med anledning av prop. 1999/2000:84 Börsintroduktion av Telia AB
1 Den borgerliga regeringens privatiseringsprogram
Under den borgerliga regeringen 1991-1994 genomfördes ett av Europas
mest framgångsrika privatiseringsprogram. Företag till ett värde av ca 23
miljarder kronor privatiserades. Detta bidrog både till stärkta företag och
stärkta statsfinanser.
Företagen fick genom privatiseringen industriellt lämpliga och kompetenta
ägare, de fick tillgång till riskkapitalmarknaden på samma villkor som
konkurrenterna och osäkerheten om det stundom irrationella ägarskap som
staten tidigare utövat försvann.
Genom skapandet av folkaktier i bl.a. Assi Domän och Pharmacia fick
Sverige drygt en halv miljon nya aktieägare, vilket starkt har bidragit till att
vidga riskkapitalmarknaden och göra aktieägande till det folksparande som
det är i dag.
2 Staten är inte en kompetent ägare
Staten är inte en kompetent ägare av kommersiella företag. Ägandet
utövas inte sällan irrationellt och med politiska förtecken. Andra hänsyn
än bolagets bästa tillåts ta överhanden, vilket skadar de statsägda
företagens möjligheter att utvecklas. Den socialdemokratiska regeringens
hantering av Telia har visat detta med övertydlighet. I själva verket tjänar
hanteringen av Telia AB som en praktillustration till varför staten inte
skall äga företag.
I stället för den privatisering av Telia AB som den borgerliga oppositionen
länge argumenterat för valde regeringen ett konstlat och politiserat försök till
sammanslagning av Telia AB med norska Telenor. Två statliga företag skulle
bli ett - som om det vore lämpligare, lättare och rationellare för ett företag
att
ha två regeringar som ägare än en.
Det som därefter följde blev en pinsamhetens process för regeringen och
näringsministern. Hela sammanslagningen fick avbrytas med 130 miljoner
kronor i direkt förlust för staten i form av bortkastade sammanslagnings-
kostnader och förberedelser för delförsäljning av det nya bolaget. Den värsta
effekten var dock att de berörda bolagen skadades och hamnade i stor
osäkerhet inför framtiden.
Regeringen har sedan dröjt oförsvarligt länge med beskedet om en
privatiseringen av Telia. Osäkerheten om det framtida ägandet och dröjs-
målet med privatisering har varit skadlig för Telia och försämrat bolagets
möjligheter att hävda sig på en avreglerad och internationaliserad marknad.
Statsägda bolag saknar tillgång till riskkapitalmarknaden och lever därför
med sämre förutsättningar för tillväxt än sina konkurrenter. Detta har i all
synnerhet gällt och gäller Telia.
Den socialdemokratiska regeringens hantering av Telia framstår som desto
mer generande med tanke på den kritik som partiet löpande bestod den
borgerliga regeringens privatiseringar med.
3 Propositionens förslag
"För Telia AB är det väsentligt att nu veta vilka förutsättningar som
gäller för dess fortsatta utveckling." Det skriver regeringen i
propositionen, men den drar inte rätt slutsats av detta ställningstagande.
I propositionen föreslår regeringen att den av riksdagen skall bemyndigas
att minska statens ägande i Telia AB till 51 procent av samtliga aktier i
bolaget.
Denna lösning är olycklig. Inte minst på grund av den osäkerhet som
regeringen försatt Telia AB i, måste nu en tydlig signal om att staten skall gå
ur bolaget komma. Samtliga statens aktier i Telia AB bör säljas.
Telia AB bör slippa oket av fortsatt statligt ägande och irrationellt statligt
ägarutövande. Bolaget behöver starka och kompetenta kommersiella ägare.
Staten bör därför gå ur ägandet av Telia helt och hållet. Riksdagen bör ge
regeringen detta till känna.
Regeringen bör i enlighet med detta därför i stället bemyndigas att helt
avveckla statens ägande i Telia AB.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Telia AB bör privatiseras i sin helhet,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla hela det
statliga ägandet i Telia AB i enlighet med vad som anförts i motionen.