Det finns sällan någon egentlig anledning för staten att genom ägande
och styrande av företag konkurrera med privata näringsidkare. Ändå är
detta ett vanligt förekommande fenomen, något som Moderata
samlingspartiet ställer sig mycket kritiskt till.
För att bland annat förbättra konkurrenssituationen, öka allmänhetens
aktieägande och ge de i dag statligt ägda företagen förbättrade möjligheter på
den internationella marknaden föreslår vi att ett 25-tal av de statligt ägda
företagen omgående privatiseras.
Erfarenheterna från de försäljningar den borgerliga regeringen genomförde
1991-1994 visar på en mängd positiva effekter av privatiseringarna, vilket är
glädjande. Mindre glädjande är den socialdemokratiska regeringens ovilja att
ge svenska folket möjligheter till större inflytande över sina tillgångar i de
statligt kontrollerade bolagen. Nedslående är även det sätt på vilket den
socialdemokratiska regeringen genomfört vissa affärer, såsom samman-
slagningen av Telia med Telenor. Vi kräver en privatisering av bolaget och
avvisar därför det aktieägaravtal som presenterats. Regeringens handhavande
av affären manar till eftertanke om ändrat beteende inför de privatiseringar
och börsintroduktioner vi förhoppningsvis har att vänta.
2 Att styra företag är ingen statlig kärnverksamhet
Stat och kommun skall ha som kärnverksamhet att hantera det genuint
gemensamma som ingen annan kan lösa lika bra eller bättre. Endast
undantagsvis är staten bättre än någon annan på att driva företag. Trots
detta omfattar den statliga företagssektorn, i vilken affärsverken och de
statligt ägda bolagen ingår, 60 företag som förvaltas av de olika
departementen inom Regeringskansliet. Det sammanlagda värdet av de
statliga företagen har av Näringsdepartementet uppskattats till omkring
500 miljarder kronor. Aktieutdelningen till staten är dock jämförelsevis
blygsam, cirka 8,5 miljarder kronor per år.
Nio företag med statligt ägande finns bland Sveriges 50 största företag
räknat efter omsättning. Genom detta är staten inte bara den största ägaren av
rent kommersiella företag som producerar varor och tjänster utan också stor
som arbetsgivare. Det totala antalet anställda i de statligt ägda företagen
uppgick under 1998 till 206.000 personer.
Trots statens dominans över företag i Sverige har det aldrig funnits några
bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall äga företag.
Motiven har varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs det
viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen av våra
naturresurser, och senare har motiveringarna varit av regionalpolitisk eller
beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten även sett sig tvingad att ta
över nedläggningshotade företag, som sedan behållits.
Det är nu viktigt att omedelbart påbörja privatiseringen av en rad statliga
företag, och regeringen bör omedelbart presentera en plan för detta.
Privatiseringarna måste ske på ett ansvarsfullt sätt och så att företagens
framtidsförutsättningar stärks. Politikerinflytandet över kommersiella beslut
måste bort. Dessutom är det viktigt att privatiseringarna genomförs på ett
sådant sätt att staten får bra betalt och att försäljningarna bidrar till att
sprida
aktieägandet.
3 Förändringar av Telia och Vattenfall
3.1 Telia - bundet och misshandlat
De statligt ägda företagen omfattar företag av mycket varierande storlek
och inriktning. De minsta verksamheterna har en omsättning på några få
miljoner kronor. Den största har en försäljning på 51 miljarder kronor.
Detta företag heter Telia.
En privatisering av Telia har under lång tid varit ett krav från Moderata
samlingspartiet. De socialdemokratiska regeringarna har trots detta fortsatt
att misshandla ett av Sveriges största och mest kunskapsintensiva företag
genom att kräva att det skall kvarstå i statlig ägo. Överlägset bäst hade det
varit om man för flera år sedan hade lyssnat på våra råd och sålt Telia, då
företagets försprång på den avreglerade telekommunikations-marknaden var
stort. Genom sin passivitet bär därmed socialdemokraterna ett stort ansvar
för de försäljningsintäkter och affärsmöjligheter som gått förlorade.
I stället låter regeringen Telia gå ett något annorlunda öde till mötes.
Genom den första fusionen i världen mellan två tidigare statliga telemonopol
förenas Telia med norska Telenor. Detta är inte bara den hittills största
försäljningen av ett svenskt statligt företag. Det är dessutom - alla kategorier
- århundradets största nordiska affär.
Moderata samlingspartiet välkomnar regeringens initiativ att i samband
med fusionen med Telenor påbörja en privatisering av Telia. En fusion
mellan Telia och Telenor har förutsättningar att skapa ett av Europas större
och mera betydelsefulla telekommunikationsföretag. Likt flygbranschen följs
avregleringarna i Europa av en strukturomvandling bland aktörerna. Det är
viktigt att de nordiska bolagen kan delta i denna strukturomvandling och
förhoppningsvis bör då det nya företaget kunna bli ett av de ledande
telekommunikationsföretagen i Europa. Fusionen ökar dessutom Nordens
bas som kanske världens främsta kunskapscenter inom telekommunikation.
Nokia i Finland och Ericsson i Sverige kompletterat med offensiva, tekniskt
kompetenta telekommunikationsföretag på en avreglerad och hårt
konkurrensutsatt marknad stärker detta betydligt.
Detta förhindrar inte att regeringens handhavande av affären förtjänar hård
kritik. De begränsningar av ägandet som de svenska och norska regeringarna
satt upp innebär att de båda staterna skall behålla sitt majoritetsägande (minst
51 procent) i det nya bolaget under 16 år. Med tanke på den enormt snabba
utvecklingen inom telekomsektorn framstår detta som direkt absurt och visar
på en oförståelse för branschens villkor. Ett statligt majoritetsägande minskar
därmed det nya bolagets möjligheter till effektivitet och flexibilitet i en
snabbt föränderlig omvärld.
De vitala delarna av det underlag som ligger till grund för beslutet om
samgåendet är hemligstämplade. Detta innebär att de riksdagsledamöter som
fattar beslut om samgåendet inte har tillgång till det kompletta besluts-
underlaget.
Regeringen har ännu inte visat på rimligheten i prissättningen på de båda
bolagen och den inbördes relationen. En sådan redovisning, som skall visa på
respektive bolags uppskattade marknadsvärde och respektive bolags inbördes
styrkor och svagheter, har skattebetalarna rätt att begära.
Även en bedömning av den tänkta politiska rabatten - på grund av
specialvillkoren i avtalet - bör redovisas. Vid en enkel P/E-värdering av
bolagen kan relationerna i ägarandelar förefalla rimliga medan en värdering
efter omsättning eller substans ger ett inte oväsentligt annorlunda resultat
med en större svensk ägarandel. Det är därför ytterst olyckligt att bolagen
inte var börsnoterade före fusionen, och därmed mer objektivt prissatta på
marknadens villkor. Ansvaret för detta faller tungt på respektive regering.
Senfärdigheten har även i denna del fått ett högt pris.
Det är dessutom angeläget att skynda på arbetet med att i enlighet med
EU:s direktiv avreglera den svenska marknaden för telekommunikationer
samt försäkra sig om att så också sker i Norge. Moderata samlingspartiet har
därför i en tidigare motion krävt att regeringen inför riksdagen presenterar en
särskild plan för hur man mot bakgrund av fusionen mellan Telia och
Telenor skall säkerställa konkurrensen på marknaden för tele-
kommunikationer. För konsumenternas skull måste konkurrensen på
telefonins, och framför allt den mobila telefonins, område skärpas;
accessnätet måste öppnas för alla, full nummerportabilitet måste gälla vid
byte av telebolag och en starkare reglermyndighet med större befogenheter
för konkurrensfrämjande åtgärder måste skapas.
Vidare avvisar vi helt det förslag till aktieägaravtal som godtagits av
riksdagen. För det första andas hela avtalet ambitioner till politisk styrning
av bolagets verksamhet, vilket är oacceptabelt i en stenhård internationell
telekonkurrens. Det skadar bolaget, dess anställda och utvecklingen i
respektive lands ekonomi. Det finns inget bolag som under hård
internationell konkurrens har råd med irrationella politiska beslut. Endast
strikt kommersiellt beslutsfattande är acceptabelt.
För det andra låser aktieägaravtalet fast ett statligt majoritetsägande under
minst 16 år framöver såvida inte bägge länderna blir eniga om något annat.
Det sänker priset på aktierna med enligt vissa bedömare tio procent och
enligt andra ända upp till 30 procent av priset. Dessa förluster på tiotals
miljarder kronor drabbar främst de svenska skattebetalarna, genom landets
större ägarandel. Detta är helt oacceptabelt och skadar bolaget genom
minskade möjligheter till fortsatta strukturaffärer.
För det tredje skall teleservice, s.k. universal services, som alla har rätt att
begära upphandlas om den inte kan uppfyllas på kommersiella villkor. Den
skall inte tillgodoses genom politisk ägarmakt.
Vi anser att aktieägaravtalet i stället skall föreskriva att statsägande inom
bolaget inom överskådlig tid blir mindre än 50 procent för att senare helt
upphöra från svensk sida. Vidare bör avtalet innehålla krav på strikt
kommersiellt beslutsfattande utan politisk inblandning. Politiska ambitioner
skall uppnås genom lagar och förordningar - inte genom ägarmakt.
Fusionen mellan Telia och Telenor är nu i full gång. Vi anser det därför
olämpligt att riva upp samgåendebeslutet, då ett sådant förfarande skulle
kunna skada bolaget ytterligare. Däremot bör aktieägaravtalet omedelbart
omförhandlas i syfte att den statliga ägardominansen skall upphöra och det
politiska spektaklet övergå till normalt kommersiellt beslutsfattande.
3.2 Rädda Vattenfall - genom börsintroduktion
Vattenfall AB, som är Nordens ledande elproducent och elleverantör,
verkar på en alltmer avreglerad elmarknad. Bolag i denna
kapitalintensiva bransch, med förhållandevis små kapitalströmmar,
behöver en hög andel ägarkapital för att kunna agera långsiktigt och
effektivt. Vattenfall besitter ett unikt svenskt kunnande och stora
möjligheter finns att erhålla betydande exportintäkter. För det erfordras
emellertid tillgång till riskkapitalmarknaden.
Energidebatten och stängningen av kärnkraftsreaktorn i Barsebäck har
försatt Vattenfall i en olycklig situation som minskar bolagets affärsmässiga
trovärdighet och försvårar värderingen av bolaget. Det exakta värdet beror
givetvis på hur de politiska vindarna blåser, och om rimliga möjligheter finns
att den politiska styrningen av bolaget upphör.
För att inte gå miste om bolagets kompetens och möjligheter att konkurrera
på den internationella marknaden är det av yttersta vikt att Vattenfall AB
börsintroduceras. Vattenfall bör därmed bli ett strikt affärsdrivande
energiföretag som på likvärdiga villkor med andra företag offensivt deltar i
den alltmer internationellt integrerade energimarknaden. För att återupprätta
Vattenfalls effektivitet och trovärdighet som kommersiellt företag bör
politiseringen av styrelsen upphöra.
De misstag som den socialdemokratiska regeringen gjort i samband med
handhavandet av Telia har kostat Sverige många miljarder kronor. Genom att
inte upprepa dessa misstag med Vattenfall kan många arbetstillfällen och
miljarder kronor komma de svenska skattebetalarna till godo.
4 Goda exempel
Processen med Telia/ Telenor är inte ett exempel på en framgångsrik
privatisering. Men sådana finns. Privatiseringsarbetet 1991-1994 hade en
stor omfattning trots svårigheterna i spåren av 1980-talets kasinoekonomi
och den internationella valutakrisen hösten 1992. Under mandatperioden
1991-1994 överfördes 20 statliga företag helt eller delvis i privat ägo.
Utvecklingen i de privatiserade bolagen har varit god efter
försäljningarna. Över en kvarts miljon människor blev aktieägare för
första gången. Kvinnor och boende på landsbygden var
överrepresenterade i denna grupp. Antalet aktieägare i Sverige steg från
3,2 till 3,8 miljoner personer under perioden
Under våren 1992 ställde staten ut köprätter för alla sin aktier i SSAB.
Dessa köprätter byttes mot aktier under 1994. Under 1992 såldes även
statens hälftenägande i Svalöf AB samt nästan hela ägandet i
avfallskonverteringsföretaget SAKAB. Under 1993 såldes 75 procent av
aktierna i försvarsindustrikoncernen Celsius till allmänheten, de anställda
samt till institutionella ägare. Våren 1994 sålde staten 49 procent av aktierna
i skogsföretaget AssiDomän genom en bred spridning till allmänheten.
Vidare såldes statens ägarandel i OK Petroleum och i Cementa. Senare
samma år gjordes ytterligare en bred ägarspridning av större delen av statens
aktier i läkemedelsföretaget Pharmacia. Stadshypotek omvandlades till
aktiebolag, från att ha varit hypoteksförening. Därmed blev låntagarna
aktieägare i bolaget.
590.000 personer köpte aktier i AssiDomän vilket motsvarade 6,9 procent
av hela svenska folket. Pharmaciaaktier köptes av 520.000 personer. Detta
gjorde aktierna i dessa bolag till de i relation till befolkningen mest spridda
köpta aktierna i Europa.
Ägandet i de väsentligt mindre företagen Celsius och SSAB spreds till
56.000 respektive 68.000 nya ägare, vilket gjorde dem till några av de mest
spridda aktierna på Stockholms Fondbörs.
Sammanlagt inbringade försäljningarna 23 miljarder kronor till stats-
kassan. Kostnaderna för försäljningarna var vid en internationell jämförelse
mycket låga. Totalkostnaden blev cirka 500 miljoner kronor eller 2,1 procent
av köpeskillingen. Privatiseringarna under mandatperioden 1991-1994
medverkade också till att bredda och förbättra riskkapitalmarknaden i
Sverige.
5 Fria företag får förutsättningar för fortlevnad
5.1 Företagen kan utvecklas friare
Privatiseringar skall inte enbart ge intäkter till staten. Det är också viktigt
att de privatiserade företagen stärks genom försäljningarna. Så skedde
också vid försäljningarna mellan 1991 och 1994. De privatiserade
företagen gavs konkurrenskraftiga ägarstrukturer med ett renodlat
kommersiellt tänkande utan statliga skygglappar och politiska
ägarambitioner. Privatiseringarna har gjort allmänhet, media, investerare,
kunder och leverantörer uppmärksammade på företagen.
SSAB:s problem med de amerikanska tullmyndigheternas synpunkter på
påstådda dolda statssubventioner till bolaget har i princip försvunnit. Celsius
Industrier har genom börsnoteringen fått helt andra möjligheter att skapa
allianser, samarbetsavtal och konsortier. Förvärvet av Nobel Tech hade
aldrig kunnat genomföras utan börsintroduktionen och tillgången till
börskapital.
AssiDomän hade aldrig kunnat bildas av helstatliga ASSI och Domän samt
börsnoterade NCB utan en börsnotering av den nya företagsgruppen. Nu har
bolaget finansiell styrka att kunna agera aktivt och offensivt inom den för
Sverige så viktiga skogsnäringen.
5.2 AssiDomän
För att sprida ägandet och ge bolaget AssiDomän tillgång till externt
riskkapital beslutade regeringen år 1994 att sälja 49 procent av aktierna i
AssiDomän, motsvarande 53,5 miljoner aktier. Av dessa aktier
reserverades 70 procent för privatpersoner och anställda i AssiDomän
och NCB. Resterande 30 procent (16 miljoner aktier) såldes till svenska
och utländska institutioner i ett anbudsförfarande, för att få ett
marknadsmässigt pris.
Efter privatiseringen har AssiDomän utvecklats bra. Vinsten har ökat,
liksom skatteintäkterna till staten. Börskursen har utvecklats något sämre än
generalindex.
Nu finns en önskan hos bolaget och dess intressenter att staten minskar sitt
ägande ytterligare, vilket skulle öka bolagets möjligheter att fritt välja
mellan
olika utvecklingsalternativ.
5.3 Celsius
Under 1993 såldes 75 procent av statens aktier i
försvarsmaterielkoncernen Celsius till 56.000 nya ägare bland den
svenska allmänheten samt till institutionella ägare. Priset till institutioner
fastställdes genom ett anbudsförfarande.
Trots den allmänna nedgången för försvarsindustrin till följd av minskade
försvarsanslag i Sverige och i omvärlden, har Celsius lyckats visa vinst
nästan alla räkenskapsår. Börskursen har dock utvecklats något sämre än
generalindex.
5.4 Pharmacia
Under 1994 gjordes en stor ägarspridning av nästan samtliga statens
aktier i läkemedelsföretaget Pharmacia till 520.000 svenska aktiesparare.
Bolaget fortsatte att utvecklas positivt efter privatiseringen med ökad vinst,
ökad skatteinbetalning och en börsutveckling något över generalindex. Efter
sammanslagningen med det amerikanska läkemedelsbolaget Upjohn i slutet
av 1995 blev dock utvecklingen svagare, men bolaget visar nu tecken på en
bättre utveckling.
5.5 SSAB
SSAB bildades år 1978 genom en fusion mellan landets tre största kris-
drabbade handelsstålverk, varav ett redan ägdes av staten. Privatiseringen
inleddes år 1986 när staten överlät en tredjedel av samtliga aktier till ett
antal institutionella ägare. Nästa steg togs våren 1989 när staten
tillsammans med de nya delägarna placerade drygt 23 procent av
aktierna på marknaden.
Privatiseringen av statens 48 procent av aktierna inbringade cirka 2.153
miljoner kronor och aktierna spreds till 68.000 svenska aktiesparare.
SSAB har efter den slutliga privatiseringen haft en god utveckling och
anses i dag tillhöra ett av de mest välskötta och vinstgenererande stål-
företagen i världen. Vinsten har ökat, liksom bolagets skatteinbetalningar.
Aktiekursen har utvecklats i takt med generalindex.
5.6 Nordbanken
Nordbanken introducerades på Stockholm Fondbörs i november 1995,
efter drygt tre år med staten som ensam ägare. Privatiseringen föregicks
av ett omfattande rekonstruktionsarbete av den borgerliga regeringen,
vilket var nödvändigt för att rädda banken efter bank- och finanskrisen i
spåren av 1980-talets kasinoekonomi.
Hösten 1996 gjorde Nordbanken en inlösen av drygt 32 miljoner aktier,
motsvarande 15 procent av totalt utestående aktier. Praktiskt taget hela
inlösen (99,98 procent) om fem miljarder kronor avsåg aktier ägda av staten.
Statens ägarandel i Nordbanken reducerades därmed från 65,5 till 59,4
procent.
I november 1997 sålde staten 24,5 miljoner aktier till ett värde av cirka sex
miljarder kronor (till svenska och internationella institutionella investerare
samt allmänheten i Sverige) och i december ytterligare 28,5 miljoner aktier
(till institutionella investerare), motsvarande cirka 1,1 miljarder kronor till
ett
värde av 37,50 per aktie. Samtidigt fick man sju aktier för varje gammal
aktie. Till följd av försäljningen minskade statens ägande i Nordbanken
Holding från 59,4 procent till 42,5 procent.
5.7 Skattebetalarna förlorare vid s-privatiseringar
När socialdemokraterna befann sig i opposition mellan 1991 och 1994
kritiserade de ivrigt privatiseringarna av statliga företag. Efter valet 1994
har den socialdemokratiska regeringen emellertid själv genomfört två
försäljningar av börsnoterade aktier avseende Nordbanken och
dataföretaget Enator.
Den kritik som socialdemokraterna riktade mot de borgerliga
privatiseringarna, dvs. att försäljningarna var en dålig affär för staten,
saknade då grund. Staten fick bra betalt för de aktier som såldes - efter
försäljningarna har aktiekurserna inte stigit mer än index.
Däremot stämmer kritiken om den riktas mot den socialdemokratiska
regeringens egna privatiseringar. Skattebetalarna fick dåligt betalt för
aktierna i Nordbanken. Efter statens försäljning har aktien ökat väsentligt
mer än index.
5.8 Socialdemokraterna gynnar utländskt ägande
Det är också beklagligt att den socialdemokratiska regeringen vid
försäljningen av aktier i Nordbanken 1995 endast erbjöd den svenska
allmänheten 25 procent av aktierna, medan utländska placerare erbjöds
50 procent. Socialdemokraterna föredrog uppenbarligen utländska
institutioner framför svenska folket som ägare. Vid privatiseringarna som
genomfördes av den borgerliga regeringen erbjöds över 60 procent av
aktierna till den breda allmänheten.
Genomförandet av Nordbankens delprivatisering skall ses mot bakgrund
av den återinförda dubbelbeskattningen på aktieutdelningar, skärpningen av
reavinstbeskattningen och diskrimineringen av svenska försäkringsbolags
placeringar i svenska företag. Med dåliga villkor för svenskt ägande minskar
naturligtvis möjligheterna att locka svenskt ägarkapital.
6 Fel att staten styr och ställer
6.1 Inga motiv för statligt ägande
Trots att staten är den största ägaren av företag i Sverige har det aldrig
funnits några bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall
äga företag. Motiven har i stället varierat över tiden. I industrialismens
barndom ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande över
nationella basresurser för att säkra och kontrollera utnyttjandet av skog,
vattenkraft och gruvor. Senare har staten ofta drivit företag av
regionalpolitiska skäl eller av beredskapsskäl. I vissa fall har man sett sig
tvingad att ta över nedläggningshotade företag som man sedan behållit.
Staten har också bedrivit en styrande näringspolitik genom att gå in som
företagsägare.
Staten redovisar heller inga skäl till ägandet i enskilda företag, trots att
samma skäl knappast kan motivera ägandet av alla statliga företag. Inom
kommunikationssektorn äger exempelvis staten både företag som arbetar
under monopolliknande former och företag som är utsatta för allt hårdare
konkurrens på en internationell marknad.
Med början under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit
fram. Enligt denna syn är privatiseringar en praktisk och inte en ideologisk
fråga. Skälen till detta är flera. En orsak är de allt starkare kraven på
tydliga
och aktiva ägare i företagen. När staten själv äger företag samtidigt som den
har ansvaret för att fastslå reglerna för näringslivet uppstår en olämplig
otydlighet i ägarrollen.
En annan orsak till den nya synen på privatiseringar är de allt mer
ansträngda statsfinanserna i flera länder. Detta tvingar staten att koncentrera
sina resurser på det allra viktigaste och överlåta risktagande och ägande till
andra. Genom att sälja statliga företag kan staten förbättra sina finanser och
genomföra skattesänkningar eller angelägna satsningar på andra områden.
En tredje orsak är att privatiseringar leder till en högre effektivitet.
Överlastade statsapparater blir av med uppgifter, och skötseln av företagen
blir effektivare med nya, tydligare ägare. Privatiseringarna innebär vinster,
både för staten och för de nya ägarna.
6.2 Inget nytänkande i Sverige
Den nya, pragmatiska synen på privatiseringar har i flera olika länder lett
till att partier som själva anser sig stå till vänster i politiken argumenterar
för och genomdriver privatiseringar av statliga företag.
Det brittiska Labourpartiet har förstått fördelarna med ett minskat statligt
företagsägande och accepterar sedan flera år privat ägande även inom
områden som vård och utbildning. I Danmark har den socialdemokratiska
regeringen medverkat till att privatisera det danska televerket.
I Sverige är situationen en annan. De svenska socialdemokraterna har varit
starkt bidragande till att sprida vanföreställningar om privatiseringar, t.ex.
att
dessa kostar skattebetalarna pengar samt att privatiseringar försämrar
tillgången på riskkapital.
Regeringens rabatterade utförsäljningar har kostat skattebetalarna flera
miljarder. Dessutom har de ofta inneburit att staten trängt sig före i kön efter
kapital på börsen. Den planerade utförsäljningen av Pharmacia döms t.ex. ut
av alla bedömare. Vi motsätter oss sådana ideologiska privatiseringar.
(Socialdemokratisk partimotion 1994)
Den socialdemokratiska regeringens ideologiskt grundade motstånd mot
privatiseringar kvarstår uppenbarligen, detta trots tidigare nämnda goda
exempel samt den massiva kritiken mot styrningen av den statliga
företagssektorn. Hösten 1997 kritiserades den socialdemokratiska
regeringen av Riksdagens revisorer angående styrningen av de statliga
bolagen. Kritiken rörde allt från dålig information till
riksdagsledamöterna och till otydliga målformuleringskrav.
Samordningen av ansvaret hos de olika departementen bedömdes som
bristfällig och kompetensen otillräcklig. Revisorerna såg därmed en
mängd faktorer som försvårade arbetet som aktiv ägare.
Mer kritik går att finna i Ds 1998:64, en rapport av expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO) med namnet "Staten och bolagskapitalet -
om aktiv styrning av statliga bolag". Bland annat hänvisar rapporten till
internationella studier - svenska saknas - angående konsekvenserna av
statligt ägande:
"Om de internationella studier som refereras i rapporten äger relevans för
svenska förhållanden finns det således samhällsekonomiska och stats-
finansiella motiv att diskutera statens roll som ägare liksom åtgärder för att
minska de kostnader som är förknippade med statligt ägande."
Vidare konstateras: "Om staten alltjämt kommer att vara en stor
bolagsägare i Sverige finns det anledning att behandla styrningen och
uppföljningen av dessa bolag betydligt mera seriöst än i dag."
Rapportens slutsats är att det är angeläget att diskutera
trovärdighetsproblemet i samband med statligt ägande.
Regeringens svar på kritiken är att till det nya "superdepartementet"
rekrytera fem personer, med finansiell bakgrund, till en ny enhet för det
statliga ägandet. Eventuella förhoppningar inför denna organisatoriska
förändring neutraliseras emellertid av Björn Rosengrens uttalanden i frågan.
På frågan om det statliga ägandet är alltför stort svarar han "Nej, varför
det?" (DI 990825). "Statens målsättning är att bygga värden, det kan krävas
både köp och försäljningar" (DN 990627) och tillägger att han exempelvis
gärna vill växla över mer skog till statliga Sveaskog eftersom han tycker att
svenska staten skall vara en stor skogsägare.
6.3 Ökad riskkapitaltillförsel genom privatiseringar
Att staten genom privatiseringar skulle "tränga sig före" i sökandet efter
riskkapital på börsen är helt fel. Det sammanlagda tillflödet av riskkapital
till Stockholmsbörsen steg mycket kraftigt i samband med
privatiseringarna under mandatperioden 1991-94. Privatiseringarna ökar
intresset för sparande i svenska aktier och bidrar till att bredda
riskkapitalmarknaden.
Diagram 1
Riskkapitaltillförsel till aktiemarknaden, miljoner kronor.
(Källa: Stockholms Fondbörs)
Som en följd av de kraftigt höjda skatterna för riskkapital och ägande,
samt det avbrutna privatiseringsprogrammet, var riskkapitaltillförseln
1998 mindre än en femtedel av vad den var 1994.
Om rätt förutsättningar ges finns det god tillgång till riskvilligt svensk
ägarkapital på Stockholmsbörsen. Sparande i aktiefonder ökar på bekostnad
av traditionellt banksparande. Dessutom ökar pensionssparandet. Genom
skattesänkningar som underlättar svenska medborgares långsiktiga sparande i
svenska aktier kan riskkapital-tillströmningen öka ytterligare.
Genom kapitalmarknadens globalisering finns det också en närmast
oändlig tillgång till internationellt riskkapital.
I Sverige är det också tydligt att staten har kvävt marknaden för privata
tjänsteföretag genom socialisering av tjänstesektorn. Den stora offentliga
sektorn har inte givit plats för valfrihet inom områden som barnomsorg,
skola och vård. Detta har resulterat i en underutvecklad privat tjänstesektor.
7 Grundlöst motstånd mot privatiseringar
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att skapa ramar och
regler för företagens verksamhet och bidra till att skapa gynnsamma
förutsättningar för långsiktig tillväxt, fler företag, fler arbetstillfällen och
god konkurrens.
En riktigt genomförd privatisering av de statliga företagen skall:
- Renodla statens roll som lagstiftare och normgivare
- Stärka de privatiserade företagen
- Sprida intresset för sparande i aktier till nya grupper och bredda risk-
kapitalmarknaden
- Ge staten inkomster som kan användas till andra mer angelägna
ändamål
Statligt ägande kan aldrig fullt ut förenas med en sund och rättvis
konkurrens, även om riktlinjerna är att företagen skall drivas under strikt
kommersiella villkor. Politiker kan påverkas av motstridiga intressen i
sin dubbla roll som ägare och lagstiftare. Detta försvagar trovärdigheten
för staten både i rollen som regelsättare och i rollen som ägare samt
hämmar riskvilligheten och entreprenörsandan hos andra aktörer på
marknaden. En ofrånkomlig följd av statligt företagsägande är att företag
med statligt ägarkapital indirekt subventioneras i förhållande till företag
som får söka sitt riskkapital på marknadens villkor. Avkastningskraven
och konkursrisken i privata företag medför att dessa inte kan göra samma
affärsuppgörelser som statliga företag.
Likabehandling och rättvisa mellan konkurrerande företag på en marknad
kan bara uppnås om staten står neutral, vilket innebär att staten bör avstå från
att själv äga och driva företag. Ett spritt ägande och en ekonomi med sund
konkurrens på lika villkor innebär att marknadsekonomin vitaliseras.
Genom försäljning av statliga företag avlastas också staten uppgifter som
den inte nödvändigtvis behöver ta på sig. Därmed kan staten ägna sig åt
andra, viktiga uppgifter som ingen annan än staten tar ansvar för.
Offentligt ägda företag kan påverkas negativt av sin ägarstruktur. De kan
bli redskap för politiska ambitioner som hämmar deras utveckling genom att
företagen tvingas göra andra prioriteringar än de rent affärsmässiga.
Statligt ägande kan även vara ett hinder för tillväxten på exportmark-
naderna, eftersom andra länder kan uppfatta det statliga ägandet som en dold
subvention. Även annan internationell expansion, t.ex. företagsuppköp,
sammanslagningar och joint ventures, kan hindras på grund av statligt
ägande eftersom utländska motparter kan uppfatta det som hotfullt.
Genom privatiseringar kan företagen ges en konkurrenskraftig struktur och
kompetenta ägare. De statligt ägda företagen får genom privatiseringar
tillgång till riskkapitalmarknaden via börsen, vilket kan öppna möjligheterna
för ytterligare kapitaltillskott. Företag som inte utvecklas enligt normala
företagsekonomiska principer hamnar i ett sämre läge, vilket innebär att de
anställdas trygghet minskar och att skattebetalarna förlorar pengar.
8 Det fortsatta privatiseringsarbetet
Det finns inget självändamål med statligt ägande av företag. Motiven för
det statliga ägandet är svaga och otillräckliga, i den mån sådana motiv
överhuvudtaget existerar. Däremot finns starka argument för att sälja de
statliga företagen till privata ägare, gärna genom breda försäljningar till
allmänheten.
Staten bör därför inte äga företag. All verksamhet som kan bedrivas bättre
eller lika bra i privat som i offentlig regi bör vara privatägd.
Konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi. All verksamhet som
lika effektivt eller bättre kan drivas i full konkurrens skall utföras under
konkurrens.
Även monopolverksamhet kan ofta bedrivas bättre i privat än i offentlig
regi, t.ex. genom att driften av en monopolbetonad verksamhet läggs ut på
entreprenad genom ett öppet upphandlingsförfarande.
Privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som bidrar till att långsiktigt
bredda riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas genom tre
huvudtyper av åtgärder:
För det första bör skattesystemet reformeras så att svenskars ägande av
svenska aktier underlättas. En målsättning bör vara att den svenska ägar- och
riskkapitalbeskattningen blir likvärdig med den i våra viktiga konkurrent-
länder.
För det andra bör man sträva efter att öka intresset för svenska aktier och
möjligheten att köpa sådana genom breda spridningar av aktier till
allmänheten och anställda, på samma sätt som skedde vid privatiseringarna
av SSAB, Celsius, AssiDomän och Pharmacia. En målsättning bör vara att
privatiseringarna under den nu påbörjade mandatperioden skall omfatta
omkring 170 miljarder kronor.
Det är viktigt att privatiseringarna möjliggör ett svenskt ägande av
näringslivet. Trenden mot placeringar av svenskt sparkapital i utländska
fonder, försäkringar eller investmentbolag med utländsk beskattning
motverkar det svenska ägandet i Sverigebaserade företag. Detta är djupt
olyckligt. En riskkapitalmarknad som i alltför hög grad domineras av
institutionella aktörer riskerar att bli nervöst ryckig och bitvis
svårförutsebar.
För det tredje bör ett ökat enskilt ägande av näringslivet också erhållas
genom att anställda ges möjlighet att äga aktier i de företag där de arbetar.
Detta kan åstadkommas genom att de skatteregler som i dag missgynnar
vinstdelningssystem elimineras.
Inom kommuner och landsting bör all konkurrensutsatt verksamhet
privatiseras. Det innebär i princip att kommunala bolag genomgående
privatiseras.
9 Försäljningarnas genomförande
9.1 Försäljningen skall stärka företaget
Försäljningen av de statliga företagen måste ske på ett ansvarsfullt sätt.
Varje enskilt företag skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter
slutförd privatisering. Det innebär att starka hänsyn måste tas till
företagens intressen, bl.a. vid valet av tidpunkt för försäljning,
ägarstrukturen och metoderna för genomförande.
En viktig princip är naturligtvis att skattebetalarnas intressen skall tas
tillvara vid prissättningen av aktierna. Det innebär att marknaden måste
kunna bedöma företaget efter förtjänst. Exempelvis bör omstruktureringar
vara nära slutförandet och därmed överblickbara för aktiemarknaden.
9.2 Aktier till folket!
Det finns vidare anledning att söka stärka riskkapitalmarknadens
funktion vid försäljningarna genom att bredda aktiesparandet till en allt
bredare allmänhet och därmed öka den långsiktiga kapaciteten för
tillförsel av inhemskt riskkapital. Detta innebär att hänsyn måste tas till
det allmänna marknadsläget.
Genom att erbjuda aktier i de statliga företagen till en bred allmänhet kan
intresset för privatiseringarna ökas samtidigt som riskkapitalmarknaden
breddas.
Enligt Moderata samlingspartiets bedömning är riskkapitalmarknaden i
dag förhållandevis stark - om de rätta förutsättningarna ges. För att uppnå
långsiktigt godtagbara avkastningsmöjligheter i syfte att stärka riskkapital-
marknaden måste Sverige ha skatteregler som är likvärdiga med dem som
gäller i andra jämförbara länder. Den diskriminerande beskattningen av
svenskt riskkapital som återinfördes efter valet 1994 leder till ett ökat
utländskt ägande och kontroll av svenskt näringsliv.
Utländskt ägande är principiellt riktigt, men det är inte sunt att det
utländska ägandet ökar därför att svenskt ägande missgynnas. Åtskilliga
tecken tyder dessutom på att delar av det ökande utländska ägandet
finansieras av svenskt sparande i utlandet. Det svenska riskkapitalet trängs ut
till utlandet på grund av dubbelbeskattning av aktieutdelningar. På så sätt
medverkar den nuvarande beskattningen till att öka utlandsägandet av
näringslivet utan att långsiktigt öka skatteintäkterna.
Moderata samlingspartiet föreslår att dubbelbeskattningen av avkastningen
på riskkapital upphävs. Med dessa förutsättningar bedömer vi det fullt
möjligt att under denna mandatperiod genomföra privatiseringar omfattande
170 miljarder kronor.
9.3 Anställd - och delägare
Dagens, och än mer morgondagens, arbetsmarknad kommer att
kännetecknas av ett närmare samband mellan den enskilde anställde,
arbetets organisation och genomförande och företagets framgång. De
anställda kommer att ha ett större personligt ansvar för arbetsuppgifterna
och resultatet. Det är då också rimligt att de skall kunna få del av
företagets vinst.
Av denna anledning har många företag med anställda, kollektivt eller
enskilt, avtalat om att dessa skall göras delaktiga i företagens vinst.
Härigenom blir medarbetarna direkt delaktiga i företagets resultat. Genom att
på detta sätt sprida det individuella ägandet och stärka känslan av
samhörighet inom företaget kan lönsamheten förbättras. Sparandet ökar och
intresset för fortsatt sparande kan stimuleras.
För Socialdemokraterna utgör vinstdelningssystem ett problem. De rubbar
förutsättningarna för den övergripande ambitionen att utjämna inkomster. De
leder till enskilt sparande och enskild kapitalbildning och strider därmed mot
arbetarrörelsens kollektivistiska grundsyn.
Socialdemokraterna har därför konsekvent genomfört åtgärder i syfte att
försämra förutsättningarna för vinstdelning genom att göra sådana system
dyra för arbetsgivaren och mindre attraktiva för arbetstagaren.
Moderata samlingspartiet har konsekvent motsatt sig sådana försämringar.
I stället hävdar vi att frivilliga vinstandelssystem borde stimuleras t.ex.
genom att de stiftelser som förvaltar vinstandelsmedlen skattebefrias. Vidare
borde möjligheten att i viss utsträckning beskatta vinstandelarna som
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet övervägas.
Anställda i börsnoterade och andra företag måste också få möjlighet att
spara i aktier i det egna företaget utan att eventuell skillnad mellan
marknadsvärdet och förvärvspriset betraktas som löneförmån. Moderata
samlingspartiet anser att skattefrihet bör gälla för alla anställdas aktieköp i
det egna företaget utan annan begränsning än att köpen skall ha skett på
samma ekonomiska villkor som tillämpas för utomstående.
10 Avveckla kommunala monopol
10.1 Konkurrensutsätt verksamhet
I Sverige är bara en fjärdedel av ekonomin utsatt för internationell
konkurrens. Resten utgörs till stor del av den offentliga sektorn som är
helt skyddad från såväl utländsk som inhemsk konkurrens. En lång rad
verksamheter, framförallt i kommuner och landsting, drivs i dag i näst
intill monopolform. Hit hör skolan, sjukvården, åldringsvården och
barnomsorgen.
Genom friskolesystemet skapas konkurrens och privata alternativ inom
utbildningen. Införandet av fler stiftelsehögskolor ökar mångfalden och
konkurrensen i den högre utbildningen.
Införande av vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng kan öka kvaliteten och
sänka kostnaderna för barnomsorgen samtidigt som en helt ny marknad
öppnas för tusentals nya småföretagare, ofta kvinnor.
En allmän sjukvårdsförsäkring, fritt val av egen läkare och fri
etableringsrätt för läkare och sjukgymnaster leder till att vårdmonopolen
faller och konkurrensen öppnas.
All kommunal verksamhet med undantag för ren myndighetsutövning bör
upphandlas i konkurrens. Det skapar utrymme för valfrihet och mångfald
samt ger kommunerna möjlighet att prioritera det som inte kan utföras av
andra.
Det är angeläget att lagen om offentlig upphandling kompletteras så att det
införs lagkrav på att all verksamhet där förutsättningar för konkurrens finns
skall upphandlas, om någon så begär. Privata entreprenörer skall ha rätt att
utmana offentlig näringsverksamhet.
10.2 Privatisera kommunala bolag och affärsverksamheter
Antalet kommunala bolag är omkring 1.500 stycken. Allt fler av dessa
bolag bedriver verksamheter inom områden där privata företag sedan
länge varit verksamma. En stor andel av de kommunala bolagen går med
stora, ständiga förluster. De kommunala bolagen har dessutom påfallande
ofta varit förknippade med de kontokortsskandaler som avslöjats i flera
kommuner.
Det finns uppenbara brister när det gäller konkurrensvillkoren mellan
offentliga och privata bolag. Ett kommunalt bolag bedriver sin verksamhet
med skattemedel som eget kapital och med skattebetalarna som risktagare
och yttersta garanter. Detta ger kommunala företag ett övertag på bekostnad
av företag som drivs av de egna medborgarna.
Kommuner skall inte bedriva näringsverksamhet. De verksamheter som i
dag drivs i bolagsform bör privatiseras eller avvecklas. Även kommunala
affärsliknande verksamheter som bedrivs i förvaltningsform bör säljas eller
avvecklas. För att underlätta försäljningar av verksamheter bör dessa i vissa
fall avgränsas till egna kostnadsställen med eget budget- och förvaltnings-
ansvar, för att sedan bolagiseras. Därefter bör det konkurrensutsatta bolaget
slutligen säljas, exempelvis till de anställda.
Lagen om offentlig upphandling är otillräcklig med hänsyn tagen till en
tilltagande konkurrens på ojämlika villkor från offentligt ägda bolag och
förvaltningar. Konkurrensverkets erfarenheter från de ärenden som anmälts
till verket är alarmerande. I flera fall är det omöjligt att överklaga driften
av
näringsverksamhet i offentlig regi då verksamheten inte grundar sig på
formella beslut, utan har startats genom informella beslut med hjälp av
resurser som står till den offentliga sektorns förfogande. Möjligheten för
medborgare att överklaga kommunal näringsverksamhet måste därför
stärkas.
Det bör vidare i lagen om offentlig upphandling införas en regel som gör
offentlig näringsverksamhet olaglig om den inte beslutats formellt av stat
eller kommun.
Privatisering och avveckling av kommunal affärsverksamhet innebär stora
omvandlingsprocesser som måste skötas med stor varsamhet. Det är viktigt
att privatiseringsprocessen leder till fördelar för alla och konkurrensen blir
mer rättvis. Kommun och landsting skall ges ett bra pris för verksamheter
som avyttras, och de sålda företagen skall stärkas genom privatiseringen.
Många av de kommunala företagen verkar inom bostads- och
energiområden. Det är områden där risktagande och kapitalbehov tidigare
har varit mycket begränsat. När monopolen på energiområdet slopats genom
avregleringen av elmarknaden ökar kraven på kompetens, kapital och
risktagande dramatiskt. Inom bostadsområdet har lägre inflation, stor andel
tomma lägenheter och ändrade finansieringsvillkor även där ställt kraftigt
ökade krav. En privatisering ökar möjligheterna för företagen att få
kompetenta ägare.
11 Sprid ägandet i de statliga bolagen
11.1 Privatisera - nu!
Moderata samlingspartiet anser att i första hand ett 30-tal av de statliga
företagen bör privatiseras helt eller delvis. Privatiseringarna kan delas in
i tre olika grupper:
1. Breda aktiespridningar över börsen.
2. Direktförsäljningar.
3. Bolag eller verksamheter under någon form av strukturering eller med
behov av omstrukturering där ägarbreddning eller försäljning kan bli
aktuell.
Följande statliga eller delstatliga bolag bör få förändrad ägarstruktur
denna mandatperiod:
AB Svensk Bilprovning
AB Tumba Bruk
AmuGruppen AB
Apoteksbolaget
Arlanda flygplats och Landvetter flygplats
AssiDomän
Celsius
LKAB
Luftfartsverket
Nordbanken Holding AB
Posten AB
Samhall AB
SAQ Kontroll AB
SAS Sverige AB
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)
Statens Järnvägar
Svenska rymdaktiebolaget
Svenska Spel AB
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB
Sveriges Radio och Sveriges Television
Telia
Teracom Svensk Rundradio AB
Vasakronan AB
Vattenfall AB
Vin & Sprit AB
Vägverket Produktion
Värdepapperscentralen VPC AB
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkurrensutsättning och försäljning av
kommunala och landstingskommunala företag och verksamheter,
2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för försäljning av
statlig verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.