Den 15 januari 1999 presenterade Energimyndigheten och Svenska kraftnät sin rapport (nedan omnämnd Rapporten) till regeringen om tillgången till reservkraftsproduktion i det svenska elsystemet. Enligt min mening lämnar rapporten många frågor efter sig.
När elmarknaden avreglerades togs ingen hänsyn till reservkraftsproduk- tionen. En konsekvens av detta har blivit att man runt om i landet stängt ned de flesta kondenskraftverk eller "lagt dem i malpåse". Den sista utposten Karlshamnsverken är stängd till två tredjedelar och alldeles nyligen, just innan tidsfristen gick ut för den sista tredjedelen, tog Svenska kraftnät beslut om att satsa beredskapsmedel ytterligare en tid.
Av Energimyndighetens rapport att döma framstår det som naturligt att Sverige inte behöver egna reservkraftverk för den s.k. långsamma störnings- reserven. Det innebär i så fall, enligt min mening, ett slöseri utan motstycke. Nyligen har nämligen Karlshamnsverken installerat rökgasrening för ca 500 miljoner kronor och är idag ett av världens renaste oljekraftverk.
Hur ska Sverige försörjas med reservkraft i framtiden?
"Det är Energimyndighetens bedömning att det finns förutsättningar för att importera den kraft som behövs." (Rapporten.)
För våra grannländer görs följande bedömningar:
Polen - ska kunna exportera el till Sverige genom SwePolLink (som blivit fördröjd).
Tyskland - ska kunna exportera el till Sverige om man genomför nätför- stärkningar.
Finland - har lagt reservkraftverk i malpåse. Rapporten hänvisar till diskussioner om en eventuell gasledning från Finland genom Sverige.
Danmark - har beslutat att minst 5 äldre kolkraftverk ska stängas av till år 2000.
Norge - kapaciteten byggs ut men för närvarande endast i riktning till Norge. Norge har för övrigt beslutat prioritera den inhemska försörjningen vilket innebär att man kan koppla bort utländska förbindelser vid problem.
Rapporten slår fast när det gäller nordiskt samarbete inom elförsörjningen att "skillnaderna mellan länderna är för stora för att vi ska vara mogna för en nordisk lösning".
Vilka miljöpåfrestningar innebär det att koppla bort den svenska reservkraften?
De nya reningssystemen på Karlshamnsverket block 3 innebär att utsläppen av försurande ämnen kan hållas långt under givna gränsvärden och att de är lägre än motsvarande utsläpp från de flesta biobränsleeldade anläggningar. Vi får knappast renare el från Polens och Danmarks kolkraftverk.
Vad får reservkraften kosta?
Enligt uppgift kostar importen av el från äldre, orenade kolkraftverk ca 700 miljoner kronor per år mätt med svenska svavel- och kväveoxidavgifter. Kostnaden för Polenkabeln är ca 2 miljarder kronor. Svenska intressen äger 99 % i andelar och polska intressen endast 1 %. Ett nästan hundraprocentigt risktagande från svensk sida.
Det har sagts i pressmeddelanden i anslutning till rapporten att inga statliga subventioner skall ges till olönsamma kraftverk. Därmed antyds felaktigt att staten idag subventionerar t.ex. Karlshamnsverken. Sanningen är istället den att de elkonsumenter som handlar av Karlshamnsverkens ägare (Sydkraft, Gullspång, Stora) är med och betalar reservkraftskostnaden för alla elkonsumenter i landet. Det är naturligtvis detta som gjort att ägaren nu bestämt sig för att stänga av kraften så att man kan konkurrera på samma villkor.
Enligt min mening är detta ett "systemfel" i avregleringen av elmarknaden. Det är rimligt med en viss "försäkringskostnad" så att vi får säkrat en inhemsk reservkraft vid höglastproblem och vid störningar.
Hur ska man göra om inte elkraften räcker till?
I Rapporten talas om "roterande bortkoppling". Det innebär att Svenska kraftnät har rätt att beordra bortkoppling av områden i Sverige motsvarande en mindre stad i taget. Då uppstår ju följdfrågor:
- Hur ska detta prioriteras?
- Vem ska betala de kostnader som uppstår?
- Vem ansvarar för olägenheterna som uppstår?
Rapporten talar också om att viss del av Sveriges industri är beredd att gå ned på tomgång i elförbrukningen vid kortare tillfällen. Samma följdfrågor som ovan uppstår.
Svaret Rapporten ger är: "De juridiska och ekonomiska konsekvenserna av denna åtgärd är otillräckligt kända". "Endast i efterhand, via avräkningen, kan ett ekonomiskt ansvar utkrävas."
Är det inte dags att ompröva modellen för svensk reservkraft?
Sverige behöver en inhemsk reservkraftsproduktion, inte minst av beredskapsskäl. Då kan man lägga de fasta kostnaderna på avgiften likt den nätavgift alla konsumenter betalar idag. Vi skulle då känna oss betydligt mera trygga och inte behöva förlita oss på utländska leverantörer som dessutom kan friskriva sig skyldigheten att leverera el till utlandet vid inhemska problem. Miljömässigt står sig ett modernt oljekraftverk mycket bättre än föråldrade kolkraftverk.
Modellen för svensk reservkraft bör göras om. Rapporten förklarar med önskvärd tydlighet hur svårt det är att starta upp ett kondenskraftverk som lagts i malpåse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att modellen för försörjning av svensk reservkraft bör göras om så att Sverige inte blir helt beroende av elimport, samt att alla elkonsumenter betalar en fast summa för reservkraften.
Stockholm den 5 oktober 1999
Johnny Gylling (kd)