella förutsättningar.
Program för skånsk livsmedelssektor
Livsmedelssektorn är av stor betydelse för skånskt näringsliv. Jordbruk, livsmedelsproduktion och livsmedelshantering sysselsätter i Skåne 25 000 personer. Trots att Skånes landareal bara utgör 2,6 % av Sveriges totala så finns här ca 17 % av landets åkerareal. Jordbruk och livsmedelsindustri tillhör dock, jämte byggsektorn, de näringsgrenar där sysselsättningskrisen varit särskilt påtaglig i Skåne.
Skånskt jordbruk och skånsk livsmedelsindustri har goda förutsättningar att konkurrera på EU:s livsmedelsmarknad. Det skånska jordbruket är högavkastande. Värdet av den skånska växtodlingen uppgår ett normalår till ca 25 % av det totala skördevärdet i landet. Skåne har Sveriges i särklass bästa jordar. Brukningsenheterna är stora och effektiva. Livsmedelsindustrin kännetecknas av inarbetade varumärken som borgar för rena produkter av hög kvalitet.
För att det skånska jordbruket och livsmedelsindustrin skall klara konkurrensen krävs förstås att näringen kan arbeta på villkor som är lik- värdiga med dem som gäller i konkurrentländerna. Vi vill dessutom betona vikten av att den återreglering och nya utformning av jordbruksstödet som blivit följden av EU-inträdet inte får leda till att jordbruksproduktionen i landet snedvrids geografiskt. Olika typer av livsmedelsproduktion skall i princip bedrivas i de delar av landet där de naturliga förutsättningarna är bäst för respektive gröda eller animalieprodukt.
Om skånsk mat och dryck skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen och långsiktigt bidra till ett bättre sysselsättningsläge krävs framför allt mer kunskap och mer kompetens i alla led.
Vid en internationell jämförelse är utbildningsnivån i den svenska livs- medelssektorn låg. Alldeles för små resurser har avdelats till forskning, produktutveckling, ny teknik och organisation.
Ett program för att utveckla den skånska livsmedelssektorn bör ta sikte på att utveckla kvalitet i både produktion och produkt - rena livsmedel, miljöriktig och uthållig produktion, hög förädlingsgrad och högt kunskaps- innehåll. Vi vill att staten och regionala organ - i samverkan med branschen - tar initiativ till att utarbeta ett framtidsprogram för bionäringarna och livsmedelsindustrin. Centrala moment i programmet skall vara att öka forsknings- och utvecklingsinsatserna och att effektivare sprida ny kunskap/livsmedelsteknik för att stimulera produktförnyelse, nyföretagande och kompetenshöjning i branschen.
Riksdagens målsättningar om en successivt ökad andel ekologiskt jordbruk har inte fått så starkt genomslag i Skåne som i övriga delar av landet. Det är särskilt allvarligt nu när den inhemska efterfrågan på ekologiskt odlade produkter är större än den inhemska produktionen. Åtminstone en livs- medelskedja har tvingats importera på grund av bristen på svenska alternativ. Stora ansträngningar måste göras för att öka andelen ekologisk odling i Skåne, informationsinsatser där böndernas organisationer måste ta ett stort ansvar.
Livsmedelsindustrin har satsat forsknings- och utvecklingsresurser på produkter som har särskilt positiva hälsoeffekter, s k "functional food". Flera av dessa produkter har släppts på marknaden och exporteras redan. Potentialen för dessa produkter, både för den inhemska marknaden och fram- förallt för export bedöms vara mycket stor. Problemet är emellertid att detta nya produktsortiment tangerar reglerna för naturläkemedel och det leder till att produkterna inte kan marknadsföras som hälsoprodukter utan att testas i enlighet med reglerna för naturläkemedel. Detta förhållande är ett stort hinder för en fortsatt satsning på functional food. Regeringen bör snarast låta utreda förhållandena och gränssnittet mot läkemedel och ta initiativ till ett regelverk som underlättar marknadsföringen av dessa produkter.
Ett program för den skånska livsmedelssektorn bör omfatta inte bara jordbruk och trädgårdsnäringar utan också fisket. I Skåne finns ca 500 yrkesfiskare. Värdet av den totala fångsten ett normalår är en halv miljard kronor. Fisket i Östersjön, i Öresund och Kattegatt, är i dag osäkert. Däremot tillväxer sötvattensfisket. Kräftodling i dammar är av stor omfattning i Skåne. Fritidsfiske och fiskevård är av växande betydelse i de skånska inlandsvattnen.
Verksamheten vid Lantbrukshögskolan i Alnarp är en viktig resurs för Skåne, men också för hela landet. Den unika verksamhet som förekommer där måste tillförsäkras en stabil grund för sin fortsatta existens. Den syd- svenska jordbruksnäringen m.m. utvecklas givetvis bäst i sin naturliga växtmiljö. Det är vidare angeläget att den verksamhet vid Alnarp som omfattar den urbaniserade gröna miljön ges goda arbetsbetingelser.
Regeringen bör ges till känna behovet av en utredning om förutsätt- ningarna för handel och marknadsföring av functional food.
Turism
Turismen är en framtidsbransch för Skåne. Det är en näring som växer snabbt i världen, och en satsning kan ge många nya jobb och inkomster till regionen. Skånes geografiska läge ger oss goda förutsättningar: de stora och i hög grad icke erövrade turistmarknaderna finns i vårt närområde, i Tyskland och i Norden.
Rese- och turistindustrin i Skåne är småskalig, i den meningen att det ofta är småföretag som är verksamma i branschen. I genomsnitt sysselsätts tre arbetstagare per arbetsställe. Sammanlagt sysselsätts ca 12 000 personer, och den sammanlagda omsättningen är ca 6 miljarder kronor per år. Det kan också konstateras att Skåne tagit marknadsandelar och alltså ökat sin del av turismsektorn. Den möjliga marknaden för skånsk turistnäring är emellertid långt större; dess potential har inte utnyttjats därför att turismen aldrig på allvar betraktats som en näring med möjlighet att generera inkomster och jobb.
En utvecklad skånsk turism och dess möjligheter hänger självklart intimt samman med andra satsningar: förbättrade kommunikationer, kulturella ambitioner och ett intensivt miljövårdsarbete. Att ta tillvara Skånes förutsätt- ningar på turismområdet handlar i mycket hög grad om att samordna landskapets resurser och att satsa gemensamt bland annat på marknadsföring.
Ska turismen kunna utvecklas krävs en medveten satsning som förbättrar branschens möjligheter. Därför krävs utbildningar på olika nivåer för människor som ska arbeta med turism men kanske framförallt forsknings- insatser på områden som marknadsföring, ekonomi etc inom turistbranschen. Konferens- , evenemangs- och mässverksamheterna är viktiga delar i detta sammanhang, en stor del av gästnätterna genereras av dessa verksamheter.
Läkemedelsindustrin
Öresundsregionens kanske viktigaste konkurrensfördel är koncentrationen av utbildning och forskning inom det medicintekniska området. Universiteten och högskolorna runt Öresund producerar det största antalet avhandlingar och forskningsrapporter inom detta område i hela Europa. Flera multinationella läkemedels-och medicintekniska företag har betydande forskningsenheter i regionen. Därför är en av de bärande framtidsstrategierna för regionen att förstärka denna tätposition. Medicon Valley, bildat av ett antal stora företag i branschen är ett uttryck för detta.
Vi anser att utvecklingen av Öresundsregionen som en av världens främsta centrum för läkemedels- och medicinteknisk forskning bör vara en nationell strategi för både Sverige och Danmark. Genom att kraftsamla FoU- satsningar och andra insatser till Öresundsregionen kan den starka positionen försvaras och stärkas till fördel för bägge nationerna.
Skåne och Sverige går in i kunskapssamhället
Inträdet i kunskapssamhället och den nya informationstekniken, är en av de verkligt stora genomgripande förändringsprocesserna i vår tid. I produktionen blir kunskap, kompetens, forskning och utveckling allt viktigare. Därmed inte sagt att produkterna som sådana alltid blir mer avancerade - däremot blir förmågan att använda ny teknik i produktionen en allt viktigare konkurrensfördel för både små och stora företag. Det ställer stora krav på kunskap och kompetens för såväl företagare som anställda.
Målet måste vara att stimulera kunskaps- och kompetensutveckling för anställda och företagare inte minst vad gäller användandet av den nya informationstekniken, och att underlätta och utveckla samarbetet mellan näringslivet och forskningsinstitutionerna i Skåne. Det kan man göra på en mängd olika sätt.
Informationstekniken
Den framstormande utvecklingen inom IT-området kräver politisk handling om inte tillväxtmöjligheterna ska hindras av flaskhalsar och kapacitetsproblem. Bredbandsutbyggnaden är en förutsättning om Sverige ska behålla sin tätposition inom informationsteknologin. Idag saknas inte ambitioner och visioner på detta område från olika aktörer men handlingskraften och samordningen brister ofta. Vi anser att staten har ett ansvar för och ett intresse av att den digitala infrastrukturen byggs ut snabbt, att den inte kontrolleras av privata monopol och att den blir tillgänglig för alla.
Flera skånska kommuner har redan tagit initiativ på detta område: Landskrona har ambitionen att erbjuda bredband till alla hushåll inom ett år, HSB-Malmö har tecknat avtal om bredband för 33.000 hushåll etc. Det är hög tid att klargöra utbyggnadsbehov och ansvarsförhållanden för själva ryggraden i detta nät som nu växer underifrån. Detta ansvar kan inte läggas på privata aktörer. Tillgången till likvärdiga telekommunikationer är fundamental för även mindre orters överlevnadsförmåga och då kan inte marknadslösningar tillämpas. Därför bör regeringen utarbeta en plan för hur det nationella stomnätet ska byggas ut och hur ansvarsförhållandena ska se ut. I sammanhanget är det naturligtvis viktigt för Skånes del att en samplanering sker med Danmark så att inte bristen på överföringskapacitet skapar en ny gräns.
Kunskapstillväxt för ökad kompetens
Framtidsutsikterna för Öresundsregionen är synnerligen goda vad gäller utbildning och forskning. Resurserna på dessa områden skapar förutsätt- ningar för ett nätverkssamarbete som kan binda samman Skåne, Själland, norra Tyskland, Polen och Baltikum till något som i framtiden kan forma sig till en av Europas mest dynamiska regioner.
En betydande del av de senaste årens kraftfulla satsningar på högre utbild- ning och forskning har kommit Skåne till del. Tillkomsten av en ny högskola i Malmö, universitetsfilialen i Helsingborg och den ökade platstilldelningen till Högskolan i Kristianstad är resultatet av politiska initiativ och ett frukt- bart samarbete mellan kommun-, regional- och riksnivå.
Den nya högskolan i Malmö har fått en mycket god start. De nya enheterna för kompetensutveckling och integration har alla förutsättningar att bli ett värdefullt tillskott för hela regionen, inte minst för att högre utbildning skall bli tillgänglig också för de grupper som annars aldrig skulle få chansen att höja sin kompetens och därmed få fotfäste på arbetsmarknaden. Satsningen på högskolan i Malmö måste fortsätta, både vad avser utbildningskapaciteten men också medel för forskning. Det är angeläget att Malmö högskola ges möjlighet att utvecklas till universitet.
Den nya högskolepolitiken innebär en kraftig utbyggnad av såväl grundutbildning som forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Dessa ambitioner har också påverkat de traditionella universitetens syn på möjligheterna att decentralisera högre utbildning. Detta nya synsätt har t ex skapat möjligheter för etablering av den filial till universitetet i Lund som nu byggs upp i "Campus Helsingborg", där utbildningar inom områdena multimedier, hotell- och restaurang bedrivs eller är på väg att utvecklas.
I södra Sverige saknas en samordnad forsknings- och undervisningsmiljö med inriktning mot urban och regional management i ett internationellt perspektiv. En avancerad mastersutbildning (magister) inom detta område skulle fylla ett sådant behov. Lunds universitet har särskilt goda förutsätt- ningar att över disciplingränser utveckla en sådan utbildning. Helsingborg är en lämplig lokaliseringsort för en sådan utbildning med en lång och uppmärksammad stadsbyggnadstradition och ett väl utvecklat samarbete med Helsingör. Här finns också inom NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings- bolag) en framväxande forskningsmiljö med tydliga kopplingar till urban och regional management.
Centrum för arbetarhistoria
I Landskrona kommun pågår utveckling av projektet "Centrum för arbetarhistoria" som bygger på tre hörnpelare: undervisning/forskning/- museum och arkiv. Regeringen har genom att anvisa medel för projektet understrukit dess betydelse i ett nationellt perspektiv. För att kunna förverkliga detta unika projekt krävs en stark forskningsanknytning till Lunds universitet och dess historiska institution. Det är därför synnerligen angeläget att de i budgetpropositionen 1997 omnämnda tjänsterna - bland annat en professur - kan komma till stånd inom perioden 2000-2002.
Riskforskning
En förbättrad och utökad riskforskning är väsentlig både för att förhindra katastrofer och mänskliga tragedier och i ett ekonomiskt perspektiv för att skapa tillväxt och ökat välstånd. Riskforskningen i Sverige är fragmenterad och ineffektiv i jämförelse med andra nordiska länder.
Tillväxtpotentialen hos regionens näringsliv beror till stor del på dess förmåga att hantera olika sorters risker. Till dessa risker hör: personella risker ( t ex bortfall av nyckelpersoner), finansiella risker, skador på produk- tionssystem, produktionsavbrott, risker i konsumentledet, risker relaterade till snabbt förändrade produktions- och ledningssystem. Den pågående dramatiska omställningen i arbetslivet höjer dessutom företagens känslighet för risker. En effektiv riskhantering bland företagen kommer att innebära konkurrensfördelar. Dessutom är Skåne landets mest riskexponerade region genom sitt geografiska läge och höga befolkningstäthet. Riskpanoramat omfattar t ex stora olyckor med farligt gods, infrastrukturens sårbarhet, allmänna miljörisker och sociala risker.
Det regionala universitets- och högskoleväsendet har unika förutsättningar att stödja samhälle och näringsliv i regionen med relevant och samlad kompetens inom riskhantering. Ett centrum för effektiv riskhantering vid Lunds tekniska högskola och Malmö högskola är på väg att initieras med uppgift att verka som ett regionalt och nationellt kompetenscentrum. En uppvaktning på Försvars- och Utbildningsdepartementen har genomförts. Det klargjordes att en statlig satsning förutsätter en regional sådan. Mot denna bakgrund är det viktigt att den ansökan som lämnats in till Näringsdepartementet med delvis finansiering från de regionala tillväxtavtalen får en positiv behandling.
Kommunikationerna
En mycket stor andel av det gods och av personer som skall till och ifrån Sverige passerar den skånska infrastrukturen. Det är därför av ett nationellt och nordiskt intresse att Skånes vägar, järnvägar och hamnar har hög standard.
En väl utbyggd infrastruktur, snabba och väl fungerande kommunikationer i Skåne och till kontinenten är en angelägenhet för hela Sverige och för näringslivet över huvud taget. Det är emellertid viktigt att påpeka att vid dragningar av nya kommunikationsleder så måste hårda miljökrav ställas. Relativt orörda natur- och skogsområden ska skyddas.
Skåne får inte bli en flaskhals för gods- och persontrafiken. Redan i dag finns det trånga sektorer. Att exempelvis på samma järnvägsspår ha såväl person- som godstrafik fungerar intill ett visst kapacitetsutnyttjande. Kapacitetstaket är nått och flaskhalsarna hindrar en sund utveckling. Detta drabbar Skåne men också i hög grad det övriga Skandinaviens näringsliv och invånare.
Det är också viktigt att samverkan ökar mellan stater och regioner. Det är viktigt och av stort nationellt intresse att staten tar speciell hänsyn till belastningen på det skånska väg- och järnvägsnätet. Det kan ske genom ytterligare medelstilldelning eller ytterligare decentralisering av statliga medel till den skånska infrastrukturen.
Öresundsbron ger nya och bättre möjligheter för snabba transporter av både gods och människor till och från kontinenten. Förbindelsen är inte bara en lokal och regional angelägenhet, den kan förbättra konkurrenskraften i stora delar av Sverige och Norge. Därför är det nödvändigt att de strategiska anslutningslederna Västkustbanan, E 4:an, E 22:an och ett separat godsspår genom Skåne snarast möjligt uppgraderas så att hela Sverige och Norge kan dra nytta av de förbättrade kommunikationerna med kontinenten.
Vi vill peka på några åtgärder som vi anser bör vidtas för att vidga flaskhalsarna:
- Snabbtåg är på väg att bli ett attraktivt resealternativ både mot Stockholm och Göteborg. SJ:s och Banverkets påbörjade arbete med snabbtågsanpassningen och utbyggnad till dubbelspår på hela Västkust- banan, måste fullföljas. Tunneln genom Hallandsås måste färdigställas på ett miljöriktigt sätt som en förutsättning för att västkusten och Norge ska kunna dra nytta av Öresundsförbindelsen.
- Ett yttre godsspår vid sidan om stambanan måste anläggas för att underlätta för export- och importgodset att snabbt nå mål såväl på kontinenten som i övriga Sverige utan att konkurrera med ökande fjärr- och regionalpersontransporter. Ett separat godsspår är också angeläget av säkerhetsskäl, många transporter av farligt gods går idag genom de skånska städernas citykärnor.
- Den så kallade Skånebanan måste förbättras för att trafiken Hässleholm- Helsingborg skall få tillräcklig kapacitet.
- E 4:an måste byggas ut till motorvägsstandard genom hela Skåne, både av kapacitets- och trafiksäkerhetsskäl.
- E 22:an är ytterst viktig led för att nordöstra Skåne, Blekinge och östra Småland ska få goda kommunikationer med sydvästra Skåne och Öresundsförbindelsen. Den bör snarast byggas ut till motorvägsstandard i hela sin sträckning i Skåne.
- Citytunneln i Malmö är ett nyckelprojekt för att ge den regionala spårbundna trafiken bättre förutsättningar. Det är angeläget att inte ytterligare tidsfördröjningar sker i detta projekt. De kostnadsökningar som redovisats på grund av val av en säkrare teknik bör i huvudsak kunna finansieras inom ramen för landanslutningarna till Öresunds- förbindelsen såsom Metroprojektet i Köpenhamn.
- Förutsättningarna för flygtrafiken i Skåne förändras när Öresunds- förbindelsen öppnas. Kastrup som internationell flygplats får ett större närområde. Samarbetet mellan Kastrups och Sturups flygplatser för att möta den förväntade expansionen av flygtrafiken är därför väsentligt. Det krävs en spårbunden förbindelse, Sturupsbanan, för att flygplatserna ska kunna fungera effektivt ihop. Ett sådant projekt studeras ingående och kräver endast några kilometer ny järnväg från banan Malmö-Ystad som numera är upprustad.
- En järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör är ett angeläget framtidsprojekt som kommer att flytta Sydsverige närmare kontinenten samtidigt som Öresundsregionen binds samman till en större helhet.
Det är alltså betydande infrastruktursatsningar som är nödvändiga för att förbättra tillväxtmöjligheterna i Skåne men framför allt för att resten av Sverige och Norge ska kunna dra full nytta av Öresundsförbindelsen. De nuvarande planerna för investeringar i vägar och järnvägar är helt otillräckliga och ligger alldeles för långt fram i tiden.
Vi vill väcka frågan om ett annat finansieringssystem för infrastruktur- investeringar där staten istället för direktavskrivning tillämpar en avskrivning under investeringens livslängd. En sådan teknik fördelar kostnaderna på de år och skattebetalare då nyttigheten brukas.
Vi är också positiva till försök med alternativ finansiering där funktions- entreprenad, finansiering och underhållsåtagandet upphandlas på marknaden. Ett lämpligt objekt för ett sådant försök är E 22:ans utbyggnad till motorväg.
Narkotikapolitiken och gränskontrollen
Narkotika har blivit ett växande problem i Sverige under 1990-talet. Det märks inte minst i ungdomsgenerationen. Det tycks som om både toleransen mot narkotika och tillgängligheten har ökat. Allt fler ungdomar provar narkotika, och allt fler vet hur man kan få tag på narkotika.
Enligt Brottsförebyggande rådets rapport "Ungdomar, droger och polisens insatser" (BRÅ-rapport 1999:1), har andelen ungdomar som provat narkotika mer än fördubblats under 1990-talet. 1992 hade ca 6 procent av de inryckande värnpliktiga provat narkotika - 1997 var det 14 procent.
Också tillgängligheten förefaller ha ökat kraftigt. Mycket tyder på att inflödet av narkotika över Sveriges gränser är mycket större idag än för några år sedan. Det gäller alla narkotikatyper, men ett exempel är heroinet: 1998 beslagtogs 63 kg heroin - 10 gånger så mycket som 1997 ...
Trycket är särskilt stort mot Sydsverige, där närheten till kontinenten och de omfattande resandeströmmarna innebär att tillgängligheten till narkotika är större än i övriga landet. För Skånes del är tullstatistiken från förra året talande:
- Mer än hälften av alla narkotikabeslag gjordes i Skåne - 1 013 av 1 940 beslag.
- Malmö och Helsingborg dominerar Skånesiffrorna, med 500 respektive 450 beslag. Trelleborg och Ystad står för vardera ett 30-tal beslag.
- Ungdomars andel av dem som åker fast i tullen har ökat under 1990- talet. I Malmö var andelen 15-20-åringar 11,5 procent år 1991. År 1998 var andelen 23 procent - det rör sig alltså om en fördubbling.
Denna ökade tillgänglighet märks på ett mycket påtagligt sätt. De enkätundersökningar som gjorts för att kartlägga ungdomars drogvanor, visar att Skåne ligger högt över riksgenomsnittet när det gäller erfarenhet av narkotikaanvändning.
Detta problem måste naturligtvis angripas med många åtgärder - informationen om narkotika måste bli bättre, tull och polis måste ges möjlighet att bekämpa narkotikabrottsligheten effektivare. I grunden handlar det förstås också om hur vårt samhälle ser ut - i ett samhälle med massarbetslöshet, social utslagning och utanförskap skapas grogrund för drogmissbruk.
Men man kan inte komma ifrån att den ökade tillgängligheten i Sydsverige till en del beror på att man inte på den danska sidan lyckats komma till rätta med sina narkotikaproblem. Undersökningar visar också att problemen i Danmark är störst i Norden. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport är andelen danska 15-åringar som provat narkotika hela 18 procent - det är tre gånger så stor andel som i Sverige vid samma tillfälle.
Situationen i Skåne och Själland kan beskrivas som att det uppstått en gemensam marknad för cannabis. Det är mycket vanligt att ungdomar åker över sundet för att köpa narkotika, ibland bara för användning i Danmark, men ofta för att ta hem till Sverige. Människor åker från hela Sydsverige för att göra sådana inköp.
Huvudort för denna gemensamma marknad är Köpenhamn, och området Christiania är det köpcentrum för narkotika där man mycket enkelt kan få tag på vad man vill på kort tid.
I det nya Europa rivs gränserna och nya möjligheter öppnar sig. Det är en utveckling vi ska bejaka. Men den utvecklingen har också en mörk sida: samtidigt som våra möjligheter blir gemensamma, så blir också våra problem gemensamma.
Om knappt ett år ska bron över Öresund stå klar. Det blir ännu lättare att ta sig över, och ännu svårare att kontrollera. Det blir enkelt att sätta sig på tåget i någon skånsk stad och kanske mindre än en timme senare vara i Christiania.
Det är således mycket viktigt att det snabbt skapas en samsyn mellan svenska och danska myndigheter om hur detta problem ska mötas. Samarbetet mellan polis och tull på båda sidor sundet måste öka markant, för att kunna säkerställa en fortsatt god gränskontroll och en effektiv brottsbekämpning, också sedan den fasta förbindelsen öppnat. Inte minst viktigt är det att klara ut hur svensk och dansk polis- och tullpersonal ska kunna verka på det andra landets territorium.
Skåne skall försvaras
Europas säkerhetspolitiska karta har radikalt förändrats sedan muren föll 1989. Sveriges totalförsvar håller på att anpassas till nya förutsättningar.
Skåne är en av landets folkrikaste regioner och därför av stor betydelse ur försvarssynpunkt. Antalet viktiga angreppspunkter är betydande. Den öppna kusten och Öresunds folkrättsliga ställning ställer särskilda krav på militär beredskap och möjligheterna att även i fred kunna hävda svenskt territorium.
Skånes för hela landet viktiga infrastruktur - hamnar, flygfält, vägnät och järnvägar - kräver ett väl avvägt försvar med stor andel insatsberett luftförsvar.
Skåne har en avgörande betydelse för Sveriges försörjning. Avbrott i eldrift och vattenförsörjning, allvarliga föroreningar av luft, vatten och jordbruksmark till följd av miljökatastrofer skulle få svåra konsekvenser för Sveriges livsmedelsförsörjning.
Skåne bör därför betraktas som ett område av mycket stor vikt i totalförsvarssammanhang.
Möjligheten att i Skåne kunna utbilda totalförsvarspliktiga från regionen är viktig. Redan tas en mindre andel ungdomar ut till sådan utbildning i Skåne än i någon annan del av landet. Det får negativa konsekvenser för folkförank- ringen, beredskapen och ekonomin.
Beredskap skapas genom att det finns möjligheter att utbilda och öva för dessa uppgifter. Skåne har några av de bästa övningsområdena i Sverige. För regionens del garanteras härigenom samtidigt viktiga allemansrättsliga tillgångar och att unik natur är under ständig tillsyn.
Region Skånes ekonomiska problem
Försöken med ökat regionalt självstyre har fått en olycklig start både i Skåne och i Västra Götaland. På båda ställena brottas man med stora underskott, och på båda ställena leds regionerna av knappa majoriteter i fullmäktige där de inbördes striderna inom och mellan majoritetspartierna skapar mycket svaga ledningar, oförmögna att ta de nödvändiga beslut som måste till för att komma till rätta med de ekonomiska problemen.
I Skåne har regionledningen för länge sedan tappat greppet om de växande underskotten. I brist på handlingskraft fantiserar man istället om hur om- fattande privatiseringar inom sjukvården kanske på sikt ska råda bot på problemen.
Samtidigt växer skatteintäkterna snabbt till följd av den ökande syssel- sättningen, och ironiskt nog kan det bli den framgångsrika ekonomiska politiken på riksplanet som till slut räddar Skånes ekonomi. Men trots att skatteintäkterna ökar, så förefaller utgifterna öka ännu mer - det är ännu ett tecken på regionledningens handlingsförlamning.
Denna handlingsförlamning när det gäller sjukvårdens ekonomiska problem har fokuserat debatten på endast denna fråga. Viktiga delar i regionsförsöket, det regionala företrädarskapet, utvecklingsfrågor, omvärlds- bevakning och mycket annat har kommit i bakgrunden, vilket vi finner mycket olyckligt för regionsförsökets framtid.
Vi ser det som en stor risk att denna misskötsel av regionen tas till intäkt för att regionförsöket misslyckats, och kanske används som argument för att avbryta det.
I så fall gör man ett stort misstag. Skånes ekonomiska problem beror inte på regionförsöket. Ansvaret för problemen är politiskt - det åvilar det sittande styret i Skåne. Så länge regionledningen varken har strategi eller handlingskraft för att lösa de grundläggande strukturella problemen i Skåne, bör därför ytterligare generella resurser från statsmakterna till Region Skåne inte komma i fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen i Skåneregionen.
Stockholm den 23 september 1999
Johnny Ahlqvist (s)
Leif Jakobsson (s)
Kent Härstedt (s)
Anita Jönsson (s)
Morgan Johansson (s)
Anders Karlsson (s)
Marianne Jönsson (s)
Kaj Larsson (s)
Hillevi Larsson (s)
Annika Nilsson (s)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Catherine Persson (s)
Ronny Olander (s)
Karin Wegestål (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Ulla Wester (s)